Reserapport - KI-student
Lärosäte: Universitetet i Bergen
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Vårtermin 18/19

Innan avresa

Man kan tycka att fem och ett halvt år på ett ställe är en ganska lång tid. Särskilt om man studerar medicin. Det var egentligen därför jag ville åka på utbyte, för att komma bort ifrån storstadspulsen och Karolinskas ständiga järngrepp. Jag hade alltid velat bo en stund i Norge och lära mig norska, så det här var den perfekta chansen för det. Jag har alltid varit väldigt glad i Norge för dess vackra och unika natur. Att söka och organisera allt var också en enkel process, som nordisk medborgare är det ju oerhört lätt att flytta runt i Skandinavien.

 

Jag tyckte att det var lätt att hitta information om hur man ska gå tillväga när man söker utbyte. Jag fick all väsentlig information från Karolinska. Universitetet i Bergen har bra och tydlig information för utbytesstudenter på sin hemsida. Studievägledaren på läkarprogrammet på UiB var väldigt snäll och jag fick alltid hjälp och svar på mina frågor.

 

När man flyttar till Norge och stannar mindre än sex månader, behöver man inte registrera sig hos polisen om man har ett nordiskt medborgarskap – det finns absolut inga myndighetsinvolverande saker som man behöver ta hänsyn till om man vill göra utbyte i Norge.

Ankomst och registrering

Jag var på utbyte under vårterminen och kursen började i början av februari. Jag reste till Bergen två veckor före kursstarten för att vandra och resa runt lite. Det behöver man inte göra, man kan anlända samma morgon som kursen begynner om man så vill. Det arrangerades en välkomstdag i början av januari men jag hann inte delta i den. För de studenter som börjar sitt utbyte på hösten organiseras mer välkomstaktiviteter, på vintern var det väldigt sparsamt med alla arrangemang. Den ena introduktionen som jag saknade var en rundtur på sjukhuset. Det skulle ha varit trevligt att få veta var man hittar omklädningsrummet och sjukhuskläder. Lyckligtvis var klasskamraterna hjälpsamma och visade mig ivrigt runt.

Hur man tar sig till Bergen rent konkret är hur lätt som helst. Från Bergen Lufthavn tar man Bybanen till Sentrum – resan tar ungefär 45 minuter och kostar 39 norska kronor.

Ekonomi

Norge är dyrt. Erasmus-stipendiet gav lite tröst men efter två månaders vistelse i Norge behövde jag ta ut mer studielån. Jag kan dock medge att jag inte ens försökte leva sparsamt. En fördel var att det inte fanns några officiella avgifter, ingen kåravgift eller liknande. Boende är lite dyrare i Norge än i Sverige och maten kostar mycket mer i västra grannen. Speciellt om man råkar älska choklad får man lida: en chokladkaka kan kosta 50 NOK i en vanlig affär. Festligt.

Boende

De flesta utbytesstudenter bor på studentkorridorer, som hyrs ut av studentbostadorganisationen Sammen. UiB har en bostadsgaranti för utbytesstudenter: om man söker i tid och anger reserveringskoden för utbytesstudenter, får man garanterat ett ställe att bo. Det största studentbostadskomplexet är Fantoft som ligger 20 minuter från Sentrum med spårvagnen. Om man vill bo nära sjukhuset är Alrek ett bra alternativ. Alla rum är möblerade. Alla gemensamma kök är smutsiga.


De flesta norska studenter bor i lägenheter som ungefär 3-5 studenter delar. Jag bodde i ett radhus i stadsdelen Solheim där jag delade lägenheten med tre andra studenter. Rummet var litet och kostade 4300 NOK men det var på gångavstånd till sjukhuset och det gick även en direktbuss där emellan. Jag tycker att detta alternativ passade mig bättre än Sammens bostäder för att jag ville koncentrera mig på studier och inte på att festa all day every day med andra utbytesstudenter. Att hitta ett boende är lätt, man kan gå in på hybel.no eller finn.no, det finns ofta flera annonser där folk söker hyresgäster till kollektiver, priset på rum varierar mellan 3500-5000 NOK.

Studier allmänt

Läkarprogrammet – eller Medisinstudiet – i Norge är en sex år lång utbildning. Efter detta söker man ”Turnus” – en tjänstgöring som motsvarar AT, också för att denna tjänstgöring är under rekonstruktion. Den prekliniska delen tar två år som i Sverige. Efter detta kommer de kliniska kurserna som i Sverige, i ungefär samma ordning. Under praktikperioder måste en del av studenterna till andra städer, trots att Haukeland i Bergen är ett stort sjukhus så får inte alla plats där. Utbytesstudenter blir lyckligtvis placerade i Bergen. Den kliniska undervisningen liknar den i Sverige rätt mycket. Man får vara med och följa arbetet på mottagningar och avdelningar. Då blir det naturligtvis ganska mycket patientkontakt, man får öva på anamnes- och statustagande. Det finns mycket klinisk undervisning. Jag gick kursen MED9, gynekologi, obstetrik och pediatrik där en sju veckor lång praktikperiod ingår. I Sverige baseras ganska mycket av den teoretiska undervisningen på seminarier. I Bergen hade vi främst föreläsningar och gruppdiskussioner vilket inte var helt lika bra trots att kvaliteten på undervisning är inget att klaga över. Alla lärare som jag mötte under såväl praktiska som teoretiska moment var väldigt trevliga och sjukhusmiljön var studentvänlig. Det kändes som att lärare ville att vi ska lära oss så mycket som möjligt och strävade efter det.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 10 på KI

Jag gick kursen MED9 i Bergen, gynekologi, obstetrik och pediatrik, som omfattar 27 hp och motsvarar bra T10 på KI. Utöver detta läste jag en tuberkuloskurs på 5 hp, för att tillgodoräknas som SVK. MED9 började med två veckors introduktion med föreläsningar på vanliga teman inom respektive specialitet samt kliniska övningar i gynekologisk undersökning, förlossning och klinisk undersökning och bemötande av barn. Efter detta hade vi sju veckor av kliniska placeringar på Haukeland universitetssjukehus – 3 veckor gynekologi och obstetrik, 3 veckor pediatrik samt en vecka barn- och ungdomspsykiatri.


Vi nordiska studenter delta i all norskspråkig undervisning. Under BUP-veckan var jag placerad på Ungdomsposten, en avdelning för ungdomar i åldersgruppen 13-18 med psykiatriska besvär. Jag fick delta i patientsamtal med psykologer och läkare. Det blev tyvärr inte mycket självständigt arbete med patienter.


På gynekologiveckan hade vi en dag på gynekologisk mottagning där man fick träna gynekologisk undersökning, en dag på en gynekologisk avdelning samt två dagar på operationsavdelningen. Sen hade vi en hel vecka på förlossning där man fick undersöka kvinnor före och under förlossning och assistera i förlossning. Vi hade även en vecka med placeringar på obstetrisk mottagning med både läkare och barnmorska samt två dagar på neonatalavdelningen där man fick undersöka nyfödda. Man fick också delta i ultraljudundersökningar av gravida och öva på ultraljud.

Pediatrikplaceringar innebar tre veckor på barnavdelningar, neonatalintensiven, polikliniska mottagningar och akuten. Tre gånger i veckan hade vi även en gruppdiskussion med en lärare där vi gick igenom intressanta fall från placeringar vilket var värdefullt.


Vi hade även en flitlista med rekommenderade moment som man ska kunna göra själv eller ska ha sett. I början tyckte jag att den kliniska perioden med sin flitlista lät ganska jobbig men det var det inte. Alla läkare och barnmorskor som jag träffade och jobbade med var så trevliga och sköna och var glada i att undervisa. Man kunde även ta en ledig dag och gå på fjelltur om man så ville. Det enda tråkiga var att man inte såg sina klasskamrater så ofta, då all undervisning var väldigt individuell och man var oftast ensam på avdelningar/mottagningar.


Efter klinikperioden hade vi sju veckor av föreläsningar och gruppdiskussioner. All teoretisk undervisning var på engelska då MED9 är den internationella terminen. På kliniken klarade jag mig på svenska och norska, norrmän var glada när de inte behövde prata engelska trots att de kan det bra. Tentamen bestod av MCQ och kortsvar och var på engelska. Det var ingen jättesvår tentamen. Sammantaget tycker jag att MED9 var en bra kurs som jag gärna rekommenderar. Den ena nackdelen är dock att man behöver komplettera med gynekologi-/obstetrik-OSCE, sit-in i pediatrik och ett BUP-seminarium när man är tillbaka i Stockholm.

Språk och kultur

Kursen MED9 vid UiB är kallad ”the international semester”. All helklassundervisning sker på engelska. De allra flesta lärare – och norrmän överhuvudtaget – kan väldigt bra engelska. Utbytesstudenter från övriga Skandinavien fick delta i all undervisning som erbjöds de norska studenterna, t.ex. en placering på en barn- eller ungdomspsykiatrisk avdelning. De internationella studenter som inte kunde skandinaviska erbjöds ersättande undervisningsmoment på engelska.

I Norge klarar man sig bra med svenska. Bergendialekten var lite svår att förstå i början men efter den första månaden gick det bra. De flesta norrmän förstår svenska utan problem. Jag hade förberett mig lite genom att läsa på norska och genom att titta på norska nyheter och tv-serier. UiB erbjuder kurser i norska på olika nivåer men jag tycker att man klarar sig fint utan att gå en om man kan bra svenska.


Norge och Sverige är ju väldigt lika varandra på många sätt, som förväntat blev det inga kulturkrockar. Kanske den största skillnaden är passionen för idrott, som i Norge är gränslös. Det är inget mirakel att de är snabbare än Sverige på skidor – de löper ju ständigt upp på fjällen. Att ”gå på tur” är kanske det norskaste som finns. Annars lade jag inte märke till större kulturskillnader. Norrmän är också ett folkslag som äter köttbullar på Ikea – dock kostar köttbullarna fem gånger mer där.

Fritid och sociala aktivteter

Om man gör utbyte på vårterminen, är välkomstaktiviteter rätt sparsamma. Det arrangerades en välkomstdag i början av januari men de flesta han inte delta i den. På hösten organiseras mer välkomstaktiviteter. Bergen är en livlig studentstad så det är absolut inte svårt att hitta sociala aktiviteter. Det akademiska kvarter är en pub där man alltid hittar andra festande studenter. Min klass var väldigt trevlig, vi arrangerade tapaskvällar längs terminen med både norska och internationella studenter samt en fest efter tentamen.


Jag upplevde att det var lätt att lära känna folk även om jag inte längre orkar springa på fester. Som tur var lyckades jag hitta de andra gamla själarna i klassen. Det jag gjorde mest på fritiden, både själv och med kompisar, var att gå på fjelltur. Bergen är en liten stad omgiven av ”de syv fjellen”. Så om man tycker om att vandra, är Bergen den perfekta staden. Läkarstudenter har även en grupp – Medisinsk turlag – som arrangerar fjelltur för läkarstudenter. Själva staden är väldigt mysig med sina gamla byggnader, varav den Unesco-skyddade Bryggen är den mest kända. Norrmän har även väldigt god kaffe och det finns många underbara kafeer. Jag vill speciellt rekommendera Det lille kaffekompaniet. De har den godaste suksesskaken (en norsk traditionsbakelse) jag någonsin har smakat. Den norska bokhandelskedjan Norli vill jag rekommendera för den som gillar att läsa. Och om man stickar, ska man absolut gå och köpa garn på Strikkelykke. Bergen har även en filharmonisk orkester som är en glädje att lyssna på, och studentbiljetterna var inte jättedyra. Den enda nackdelen med Bergen som jag kan komma på är regnet. Men det var faktiskt inte så farligt som jag trodde. Mars var regnig, men efter det fick vi njuta av solen och värmen.

Sammanfattning

Mitt halvår i Bergen blev riktigt bra, det kändes som semester efter fyra och ett halvt år på KI. Jag träffade många fina människor och fick nya vänner. Jag lärde mig norska. Jag vandrade så mycket att jag fick plantarfasciit. Trots att livet och medicin är väldigt liknande i Norge och Sverige, tycker jag att jag har fått nya inblick och förhoppningsvis även utvecklat som läkare och människa. Det känns som att jag fann en inre ro i Norges fjälliga natur. Efter utbytet känns även tröskeln att flytta till ett annat nordiskt land för att jobba lägre.