Under höstterminen 2018 var jag på utbyte vid Université Paris Descartes (Paris 5), vilket att döma av aktuella rykten kommer att motsvara Université de Paris efter att det slagits samman med Université Paris Diderot (Paris 7). Utbytet sammanföll med termin 9 på läkarprogrammet vid Karolinska Institutet (KI), och kurserna som jag genomförde i Paris var Neurologi och Psykiatri. Jag har försökt hålla denna reseberättelse så generell som möjligt, men av förklarliga skäl kommer således viss information främst vara applicerbart för er som också funderar på att utföra ert utbyte just under termin 9. 

I denna reseberättelse hoppas jag dela med mig av allt som jag önskat att jag fått veta inför mitt utbyte. Med det sagt kommer den sannolikt ej vara heltäckande, och skulle det vara något som du som framtida utbytesstudent undrar så vill jag framhålla att man gärna får kontakta mig via email. 

Liksom många andra var utbyte något jag hade haft siktet inställt på sedan första dagen på läkarprogrammet. Faktum var att KI:s omfattande internationella nätverk utgjorde en viktig del i mitt val av lärosäte. Således var det bara frågan om när och var jag skulle åka på utbyte. För er som funderar på att åka på utbyte så rekommenderar jag verkligen att man funderar på just tajmingen av sitt utbyte, i synnerhet i de fall där utbytesplatsen finns tillgänglig under flera olika terminer vilket är fallet för Université Paris Descartes. Exempelvis kan val av hösttermin eller vårtermin ha betydelse för hur schemat går ihop med KI, och således hur mycket man kan komma att behöva ta igen när man kommer hem. Dessutom bör man vid alla utbyten ha i åtanke att det finns en risk att de praktiska placeringarna utomlands inte är exakt detsamma som i Sverige, och att eventuella språkliga begräsningar kan leda till att man inte kan vara lika självständig utomlands som hemma. Med det sagt ska man inte avskräckas från att göra ett utbyte då det är det absolut bästa jag gjort och varit otroligt utvecklande för mig såväl personligt som professionellt. Dock kan det vara värt att fundera kring vilka kurser man vill läsa utomlands. 

Anledningen till att jag valde att åka till Paris beror dels på att jag ville åka till ett fransktalande land och utveckla min egen franska, men även för att Frankrike sedan långt tid tillbaka varit ett land jag föreställt mig kunna bo och arbeta i. Således utgjorde detta en unik möjlighet för mig att erfara den franska kulturen, samt få insikt i hur det är att arbeta som läkare i Frankrike. Ytterligare en faktor som vägde tungt vid valet av att läsa i just Paris var den rika medicinska historia som universiteten i Paris har, vilket är särskilt starkt för just neurologi som jag skulle läsa. Exempelvis var Jean-Martin Charcot (enligt många att betrakta som ”neurologins fader”) verksam i Paris även om han främst var verksam vid sjukhuset som nu är associerat till Université de Sorbonne. Till detta hör naturligtvis även att Paris är en fantastisk stad, samt ett många tidigare studenter hade vittnat om en oförglömlig upplevelse – vilket även jag instämmer med. 

Förberedelserna inför utbytet är utan tvekan den största tröskeln att överkomma. Dock skulle jag vilja påstå att arbetet med förberedelserna ofta överdrivs. Det absolut jobbigaste med förberedelserna är att få det första mejlet till sig med alla dokument och intyg som man måste införskaffa. Min upplevelse var att det kändes väldigt överväldigande och att det till en början var svårt att få ordning på allt man skulle ordna, och detta ledde till att det kändes svårt att komma igång med hela processen. Både kontakt personer från KI och Descartes var dock väldigt tillmötesgående vid frågor, och när man väl tog sig tid att reda ut vad det var som skulle ordnas och hur man skulle gå tillväga så var det faktiskt inte så jobbigt och tidskrävande som det först kan verka. Det enda momentet som eventuellt kan bli krångligt är att få schemat att gå ihop, och skulle man få bekymmer med detta så kan jag lugna er med att det i så gott som alla fall brukar gå att lösa på något sätt i slutändan. 

Nedan kommer de dokument som jag behövde bifoga i min ansökan: 

• Learning Agreement/Contrat d’Etude: Behöver fyllas i av internationell koordinator efter klartecken från kursansvarig. Fråga värduniversitetet om datum för kursstart inför att du tar kontakt med kursansvarig. 
• Certifikat om språknivå, minimum B2: Inför mitt år hade detta blivit mycket striktare och man krävde ett formellt erkänt intyg, vilket innebär DELF eller TCF. Skillnaden mellan dessa två är att DELF är lite mer omfattande och resultatet håller sedan livet ut, medan TCF är lite enklare men håller bara i 2 år. Av dessa två är det dessutom endast DELF som går att göra i Sverige via Institut Français de Suède och jag skulle därför rekommendera att man gör det. Värt att poängtera är att testet bara går att göra vid 3 tillfällen per år, vanligtvis i mars, maj eller november. Om man ska genomföra utbytet under höstterminen kan maj bli försent, och för att göra det i mars krävs eventuellt att man anmäler sig innan dess att man får besked om nominering. Jag skulle dock verkligen rekommendera att man anmäler sig till att göra det trots att man inte fått besked då man slipper mycket bekymmer om man skulle bli accepterad. Skulle man inte bli accepterad kan man dessutom trösta sig med att resultatet håller livet ut och således inte nödvändigtvis var i onödan. 
• Passfoto, bild på studentkort från KI samt bild på ID/Passport: Jag la ut mitt KI-kort, mecenatkort och pass på ett vitt papper och fotade allt. Enkelt. 
• Bild på EU kort (europeisk sjukförsäkring): Beställs från försäkringskassan, och fotades sedan ihop med ovanstående kort. 
• Försäkringsbevis för ”malpractice” mm.: Man är automatiskt försäkrad via kammarkollegiet via KI, och detta dokument fås av internationella koordinatorn. 
• Vaccineringsbevis: Detta kändes för mig som det jobbigaste att ordna, men det var inte så farligt. För det första behöver man bevis på att man tagit alla vaccinationer som ingår i barnvaccinationsprogrammet. Om dina föräldrar inte har sparat detta så ska detta gå att återfinna i diverse arkiv. För de vaccin man fick via BVC så ska detta återfinnas via landsting/region. För mig som är uppvuxen i Stockholm så kunde man beställa det från landstingsarkivet. Jag var dessutom förbi och hämtade det för att det skulle gå snabbare, arkivet ligger ca 10 min promenad från Flemingsbergs pendeltågsstation (obs. man måste ändå ha beställt det via internet innan man hämtar ut det). För de vaccin som man fått via skolhälsan så ska man kontakta kommunen. Detta var för min hemkommun lite mer ostrukturerat, men efter att ha ringt till kommunen och blivit omdirigerad ett antal gånger så löste det sig. Utöver barnvaccinationerna krävdes även intyg om hepatitvaccinering, samt antingen TBC vaccinering eller negativt PPD-test. Detta finns tillgängligt vid i princip alla vaccinationsbyråer och brukar inte vara något problem. Se även till att dubbelkolla om det finns några rabatter via KI. 

Utöver ovannämnda intyg ska man även fylla i sina val av kurser, samt ”valbara kurser”. Information om de kurser och sjukhus som jag själv var på kommer under avsnittet ”Studier”, och valbara kurser har jag tyvärr ingen erfarenhet av.

I och med att jag ville hinna med så mycket som möjligt på KI innan avfärd så valde jag att komma så tätt inpå skolstarten i Paris som möjligt. Med skolstart på måndag så valde jag att resa torsdagen veckan innan så att jag åtminstone skulle ha en vardag i Paris på mig för att ordna med det jag behövde innan praktiken började. Detta var lite synd då skolan anordnade en introduktionsvecka för alla inkommande utbytesstudenter under veckan innan skolstarten som jag dessvärre missade. Ur praktisk synvinkel var dock en vardag i förväg fullt tillräckligt om det skulle vara så att schemat inte tillåter att man reser tidigare. 

Under den disponibla vardagen valde jag att åka till skolan för att dubbelkolla mina placeringar med den internationella koordinatorn på Descartes. Detta var i efterhand egentligen inte nödvändigt, men det var ändå skönt att få bekräftat för sig att allt var som det skulle. Utöver detta så passade jag på att ordna ett NaviGo-kort (lokaltrafikskort) samt sätta upp ett bankkonto och söka CAF-bidrag (mer om detta under Ekonomi). 

Slutligen var det skönt att även ha en helg på sig att bekanta sig med området. Första dagen på sjukhuset utgjordes av introduktion, samt uppdelning av jourer och ledighet. Totalt har man under en 3månaders period rätt att ta 1 veckas ledighet, dock ingår ingen ledighet över jul och dessa dagar är således generellt väldigt populära. De franska studenterna var dock väldigt snälla mot mig och de andra utbytesstudenterna och lät oss välja lediga dagar först. Det kan dock vara bra att redan då ha kikat igenom sin kalender och valt vilka dagar man skulle vilja göra sin jour på samt vilka dagar man vill ha ledigt då det kanske kan vara försent för sådana önskemål efter att ledigheter redan fördelats.

Att Paris är en relativt dyr stad har nog inte undkommit någon. Däremot tycker jag inte att det nödvändigtvis är dyrare än Stockholm, utan min upplevelse är nog snarare att Paris möjligen kan ha varit lite billigare än Sverige. Utöver detta är man som läkarstudent i Paris även anställd på det sjukhus man gör praktik, och får även lön för det jobb man genomför. För att få in lön utbetalad så måste man registrera sig hos HR-avdelningen som kan ligga på olika sjukhus beroende på vart man är placerad. För de sjukhus som jag var placerad på (Sainte-Anne och Hotel Dieu) så var löneutbetalningarna för studenter centraliserat till HR vid Cochin, och man var således tvungen att bege sig dit för att registreras. Storleksmässigt motsvarar lönen ungefär vad CSN-bidraget är i Sverige (2 000 – 3 0000 kr), vilket ska adderas till Erasmus-bidrag och CSN. Skulle man dessutom gå jourer så får man extra betalt för dessa. Ytterligare källa för inkomst som utbytesstudent i Paris är det så kallade CAF-bidraget, vilket är en typ av bostadsbidrag riktat till studenter. Jag minns detta som något komplicerat p.g.a. all fransk byråkrati, men vid Cité Université fanns ett service-station som hjälpte studenter att ordna allt man behövde för att söka CAF. Detta var till stor hjälp, och jag skulle rekommendera att man som nyinkommen student bara går dit och frågar dem så hjälper de en mad allt man behöver för att få sitt CAF. Kom även ihåg att göra detta så fort som möjligt då man inte får söka retroaktivt. För att kunna ta del av löneutbetalningar från sjukhuset samt söka CAF-bidrag krävs det att man har ett franskt bankkonto. Även om någon enstaka tidigare student lyckats få sin lön utbetalat till sitt svenska konto skulle jag verkligen rekommendera att man öppnar ett konto med tanke på att det är väldigt enkelt och i princip alltid gratis första året (ibland kan man t.o.m. hitta ett erbjudande så att man får en liten summa pengar för att öppna ett konto). Jag valde att öppna ett konto hos BNP Paribas då de hade ett bra erbjudande för utbytesstudenter och hade ett kontor på Cité Universitaire. Dessutom vill jag minnas att Descartes hade ett avtal med LCL som också är ett alternativ.

Under mitt utbyte var boende, lokaltrafik och mat de största utgiftsposterna. Detaljer om boende finns under tillhörande rubrik, men generellt kan man säga att priserna ligger på samma nivå som för boende i Stockholm. Ska man hyra något i ”riktiga” Paris (dvs. innanför Bd Périphérique) bör man således räkna med omkring 10 000 kronor i månaden, och säkerligen ännu mer om man vill bo i de mer trendiga områdena. Ett mycket prisvärt alternativ som de flesta tidigare utbytesstudenterna från KI utnyttjat är dock att på vid Cité Universitaire vilket är ett campus med boende för studenter. Som svensk ansöker man om boende där via Svenska Studenthemmet I Paris som har utlysning två ggr per år. På det sättet kan man komma undan med ett betydligt billigare boende som kostnadsmässigt är i paritet med vad studentbostäderna med SSSB kostar (4 000 – 6 000 kr). För lokaltrafik rekommenderar jag starkt att man skaffar ett NaviGo månadskort, och om man är under 26 finns en ungdomstariff som är lite billigare. Dessvärre finns studentkorten enbart som årskort vilket inte blir prisvärt om man enbart ska vara där en termin. Dock har man som läkarstudent rätt till 50 % reseersättning som en del av sin lön om man har ett NaviGo kort. Detta anger man i samband med att man registrerar sig hos HR för löneutbetalningar, och för att göra detta måste man ha med sig kvitto på köpet av NaviGo kort.

Att handla mat i livsmedelsbutiker i Paris fungerar generellt bra, och det finns gott om butikskedjor med ordentliga affärer så som Franprix och Carrefour. Man bör dock tänka på de varor som i Sverige är prisvärda inte nödvändigtvis är det i Paris. Om man vill vara ekonomisk bör man således försöka anpassa sig till de franska basvarorna så som baguette och olika typer av goda franska ostar. I övrigt finns det en stark kultur av att äta ute i Paris, och det är inte ovanligt att se att folk går ut själva för att äta en måltid på en restaurang i närheten. För studenter finns specifika studentresturanger utspridda i hela Paris, och dessa är väldigt populära och mycket prisvärda. Vid studentresturangen i Cité Universitaire kostade exempelvis en måltid omkring 3 euro och då ingick även någon typ av förrätt och efterrätt. Motsvarande priser gäller även för personalrestaurangerna i sjukhusen, och mitt intryck var att det ofta var mer prisvärt att äta vid dessa restauranger än att laga mat själv.

Som tidigare nämnt så valde jag att söka boende i Cité Universitaire via Svenska Studenthemmet i Paris, vilket även de flesta tidigare utbytesstudenterna från KI valt att göra. Jämfört med andra alternativ är boendet väldigt prisvärt, och jag betalade exempelvis drygt 400 euro i månaden för ett enkelrum i Fondation Deutsch de la Meurthe. Priserna kan dock variera beroende på vilket hus man hamnar i och vilken typ av rum man ansöker om (t.ex. med/utan toalett), men generellt är boendestandarden aningen mer slitet (men enligt mig charmigare) än studentrummen i Stockholm. Bortsett från detta så är området otroligt vackert med mycket grönområden, och det ingår även tillgång till gym, inomhuspool samt en hel del aktiviteter som anordnas på campus. Det skadar inte heller att området är helt bebott av studenter, vilket ger möjlighet att träffa nya människor från såväl Descartes som andra universitet i Paris. Området är placerat i arrondissement 14 vilket utgör en väldigt bra utgångspunkt för att ta sig till de sjukhus som är associerade till Descartes. Med närhet till RER (pendeltåg) och metro är det även enkelt att ta sig till andra delar av Paris, exempelvis 5-10 minuter till Châtelet (det närmsta man kommer till T-centralen). Med ovanstående i åtanke rekommenderar jag starkt framtida studenter att söka boende vid Cité Universitaire, och se till att vara ute i god tid och ha koll på när ansökningsperioden stänger. För mer info, se https://www.svenskastudenthemmet.com/sv/. 

Om man inte skulle bo i Cité Universitaire så skulle jag ur praktisk synvinkel rekommendera att man ändå söker boende söder om Seine. Antingen i 14e arr (samma som Cité Universitaire) eller i 6e eller 5e om man lyckas hitta något till ett bra pris. Ett annat populärt område är annars Marais som ligger nära många mysiga fik och coola barer, men då kan det bli aningen mer tidskrävande att ta sig till de det sjukhus där man är placerad.

I korthet utgörs det franska systemet av sex års heltidsstudier som är uppdelade i tre teoretiska år och tre kliniska år. Antagningen till läkarprogrammet i Frankrike är dock väldigt speciellt då alla som är behöriga från gymnasiet har rätt att påbörja vilka studier man vill inom offentliga högskolor och universitet där även läkarprogrammet ingår. Den riktiga antagningen sker istället i slutet av första året då alla studenter skriver ett stort prov (PACES) som avgör om man får fortsätta sina studier eller inte, och i genomsnitt är det bara omkring 10 % av studenterna som får stanna kvar på läkarprogrammet efter första året. Med anledning av detta så betraktas generellt andraårsstudenterna därför som förstaårsstudenter, och det är även för andraårsstudenterna som introduktion och ”nollning” sker. 

Under första året går studenterna under beteckningen P1 (år 1), och under andra året som P2 (år 2). De nästkommande åren betecknas D1 – D4 (år 3 till år 6). Denna indelning förhåller sig således inte till teoretiska/kliniska år så de kliniska åren börjar D2 (år 3) och från och med dessa år kallas man även ”Externe” vilket är den arbetstitel som läkarstudenter har på sjukhusen. I slutet på läkarprogrammet kommer ytterligare ett stort prov (ECN), och resultatet på detta avgör vilken specialitet och vilket sjukhus man kan välja efter examen. Således är de franska läkarstudenter inte så bekymrade för sina prov under kursens gång, utan från och med D2 börjar man direkt med studier och förberedelser för slutprovet. Det är således framför allt studenter från P2 och D1 som engagerar sig i de olika kåraktiviteterna då dessa år generellt är kända som de lite lugnare åren under utbildningen. Under de kliniska kurserna är det i regel kliniska placeringar på sjukhusen under förmiddagen, och därefter föreläsningar eller seminarier under eftermiddagarna. 

Som tidigare nämnt så utgörs placeringarna inte helt och hållet av arrangerade lärandeaktiviteter, utan man betraktas som en del av de som arbetar där och har en hel del egna arbetsuppgifter som är viktiga för att verksamheten ska fungera. Exakt vilka uppgifter som ingår kan skilja sig mycket beroende på vilken kurs och vilket sjukhus man är på, men generellt kan man räkna med att göra inskrivningar, ta EKG (fransoserna älskar EKG och gör det på alla, oavsett inskrivningsorsak), skicka remisser samt ronda sina egna patienter. Mer info om hur studierna var kommer under de specifika kurserna då jag upplevde att de skiljde sig åt väldigt mycket på de två kurser jag läste. Om man av någon orsak förväntar sig kunna kommunicera på engelska under sina placeringar i Frankrike så kan jag dock passa på att tydliggöra att gemene patient inte pratar någon engelska. Däremot var de för de mesta väldigt välvilliga till oss utbytesstudenter och positiva till att man undersökte dem. En anledning till detta kan mycket väl vara att det är allmänt känt att läkarstudenterna (Externe) faktiskt jobbar på sjukhusen och är en del av vårdapparaten. 

Eftermiddagarna med teori var alltid valfria, och mitt intryck var att de flesta franska studenterna valde att plugga på egen hand. De populäraste alternativen var att sitta på något av de bibliotek som ligger precis vid skolan, och där skulle jag rekommendera det väldigt vackra medicinska biblioteket där många äldre studenter brukade sitta. Bor man vid Cité U så fanns även där ett väldigt bra och fint bibliotek där man kunde sitta ihop med någon annan utbytesstudent och läsa.

Inför utbytet var jag inte särskilt oroad över franskan då jag bott i Frankrike innan och kände att jag kunde konversera relativt flytande. Dock var just det språkliga mycket svårare än vad jag först hade räknat med då man inte tidigare befunnit sig i en medicinsk professionell miljö, och det var även svårt att hålla koll på alla de olika förkortningarna som de använde. Detta kan liknas med att det inte alltid kan vara lätt för svenska patienter att hänga med om man använder medicinska termer som de inte känner till. Exempelvis stor IRM för magnetröntgen vilket är omvänt från MRI på engelska, och ATCD stod för bakgrund/patienthistorik. Med ovanstående sagt kan det lätt kännas lite övermodigt under de första dagarna då man slängs rakt in i det hela, och dessutom kan hamna i ett förhör med någon läkare under ronden. Emellertid vill jag verkligen vara tydlig med att jag upplevde att man plockade upp de nödvändigaste termerna och förkortningarna väldigt fort, och inom 1–2 veckor hade man helt vant sig vid det franska språket.

Till skillnad från språket så var kulturen något jag initialt varit oroad för då man fått höra at det är väldigt hierarkiskt i Frankrike. Möjligen kan det mycket väl vara lite mer strikt än i Sverige, men generellt upplevde jag lärare och läkare som väldigt snälla och hjälpsamma. Ingen tog heller illa upp om man råkade dua någon, utan de var överlag väldigt förstående för att vi utbytesstudenter gjorde fel ibland. Däremot ska man inte förvänta sig någon särbehandling när det kommer till det kunskapsmässiga, utan precis som övriga studenter så kunde förhören stundtals vara hårda och mycket mer detaljorienterat än vad man är van vid från Sverige och KI. Detta tyckte jag dock var bra då man lärde sig väldigt mycket, och det kändes även bra att vara en i gänget.

En annan viktig sak att tänka på kring de kliniska placeringarna är skillnaden från att bara vara ”student” i Sverige till att vara ”anställd” och faktiskt ha egna ansvarsuppgifter i Sverige. Sköter man inte sina arbetsuppgifter så kommer människor runtomkring således bli sura. Däremot blir ingen sur om man ber om hjälp, så mitt tips är att ta mycket hjälp av studenter och övrig personal i början så att inget faller mellan stolarna.

Paris är en fantastisk stad, och inget som jag skriver här kommer vara nog för att upptäcka allt Paris har att erbjuda. Med detta i åtanke tänkte jag försöka fokusera på de skolrelaterade aspekterna av det sociala livet och utelämna det övriga till valfri nätresurs.

Under de första veckorna på hösten så arrangeras introduktionen för läkarstudenter på Descartes, och detta kulminerar sedan 2 veckor senare under en helg som kallas ”weekend d’integration” eller WEI. Helgen kan liknas vid vårt kollo där man delas in i olika grupper och ska göra massa uppdrag. Upplevelsen av introduktionen är troligen bland det bästa jag gjorde under utbytet, och det var ett utmärkt sätt att få träffa franska studenter och verkligen komma in i den gemenskapen. Under året spenderade jag ofta tid med min grupp, och vi var exempelvis och åt middag hos varandra samt gick på andra skolrelaterade aktiviteter. Det som dock bör sägas är att de flesta som introduceras är aningen yngre än man själv då dessa precis ska börja andra året. Kan man dock lägga detta åt sidan så garanterar jag att man kommer få det otroligt kul, och att man genom detta kommer få insyn i hur det franska studentlivet faktiskt är.

Om man mot förmodan känner att detta kanske inte passar än själv så är min andra rekommendation att se om skolan har ett sportlag eller någon annan förening där man kan vara med. Jag var exempelvis med i skolans fotbollslag vilket även det var ett superbra tillfälle att få träffa franska studenter och hitta vänner att umgås med. Dessutom får man därigenom åka runt på massa aktiviteter med laget samt spela matcher mot andra universitet.

Sammanfattningsvis kan jag bara instämma med alla tidigare studenter och säga att detta var det bästa jag gjort under läkarprogrammet, och bland den bästa upplevelsen i mitt liv totalt. Att få möjligheten att slängas in i en helt ny miljö och testa ens vingar är verkligen unikt, och att dessutom får göra det på Descartes i Paris är oslagbart. Har du dessutom läst hela reseberättelsen så vet du i princip allt du behöver veta för att ditt utbyte ska bli fantastiskt – det enda som återstår att göra är att skicka in en ansökan!