Att studera psykologprogrammet på KI har inneburit att jag för första gången i mitt liv har gjort, och gör, samma sak i fem stycken hela långa år. Jag cyklar samma sträcka varje dag (trampar man på ordentligt vid centralen hinner man med alla gröna ljus utan att behöva stanna), köper mitt kaffe på samma ställe (Jorpes är både godare och billigare än Jönsan) och skriver mina anteckningar med samma (nåväl, likadana) tuschpennor (svarta 0,4mm från Stabilo) på olinjerade KI-block från bokhandeln. När möjligheten om utbyte erbjöds såg jag det som en chans att skaka om min bekväma vardag och bokstavligen talat utforska okänd mark.
Jag valde att åka till Valencia i Spanien av tre anledningar: klimatet, språket och att det fortfarande ligger relativt nära Sverige. I efterhand kan jag även säga att det är otroligt bekvämt att åka till ett land inom EU: bara en sådan sak som att i princip alla svenska telefonabonnemang har samma kostnad inom EU de tre första månaderna utomlands och att man inte behöver något okänt vaccin eller något visum. Jag upplevde att informationen från båda universiteten var bra om formulär som behövde fyllas i och skickas in och datum som behövde passas. Eftersom vi var den första kullen som åkte till Valencia var det däremot väldigt knappt med mer praktisk information om tillexempel boende, kurser och dylikt - vilket såklart är förståligt.
En sak som man bör vara medveten om om man åker som psykologstudent är att man kommer behöva vara med från terminsstart i Valencia, och att detta krockar med i princip hela ArbOrg2. Vi fick möjlighet att göra den kursen på distans, vilket vi såklart var tacksamma för men som inte var optimalt då det är en väldigt praktisk kurs som är svår att tillgodose sig för från ett annat land. Det var även lite påfrestande att studera den kursen under de första veckorna i Valencia då det är mycket annat som pockar på ens uppmärksamhet.