Reserapport - KI-student
Så fort man lämnar städerna så är hela Irland fullt med får (och kor)
Lärosäte: University College Dublin
Utbildningsprogram: Sjuksköterska
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Hösttermin 19/20

Innan avresa

Utbyte eller inte utbyte? 

Frågan var egentligen inte så svår. Jag kände att jag behövde något nytt, det var dags att fylla på med nya erfarenheter och jag längtade utomlands. 

Redan innan ansökan öppnat hade tankarna kring vilket land man skulle vilja åka till börjat. Anledningen till att det slutade med Irland var helt enkelt för att de talar engelska och det innebar, för mig, att man utan svårigheter kan förstå och göra sig förstådd. Genom att välja ett EU-land ökade också möjligheten för att nära och kära skulle kunna komma och hälsa på. 

Det är massa saker som behövdes göras innan avresa, intyg och vaccinationer, fler än som framgick till en början. 
För min del var det även svårt att få kontakt med partneruniversitet och det dröjde långt in på sommaren innan första mailet besvarades. 

Här nedan får ni en lista på vad som förväntades av partneruniversitetet. Allt detta kan vara lite krångligt att få fram, speciellt i augusti när alla är på semester. Kan därför varmt rekommendera att man börjar se över detta innan sommaren börjar, även om man inte fått kontakt med partneruniversitetet. 

  • Intyg på att man fått alla 3 doser av Hepatit B vaccin.

  • Intyg på ett blodprov som påvisar full immunitet mot Hepatit B

  • Intyg på att man fått alla doser av vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund

  • Intyg på ett blodprov som påvisar att man har immunitet mot Varicella

  • Intyg på att man är vaccinerad mot TBC

  • Intyg om försäkring (fås av KI)

  • Utdrag från belastningsregistret

  • Intyg på att man kan HLR

  • Intyg på att man genomfört träning i hantering och förflyttning av patienter.

Innan avresa, direkt efter man fått veta att man ska åka egentligen, ska man registrera ett konto och ansöka till UCD som student. Det är något som man får någorlunda hjälp med av KI, dessutom skickar UCD ut instruktioner på hur man ska gå tillväga m.m. 


Tips! Glöm inte att ansöka om merkostnadslån hos CSN och resebidrag hos Vårdförbundet. Ta reda på deadline och vad som krävs innan avresa. För mig krånglade det med CSN men det löste sig halvvägs igenom utbytet. 



Ankomst och registrering

Väl på plats blev jag varmt välkomnad och omhändertagen av partneruniversitetet. 

Ca en vecka innan kursstart organiserar universitetet ett flertal aktiviteter för nykomna utbytesstudenter. De erbjuder möjlighet att bli mött på flygplatsen och anordnar meet and greet, guidade visningar och filmkvällar. Själv gick jag bara på en av de guidade visningarna av Dublin då jag anlände sista fredagen innan kursstart och därför missat alla de andra aktiviteterna. Det är absolut att rekommendera att åka dit tidigare men för mig krockade det med en obligatorisk infokväll i Global Hälsa, något att tänka på om man valt den som sin valbara kurs. 

På universitet finns det flera föreningar man kan gå med i, bland annat har de en ridklubb, ett fotbollslag, en vandringsförening, med flera. 

När man registrerar sig som student på UCD ska man, förutom alla dokument de behöver, ladda upp en porträttbild - den bilden används sedan för ens studentkort. Studentkortet kan man sedan hämta ut vid ankomst på campus, i byggnaden bredvid biblioteket, räkna med att behöva gå dit två gånger då de oftast inte tryckt kortet förrän man gått dit och registrerat sig hos dem på plats. 


Ekonomi

Under mitt utbyte var den svenska kronan inte värd så mycket, en euro kostade nästa 11kr vilket trots allt gör stor skillnad på ens utgifter. Den största utgiften är hyran, boende är det som är dyrast i Dublin. 

På Irland måste vårdpersonalen själva stå för sin uniform och det gäller även alla utbytesstudenter. Det finns ingen möjlighet att låna uniform på plats utan det är något man själv får ta med sig från Sverige. Att köpa uniformer är rätt dyrt så försök låna av någon. 

Kollektivtrafiken i Dublin har ingen egentlig studentrabatt men det ska finnas ett studentkort som man inskaffar på campus, så om man vet med sig att man ska åka mycket buss kan det vara bra att kolla upp. Det vanliga åkkortet (leap card) kostar €5 och studentkortet kostar €10. Det ska bli billigare att ha studentkortet men jag är inte säker på hur då jag inte visste att det fanns förrän mot slutet av min vistelse och helt enkelt var för lat för att ta reda på mer. 

Om man har möjlighet att cykla eller promenera till föreläsningar/praktikplast så är det såklart de billigaste alternativen. På campus finns det en cykelaffär som köper och säljer begagnade cyklar, i olika skick och priser. Man kan alltså om man köpt en cykel sälja den tillbaka till cykelaffären, om man vill. 

Jag valde att cykla till och från sjukhuset i alla väder, det regnar en heldel så ett bra regnställ är bra att ha. Att cykla är inget jag rekommenderar om man inte känner sig trygg på cykel eller i vänster trafik! Precis som i Sverige blir det bara mörkare och blötare ju längre in på hösten man kommer och i Dublin delar man som cyklist fil med bussarna på de flesta gator. Bussarna kör snabbt och nära, så "safety first" - se till att synas i mörkret. Majoriteten av alla cyklister klädde sig i skrikgula jackor och/eller reflexvästar, hjälm och lampor både fram och bak. 

Ett standard tips på att minska sina utgifter är att ta med sig matlåda till praktiken/skolan. För de som ska ha praktik och spendera sina dagar på sjukhus är det bra att veta att det endast är ett fåtal avdelningar som har mikro i personalrummet och att det inte finns någon matsal eller liknande med mikro (i alla fall inte vad jag fick höra). I cafeterian kostar lunchen mellan €0.80 och typ €4, beroende på vad man väljer. På SVUH tar de endast kontanter i cafeterian, kan vara bra att veta. 

Tips! Tänk på att försöka spara pengar så att man har en reskassa för roliga saker och äventyr. 


Klippor längst Nordirlands kust

Boende

Boende är något man får stå för själv och det kan vara väldigt svårt att hitta, framförallt i närheten av terminstart.

På universitetet finns ett antal studentrum men det är hård press på dem och det är lätt att man blir utan. De två vanligaste hemsidorna för att hitta boende på är www.daft.ie och www.rent.ie. Om man har Facebook så finns där en grupp som heter "Svenskar i Dublin" där det ibland är folk som efterlyser hyresgäster/rumskamrater/inneboende. I den gruppen kan man också få tips och stöd från folk som bott länge på Irland och har koll på läget. 

När det gäller boende är det viktigt att vara ute i god tid och man måste vara beredd att betala en heldel. Det jag upplevde som svårast med att hitta boende är de flesta inte vill hyra ut till personer som inte stannar minst 6-9 månader och de som gör det tar mycket mer betalt än de andra. 

Lägesvis bodde jag ganska bra, det tog strax under en timme att promenera in till stan och ca 30 minuter till sjukhuset men jag betalade ca €1050 per månad för ett rum med delat badrum och kök. Standarden på boendet var lågt men vad jag fått höra är det i snitt rätt låg standard på Irland. 

Det som gjorde mitt boende "bobart" var att jag hade tur med mina rumskamrater. Vi hittade på utflykter och utforskade Irland tillsammans på helgerna. 


Lough Dan

Studier allmänt

Sjuksköterskans ansvarsområde och utbildning skiljer sig mycket ifrån vad det vi har i Sverige. Vi är mycket friare i vårt lärande och jag upplever att vi i Sverige får tillgång till mer praktisk lärdom. 

Som student kände jag mig begränsad på Irland. Det är flera saker du som sjuksköterskestudent inte är tillåten att göra. Bland annat får man inte, under några omständigheter, sätta infart, kateter eller ta blodprov. Man får delta och utföra såromläggningar (beroende på typ av sår och om patienten godkänner) under observation av ens handledare. Detsamma gäller hantering av medicin, man får lov att ge oralmedicin till patienten om handledaren är på plats. Däremot får ingen medicin ges av studenter intravenöst, som student får man inte röra varken dropp eller infart. 

Möjligheten till de reflektiva timmarna och vetskapen om att man skulle bli utfrågad efteråt, vilket gav motivation så att det räckte och blev över, resulterade i en ganska smidig relation mellan teori och praktik. Detsamma gällde när men tillexempel hade chans att innan såromläggningar gå igenom vilket typ av sår ens patient hade, vilka material som skulle användas och varför. 

På Irland är det ytterst få sjuksköterskor, även om de besitter kunskapen, sätter några infarter eller tar blodprov. Sjuksköterskorna får inte lära sig hur man tar blod eller hur man sätter en infart under studietiden, utan det är något som det är en kurs som de kan välja att ta efter examen. Detsamma gäller kateterisering av kvinnor. Kateterisering av män får endast utföras av läkare. Det är även så att de nya läkarna ansvarar för insättning av PVK trots att många av dem inte har någon tidigare erfarenhet eller kunskap om hur man gör. 

Överlag så är irländare väldigt öppna och välkomnande så om man kan språket är patientkontakt ingen problem. Jag upptäckte att många var nyfikna på vem man var, vad man gjorde och hur tusan man fick idén att jobba på Irland, vilket ofta ledde till roliga diskussioner och goda samtal om skillnaden mellan den svenska och den irländska sjukvården. Relationen till handledare, CPC och annan personal var bra, genom att visa att man är nyfiken och vill lära sig är det många som gärna berättar och förklara om allt mellan himmel och jord. 

Många av sjuksköterskorna var väldigt intresserade av hur utbildningen ser ut i Sverige och de var imponerade över att vi får lära oss ta blodprover m.m, men framförallt över att vi får lära oss manlig kateterisering! De flesta av dem jag talade med tyckte att vår utbildning och sjuksköterskans ansvarsområde var mycket mer logisk och bättre i jämförelse med hur de hade det. 

En av mina handledare skröt om "hur kunnig hennes student var och att hennes student minsann kunde både kateterisering, av både män och kvinnor, och kunde sätta infarter" inför en stackars läkare som misslyckat att sätta en PVK på en patient efter alldeles för många försök. Läkaren suckade och tittade trött på mig innan han frågade om jag hade några tips på hur han kunde gå tillväga. Min handledare såg så stolt ut och efteråt sa hon "ibland får man trycka på att vi också är kompetenta och inte bara när det gäller omvårdnad!". Det gav mig självförtroende och jag kände att min kunskap av uppskattad även om jag inte fick visa vad jag gick för kunde jag berätta vad vi på KI får lära oss och vilka trix och knep man plockat upp på tidigare VFU placeringar.


Utsikten från min första placering

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 5 på KI
Mitt utbyte till Irland innehöll inga föreläsningar eller större examinationer, då jag endast hade praktik.

På SVUH, sjukhuset där jag hade mina placeringar, jobbar sjuksköterskorna 12h/pass och det gjorde man även som student. Under ett pass hade man som student även en "reflektiv timme", där man hade möjlighet att läsa på och fördjupa sig i något nytt man lärt sig under dagen, t. ex. om man fått in en patient med en diagnos man inte tidigare kände till. Passet efter blev man förhörd av sin CPC och det fördes en diskussion kring ämnet. En CPC är den person som skickar vidare handledarens information till värduniversitetet och ser till att man som student gör det man kan för att lära sig och få ut det mesta av ens placering. CPCn kom en gång varje pass för att som sagt förhöra en om vad man lärt sig på den reflektiva timmen men också om en patienter. De vill veta att man känner sina patienter, varför de är där, hur det kommer sig att de hamnade på sjukhus, vad de har för medicinsk historia m.m. Mot slutet av sin placering förväntas man kunna redovisa 6 patienter och för mig hjälpte det väldigt mycket att använda sig av SBAR för att lättare komma ihåg all information och för att på ett logiskt sett kunna presentera dem för min CPC. 

På UCD, mitt värduniversitet i Dublin, använde de sig av en så kallad DoCat. The DoCat är ett tjockt häfte som innehåller uppgifter som läkemedelsberäkning och patientfall samt alla mål man måste uppnå under varje placering och det ska godkännas och signeras av en handledare. I the DoCat finns också flikar för varje möte man har med sin handledare, ett första möte som ska ske redan första veckan där man går igenom förväntningar och krav. Halvvägs in har man en mittbedömning, precis som vi har under vår VFU hemma, under det mötet går man igenom flera av målen för att se hur studenten ligger till och vad som behöver göras inför det sista mötet. Varje möte måste signeras och genomföras av ens handledare. Det är viktigt att se till att alla närvaro och alla mål är signerade senast sista dagen för det är The DoCat som avgör om man blir godkänd eller inte. 

Utöver själva utbytet ska man innan avresa (för mig mitt i mitt utbyte) få ett mail från Erasmus med en länk till ett språktest. Man gör det första språktestet att ta reda på vilken nivå man ligger på språkmässigt och utifrån det finns det flera som övningsuppgifter med olika teman som man gör för att utveckla sig. Mot slutet av sitt utbyte öppnas ett nytt språktest som man gör för att se om man förbättrats. 


Språk och kultur

Engelska är det språk som talas av alla över hela Irland, irländskan (det som vi lite slarvigt kallar för gaeliska) finns också men det är få som använder det till vardags trots att det är obligatoriskt i skolan och de studerar irländska från 4 till 18 årsålder. Det finns vissa samhällen som bara talar irländska för att värna om Irlands kultur och historia. 

Några irländska ord som jag snappade upp är: 
- Maidin mhaith = God morgon 
- Failtie = Välkommen 
- Sláinte = Skål (Cheers) 
- Slán = Hejdå
- An lar = centrum/mitten (brukar stå på de bussar som går in till stan)
- Garda = Polis (Gardai = flera poliser)

Irländarna använder sig även mycket av ordet Craic (crack), vilket på Irland, till skillnad från resten av världen, betyder att något är roligt/kul/nice. Om det inte är Craic så är det Grand (stor, bra, festlig). Grand används också som svar till allt, oavsett om det är positivt eller negativt, vilket säkert kan vara en smula förvirrande om man inte är van med det. Det kan hända att man har en patient med flera frakturer som svarar att allt är grand på frågan hur hen mår även om man kan se att patienten är svårt smärtpåverkad. Såklart är också livet grand när solen skiner och någon har tagit med sig fika till jobbet. 

För att kunna prestera väl och för att få ut så mycket som möjligt av sitt utbyte är det viktigt att ha goda kunskaper i engelska redan innan man åker. Under mitt utbyte mötte jag ett antal andra erasmusstudenter från runt om i Europa som upplevde det svårt att nå målen pågrund av språkbarriären. För mig tog det ungefär 1-2 veckor att landa och komma in i engelskan och självklart stöter man på ord man aldrig hört förut och då får man helt enkelt fråga eller använda google translate. För att inte riskera patientsäkerheten är det jätteviktigt att fråga om det är något man inte förstår och de flesta uppskattar när man frågar och är glada att kunna hjälpa till. 

Det svåraste med språket var att läsa journalerna, men det berodde mest på att de på SVUH fortfarande använder sig av pappersjournaler och flera av läkarna hade väldigt svårläslig handstil. 

En kulturkrock var att hierarkin är mycket starkare och tydligare på Irland än hemma. Jag blev noga varnad av KI innan avresa att respektera de som stod över mig i hierakin och var välförberedd på det. Klart finns det en hierarki ibland vårdpersonalen även i Sverige men jag upplever att vi är flera som inte lägger för stor vikt i det medan på Irland fanns flera, framförallt läkare, som kämpade för att behålla den. Även om de var få så var det tydligt att vissa överläkare/kirurger valde att endast tala med de mest seniora sjuksköterskorna och föredrog att inte behöva lyssna till vad man som student hade att säga.

En annan "kulturkrock", något som man som stockholmsbo kan vara rätt bortskämd med, är att det kan vara svårt att hitta bra vegetarisk mat om man ska äta ute. Vill man så kan man, men det är svårt att spontan välja en resturang, även om flera ställen åtminstone har ett alternativ är de inte alltid speciellt attraktiva. Detsamma gällde den vegetariska maten i cafeterian på sjukhuset, ibland var vegoalternativet helt enkelt bara ett stekt ägg. 

Alla skyltar är tvåspråkiga.

Fritid och sociala aktivteter

Förutom de olika föreningar som finns på UCD där man kan träffa folk med liknande intressen så finns det även på campus även ett gym och en simhall. Tillträde till gymmet är gratis men simhallen kostar €4, för UCD studenter. På campus, i UCD Student Centre (www.ucd.ie/studentcentre), finns det en bio och en studentbar där de ofta arrangerar karaokekvällar. 

Jag upplevde att det kunde vara ganska svårt att få kontakt med andra studenter men detta pga att jag endast hade praktik och inte spenderade någon tid ute på universitetet. De studenter man träffade på sjukhuset var det ofta svårt att hitta på något med då man har helt olika scheman och planer rann därför ofta ut i sanden. 

I övrigt är det lätt att få kontakt med folk, bara man är öppen för möjligheten så kan man hitta kompisar överallt. 

Om man vet att man har en ledig dag där man inte har någon aning om vad man ska hitta på kan jag faktiskt rekommendera turistbussarna. Inte hop on hop off bussarna som kör runt i Dublin och pekar på byggnader utan de som kör dagsturer. De flesta av dem har studentpris och det är ett okomplicerat sett att få se mer av Irland. De varierar i pris och längd beroende på vart bussen tar dig. 

Ett annat tips är att gå på bio regniga dagar. Många nya filmer släpps på iIrland innan de släpps i övriga Europa och om man får cravings på plockgodis så har de större biograferna CandyKing (alltså karamellkungen som vi har i de flesta svenska mataffärer). Det är såklart mycket dyrare än hemma och, enligt mig själv, har de rätt dåligt utbud pga ingen lakrits. De flesta biograferna även har studentrabatt på biljetterna. 

Kultur:
- Kilmainham gaol. Ett gamalt fängelse med mycket historia om politik. 
- 14 Henrietta street. Ett museum som berättar Dublins historia från de rikaste till de allra fattigaste. 
- Irish museum of morden art (IMMA). Ligger i ett fint gammalt sjukhus. 
- National Print museum. Ett mycket litet museum som är intressant om man är nyfiken på tryckkonst, + de har ett bra café.
- Presidentens hus i Phoenix park. Endast på lördagar! 
- James Joyce tower and museum (I Dun Laoghaire, pendeln går dit)

Mat, med bra vegoalternativ:
- Pi Pizza (vegan pizza finnes) 
- Umi falafel 
- Yamamori, en bra men dyr japansk resturang, rimliga priser på lunchen!
- Bubble Waffle factory (om man gillar våfflor och glass) 
- Cocobrew, ett café med veganskt fika.

Pub:
- The Gravediggers
- The Cobblestone 
- The Brazen Head 

(Tips! Det finns även många bra vandringsleder runt om Dublin. Bland annat "the cliff walk" mellan Bray och Greystones, klipporna är inte lika dramatiska som the cliffs of moher men det är en bra promenad med vacker utsikt)


Cliffs of Mohre

Sammanfattning

Om man känner sig trygg i sin framtida yrkesroll som sjuksköterska tycker jag absolut att det är en bra idé att åka på utbyte men man får räkna med att det långa stunder mer påminner om sommarjobbet som undersköterska. Även om man kanske inte utvecklas just som sjuksköterska utvecklas man som person. Man får en bättre inblick i vården och en förståelse för att den ser olika ut på olika platser i världen. 

Fastän jag upplevde att jag inte utvecklades som sjuksköterska på sammasätt som mina kurskamrater hemma i Sverige så lärde jag mig väldigt mycket om ortopedi, allt kring post-operativ vård och olika typer komplikationer. Men framförallt har jag inte bara förbättrat min engelska utan dessutom fått ett ökat ordförråd fullt med medicinska termer som kommer att hjälpa mig längre fram i mitt yrkesliv om jag vill jobba utomlands. 

Dublin, sett från sista bron innan hamnen