Reserapport - KI-student
Lärosäte: Keio University
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 19/20

Innan avresa

Trots att jag har rest en hel del så hade jag faktiskt inte varit utanför Europa fram tills utbytet. Därför ville jag ta chansen att åka långt bort och se något annorlunda. Dessutom var jag intresserad av den japanska kulturen och religionerna. Detta var det enda tillgängliga universitetet i japan. 

Processen med att ansöka efter att ha blivit godkänd blev väldigt utdragen ffa pga vaccinationsintyg som krävs av universitetet. Eftersom jag invandrade till Sverige vid ung ålder var det mycket svårt att få tag på all dokumentation om vad man har och inte har så jag rekommenderar att börja leta fram detta så fort som möjligt, även om man är uppvuxen i Sverige. En lite speciell grej för Keio är att de behöver intyg på att man är vaccinerad mot, eller har positiv serologi för, Varicella (till skillnad från Sverige då det oftast räcker med uppgifter att man har haft det tidigare) så räkna med att det kommer bli utgifter för åtminstone detta. En annan motivation för att ansöka så fort som möjligt är tillgången till deras förmånliga studentbostäder som riskerar att fyllas upp om man är för långsam. 

Informationsmöterna och föreläsningarna från KI var hjälpsamma för att bli lite mer förberedd för utbyte generellt men för att förbereda mig inför japan specifikt gjorde jag en hel del efterforskning själv. Det finns väldigt många bra resurser och gemenskaper online som är enkla att googla fram. Dessa var väldigt viktiga för mig att bli förberedd för den annorlunda kulturen och sättet att leva på. Till exempel finns det bra videos på Youtube som täcker allt från praktisk information och kulturskillnader, till tips på mat och turistdestinationer. Jag pluggade även lite japanska med hjälp av appen Duolingo några minuter varje dag ett par månader inför avresa vilket var väl värt den lilla tiden! 

Ankomst och registrering

Pga mina planer i övrigt anlände jag samma morgon som kursstart. Trots att jag inte kunde sova på flyget gick den första dagen ganska bra då den endast innehöll orientering runt sjukhuset och introduktion till min första placering. Däremot var jag ordentligt jetlaggad och det tog mig ungefär en vecka att anpassa mig till tidsomställningen med många tidiga nätter. Någon formell introkurs ingick inte utan man fick en bunt med informationspapper att läsa igenom på sin egna tid. 

Det fanns inte någon organisation för utbytesstudenter, eller några organiserade studentaktiviteter för den delen, utöver några sportklubbar. Däremot parade den internationella handläggaren mig ihop med två japanska studenter som skulle på utbyte till KI som jag hade sporadiska träffar med under utbytet. 

Ekonomi

Min upplevelse är att Tokyo generellt kostar något mindre än Stockholms innerstad. En lunch i personalmatsalen kostar ca 40-60kr beroende på hur mycket man vill äta och en bra utemiddag kan man lätt hålla under 150kr. Om man handlar mat på en supermarket kan man komma undan extremt billigt med lokalt producerade varor som grönsaker, svamp och tofu. Det finns dessutom en uppsjö av convenience stores/konbinis där man kan köpa relativt billiga färdigrätter med stor variation. Studentlägenheten kostade 2000 JPY per dag och jag fick mycket värde för pengarna. 


Jag ansökte flertalet stipendier och fick ett anslag på 10 000kr via Carl-Erik Levins stipendium vilket var till stor hjälp. De flesta stipendier har riktigt tajta luckor då man kan ansöka så gör efterforskning i god tid om du har tid och ork att skriva många individuella ansökningar. 


Någon kåravgift eller terminsavgift förekom inte.

Boende

Som sagt var fick jag bo i en av Keios studentlägenheter. Denna befann sig endast 5 min ifrån sjukhuset och var mycket rymligt, speciellt med Tokyos mått mätt. Den var utrustad med kök inkl en induktionsspis, badrum, tv, och tvättmaskin samt en ganska stor säng! Vitvarorna är något annorlunda jämfört med det man är van vid och alla knappar är på japanska så det tar ett tag att ta reda på hur allt fungerar. Jag rekommenderar varmt appen Google translate för detta syfte som har en kamerafunktion som översätter det man pekar den på. Superhändigt för en massa andra sammanhang också. 

Läget var ett tyst bostadsområde som kändes mycket tryggt. Butiker, restauraner, tunnelbana, samt pendeltåg ligger mycket nära intill. Dessutom är det bara ca 20 min gångavstånd från Sjinjuku som är en av Tokyos mest välbesökta områden för både underhållning och shopping. 

En nackdel var att det var väldigt strikta regler kring att inte göra väsen av sig eftersom det är även ett boende för sjuksköterskor på sjukhuset som behöver kunna sova under alla tider på dygnet. Av den anledningen fick man inte heller ta med sig gäster. Det här framkom inte förrän jag frågade vilket var lite konstigt. 

Studier allmänt

Jag hade placeringar på akuten, gynekologi, obstetrik, samt narkos á två veckor vardera. Under den mesta av den tiden såg jag inte så många andra studenter. De japanska studenterna hade ganska många seminarier, föreläsningar, och simulationer utöver klinisk praktik till skillnad från mig som mest befann mig på avdelningen. De studenterna jag såg befann sig alltid i bakgrunden och hade nästintill noll patientkontakt. Dock hörde jag att de får ha motsvarande studentdriven mottagning under vissa kurser. Det fanns tillfällen då studenterna fick en liten föreläsning eller förhör av en av överläkarna. 

Som engelsktalande utlänning var det ofta svårt att få kontakt med både läkarna och studenterna då de ofta känner sig blyga med att tala engelska. Däremot är många intresserade av en. Sverige är nämligen något exotiskt och Karolinska betraktas ha riktigt högt status. Därför går det ofta bra om man själv tar initiativ till kontakt. Mina handledare var oftast läkare som var lite bättre med engelskan men oftast gick jag inte med dem och var därmed tvungen att etablera kontakt med kollegor själv. Som sagt så ska man alltså inte tro att man är ogillad som utlänning (idén om rasism i japan är grovt överdriven) utan snarare försiktigt omtyckt. Detta innebär även att man får ta initiativ till att göra så mycket som möjligt under placeringen. Schemorna var mycket översiktliga och man kunde modifiera de väldigt mycket efter sitt eget intresse vilket blir väldigt lätt efter att man har etablerat kontakt. Annars blir det väldigt mycket vilset observerande utan att bli inbjuden till att vara delaktig. 

Det finns ingen bestämd kursplan och handledarna har ganska dålig koll på hur mycket man kan och vad man vill lära sig så se till att stämma av det inför varje placering. Det här innebär såklart också att man ofta kunde bestämma själv när man ville gå hem, särskilt då personalen inte har så bra koll på vad man ska göra. Då blir förande av loggboken från KI extra viktigt, inte minst för att följa hur många värdefulla aktiviteter man har för sig. 

Jag vill också rekommendera att det är, precis som vanligt, väldigt bra att komma påläst inför placeringarna då handledarna blir betydligt mer motiverade att lära ut då. 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
Min fösta placering var på akuten. Första veckan var på den delen av akutkliniken som tog emot akutpatienter som kom in med ambulans. Min handledare var en av två ST/specialistläkare varje dag och jag auskulterade främst. Jag fick inte ta någon anamnes pga språkbarriären men fick ta lite status vid efterfrågan. Andra veckan gick jag med teamet som tog hand om inlagda patienter från akuten. Jag rondade och var delaktig på olika undersökningar och lättare interventioner som v-sonder och ultraljud. Dessutom gick jag på några operationer. Under akutenveckorna fick jag dessutom vara med på flertalet presentationer av både kollegor och av läkemedelsföretag vilket innebar några gratismålitder. Min handledare erbjöd även tillfällen för jourer och visade mig runt i deras labb och simulationscenter. De yngre läkarna var dock mindre benägna att bjuda in mig. 

Den andra placeringen var på gynekologi. Den var dominerad av operationer och jag fick själv välja vilka som var mest intressanta för mig. Jag fick vara med och assistera på en av dem men annars var det mest observation. Dagen började med gåronder varje morgon som främst var för uppföljning postop. Jag hade även några tillfällen på öppenvårdsmottagningar som hade ett väldigt högt tempo men detta innebar även att man hann med väldigt många patientfall. 

Den tredje placeringen var på obstetrik. Även här var det många operationer som både involverade fertilitet och olika graviditetskomplikationer. Dessutom såg jag flera akuta kejsarsnitt. Jag fick också några tillfällen inom öppenvården som var mycket lik den i gynekologiavdelningen. För övrigt var det sedvanliga sitt+gåronder och förlossningar. Obstetrik och gynekologi delar mycket på varandras verksamhet så jag kände igen väldigt många kollegor där och kunde därför komma in i gemenskapen lite bättre. 

Den sista palceringen var på narkosen. Den mesta tiden var på operation där jag antingen gick med en yngre narkosläkare på enstaka operationer eller en senior som gick emellan operationer och hjälpte till vid behov. Det sistnämnda var helt klart roligast då man fick se mest operationer och dessutom hjälpa till med intubationer, infarter, mm. Jag fick också en dag på intensiven där jag fick se bla bronkoskopier och inläggningar av olika infarter. Det var ganska intensivt rondande där av både patienter, labsvar, och med kollegor från andra avdelningar. Jag fick också en halvdag på smärtkliniken som var en öppenvårdsmottagning för kroniska smärtpatienter som bla fick spinala- och plaxus injektioner. 

Samtliga placeringar tjänade som goda fördjupningar i respektive ämne, speciellt då man får relativt lite klinik i dessa under den vanliga utbildningen. 

Det fanns inga formella examinationer. Keio krävde endast att man lämnar in ett återkopplingsfromuläar efter varje avslutad placering. Dock var det viktigt med närvaro och intresse var mycket uppskattat. 

Språk och kultur

Kunskaperna i engelska är varierande men ofta tämligen låga. Dock klarar man sig ofta väl genom att hålla det på en basal nivå och man hittar alltid kollegor som talar flytande, exempelvis de som gjort ett utbyte eller forskat utomlands. Det inkluderar som regel handledarna. Det är bra att kunna i alla fall lite japanska, speciellt utanför sjukhuset då folk kan inte vilja tala engelska alls. Dessutom blir folk lätt väldigt imponerade och glada när man visar att man har gjort en insats för att lära sig språket. Keio erbjuder även en "Japanese language club" en dag i veckan som är väldigt avkopplade lektioner i japanska där man får välja själv vad man vill lära sig och i vilket tempo. Den hålls av gamla alumni från Keio som bjuder på fika och lär ut efter bästa förmåga. Starkt rekommenderat. 

Jag fick ett "Code of conduct" med regler som gäller på sjukhuset. Det verkade lite skrämmande strikt med regler som exempelvis att inte prata i hissar eller inte sitta med benen i kors. I praktiken gäller dessa oftast inte och man kan bete sig ganska avslappnat. Däremot får man känna efter beroende på situationen och exempelvis inte tala högre än alla andra. Generellt är det mycket mindre formellt än man tror. Speciellt bland de yngre läkarna är stämningen till och med mer ledig än Sverige. Det gäller dock att se sig för när man har med seniora läkare att göra. Några tips är att alltid buga (särskilt när man träffar någon ny) och att alltid tilltala folk med deras efternamn följt av -sensei. Däremot har man fördelen att bli ursäktad för samtliga ens kulturella snedsteg i egenskap av utlänning, så oroa dig inte för mycket om att göra rätt. Det värsta som kan hända är att någon tittar lite snett på dig. 

Klädkoden som gäller är läkarrock, skjorta (+/- slips), svarta byxor, och heltäckande skor. Hur mycket man följer denna beror dock helt och hållet på avdelning. Till exempel är internmedicinare väldigt måna om att vara välklädda medan mina kollegor på akuten kunde gå runt i operationspyjamas. Som utbytesstudent är det dock bra att visa ett gott föredöme men, återigen, oroa dig inte för mycket. 

Fritid och sociala aktivteter

Det arrangerades inga sociala aktiviteter av universitetet, utan allt får hända på ens egna initiativ. Samma gäller för idrott och andra aktiviteter. Studenterna var faktiskt oftast ännu sämre än läkarna på engelska, så jag fann det bästa sociala samspelet med AT-läkarna och de yngre ST-läkarna. Nackdelen med det är dock att dessa människor jobbar väldigt mycket, inkl helger (>150% enl svensk standard) så det var svårt att arrangera träffar som inte var relaterade till jobbet. De gångerna man lyckas gå ut med kollegor eller studenter, dock, så är Tokyo fyllt av bra barer, krogar, karaoke, mm. Då jag har ett musikaliskt intresse sökte jag upp jazzbarer där jag fann en gemenskap. Oavsett intresse så tror jag att man kan hitta ett sammanhang i Tokyo då det är en sådan enorm stad, så tveka inte att fråga runt och utforska på egen hand. 

Sammanfattning

Japan och mer specifikt japanska läkare består av workaholics där synen på arbete är mindre än hälsosam. Det fick mig att se balansen mellan arbete och fritid i ett nytt ljus och jag tror att det kommer påverka mig över hela livet. Det här utbytet visade även hur mycket man kan få tillbaka bara man inte är rädd att prova nya saker och prata med folk. Man ska alltid tro det bästa om människor så även om det verkar som att japaner undviker dig betyder det inte att de inte är intresserade eller ogillar dig. Den japanska vården är betydligt mer privatiserad som har skapat en hel del ojämnlikhet. Det har varit intressant att se hur denna annorlunda syn på vård och hur de handskas med sina egna problem i samhället som exempelvis hög suicidalitet och minskande barnafödsel. 

Sammanfattnignsvis har jag det här utbytet gett mig en betydligt mer nyanserad blick på sjukvården och världen i stort och jag skulle rekommendera detta utbyte till vem som helst. Hade jag stannat i Sverige hade jag missat en enorm mängd upplevelser och kontakter som jag kommer bära med mig en långt tid framöver.