VFU
Praktiken genomfördes på två sjukhus i samma område under fem veckors tid, den ena ett privat (North Shore Private Hospital) och den andra ett regionsjukhus (Royal North Shore Hospital). Dessa två sjukhus låg bredvid varandra, men skiljde sig markant ifrån varandra.
Private hospital
Jag praktiserade två veckor på "Cardiothoracic ward" på det privata sjukhuset. Sjuksköterskorna i Australien har en otroligt god teoretisk kunskap, däremot brister deras kliniska arbete på flera punkter. Det privata sjukhuset liknande mer ett hotell, med kristallkronor, heltäckningsmatta (!!) i korridorerna samt inne på patienternas rum. Hygienrutinerna var under all kritik. Varken handskar eller förkläde användes vid situationer då det definitivt bör användas, läkarna bar kostym och sjuksköterskorna hade kostymbyxor och en blå kortärmad skjorta (samt bar förlovningsringar eller armband under arbetspasset). Något elektroniskt journalsystem användes ej, utan allt skrevs för hand vilket både var tidskrävande samt försvårade arbetet då många läkare skrev otydligt. Jag upplevde även att sjuksköterskorna utförde mycket mer basal omvårdnad jämfört med sjuksköterskorna hemma i Sverige. Det fanns ingen specifik undersköterska som samarbetade med sin sjuksköterska. I bästa fall hade man ett vårdbiträde som fungerade som en "allt-i-allo" som hela avdelningen delade på. Oftast var det jag, som student, som fick göra diverse usk-uppgifter (att få följa med sin handledare och hjälpa till med diverse medicintekniska uppgifter var inte högt prioriterat på avdelningen eller sjukhuset överlag, tyvärr).
Något som var tydligt var den uttalade hierarkin mellan sjuksköterskor och läkare, men även mellan könen. Jag hade blivit förvarnad från både vänner och kursare att det skulle skilja sig markant, men jag var inte tillräckligt förberedd på vårdens maktfördelning i Australien. Det var en utmaning att vara professionell, samtidigt som man försökte bevara sin integritet och visa framfötterna när man befinner sig i ett ojämlikt system som redan är så pass etablerat sedan en lång tid tillbaka. Det var definitivt en utmaning, både på gott och ont. Jag anser dock att man lärde sig uppskatta Sveriges sjukvård på ett helt annat sätt än vad jag tidigare har gjort under tidigare praktikperioder hemma i Sverige.
Public hospital
Jag var totalt tre veckor på regionsjukhuset, där jag praktiserade på Neuro ICU (dvs en intensivvårdsavdelning med fokus på neurokirurgi). Detta var absolut en av de bästa praktikplatserna jag har fått möjlighet att vara på under hela min utbildning. ICU-Sjuksköterskorna var extremt kompetenta, drivna och trevliga. Vi hade många intuberade patienter med diverse hjärnaneurysm. Dessa tre veckor resulterade i en mängd ny kunskap om hjärnan och dess olika åkommor, olika typer av operationer, behandlingar osv. Mycket av kunskapen var väldigt djupgående, framför allt sådant som vi inte har fokuserat på hemma i Sverige. Sjuksköterskorna var pedagogiska och angelägna om att vi skulle lära oss så mycket som möjligt, något jag uppskattade enormt. Jag fick många nya "mentorer" och vänner på avdelningen som även peppade mig att försöka ansöka om att få jobba i Australien som sjuksköterska när jag har tagit min examen och jobbat i ett par år!
Facilitator
Under VFU:n har man en så kallad "Facilitator" som fungerar lite som KI:s mittbedömningslärare. Facilitatorn är ens kontaktperson under hela praktikperioden. Denna person jobbar för både sjuhuset och universitetet och är sjuksköterska i botten, och har sitt kontor på sjukhuset. Facilitatorn besöker dig på avdelningen varje dag och stämmer av hur saker och ting går. Beroende på typ av person, så kan facilitatorns stöd och bemötande variera. Min facilitator på det regionsjukhuset fungerade exempelvis som både en stödperson och en examinator. Hon hade koll på allt som gjordes och gav mig uppgifter som skulle göras både under praktikpasset med även "hemläxor" som skulle presenteras för en mindre studentgrupp som även praktiserade på samma sjukhus. Min facilitator var hård, men otroligt kunnig. Det tog ca en vecka tills man kände sig bekväm med hennes krav då det var relativt intensivt. Men, summa summarum; jag lärde mig väldigt mycket av min facilitator Leeann. Det hela avslutades med att hon bjöd mig och min kursare på middag och tårta i hennes hem då jag fyllde år under praktikperioden! Väldigt roligt!
Saker till praktikenSom sagt, vårdkläderna skiljer sig från våra svenska "scrubs". Skjorta får man från University of Sydney, men du måste köpa svarta kostymbyxor som täcker vristerna samt ha svarta skinnskor som arbetsskor (detta är något som du även måste bekosta själv).