Jag har haft en dröm om utbytesstudier sedan första dagen på biomedicinska analytikerprogrammet. Under mina gymnasiala studier hade jag möjligheten att åka på ett flertal kortare utbyten och genom dem utvecklades jag akademiskt men även personligen. Ett utbyte är en möjlighet till nya upplevelser, ny kultur, nytt språk och faktiskt en "once in a lifetime" chans. Vidare ger ett utbyte även insikter i ett annat lands hälso- och sjukvårdssytem och ett internationellt perspektiv av yrket som biomedicinsk analytiker med inriktning klinisk fysiologi. Jag såg även utbytesstudierna som en möjlighet att stärkas i kommunikationen över språk- och kulturbarriärer samt att dagligen få utvecklas genom nya utmaningar och upplevelser. Ett utbyte är en fantastisk möjlighet att få möta nya personer och få tillgång till erfarenhet och insikter som inte annars är möjliga.

Vid val av utbyte var Lissabon och ESTeSL ett självklart val för mig. Min storasyster gjorde sitt utbyte i Lissabon för några år sedan och har varit mycket nöjd. Alla andra studenter jag fick kontakt med som varit på utbyte i Lissabon var supernöjda och rekommenderade utbytet. Det var bara positiv feedback om ESTeSL och Lissabon, något jag föll för. Att svara på frågan varför är komplext men jag fastnade för Lissabons kultur, människor, språk, puls och klimat. Jag fick försmak av Lissabon och Portugal när familjen besökte min storasyster under hennes utbyte och under en ytterligare semester där. Det var under den tiden jag insåg att Lissabon är mitt "happy place" och hit var jag bara tvungen att åka på utbyte om jag fick möjligheten.

KI informerade redan första året om utbytesmöjligheter och inspirerade oss studenter att åka på utbyte. All information var tydlig och detaljerad vilket underlättade ansökningsprocessen. I början hade vi (jag och min kursare) lite problem med ansökningsprocessen för att vi inte hade fått all information men det löstes sig efter vi mailat ansvariga. Så det är viktigt med god kommunikation för att ansökningen ska gå smidigt och hinnas lämnas in i tid. Både KI och ESTeSL var mycket hjälpsamma under hela processen och svarade alltid på våra frågor. Detta gjorde att processen gick smidigare och att allting blev korrekt.

Det som är bra att tänka på inför utbytet är att det är mycket att göra med ansökningsprocessen och inför utbytet. Ett tips är att vara ute i god tid för att slippa stressa med allting för det är mycket papper, dokument och andra handlingar som ska fyllas i. Vi fyllde i vår ansökan till ESTeSL online vilket var supersmidigt men var redo att scanna pass, EU försäkringskort och andra papper. Skrivare och scanner är bra att ha till hands - eller använda från KIB i Flemingsberg eller Solna. Jag skulle säga att man själv sätter ribban för sitt utbyte, ju mer du har förberett och ordnat, desto bättre kommer ditt utbyte vara.

Inför utbytet skulle jag rekommendera att göra en noggrann packningslista för att inte glömma något viktigt. Det krävs inga speciella vaccinationer inför ett utbyte i Portugal men vi tog för säkerhetsskäl med intyg på våra vaccinationer. Det som framförallt är viktigt är alla dokument och försäkringspapper. Vi hade även en egen privat försäkring som skulle täcka inför eventuella händelser, vilket är att rekommendera. 

Gällande sjukhuskläder fick vi kläder från KI som vi tog med men vi fick även från ESTeSL, men det är mer en "klänning/förkläde" (se bild under delen Kurser under utbytet) så jag rekommenderar att ta med svenska sjukhuskläder. I Portugal får man som student inte kläder från sjukhuset utan studenterna har sina privatkläder under studentförklädet från ESTeSL. 

Under söndagen passade vi på att utforska Lissabon och vi åkte även förbi ESTeSL och Hospital de Santa Maria för att vara säkra på att vi hittade dit. Första dagen på ESTeSL blev vi väl mottagna av deras internationella koordinator och hade välkomstmöte. Vi fick information om Lissabons historia, ESTeSL, transport, kultur och allmänna tips/råd. Därefter hade vi möte med vår professor som hade rundtur på skolan och sedan fick vi all information kring våra scheman, upplägg och kliniska placeringar. Vi fick även hjälp av några andra studenter med att ansöka för transportkortet Lisboa viva card under dagen. Det är speciella papper som ska fyllas i och det går endast att lämna in på vissa stationer. Dagen efter, tisdagen, var vår första dag på våra VFU-placeringar. Vi hade ingen introduktionskurs utan en introduktionsdag. I efterhand hade vi önskat en introduktionsvecka just för att vara mer förberedda inför de kliniska placeringarna och speciellt mer information kring hur det är i Portugal. Detta var något ESTeSL hade önskat också men det var inte möjligt med orsak av vårt korta utbyte och vi behövde vara på våra kliniska placeringar ett specifikt antal dagar.

I Portugal var allting generellt billigare än i Sverige. Allting från transportkort till mat och restauranger var billigare. Vi fick även Erasmusstipendium, vilket täckte en hel del av kostnaderna.

5 600 kr tur och retur per person betalde vi för flyget, vilket bokades med portugisiska flygbolaget TAP Air Portugal. Flyget hade givetvis varit billigare om vi hade valt billigaste biljetten (nu valde vi de dyraste...)! Vi valde att boka om- och avbokningsbara biljetter innan antagningsbeskedet hade kommit, vilket egentligen inte är att rekommendera men flygbiljetterna började ta slut. I slutändan ändrades hemresedatumet så var vi nöjda med att vi kunde ändra flyget hem utan extra kostnad. 

Transportkoretet "Lisboa viva card" kostade 6 € och sedan en måndadskostnad på 30 € för Navegante Metropolitano. Våra kort och månadskostnader var billigare för att vi fick intyg genom skolan att vi var under 23 år och studerade, då gäller kostnaderna för "sub23". För denna kostnad kunde vi åka överallt inom Lissabons tunnelbaneområde vilket sträcker sig inom 18 kommuner, du kan alltså åka i princip överallt och till andra städer som Caiscais. För att kunna göra ett kort krävs ett passfoto och specifika papper behöver fyllas i. Denna information fick vi från internationella koordinatorn på ESTeSL och även på plats fick vi hjälp av några portugisiska studenter. Vi betalade extra för att få vårt kort utfärdat på en dag så kallat Cartão urgente men detta görs endast på vissa stationer, vi köpte vårt vid Marquês de Pombal.

Vi åkte även mycket Uber, vilket jag verkligen rekommenderar. I Lissabon är Uber billigt - vi kunde åka ungefär 20-30 minuter för cirka 15 €. På kvällarna åkte vi speciellt Uber ooch som utbytesstudent är det enkelt och säkert samt så pratade nästan alla Uberförare engelska. En del områden rekommenderas vi undvika att åka kommunalt under kvällarna och Uber var då ett perfekt alternativ. Vi åkte uber även på dagarna för att det var så pass smidigt.

Generellt i Lissabon är bostadskostnaderna mycket billigare än Sverige, men det beror också på vilken standard du söker. Vi valde hög standard i centrala Lissabon och därav dyr månadskostnad på 12 400 kr/person. Allmänt skulle jag nog räkna med en bostadskostnad på 3000-5000 kr/månad med helt okej standard. Kostnaden beror självklart på standard och läge, centrala Lissabon är dyrare än utkanterna.

Vi handlade mycket på matkedjan Continente, vilket är en av de största och billigare kedjorna. Vi hade en mindre mataffär med ungefär 3 minuters gångavstånd från vår lägenhet som vi handlade på och sedan brukade vi storhandla på Continente i shoppinggallerian Centro Colombo. Vi brukade storhandla varje vecka för cirka 1000 kr. I shoppinggallerian El Corte Inglés fanns en annan mataffär, så kallad supermercado som hade fler svenska produkter men var dock mycket dyrare.

Restaurangkostnader är också mycket billigare än i Sverige, vilket ledde till att vi åt ute mycket. Det är något jag verkligen tipsar om - att äta ute på olika restauranger för att kunna ta del av den portugisiska matkulturen.

Mobilkostnaderna är samma som i Sverige och inget speciellt behöver göras nu utan du kan använda ditt svenska SIM-kort etc. Det var inte heller några kostnader från universitetet eller andra specifika kostnader inför utbytet för oss, vilket höll kostnaderna nere. Ett allmänt tips är att boka flygbiljetterna i god tid för att spara pengar. Boendekostnaderna kan även hållas låga om man är okej med en sämre standard än det vi sökte. Mitt bästa tips är att spara pengar inför utbytet för att inte bli bunden till ekonomin allt för mycket. Om man har sparat pengar kan man njuta mer av utbytet och faktiskt göra allting man vill - allt från utflykter till restaurangbesök till shopping. Se till att spara pengar men sök även stipendium eller andra typer av bidrag. Vi fick Erasmusstipendium, vilket var till stor hjälp men sedan går det att söka andra stipendium som exempelvis hos Vårdförbundet eller Medicinska Föreningen. Vill du ha mer information kring stipendier skulle jag besöka KIs hemsida: Stipendier för studenter.

Innan vi bestämdes oss för boendet gjorde vi noggrann bakgrundsresearch om företaget och deras lägenheter. Vi var väldigt försiktiga just för att vi inte hade någon kännedom om företaget eller hört någon som hyrt via dem tidigare heller. Vårt mål var självklart att inte bli lurade, vilket tyvärr i dagens läge är lätt hänt. Vi kollade upp företaget via sociala medier och Google, vilket gav resultat. Portugisiskt TV-program hade spelats in i lägenheterna och allmänt verkade ingenting konstigt. Rebeccas chef Diogo är portugis och han hjälpte oss att kontakta företaget per telefon. Diogos hjälp var verkligen något vi uppskattade och det är ett tips - ta hjälp av en portugis! Diogo gav oss tips och råd om andra hemsidor, bra bostadsområden och allmänna råd innan vi bestämde oss för boende.

Företaget vi hyrde via heter TravellingToLisbon och företaget har massa olika lägenheter runtom Lissabon. Vi valde som sagt att bo ungefär 5 minuters gångavstånd från Marquês de Pombal. Månadskostnaden låg på ungefär 12 400 kr/person (totalkostand för oss två var 24 800 kr/månad). Vår lägenhet låg på andra våningen med utsikt mot gatan. Lägenheten hade en hög standard och var utrustad med allt från tvättmaskin, diskmaskin och air conditioner till köksutrustning. Varje vecka hade vi även en städerska som städade hela lägenheten. Vi älskade vår lägenhet och skulle verkligen rekommendera att hyra via företaget. Vi fick under några dagar problem med vår tvättmaskin, något företaget löste direkt och det var verkligen skönt att kunna få hjälp med att lösa problemet.

Eftersom lägenheten låg i centrala Lissabon hade vi närhet till allting - mataffär, restauranger, buss, tunnelbana, shoppingcenter med mer. Lissabon har väldigt bra kommunaltrafik så det går enkelt att ta sig runt oavsett. Till skolan, ESTeSL tog det oss 30-40 minuter och för att komma dit får man ta tunnelbanan med ett byte och sedan gå i 10 minuter eller ta en buss. Till sjukhusen vi var placerade på för VFU var det olika restid. Till Hospital de Santa Maria där vi båda hade 2 placeringar hade vi ungefär 20-30 minuter och vi åkte dit med tunnelbana. Vi var även placerade på Fundação Champalimaud med en restid på cirka 50-60 minuter. För att ta sig dit var det flera byten, 2 tunnelbanor och sedan 1 tåg.

Dessa länkar fick vi från ESTeSL och andra portugiser som vi känner men jag vet ingenting om huruvida det är att hitta eller hyra boende via dessa sidor.

Utbildningen vid ESTeSL är 4 år totalt varav 3 år är teori och under tredje året har studenterna VFU en dag i veckan. Under fjärde och sista året har studenterna sina kliniska placeringar och ett examensarbete. Det som också var tydligt under vårt utbyte är omdömen och betyg - ESTeSL har en betygsskala från 0-20, där 10 är godkänt. Upplägget för de kliniska placeringarna i Portugal skiljer sig betydligt från Sverige. Alla handledare förväntar sig att portugisiska studenterna kan undersökningarna och all teori när de kommer ut. Därför ställer handledare frågor gällande undersökningarna konstant.

ESTeSL har även andra skillnader jämfört med KI. Inom utbildningsprogrammet klinisk fysiologi på KI ingår nuklearmedicin medan i Portugal är nuklearmedicin en del av ett annat program, medicinsk bildvetenskap. Vidare bekostar studenterna sin utbildning själva och det gör att många studenter jobbar extra på kvällar, nätter och helger. ESTeSL ställer höga krav på sina studenter, något vi som utbytesstudenter även kände av. Vi förväntades ständigt studera och läsa på när vi hade våra kliniska placeringar, något jag tyckte var inspirerande. Självklart sätter du ribban själv för din kunskapsnivå men under VFU-placeringarna blir du bedömd enligt portugisiska systemet 0-20.

Tyvärr på grund av vår utbytesperiod hade vi inte möjlighet att läsa några språkkurser som erbjöds till alla studenter. Vi använde därför språkappen Duolingo innan och under utbytet samt så finns även en riktigt bra medicinsk ordbok MedineLingua som jag rekommenderar. Språket var ett av de svåraste momenten under utbytet, något vi var väl medvetna om sedan tidigare. Portugisiska liknar spanska till en viss del och det hade jag en stor fördel av. Jag har läst spanska under högstadiet och gymnasiet, vilket underlättade för mig. Generellt kan man inte förvänta sig att portugiserna talar engelska och därav kan det vara lite problematiskt med språket. Vi lärde oss snabbt fraser och ord som krävs för att klara sig någorlunda. I mataffärer, shoppingcenter och restauranger möttes vi ett flertal gånger av portugiser som inte kunde engelska. Vi fick då plocka fram våra spanskakunskaper och köra på en mix med portugisiska. Det gick hem de flesta gångerna men ibland fick vi använda oss av google translate för att göra oss förstådda. 

Alla våra kontakter från ESTeSL pratade god engelska och även våra handledare på våra kliniska placeringar. Där var det inga problem med språket men däremot pratade patienterna inte engelska och därför var det svårt att skapa en patientkontakt. Jag tror att jag hade ungefär 3 engelsktalande patienter totalt under utbytet. Däremot försökte jag lära mig språket så gott jag kunde och pratade så mycket som möjligt. På sjukhusen vi var placerade på pratade de flesta i personalen endast portugisiska förutom våra handledare vilket ibland var svårt för man inte kunde kommunicera. 

Det är en bra punkt att vara förberedd på inför utbytet, språket kommer vara ett hinder och vid vissa tillfällen känns det ensamt att inte kunna prata med resterande personal. Däremot upplevde jag att alla ansträngde sig till det yttersta för att prata med mig under mina placeringar. Portugiserna var generellt väldigt måna om att försöka kommunicera och lära oss portugisiska.

Portugisiska kulturen är fantastisk. Lissabons puls, historia och människor är något jag snabbt föll för. Det var alltid liv och aktivitet i Lissabon. Portugiserna har en helt annan livsstil gällande tider och mattiderna var helt annorlunda. Lunch äts oftast vid 13-14 och middag vid 20-21. Vi vande oss snabbt vid ändrade mattiderna och det passade oss som hand i handsken. Portugiserna är stolta över sin matkultur och speciellt över deras nationalbakelse Pastéis de Belém. Torsk, bacalao, på portugisiska finns i alla olika typer av maträtter och bacalao var något vi alltid rekommenderades att prova.

Portugiserna var väldigt måna om att ständigt ge tips på aktiviteter och restauranger, något vi uppskattade enormt! Vi var alltid varmt välkomnade och fick alltid ny kunskap om kulturen. Något vi lade märke till att portugiserna alltid stirrade på oss, senare fick vi det föklarat för oss att det är dels för att vi är så lika men också för vårt blonda hår. Det var ovant med ständiga blickar men efter ett tag hade vi vant oss.

Kulturkrock kanske jag inte skulle kalla det men det som var lite förvånande eller chockerande var punktligheten gällande tidsaspekten. Hemma är tider extremt viktiga och man är inte sen, det är oartigt. I Portugal är det mer en lugn livsstil och stressa är inget de gör i första taget. Första dagarna under kliniska placeringarna var jag ombytt och klar innan 8.30, varav alla funderade varför jag var så tidig. Mina handledare förklarade därför för mig att det gör inget om jag kommer vid 8.45 eller 9 - det var så portugisiska kulturen fungerade. Riktigt härligt när man väl kommit in i deras livsstil att inte stressa! 

Annat som kan vara bra att veta om den portugisiska kulturen, vilket kan för en svensk vara en kulturkrock är hur man hälsar. I Portugal kindpussas dem istället för att skaka hand. Något jag fick förklarat för mig första dagen på min kliniska placering då jag som svensk skakade hand varpå min handledare kindpussade mig och förklarade den portugisiska kulturen.

Vi erbjöds inte någon speciell friskvård men jag kan garantera att du får din träning om du vill upptäcka Lissabon. Något utav det bästa med staden är att du kan strosa ner längs gatorna och promenera överallt, vilket är perfekt när man vill lära känna staden. Lissabon kallas även "the city of seven hills" då det är mycket branta gator med fantastiska utsiktsplatser även kallade miradouros på portugisiska. Dessa är ett måste om du är i Lissabon.

Egentligen skulle denna lista kunna vara hur lång som helst men jag har valt ut mina absoluta favoriter som man bara inte får missa!