Sedan första gången jag fick höra att tandläkarprogrammet erbjuder terminsutbyten har jag varit säker på att jag vill åka. Jag visst inte riktigt vart, men gärna långt bort från Sverige för att utbytet vad gäller kultur, traditioner, sjukvård och tandvård skulle bli så stort som möjligt. Resa är och har alltid varit ett av mina största intressen. Man lär sig otroligt mycket om historia, människor, kultur och religion när man reser, men även saker om sig själv. Man tvingas reflektera över sina egna värderingar, sin uppväxt och hur det är att leva i ett rikt land som Sverige. Efter en resa kommer jag alltid hem lite mer ödmjuk och lite mer förstående för min närhet och omgivning. När Shanghai i Kina blev ett partneruniversitet till oss kände jag direkt att det är hit jag ska. Kina, kanske världens äldsta, mest kulturella och folkrika land, här ska jag bo i tre månader!

Måste man tänka på något innan avresan? Svar ja, massor! Du måste först och främst bli utvald för att få åka på utbyte. Dina chanser ökar om du varit aktiv i kåren, inte ligger efter i skolan och ligger kliniskt långt fram på kliniken. Kåren har jag varit aktiv i sedan dag ett på programmet. Jag var ordförande i Internationella utskottet 2018. Jag gjorde mitt bästa för att ligga i fas på kliniken och inte sacka efter med tentor och kurskrav. Med detta i bagaget blev jag antagen till Shanghai Jiao Tong University. Nästa sak man ska tänka på är att göra klart allt i skolan vad gäller patienter. Man ska informera sina patienter om att man kommer att åka på utbyte. Vissa patienter behöver skickas till andra studenter för fortsatt omhändertagande, medan vissa vill vänta på dig. Alla patienter ska också få nummer till akuten om det skulle hända något medan du är borta. Eftersom man åker till Kina på termin 9 så finns bara en termin kvar på skolan innan examen att ta tag i resterande kurskrav, se till att ligga i god fas. Sista terminen vill man alltså inte ha tre rotfyllningar, två proteser och en bro släpandes.

Nästa steg är att skicka en ansökan till universitetet i Shanghai. Det var lite svårt att veta vad man skulle fylla i på pappret, man ska till exempel välja vilka specialistavdelningar man vill vara på och hur länge. Hur ska man kunna veta det ett år i förväg? Oavsett om man vet eller inte så går det att ändra väl på plats, känn ingen press! Miss Liang, den internationella handläggaren i Kina, är helt fantastisk. Hon har varit så hjälpsam innan, under och efter utbytet. Blir du förkyld i Kina? Inga problem, miss Liang ser till att du får Alvedon. Behöver du skjuts i Shanghai? Inga problem, miss Liang hämtar upp dig.

När man blivit antagen från Shanghai Jiao Tong Universitys sida är det dags att ansöka om visum. Gör detta i god tid! För det gjorde inte vi och det blev ett otroligt stressmoment. Det slutade med att vi hämtade våra visum innan vi åkte till Arlanda och då var magsåren nära. Kinesiska visumcentret ligger precis vid Karlaplan och visumet man ska ansöka om heter X2 och är ett Single entry-studentvisum. Väl i Kina har man en vecka ledigt när kineserna firar sin nationaldag. Här kan man resa i Kinas inland, så det är bra om man kollat upp lite destinationer i förväg. Eftersom man har ett Single entry-visa kan man inte resa utanför Kina under denna vecka, inte heller till Hong Kong eller Taiwan, men Kina är ett enormt land med många sevärdheter så man ska inte vara ledsen! En annan viktig sak att tänka på är att endast originaldokument accepteras av kinesiska ambassaden. Ditt antagningsbesked från kinesiska universitetet måste alltså skickas per post från Shanghai. Åter igen: Var ute i god tid!

Det behövs inga speciella vaccinationer för att åka till Shanghai. Grundskyddet man har genom stelkramp, hepatit A och B räcker så länge man håller sig i storstäder. På landsbygden kan eventuella kompletteringar behövas. Man behöver inte tänka på att ta med klinikkläder från skolan. I Kina jobbar man i privata kläder med rock ovanpå som man får låna från universitetet. En sak man måste tänka specifikt på när man ska till Kina är att stora delar (i princip allt) av internet är blockerat, till exempel Facebook, Instagram, WhatsApp och Google maps. Om man vill kunna ha kontakt med omvärlden, vänner och familj är VPN-appar ett måste. Jag laddade ner Astrill. Appen är ganska dyr och man betalar månadsvis men fungerade utan minsta krångel i tre månader och jag kunde både koppla min dator och min mobil till samma inlogg. Fredagkvällar med Netflix och mitt examensarbete räddades med andra ord av Astrill. WeChat är appen som kineser använder för att kommunicera med varandra, beställa mat med, betala med och översätta med. Det är appen med stort A i Kina och jag rekommenderar att alla som åker hit laddar ner den.

Jag och kompisen jag var på utbyte i Kina med tog en vecka av vårt sommarlov för att åka till Peking och Xi’an innan terminen i Shanghai skulle starta. Jag kan varmt rekommendera detta. Peking är en otrolig stad. Här finns kinesiska muren, Den förbjudna staden och OS-byn från sommar-OS 2008. Kinesiska muren borde varenda människa ha på sin ”To see-bucketlist”. Jag tyckte den var helt fantastisk, storslagen och välbyggd. Åk dit bara! I Xi’an finns terrakottaarmén, den är säkert sevärd, men jag kan inte uttala mig för utgrävningen var stängd när vi var där. Förövrigt kan jag slå ett slag för höghastighetståg inrikes i Kina, ett snabbt, billigt och komfortabelt transportmedel. Man får se risfält, arbetare i den klassiska triangelhatten, vindkraftverk och berg susa förbi medan man åker.

Väl i Shanghai möttes vi upp av en volontärstudent som tog med oss till vårt boende. Skolan anordnar boende, som i vårt fall låg två minuter från sjukhuset vi jobbade på vilket var perfekt. Kineser är usla på engelska så det är väldigt tacksamt att ha en kinesisk student med sig i början. Vi skrev kontrakt på lägenheten, köpte tunnelbanekort, fixade SIM-kort och skrev in oss hos polisen med hjälp av vår volontärstudent. Det är obligatoriskt att skriva in sig hos polisen om man ska bo i Kina. Efter att man skrivit boendekontrakt har man 24 timmar på sig att registrera sig. Studenten som hjälper till har koll på detta och vart den station ligger som man tillhör men det kan vara bra att känna till.

Terminen i Shanghai börjar samtidigt som den i Sverige, alltså första veckan i september. Första dagen träffar man internationella handläggaren Bing Liang på campuset för Stomatology, tre tunnelbanestationer från där vi bodde, för att få passerkort och två uppsättningar klinikrockar. Det är på detta campus man skriver farmakologitentan. På schemat står det att man ska ha preklin resten av veckan. Detta preklin har varken vi eller studenterna som åkte innan oss sett skymten av. Man kan kort och gott säga att första veckan är ledig tid och acklimatisering till Shanghai som stad. Vi införskaffade förnödenheter till våra lägenheter på IKEA, gymkort och köpte klinikkläder under veckan. Resten av tiden spenderades på zoo, shoppandes på huvudgatan och på museum. Vecka 2 börjar man jobba på sjukhuset och den avdelningen man önskat. När, var och hur står väl beskrivet i schemat.

Kina har en egen valuta som heter yuan (RMB). Den är något starkare än den svenska kronan. Under de tre månader vi var borta varierade 1 yuan mellan 1,2 och 1,4 svenska kronor. Kineserna själva betalar allt via appar som AliPay eller WeChat. För att kunna betala med dessa appar krävs det att man har ett kinesiskt bankkonto. Vi försökte fixa ett kinesiskt bankkonto men det verkade krångligt och kändes inte riktigt värt i slutändan. Istället betalade vi allt med cash. Uttagsautomater finns överallt med engelska instruktioner och avgiften för att ta ut är bara 1 %. Ett roligt fun fact är att största sedeln i Kina är 100-lappen. Min plånbok gick knappt att vika på grund av alla sedlar. Betalkort går att använda på stora och väletablerade kedjor som IKEA, museum eller H&M osv. Men ta aldrig för givet att kort fungerar.

Flygbiljetterna till Kina kostade runt 8000 kronor tur och retur.

Boendet betalade vi ungefär 13 000 kronor för på våra tre utbytesmånader. Universitetet i Shanghai hade subventionerat hyran för att vi skulle ha råd att bo där vilket vi var tacksamma för. Viktigt att nämna är att kineser tar mycket i provision. Nästan en hel månadshyra fick vi betala när vi kom, endast i provision, som vi sedan fick tillbaka i slutet på månaden. Även på hotell är det vanligt att man betala provision som är orimligt hög.

Metrokort i Kina är superbilligt i jämförelse med Sverige. En resa kostar 3 yuan och man sätter in valfritt belopp på sitt kort som kostar 20 yuan. Jag tror att jag gjorde av med max 400 yuan på hela tremånadersperioden. Tunnelbanan i Shanghai är förövrigt otrolig! Den är aldrig sen, lätt att förstå, har engelsk skyltning och avgår var tredje minut. Dock slutar den gå tidigt på kvällen, redan klockan 22 på vissa stationer. Hem från nattklubben tar man alltså taxi.

Matkort införskaffades i sjukhusmatsalen så att vi kunde lunch där. Den dyraste maträtten där kostar 12 yuan. Jag tyckte att maten där var helt okej! Ibland var man lite fundersam över vad man egentligen åt, men om man inte är kräsen rekommenderar jag absolut matsalen. Vi har sparat in massa pengar genom att äta här. Man kan även köpa med sig mat därifrån hem. I Kina lagar man generellt sett inte mat själv. Maten ute är såpass billig så det inte lönar sig. Dessutom finns inte de matvaror vi använder i Europa för matlagning, till exempel grädde, smör och pasta. Det är ris så lång ögat når. En skål med ris på restaurang kostar 2 yuan.

SIM-kort kostade 100 yuan och införskaffas på China Mobile. Vad vi förstått det som får man ett visst antal GB och när det är slut går man och fyller på. För oss tog det aldrig slut…

Generellt sett är tjänster och mat billigare i Kina än i Sverige. Taxi är otroligt billigt, att åka taxi en timme från flygplatsen till vårt boende kostade 90 yuan. Även massage, pedikyr och manikyr är billigare än i Sverige. Vi gick på massage nästan en gång i veckan och då kostade en timme runt 300 yuan. Vad gäller mat så är den lokalt lagade maten billigast. Stora kedjor som McDonalds och Pizza Hut har i princip samma priser som i Sverige. Kläder, skor och smink är dyrt eller har jämförbara priser med Sverige då allt är importerat. Shopping här lönar sig alltså inte tyvärr. Satsa på en massage istället.

Boende anordnas, som jag nämnt, av universitetet. Boendet verkar variera från år till år beroende på vart universitetet i Shanghai kan få en bra deal. Vi bodde nämligen inte på samma ställe som studenterna året innan. Vårt boende låg två minuters gång från sjukhuset vilket såklart var exemplariskt. Det var tre stationer med tunnelbanan till huvudgatan i Shanghai. Ett superboende! Kinesiska skolan går in och betalar en del av hyran så att vi studenter ska få ett rimligt pris. Vi betalade 13 000 kronor för tre månader och bodde då i korridorslägenheter. Alla lägenheter varierar i inredning men har alltid kylskåp, egen toalett och tvättmaskin. Just våra lägenheter hade loftsängar och var supermysiga. Jag trivdes otroligt bra. När man får lägenheten är den helt tom. Vi åkte till IKEA (det finns 3 IKEA i Shanghai, fler än i Stockholm…) för att handla sängkläder, handdukar och galgar. Jag köpte även en fruktskål, filt, ljusslinga och smyckessorterare till toaletten. Jag kände att jag ville lägga lite extra pengar på inredning eftersom det här skulle vara mitt hem i tre månader. Min kompis köpte bara det absolut nödvändigaste och man får ju göra precis som man vill.

Ingenting vad gäller studier i Kina är likt dem i Sverige. Här vill jag verkligen understryka ingenting. I Kina läser man tandläkarprogrammet i åtta år. Fem år som undergraduate och tre år som postgraduate, även kallat master. De första fem åren läser de kinesiska studenterna biologi, fysik, idrott och matte. Man kan se det lite som gymnasiet i Sverige. År två och tre kommer mer medicinska ämnen som farmakologi och cellbiologi in. Först år fyra och fem börjar man med tandvård och kanske att träffa patienter. På masterutbildningen behandlar man patienter tillsammans med professorer. På de stora sjukhusen i Shanghai räcker det inte med att ha sin åttaåriga tandläkarutbildning utan man måste läsa ytterligare 3 år för att få ut en PHD-examen. Därefter är man välkommen att söka jobb på de största sjukhusen. När vi kom till Kina blev vi jämförda med kinesiska undergraduate-studenter vilket ju blir helt fel. Vi är tyvärr mycket bättre än deras studenter. När vi hälsade på femteårsstudenterna så gick man igenom hur man sorterade skräp… Men vi tror att vi gjort klart för alla lärare att vi är jämförbara med deras studenter på år 7 eller 8, så nästkommande studenter behöver inte oroa sig.

En annan sak som är totalt olikt hemma är att man jobbar på sjukhus. Det är inget separat universitet som i Sverige. Det finns inte heller någon direkt allmäntandvård utan allt är uppdelat på specialistkliniker. Vår ”outpatient” byggnad var 10 våningar hög och hade olika tandläkarspecialiteter på olika våningar samt några medicinavdelningar där det krävs att man inte är inlagd. Patienten själv ansvarar för att komma till rätt avdelning med sitt specifika problem. Det är såklart jättesvårt för dem. Detta medför att patienter ofta slussas runt i byggnaden innan dem hamnar rätt. Generellt sett ligger ett högre ansvar hos patienten i Kina än i Sverige. Patienter i Kina ansvarar till exempel för sin egen pappersjournal. Samma sak gäller röntgenbilder. Har patienter inte med journal eller aktuella röntgen får de gå hem och komma tillbaka en annan dag. Om biopsier eller andra prover tas ansvarar patienten för att lämna den på analys på rätt avdelning och våning. Stort patientansvar har både för och nackdelar. Fördelar kan vara att patienterna är mer involverade i sina behandlingar generellt än vad vi är hemma. Nackdelar kan vara att det tar tid att administrera allt manuellt och att det helt enkelt är farligt att patienter går omkring med sina egna biopsier.

Patienttrycket är stort i Kina. Till vårt sjukhus, Ninth People’s hospital, som var ett stort sjukhus (4 miljoner besökare bara inom tandvård per år) kom människor från hela Kina. Vissa hade rest med tåg eller buss i flera timmar för att få träffa en tandläkare. Tandläkarna ger varje patient i snitt fem minuter per undersökning. Detta resulterade så klart i stort missnöje hos patienterna. Alla specialistavdelningar hade vakter och poliser och minst en gång om dagen blev en skrikande eller gråtande patient utburen eller utsläpad. Trycket är så otroligt stort. Någonting som vi i Sverige har svårt att relatera till. Patienterna hämtas in enligt ett Först till kvarn-system vilket leder till att många patienter checkar in 6:30 när sjukhuset öppnar. När jag kom till sjukhuset klockan 8 låg patienter och sov i stolar i väntan på sin tur. Jag har hört flera skräckhistorier från studenter och lärare om att tandläkare har blivit mördade av sina missnöjda patienter. Har man varit på ett sjukhus i Kina och upplevt det enorma patienttrycket så tvivlar man inte en sekund på att dessa historier är sanna!

Relationer mellan lärare och studenter är väldigt bra. Man jobbar oftast i små studentgrupper med sin lärare. Detta bidrar till att man får nära kontakt, lär känna varandra och att läraren har koll på vad du kan och inte. Jag upplevde inte att det fanns någon hierarki som den man hört om på universitet i till exempel London. Självklart respekterade jag och studenterna våra professorer men vi blev aldrig nedtryckta i skorna eller uppläxade som man hört kan förekomma. Lärarna var genuint intresserade av mig som person, tandvård i Sverige och Sverige som land. Det är också lärarna man går ut och äter middagar med på sin fritid. Jättetrevligt!

När man i princip jobbar som tandläkare på ett sjukhus, även om vi var studenter, följer ansvar. Man måste uppföra sig professionellt och övertyga patienter om att man kan sitt jobb. Patienterna är väldigt skeptiska mot ljushyade. Jag har mer än tio gånger blivit avvisad som behandlare för att jag är kvinna från Europa. Men det är inget man ska ta åt sig av, kineserna är helt enkelt inte vana vid att se och möta utlänningar. Jag har lärt mig och växt otroligt mycket i min yrkesroll under min tid i Kina. Jag har lärt mig att jobba med det material som finns till handa, att jag står på en väldigt bred kunskapsbas som tar mig långt och att jag faktiskt har alla möjligheter att bli en duktig tandläkare. Jag känner mig tacksam över att jag kommer jobba och vara verksam i ett rikt land som Sverige.

De enda som med säkerhet kan prata engelska i Kina är lärare och professorer. Dessa är ofta väl beresta och duktiga på engelska. Annars är engelskan mycket begränsad. Inte ens alla studenter kan engelska, trots att de läser det på tandläkarprogrammet. Folk på gatan och patienter kan inte engelska över huvud taget. Inte ens unga personer, som generellt sett världen över är duktiga på språk, kunde engelska. Under mitt tre månader långa utbyte tror jag att jag kan räkna på en hand antalet patienter jag kunde prata engelska med. Taxichaufförer och restaurangpersonal kan inte de heller engelska. Vad som kanske är ännu roligare är att kinesiskt och svenskt kroppsspråk inte ens är samma. På restauranger försökte vi visa med fingrar hur många dumplings vi ville köpa men personalen förstod inte. Detta har varit otroligt roande och ögonöppnande. Jag skulle ändå säga att man klarar sig bra i samhället genom att peka och vifta med armarna. Kineserna har många översättningsappar man kan prata in i också så det löser sig alltid.

En annan viktig sak jag vill framföra är att turister och utlänningar generellt sett är ovanligt i Shanghai. Jag tänkte innan jag åkte dit att det var en finansmetropol och att många företag har sina huvudkontor där, men vart dessa västerlänningar höll hus vet jag inte för jag såg inte skymten av dem. När jag gick på gatan kom människor fram till mig, tog smygbilder, ville ta selfies eller prata. Jag tyckte att det var ganska jobbigt. Kineser saknar i många sammanhang det som vi svenskar kallar hyfs. Många stirrar när man går förbi, då menar jag inte det svenska sättet som innebär att man tittar i en sekund för mycket, nej jag menar det kinesiska sättet som innebär att man vrider på nacken så långt att det är konstigt att den inte går av eller att man nästan krockar med mopeden i en bil för man vänder sig så långt. Hösten i Kina är väldigt varm. Som svensk klär man sig då i shorts, linne och solglasögon, i Kina kan detta lätt bli lite för mycket när man redan är europé och kvinna. Jag kan väl säga som så att mina linnen kom hem till Sverige igen så gott som oanvända.

I Kina finns också många övervakningskameror, vakter och poliser. Jag förstår att det behövs! En gång såg jag hur en kvinna kollade sig omkring så att ingen vakt var i närheten för att sedan trycka ner påsen till sin smörgås i en buske och gå vidare. Som utlänning kan man känna sig lite extra överbevakad. Jag blev tillsagd av vakter tre gånger. Första gången satt jag på en bänk och solade (så lite kläder fick man inte ha), andra gången hade jag skorna på bänken (aja baja) och tredje gången satt jag och sov med hörlurar (aja baja, inte sova).

Det förekommer alltså många kulturkrockar i Kina. Det är väldigt lärorikt och leder till många skratt. Det kan vara bra att ha detta i bakhuvudet när man åker. Jag trodde jag hade det, men herregud vad jag hade underskattat omfattningen. Jag vande mig aldrig vid uppmärksamheten och stirrandet, jag tyckte under hela mitt utbyte att det var väldigt jobbigt. Det känns skönt att vara tillbaka i blyga Sverige där ingen tittar på en mer än en sekund. Hoppas ni har överseende med att mycket under denna rubrik har varit skrivet med glimten i ögat.

Det finns inga andra utbytesstudenter på sjukhuset. Hänger gör man med kompisen man åkte till Kina med från KI. Men häng inte läpp för det. I Shanghai finns otroligt mycket att göra så man har fullt upp ändå. The Bund är det allra kändaste stället i Shanghai och ett must go-ställe. Det är helt enkelt gågatan intill floden Huangpu River där de gamla kolonimakternas stora och pampiga hus är byggda. På andra sidan floden ser man Shanghais skyline med den ena skyskrapan högre än den andra. Shanghai World Financial Center är den näst högsta byggnaden i världen och här kan man åka upp och ta en öl.

Väl i Shanghai kommer man märka att allt är det högsta, det största, det längsta eller det bästa. Det är lite så kineser jobbar. Shoppinggatan Nanjing Road är den mest folktäta i hela världen, Shanghai Disney Resort har det största disneyslottet i världen och i World Financial Center finns världens snabbaste hiss. Jag tror det är just detta som gör staden så storslagen. Man blir mållös och chockad vart man än vänder sig.

Jag måste slå ett slag för utelivet i Shanghai som är otroligt. Staden sover aldrig. På natten lyser neonskyltarna i centrum ikapp med varandra. Nattklubbar är öppna så gott som alla dagar i veckan och är precis lika spexiga som man ser på film. Nattklubben M1NT som blev vår favorit hade hajar i akvarium, lättklädda tjejer som dansade på baren och skyview över Shanghai skyline. Det var oslagbart!

Om jag skulle göra en lista med saker man absolut inte får missa så skulle den se ut så här: Middagsbuffé i The Pearl, Shanghai museum, Disney World, The Bund, världens lyxigaste brunch på Westin Hotel, Tianzifang (bargator och små shopper där unga hänger) och Yuyuan Garden (gamla stan).

Jag är otroligt tacksam över att få ha åkt på utbyte till Kina och Shanghai. Mina förväntningar inför var skyhöga. Tänk att jag gått och väntat på att få åka i fyra år. Ändå var det så mycket bättre än jag någonsin kunnat hoppas på. Jag lärde mig nya saker om ett nytt land, ett nytt folk och saker om mig själv. Jag upplever också att jag blivit en mycket bättre kliniker i och med mitt utbyte. Jag kommer vara en mycket bättre och mer förstående tandläkare tack vare den här möjligheten och upplevelsen.

Jag tycker att alla som kan och har möjlighet ska åka på utbyte. Åk, åk, åk! Om jag fick skulle jag åka igen. Och igen. Mitt bästa tips är att spara mycket pengar. Väl borta vill man inte sitta inne på sitt studentrum och snåla utan man vill fixa sina tånaglar, äta middag i en skyskrapa som roterar 360 grader runt sin egen axel och åka alla attraktioner på Disneyland. Jag gjorde allt jag kunnat drömma om på mitt utbyte och det är jag tacksam för.

Kina är olikt Sverige men ett fantastiskt land med sin egen charm. Jag kommer åka tillbaka hit till ”mitt andra hem” och återuppleva mina favoritplatser någon gång i framtiden. Jag är så avundsjuk på kommande studenter som har detta framför sig