Jag hade bestämt mig för att söka utbyte sista terminen på läkarprogrammet innan jag ens påbörjade utbildningen. Till en början lockade USA och dess anrika utbildningar allra mest, men med åren började intresset för att testa att arbeta i ett annorlunda sjukvårdssystem som är mindre utvecklat än det svenska att krypa fram. Valet föll på Chile, med den största anledningen att jag ville fortsätta att utveckla och förbättra mina spanskakunskaper samtidigt som jag skulle få uppleva ett annat slags vårdsystem. 

Ansökningsprocessen var enkel och helt smärtfri, både från KI samt Universidad de Chiles sida. Det tog lite tid ibland i mailväxlandet men inte mer än man normalt kan förvänta sig vid liknande ansökningsprocesser. Det man ska tänka på är att vaccin för säsongsinfluensa och Hepatit A & B krävs, samt att det tar lite tid att samla ihop alla papper så är bra att vara ute i god tid.

Jag anlände till Chile dagen innan jag skulle börja och upplevde inga problem med det. Har man svårt med att ställa om tidsmässigt så är det självklart rekommenderat att anlända några dagar tidigare, men det fungerade det väldigt bra för mig. Jag åkte från Sverige på kvällen efter sista delen av den Integrerade Sluttentamen och anlände natten mot söndag. Ingen introduktionskurs erbjöds under T11 eftersom man är ute på olika avdelningar, men de tog emot mig hos avdelningssekreteraren med all information.

Först och främst var det inget billigt utbyte. Detta eftersom att flygresor till Sydamerika kan kosta en hel del, men även för att Chile generellt sett är ett dyrt land då speciellt Santiago klassas som ett av Sydamerikas rikaste och dyraste storstäder. Rent allmänt skulle jag påstå att Chile är snäppet billigare än Stockholm, men det beror också på hur man vill leva. Chile är ett segregerat land precis som resten av Sydamerika vilket innebär att man kan välja vilket sätt man vill leva på. Eftersom jag var i ett för mig nytt land utan att känna någon mitt under en pågående kris med enorma protester valde jag att bo i de lite dyrare och därmed säkrare områdena vilket fick kostnaderna att skena iväg.

Jag ordnade mitt boende via AirBnB där jag hyrde en lägenhet i ett fint område vilket var det absolut dyraste jag kunde göra. Men som jag skrev tidigare ville jag prioritera min säkerhet med tanke på allt som skedde i landet just då. Jag skulle rekommendera andra, ifall de reser ensamma, att gå med i några av de flertal grupper som finns för expats och utbytesstudenter och där leta boende att dela med andra. 

Områdesmässigt skulle jag rekommendera att bo i närheten av Costanera Center som är Sydamerikas högsta byggnad. Jag bodde till en början i Providencia men bytte sedan till El Golf. Båda områdena var väldigt bra att bo i med tunnelbanelinje i närheten, samt mycket restauranger och annat att göra i området.

Läkarutbildningen i Chile pågår i 7 år och är uppdelad i 3 år av prekliniska studier, 2 år av kliniska studier, samt 2 år där man roterar mellan olika avdelningar och kallas för interno vilket är likt AT-tjänsten i Sverige. Efter 7 år kan man arbeta som legitimerad läkare. Specialistutbildningen skiljer sig också lite från Sverige eftersom den oftast är 5 år, där man först specialiserar sig inom ett bredare område t.ex. intern medicin och sedan subspecialiserar sig under 2 år. I vissa fall kan man behöva betala utbildningen själv hela vägen fram tills att man är färdig specialist. Det finns olika poängsystem vilket gör att man i vissa fall kan specialisera sig i utbyte mot att man har arbetat eller avtalar om att arbeta på de offentliga sjukhusen ett tag. Vissa måste däremot betala för specialistutbildningen, och detta genom att jobba jourer på privata sjukhus.

Den chilenska sjukhuskulturen skiljer sig till viss del från den svenska. Exempelvis tilltalas de seniora kollegorna som ''doctor'' eller ''doctora'' vilket visar på den hierarkiska kulturen på ett sätt. Men det är även väldigt trevligt och alla kommer bra överens med varandra, åtminstone på den avdelningen jag jobbade på. Det var verkligen en familjär stämning där man ibland åt lunch tillsammans efter jobbet. Man använder sina egna kläder och klädkoden är uppklätt med läkarrock över. Slutligen kan även nämnas att patientkontakten är annorlunda där läkaren har en klar och tydlig auktoritär position och patienten tilltalar läkarna med "doctor" eller "doctora".

Den chilenska spanskan är väldigt annorlunda från all annan spanska i världen. Det går fort och det används mycket slang, eller ''modismos'' som de säger i Chile. Jag rekommenderar verkligen att man övar på spanskan innan man kommer dit, särskilt om man inte pratat språket på ett tag. Främst eftersom det hjälper en att komma in i språket snabbare, vilket gör det kliniska arbetet både roligare och mer värdefullt än att spendera dagarna med att förstå vad som sägs.

Sammanfattningsvis kan jag verkligen rekommendera ett utbyte på Universidad de Chile. De största fördelarna är hög kompetensnivå bland de äldre kollegor som man lär sig mycket av, möjlighet till att förbättra sin spanska samt ett otroligt spännande land att besöka.