Den
psykologiska fakulteten ligger mitt i centrum och har ett eget
bibliotek och studentcafé. De program som erbjuds ved fakultetet är
bachelorprogram och masterprogram i arbets- och
organisationspsykologi, bachelorprogram i generell psykologi,
årsstudium i psykologi och professionsprogrammet i psykologi (deras
namn på vårt motsvarande psykologprogram).
Upplägget
på psykologprogrammet är lite annorlunda i Norge. Först söker man
till årsstudiumet där det finns 500 platser. När man har gått det
året kan man söka vidare till psykologprogrammets 40 platser och
uttagningen baseras på betygen från årsstudiet. Under de fem
första terminerna på psykologprogrammet fokuseras det på ett stort
ämne varje termin, som utvecklingspsykologi, socialpsykologi osv.
Det ges en kurs i ämnet och studenterna skriver även en uppsats. I
tillägg läser de ett par korta kurser som till exempel
forskningsmetod. Från och med termin 6 är det mer kliniska kurser
och praktiska moment. I Bergen läser de kurser i både kognitiv
terapi, beteendeterapi, dynamisk terapi och familjeterapi. De har
praktik under flera tillfällen, bland annat en intern praktik där
de har egna patienter samt en längre extern praktik.
Examinationsformerna
är ungefär de samma som på KI. Det är vanligt med både
skriftliga tentor, grupparbeten, inlämningsuppgifter och muntliga
redovisningar. Den största skillnaden tyckte jag var att tentorna
ofta verkar bestå av ett antal större frågor eller
uppsatsskrivande. En annan skillnad var att tentorna rättas av två
personer, en intern person och en som är extern. På de korta och
mer kliniska kurserna är det ofta obligatorisk närvaro och för att
bli godkänd måste man uppfylla kravet på 80% närvaro.
Många
utbytesstudenter reagerade på att relationen till lärarna var så
informell och vänskapslik. Jag upplevde inte att relationerna skilde
sig mycket från Sverige, så jag tror att detta kan vara en skillnad
som upplevs mer om man kommer från ett land utanför Skandinavien.
De flesta lärare och föreläsare jag hade under våren hade mycket
erfarenhet av undervisning och många av de ansvariga lärarna hade
haft kurserna flera gånger. Att kurserna hade getts flera gånger
och att det administrativa fungerade märktes tydligt. Det fanns
rutiner på det mesta och det var lätt att få information och svar
på frågor.
SiB (Studentsamskipnaden i Bergen) är en organisation som vill underlätta för studenterna. De har bokhandlare, dagis, caféer, studentbostäder, träningsanläggningar och studenthälsan. Just studenthälsan var annorlunda i Bergen jämfört med KI, för det fanns ingen läkare, men däremot flera psykologer.