Jag är intresserad av global hälsa, och väldigt förtjust i Latinamerika sedan tidigare resor. Det stod alltså mellan Ecuador, Argentina och Chile, men valet föll på Ecuador av personliga skäl. Jag har sedan länge velat besöka landet, och har flera vänner i området. Dessutom lät den mobila kliniken Cinterandes väldigt lockande (det var också en fantastisk upplevelse – mer om detta senare). 

UDA, Universidad del Azuay, har varit helt fantastiska i sin kommunikation. De svarade alltid snabbt på mejl, på perfekt engelska, och hjälpte till så gott de kunde med alla frågor. Se dock till att själv fråga om sådant du behöver veta, om sådan information inte kommer automatiskt. Jag fick kontakt med min värdfamilj några veckor innan jag åkte, och de försökte också ge mig tips i förberedelserna. Överlag var värduniversitetet väldigt rimliga i sina krav, dock förekom ibland motstridig information från olika håll – det bästa är då att direkt kontakta universitetet för att fråga. Inga vaccinationsintyg krävdes, men det är förstås bra att uppdatera sina vaccinationer vid behov. Vi hade bland annat flertal patienter med tuberkulos på sjukhuset. Malaria finns i delar av landet, dock ej Cuenca, så det kan vara bra att förbereda med profylax om resor planeras. 

Tips: 

• Befinner du dig i landet mindre än 90 dagar (inräknat ankomt- och avresedag) behövs inget visum. Enligt lag behöver du bevis på utresa vid ankomst, jag blev dock inte tillfrågad. 
• Ta med operationskläder (2 ombyten) och läkarrock. Utöver stetoskop kan egen pulsoximeter, blodtrycksmätare och termometer vara användbart på sjukhuset, inget måste. 
• Gula febern är endemisk i vissa områden. Beroende på resor kan du behöva vaccineras / medtag gärna vaccinationsintyg.
• Kontrollera hur du kan tillgodoräkna ditt utbyte och vad du behöver i god tid.

Jag anlände dagen innan kursstart, då vi hade sluttentamen precis innan utbytet började. Ingen introduktionskurs erbjuds, men utbytet började med ett möte med berörda personer på fakulteten och en rundtur på universitetet (notera: medicinska fakulten ligger vid Hospital del Rio, skiljt från övriga universitetet). Det bör inte behövas mer tid innan, förutom om du behöver vänja dig vid tidsskillnaden. 

Överlag har universitetets kontaktpersoner varit väldigt tillmötesgående, och lätta att kontakta. Ingen specifik fadderorganisation finns, däremot finns aktiva studentföreningar på universitetet för den som är intresserad. Jag bodde hos en värdfamilj – mer om detta senare – som hjälpte mig med busskort, sim-kort och liknande. 

Tips: 

• För att komma in på sjukhuset (åtminstone Jose Carrasco Arteaga) behöver du ett ID-kort som du skriver ut själv, och stämplar på sjukhuset. 
• För att använda kollektivtrafiken behöver du ett busskort som du fyller på med pengar på vissa förbestämda ställen (ibland under väldigt specifika timmar). Varje bussresa kostade 0.30$ och det är ofta möjligt att promenera. 
• Jag köpte ett sim-kort med Movistar som kostade ungefär 20$ i månaden med 5GB internet och obegränsad surf för sociala medier. Funkade ok för mig, CNT har ev bättre täckning, och Claro är också ett alternativ. Det går förmodligen att komma undan billigare.
• ... Från egen erfarenhet, tänk på att införskaffa solkräm tidigt om du inte vill bränna dig :) 

I Ecuador används dollar, och det är betydligt billigare än Sverige. Jag bodde hos värdfamilj där jag också fick alla måltider, och betalade 365$ i månaden. Det kan vara billigare att hyra ett rum själv, men det finns förstås en hel del andra fördelar med att bo med en familj. Du kan således egentligen klara dig utan andra kostnader, framför allt om du väljer att ta dig fram till fots. Annars kostar en lunch ofta runt 3$ (samtidigt som det är möjligt att hitta mycket dyrare alternativ - framför allt a la carta), en bussresa 0.30$, och för 10-20$ kan en lätt ta sig till andra sidan av landet. Att handla på marknader är ofta billigare än att handla på köpcentrum; jag handlade överlag inte alls mycket då jag framför allt åt med värdfamiljen. 

Det fanns inga specifika kostnader relaterat till sjukhuset eller universitetet, dock behöver du som sagt egna kläder på sjukhuset. Sjukvården i Ecuador är gratis, inklusive exempelvis vaccinationer. Jag vaccinerade mig mot H1N1 då en hel del spridning pågick under min tid i landet. 

Jag bodde som tidigare nämnt med en värdfamilj som universitetet hade ordnat, boendet höll väldigt hög standard. Jag hade mitt eget rum med toalett och tillgång till kök och vardagsrum för 365$ i månaden vilket också inkluderade alla måltider – och även en del utflykter och resor tillsammans. Jag bodde i ett fint och säkert område, en knapp timmes promenad från mitt sjukhus liksom medicinska fakulteten och en halvtimme från centrum liksom från universitetet. Med bil tog det 10-15 minuter, och många gånger fick jag skjuts av värdfamiljen. Kan verkligen rekommendera att bo med värdfamilj! 

I Ecuador tar det 6 år innan läkarstudenterna tar examen, inklusive ett års sjukhusbaserat ”internship” som i princip motsvarar vår AT. Därefter behöver de göra ett års ”rural” – placering på landsbygden, för att få fortsätta arbeta i landet.

Utbildningens utformning verkar variera, beroende på bland annat huruvida universitetet är privat eller inte. UDA är ett privat universitet med små studentgrupper och ganska gott om resurser som jag förstår det, relationen mellan studenter och läkare är avslappnad – många professorer är också ganska unga – eller åtminstone ungdomliga. Studenter och professorer verkar till stor del känna varandra, och det kommunicerar friskt över WhatsApp. 

På universitetet blandas vanliga föreläsningar med problembaserat lärande och andra interaktiva övningar. Överlag läggs större tonvikt vid teoretiska detaljer och siffror i Ecuador jämfört med Sverige. Patientkontakten börjar tidigt, ungefär som för oss på KI, men uppgifterna är ganska olika det vi får göra i Sverige. Studenterna, inklusive ”interns”, står sällan för själva handläggningen, utan delegeras framför allt enstaka uppgifter – exempelvis blodprovstagning, såromläggning, eller att skriva anteckningar efter (över)läkarens instruktioner. Mycket av det vi digitaliserat görs också manuellt, och mycket görs på papper. Studenterna övar också anamnestagning, men sällan som ett led i en faktisk utredning, utan på en utvald patient endast för övningens skull. 

Till skillnad från i Sverige har varje student en utsedd handledare som denne följer under en längre period, med ett särskilt schema efter denna handledares tillgänglighet. De går också relativt ofta natt/helgpass med sin handledare. Lektionerna beror också på professorernas tillgänglighet, och kan ofta flyttas med kort varsel. Ibland innebär de väldigt korta dagar och mycket fritid, andra gånger innebär det 12+ timmar per dag flera dagar i sträck. Interns och ST-läkarna går överlag 24+ timmarspass var 4e dag. Värt att notera är att deras ST motsvarar högre studier på universitetet, och att läkarna alltså betalar rätt mycket pengar per termin under denna period.

Det är utan tvekan svårare att vara aktiv på kliniken när språket är en begränsning, men överlag var det inget större problem. Både läkare och patienter var tålmodiga, och många läkare liksom majoriteten av studenterna kunde viss engelska vid behov. Inga språkkurser erbjöds under utbytet, men möjligheten finns i staden för de som är intresserade. Annars lär en sig förstås mycket helt enkelt genom att bo i landet och använda språket, och spanskan i Ecuador är relativt lätt att förstå. 

Jag tycket väldigt mycket om den varma och välkomnande kulturen i Sydamerika. Människor är överlag väldigt trevliga, sociala och nyfikna, och många läkare stannade för att prata med mig på sjukhuset liksom för att erbjuda eventuell hjälp vid behov. Det gick också snabbt att bli vän med läkare liksom studenter. Ibland var det lite svårt att hänga med i hur relationer och hierarkin egentligen fungerade framför allt med mycket seniora kollegor, men som oftast kommer en undan med att vara från utlandet. Jag fick också mycket förklarat för mig, och vänner och värdfamilj introducerade mig till så många kulturella element som de bara kunde. 

Överlag var livet ganska avslappnat, och väldigt mycket kindpussar för att både hälsa och ta farväl (eventuellt förändras detta nu under corona-tider, återstår att se). Alla kommunicerar via WhatsApp – det kändes lite ovant när handledaren skickade röstmeddelanden när jag skrev för att fråga var vi skulle träffas första dagen, men en vänjer sig snabbt. Det jag överlag hade svårt att vänja mig vid i landet är de relativa tiderna – bli inte förvånad om många aktiviteter försenas med ganska många minuter

Ingen specifik organisation finns för utbytesstudenter, dock finns aktiv studentkår liksom andra föreningar på universitetet och folk är överlag väldigt välkomnande och inbjudande. Jag lärde framför allt känna kollegor på sjukhuset, och som tidigare nämnt kan det vara värt att delta på universitetets aktiviteter också för att lära känna studenterna. Jag spenderade också ganska mycket tid med min värdfamilj, som tog mig runt på utflykter och som också presenterade mig för deras vänner och släktingar. 

Cuena är en relativt säker stad med flertal caféer, restauranger, parker, gym, köpcentrum, kyrkor, universitet, och det mesta du behöver. Kanske inte jättemycket turistattraktioner utöver katedralen, Turi och några muséer, men för mig ändå ganska lagom vardagsmysigt. Det är lätt att ta sig till fots eller med buss – och de har länge pratat om att inviga en spårvagnslinje. Facebookgruppen ”Young expats and english speakers cuenca (#YEES)” kan vara en bra start för att komma i kontakt med andra resenärer / expats i staden. Jag lärde känna några från en organisation vid namn GRACE, som hjälper flyktingar från Venezuela, och spenderade en del tid med dem. 

Det är även enkelt att ta sig runt i landet med buss, och det finns extremt mycket saker att göra och platser att besöka i Ecuador. Dagsutflykter kan enkelt göras till Gualaceo och Chordeleg inom Azuay, till Ingapirca i en angränsande provins, vattenfallet Chorro de Girón, eller för en vandring i El Cajas. Under helg och lov hann jag ta mig till bland annat Baños de Ambato, Quilotoa, Mindo, Quito, Guayaquil, Machala, Loja och Zamora – och ännu finns många fler platser som jag vill besöka i Ecuador.

Min utbytesperiod har varit en fantastisk erfarenhet. Jag har haft väldigt roligt, och även lärt mig mycket om både medicin och om landet. Det har varit intressant att se hur ett annat sjukvårdssystem fungerar, med de begränsningar som finns bland annat ad gäller resurser – dels inom sjukhuset, men också i samhället. Vi har många gånger haft en helt annan patientgrupp än de som jag har träffat på universitetssjukhusen i Stockholm, och många gånger fått arbeta med annorlunda utrustning. Även arbetsuppgifterna för olika discipliner liksom specialiteter har varit annorlunda jämfört med Sverige, vilket också är nyttigt att förstå. Det har också varit trevligt att få öva på spanskan, och att lära sig mer om en annan kultur. 

Jag rekommenderar definitivt att åka till Ecuador på ett utbyte, och tveka inte att höra av dig om du har några frågor!