Reserapport - KI-student
Lärosäte: Université Grenoble Alpes
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Vårtermin 19/20

Innan avresa

Jag ville lära mig franska och kollade därför på olika universitet som KI hade utbyte med i Frankrike. Eftersom jag gillar att åka skidor och klättra valde jag Grenoble. Jag ville också vara i en mindre stad och Grenoble med sina 150 000 invånare kändes perfekt - lätt att lära känna staden och att hitta boende. Dessutom var språkkravet i Grenoble lägre än i Paris.

Det administrativa med att göra ett utbyte kändes som ett oöverkomligt berg med mycket information samlat på olika ställen. Men det var faktiskt lättare än vad jag först trodde. Informationen som utbyteskoordinatorn skickar ut efter att antagningsbesked innehåller all viktig information. Det gick också ganska lätt att få till kurser som överrensstämmer med kursplanen hemma. Tips är att kolla på tidigare studenters reseberättelser från den terminen du ska göra utbyte på för att få hjälp med upplägg.

Efter att ansökan på universitetet i Grenobles hemsida kommer du antagligen få vänta ett tag på ditt antagningsbesked, jag fick mitt precis innan jul och då hade jag både mailat och ringt. Enligt min erfarenhet är utbyteskoordinatorn i Grenoble dålig på att svara på mail, men om du ringer är hon jättetrevlig och kan också engelska om franskan känns knackig. 

Ankomst och registrering

Jag åkte tåg till Grenoble. Via KI kan man få ett resestipendium på 2000 kronor om man väljer tåget och det kan jag verkligen rekommendera. Det var otroligt härligt att åka tåg genom Europa, även om det är något dyrare. Jag köpte ett interrailkort via tågbokningen.se som också hjälpte mig boka sittplatser. På interrailkortet hade jag 4 resdagar inom en månad, och det tog drygt ett dygn med tåg till Grenoble, vilket gjorde att jag hade två resdagar över. Dessa utnyttjade jag genom att resa till Lausanne en helg, tågbiljetter i Frankrike/Schweiz är annars ganska dyrt. Ett interrailkort kostar ca 3000 kr. 

Jag kom till Grenoble första måndagen i februari. Dagen efter var det ett läkarbesök inbokat för att gå igenom alla vaccinationer, därefter ett introduktionsmöte med den franska koordinatorn. På introduktionsmötet träffade jag andra läkarstudenter som gjorde utbyte i Grenoble och som började samtidigt som jag. Den franska koordinatorn gick igenom allt vi behövde veta inför våra placeringar och talade långsam och tydlig franska. Vi utbytesstudenter lärde också känna varandra och hade kontakt under resten av tiden jag var i Grenoble. Från första början pratade vi bara franska med varandra vilket jag kan rekommendera. Börjar man på engelska blir det svårt att gå över till franska, och det var toppen att öva franska med personer som var lika stappliga och tålmodiga som jag för det var tyvärr inte fransmännen! 

Man blev också erbjuden en introduktionskurs i franska via universitetet. Anmälan kom på mail innan (tror jag fick det i december) men jag missade det mailet och därmed anmälan till kursen. Jag försökte att gå på introduktionskursen ändå men då var jag tvungen att betala så jag struntade i det. Jag hann i alla fall gå på två lektioner innan det och jag tycker att det var ett bra tillfälle dels för att lära sig franska men också för att träffa andra utbytesstudenter. 

Det fanns också en fadderorganisation som man kunde anmäla sig till. Jag upplevde det som svårt att få franska kompisar pga språkbarriär och för att få lite lokal kontakt anmälde jag mig till fadderorganisationen. Jag gjorde inte detta förrän jag anlänt i Grenoble vilket gjorde att jag inte hann få en fadder inte jag blev tvungen att åka tillbaka pga Corona. Tips att anmäla sig innan man ankommer!

Ekonomi

Jag upplevde kostnadsläget ungefär samma som i Sverige. Restauranger och barer är kanske något billigare än i Sverige, men gym är dyrare. 

Obligatoriska kostnader är vaccinationerna vilket gick på ca 2000kr. Cityakuten hade avtal med KI och hjälpte mig med allt.
Försäkringsfrågan dyker alltid upp, KI har en försäkring via Kammarkollegiet som täcker allt - både hemförsäkring och försäkring på praktiken. Den franska koordinatorn accepterade den försäkringen, men jag har hört att andra haft problem. Dessutom krävde mitt boende en hemförsäkring, bra att veta är att de flesta hyresvärdar vill ha adressen på försäkringen. Mitt boende accepterade den nästan inte pga att den var på engelska och inte franska, men stå på dig. Jag upplevde att man ofta fick ett tvärt nej i Frankrike men som nästan alltid var förhandlingsbart. 

Är man under 25 är det mesta billigare i Grenoble, Tag-kort (motsvarande SL) kostar då ca 15 euro i månaden. Är man över 25 (som jag var) kostar det ca 60 euro i månaden. Jag hyrde en cykel via Metrovélo som kostade 60 euro för 3 månader. Grenoble är en cykelstad och det var trevligt och nära att cykla överallt.

Boende

Det finns ett stipendium som man kan söka via Amitié Franco-Suédoise där man får 20 000 kr samt en studio i Grenoble, där stipendiet är tänkt att täcka kostnaden för boende, vilket jag fick. Studion var på 14 kvm mitt i centrala Grenoble med eget badrum och pentry och hyrs ut via Crous (motsvarande SSSB). Jag hade förväntat mig ett korridorsrum på 9 kvm med delat badrum så detta var en positiv överraskning. Jag hade läst att studentboenden i Frankrike generellt höll en mycket lägre standard än i Sverige, men den här studion var superfräsch och kostade 417 euro i månaden. Mina kompisar som bodde via Crous fast i korridorsrum bekräftade dock den bilden. 

Om man inte får stipendiet skickar universitetet ut ansökningsformulär via Crous där man kan välja på studio, korridorsrum eller delat boende i lägenhet. Om jag inte hade fått stipendiet hade jag velat ha ett delat boende, för det blev lite ensamt att bo själv. Men det beror såklart på hur man är som person. Det finns också många möjligheter att hyra privat i Grenoble och så som jag fattade det är det lätt att hitta boende om man inte vill bo via Crous. Korridorsrum via Crous är helt klart det billigaste och kostar ca 170 euro i månaden.

Det var också i vanlig ordning mycket byråkrati i samband med att ordna boendet. Men det var bara att sitta lugnt i båten och tugga igenom pappershögarna, allt löser sig och är det ett papper som saknas brukar det kunna lösas på plats (förutom försäkringen som man var tvungen att ha för att få flytta in). 

Studier allmänt

Jag förberedde mig på studierna i Frankrike genom att läsa andras reseberättelser inför praktiken. Jag var inställd på att få ta ansvar för min utbildning själv med mycket egna initiativ, samt att franska var det som gällde. Det visade sig stämma ganska bra.

I Frankrike fanns inga underläkare, utan läkarstudenterna (externes) skötte det arbetet, samt lite mer administrativa uppgifter. På avdelningen fanns också ST-läkare (internes). Professorerna/specialisterna kom oftast till avdelningen för storronder eller om ST-läkarna behövde hjälp med komplicerade patienter. Externes arbetade på förmiddagarna och hade föreläsningar på eftermiddagarna. De var på varje placering (stage) i 3 månader. Från år 3 började de med praktik och läste totalt i 6 år, efter det hade de en stor tenta och prestation på den tentan avgjorde vilken specialitet man sedan kunde välja. Att läkarstudenterna var placerade så länge på en avdelning, plus att de pluggade väldigt hårt inför den sista tentan gjorde att de var väldigt kunniga. 

De franska läkarstudenternas föreläsningsschema följde inte samma område som de gjorde praktik inom, utan utgick från en s.k. pole. Varje pole innehöll olika teman så som reumatologi, kardiologi, neurologi osv, och de hade praktik inom något område i den polen. För utbytesstudenter var föreläsningarna inte obligatoriska, jag gick på de som var relevanta för den placering jag hade. Jag tyckte att det var bra att gå på föreläsningarna eftersom föreläsaren oftast pratade tydligare och långsammare än på kliniken, dessutom med PowerPoint som hjälp att hänga med. Här fick jag också med mig vettiga termer, liksom i Sverige används många förkortningar som är lätta att tappa bort sig i. 

Jag tyckte det var både för- och nackdelar med systemet de hade på läkarprogrammet i Frankrike. Det som var bra var att man fick vara en längre tid på samma avdelning vilket gjorde att man kunde komma in i arbetet mer. Nackdelen var att det inte fanns ett individuellt schema för studenter med egen handledare som vi är bortskämda med i Sverige, inte heller undervisningstillfällen med seminarier osv. Externes har också en naturlig roll på avdelningen, vilket jag som utbytesstudent inte riktigt hade. Det är mycket upp till en själv, och hade jag inte tagit initiativ själv hade jag lätt kunnat bli sittandes hela förmiddagen på läkarexpeditionen utan att någon tog ansvar för mig, vilket var lite tufft. Men så fort man vågar fråga om man får undersöka en patient eller hänga med på ett samtal så var alla mer eller mindre hjälpsamma.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 9 på KI

Neurologie, 4 veckor

Min första placering gjorde jag på neurologie générale. Jag hade fått information att infinna mig kl 9.00, men när jag kom dit var storronden redan igång och jag var tvungen att presentera mig inför 6 läkarstudenter, 2 ST-läkare och 2 professorer. En läkarstudent hjälpte mig få en rock (som man sedan har hela placeringen, hygientänket är helt klart annorlunda) och sedan hängde jag på ronden. Varje tisdag och torsdag var det storrond där hela entouraget besökte varje patient och professorn pratade med patienten medan alla trängdes på rummet. Ingen, inkl patienten, verkade dock speciellt besvärad av detta. Beroende på vilken professor det var blev man quizzad men som utbytesstudent är det helt okej att ligga i lä på frågefronten. Mitt tips är att snabbt försöka ta kontakt med läkarstudenterna och ST-läkarna och ställ frågor om du inte förstår språket, utredningsgång osv. Är man för tystlåten i början är det lätt att man glöms bort och sedan är det svårt att vända skutan. Trots att jag var rätt dålig på franska och inte hängde med var de alltid hjälpsamma och förklarade om jag frågade. I övrigt sköttes inskrivningar, undersökningar, LP, remisser osv av läkarstudenterna. Det var många spännande patienter och jag fick se och göra mycket. Om du inte känner dig tillräckligt bra på franska är ett tips att fråga en läkarstudent att hänga med så att ni kan undersöka en patient tillsammans. På så sätt kunde läkarstudenten översätta när jag inte kunde få fram det jag ville säga eller när jag inte förstod vad patienten sa. Sedan fick jag skriva journal som sedan rättades av läkarstudenten (läs skrev om allt). Ett annat tips är att gå på mottagning, det finns flera att välja på - epilepsi, vaskulär, Parkinson osv. Här fick jag mer personlig undervisning av läkaren och lärde mig mycket. Varje fredag var det föreläsning på morgonen för alla på kliniken - också det givande. Sista veckan fick jag göra en observation pédagogique, redovisning av ett patientfall. Från tidigare utbytesstudenter hade jag hört att externes också skulle göra det, men de hade det under senare tillfälle vilket gjorde att det bara var jag som höll ett, också detta inför alla läkarstudenter, ST-läkare och professorer. Nervöst att redovisa på franska men kom ihåg att du antagligen är bättre på franska än vad de är på engelska!

Psychiatrie de l'adulte, 4 veckor

Jag hamnade på en avdelning som hette troubles de l'humeur. Här träffade jag patienter som led av depression, ätstörning och bipolär sjukdom. Första dagen träffade jag professorn som gav mig ett individuellt schema! De två första veckorna var jag på avdelning, och de sista två veckorna skulle jag vara på mottagning och gå med jouren. Samma dag som jag började här började också årskurs 3-läkarstudenter sin första placering. Det var väldigt många läkarstudenter och fokus från ST-läkare och de mer erfarna läkarstudenterna hamnade på att lära upp de nya läkarstudenterna och jag glömdes bort. På neurologen var alla läkarstudenterna hjälpsamma eftersom de hade koll på hur avdelningen fungerade. Jag hade förlitat mig mycket på dem för att lära mig och hänga med dem på patientbesök. Här tog inga läkarstudenter egna patienter utan det var alltid ST-läkarna som pratade med patienten medan läkarstudenten följde med och skrev journal av det som sagts, vilket gjorde att jag inte alltid fick följa med på samtal.Trots initiativtagande blev jag ofta sysslolös och satt då mest och läste journaler för att försöka förstå handläggning och utredning av patienter. Dock var det undervisning varje fredag av professorn på avdelningen och det var givande. Varje torsdag var det storrond och då klämde alla i vanlig ordning in sig på patientrummet medan professorn pratade med patienten. När jag gjort mina två veckor på avdelning gick jag med jouren. Detta var väldigt givande och jouren tog sig också tid att förklara mycket för mig. Tyvärr hann jag bara gå en dag med jouren innan hela landet sattes i karantän och mitt utbyte blev avbrutet pga Corona. 

Jag skulle också läst ohptalmologie och oto-rhino-laryngologie 4 veckor vardera. 

Språk och kultur

Överallt franska. Till och med på boendet där många var internationella studenter pratades bara franska i receptionen. Jag hade läst en kurs A2 franska under en termin och en kvällskurs i konversationsfranska B1 under en termin. Sedan pluggade jag mycket själv - glosor, grammatik och försökte läsa franska böcker. Men det var tufft för mig ändå. Läsa gick bra men hörförståelse var svårt, speciellt när de snicki-snackade med varandra och det var flera personer i rummet samtidigt. Jag upplevde också att eftersom de själva inte exponerats inför svårigheterna med att lära sig ett nytt språk, fanns ingen förståelse för att det gick lättare om de pratade långsammare. Men, min franska fick sig verkligen ett lyft pga att man är tvungen att tala! Kör så det ryker så kommer franskan efter ett tag. 

De kulturskillnader jag upplevde var framför allt byråkratin. De har äntligen börjat införa digitala journaler men jobbar parallellt med pappersjournaler, jag fattade aldrig vilket som skulle in i vilket. Jag fick också faxa en MR-remiss för första gången i mitt liv! En annan kulturskillnad jag upplevde var en rakare jargong, både mellan yrkesgrupper och yrkesgrupper till patienter, något som jag ändå uppskattade. Jag hade en förväntan att sjukvården skulle vara väldigt hierarkisk, men jag upplevde faktiskt inte det. Man sa ni till professorerna, men i övrigt märkte jag inte av det speciellt mycket. 

Fritid och sociala aktivteter

Det fanns oändligt med saker att göra och hänga med på. Nackdel om man kom på våren var att de flesta organisationer drog igång på hösten, och jag fick själv söka upp dem om jag ville delta i något. 

Tycker man om att åka skidor fanns U-glisse. För 30 euro blev man medlem och hade sedan tillgång till billiga liftkort och bussresor, oftast åkte vi till Deux Alpes eller Chamrousse som låg nära. Det fanns också möjlighet att gå skidkurs där man valde nivå och åkte med skidlärare. Man fick öva på att förbättra sina svängar och hopp i parken (inte min favvo och fick bara som feedback "plus de vitesse"), men där lärde jag känna andra fransmän och utbytesstudenter som tyckte om att åka skidor. 

Jag blev medlem på det lokala klättergymmet, det fanns en studentrabatt på 15% men kostade 150 euro för 3 mån. Här var det många som pratade med mig, ett bra ställe att öva franska på. Jag upptäckte senare att det fanns en organisation via universitetet som hette GUCEM som hade en egen klätterhall och ordnade klätterresor. Där blev jag också medlem (kostade 90 euro) och åkte på en klätterresa till Marseille en helg. Jag trodde att det skulle vara andra utbytesstudenter men det var jag och 17 andra fransmän. Alla var jättetrevliga och trots min halvtaskiga franska hade jag en toppenhelg! 

I övrigt fanns "Integre" på universitet som anordnade olika typer av events för utbytesstudenter, men tyvärr han jag aldrig aldrig ta kontakt med dem. 

Sammanfattning

Trots att jag bara hann vara 7v innan mitt utbyte blev avbrutet är jag ändå fantastiskt nöjd över att jag åkte dit. Mina franskakunskaper lyftes helt klart till en ny nivå. Jag upplever också att ett utbyte får en att reflektera över hur utbildningen är hemma, vad som är bättre här och vad man skulle vilja lära sig mer av. Jag tror att jag har blivit mer ödmjuk inför hur svårt det är att inte kunna uttrycka sig på ett språk. Detta vill jag definitivt ta med mig i framtiden när jag träffar kollegor/utbytesstudenter/patienter som inte har svenska som modersmål. Även om jag kanske inte lärde mig lika mycket medicinskt i Grenoble som jag hade gjort hemma så tycker jag att det är värt det, man lär sig så mycket annat som man inte kan lära sig hemifrån. Det man pluggar hemma glömmer man ändå bort och får lära sig igen, att åka på utbyte är minnen och erfarenheter som jag kommer komma ihåg hela livet!