Resan till Gent innebar inga svårigheter: det går smidiga flyg från Arlanda till Bryssel flera ggr/dag och en direkt tåg förbindelse därifrån till Gent. Där blev jag hämtad av representanter av deras Podiatriprogram.

Utöver undervisningen var jag inbjuden på ett seminarium med flera internationella representanter av podiatriutbildningar där vi diskuterade uppbyggnaden av nya program. Som ansvarig för etableringen av programmet på KI kunde jag väl medverka på detta symposium.

En förståelse för att vi behövde avveckla programmet på Karolinska Institutet saknades helt i gruppen.

Lärarutbyte med Artevelde Högskolan i Gent, Belgien, var resultatet av flera års samarbete mellan podiatriprogrammen på respektiva lärosäten. Två lärare från Artevelde hade vid flera tillfällen varit delaktiga i KI's podiatriprogram och detta ansågs ett bra tillfälle att en lärare från KI kunde undervisa i Gent.

Jag hade bra framförhållning innan resa och kunde noga förbereda mina föreläsningar. Det var en kurs med flera inbjudna lärare och därmed var språket engelska. Även all kommunikation runtomkring var på engelska, vilket i princip alla kan i Belgien.

Inga vaccinationer, visum osv behövs för svenska medborgare som reser till Belgien.

Det är svårt att reflektera över vad som var vunnit för KI genom lärarutbytet eftersom vi inte kunde fortsätta med poditriprogrammet. Jag är övertgat om att Artvelede och deras studenter var nöjda och blev inspirerad att använda mera biomekaniska principier i sina funderingar kring podiatri, fram för allt i arbetet med olika skor.

Ett mervärde är antagligen att Karolinska Institutet får framtida fördelar om de skulle vilja etablera mera internationell kontakt med Artevelde.

KI's Podiatriprogram använde sig mycket av upplägget i Artevelde under sitt uppbyggnad. Vi var där två gånger på kontaktresa och var fram för allt intresserade av deras upplägg vad gällde praktisk undervisning. Det var också på praktiska kurse inom tillverkning av sko-inlägg och ortoser som lärare från Artevelde hade varit aktiva på KI.

I gengäld diskuterade vi att jag kunde lära ut av min erfarenhet i biomekaniska aspekter av nedre extremiteten och det var det ämne de ville att jag föreläste i.

Även om vi på KI's Podiatriprogrammet var på god väg att etablera egna kurser med samma hög kvalité som de etablerade kurser i Artevelde, så gjordes dessa ansträngningar till intet genom Styrelse för Utbildningens beslut att avveckla programmet. Därmed tog förhoppningar om en akademisk utbildning i podiatri slut.

Det var ett enormt producktivt internationellt nätverk som had byggts upp under kort tid, där Artvelde spelade en central roll.