Som en liten introduktion hoppas jag att denna läsning kommer bli intressant och aningen unik, då jag tog mig iväg på ett utbyte till norra Italien, till Bologna den 22 februari 2020. Det behövs nog inte sägas så mycket mer än så för att förstå att detta utbyte skulle komma att bli en unik erfarenhet som inte många skulle få uppleva. Jag hade nog inte räknat med att det skulle bli så pass känslosamt och svårt att försöka få ner som en enstaka reseberättelse. Vissa saker är svåra att få ner i text för att man som utomstående ska förstå men jag har försökt göra mitt bästa. Vissa delar kommer antagligen skilja sig gentemot andra elevers utbyteserfarenheter och rubrikerna kanske inte alltid innehåller exakt det som det ska. 

Varför valde jag att åka på ett utbyte och hur gick processen till? 

Att få möjligheten att åka på utbyte har alltid legat mig varmt om hjärtat. Redan när jag sökte programmet var det viktigt för mig att programmet erbjöd en utbytestermin. Jag bestämde mig redan från start att jag ville åka på ett utbyte termin 6. Jag har alltid känt att det är viktigt att åka iväg och uppleva andra kulturer och få lite perspektiv, speciellt för oss framtida psykologer. Det är ett långt program och det passar även bra att få sig en liten break från ens tillvaro här i Sverige. Varför Bologna blev mitt förstahandsval var för att jag hört mycket gott om den staden, dessutom är det ett av världens äldsta universitetsstäder som jag tyckte lät spännande då jag ville åt studentlivet. Om ni åker till Bologna kommer ni också att förstå, för det är en magiskt vacker stad med en fantastisk historia och kultur. Man måste åka dit för att verkligen uppleva. Jag hade dessutom aldrig varit i Italien tidigare och detta kanske skulle bli den enda möjlighet jag skulle få att kunna bo i just Italien en längre period. 

Det krävdes lite förberedelse då jag tidigt fick höra att betyg spelade roll. Nu är jag nog inte en av de som ligger i toppen men det finns även andra aktiviteter som spelar in, exempelvis att engagera sig i ett kårarbete. Jag själv gick med som studentskyddsombud sent året 2018. KI gav bra med information och var mycket peppande gällande utbyte då de även kom och berättade om ansökningsprocessen innan det var dags att ansöka. Om jag minns rätt skedde detta under termin 4. Själva ansökningsprocessen var relativt enkel och gjordes året innan. Vi fick besked precis innan sommarlovet år 2019 och jag var så lycklig då jag fick mitt första handsval. 

Själva processen därefter var lite knepig då det var ganska många moment att hålla reda på. Vissa delar när det kommer till ekonomin kommer jag skriva mer om under fliken ekonomi. 

1. Man behöver anmäla sig till de kurser man vill läsa som ska godkännas av KI

2. Ansöka om utlandsstudier via CSN

3. Ansöka om ett erasmusstipendie

4. Ansöka om försäkring 

4. Fylla i ett learning agreement

Universitetet i Bologna erbjuder tyvärr inte så många kurser inom psykologi som hålls på engelska. Detta gjorde det dock lätt för oss att välja då vi dessutom visste att det var samma kurser som de över oss hade läst. Dessa kurser var dock riktigt bra och jag är mycket nöjd (se mer under fliken kurser). När det kom till att ansöka om stipendiet och försäkring bokade vi en tid med de på KI som vidare hjälpte oss med alla papper. Ett annat viktigt papper att komma ihåg att fylla i är ett Learning agreement som både KI och mottagaruniversitetet ska signera. Detta fungerar som ett kontrakt vilka kurser du ska läsa och antal poäng de motsvarar. När vi ansökte om CSN behövde programansvariga i Italien via ett dokument förtydliga vilka datum kurserna sträckte sig över, som vi senare behövde skicka in till CSN för att få 100% (heltid) i bidrag och lån. Få inte panik av all info här utan mycket info får man under träffarna, dessutom fick vi hjälp av både KI och de som tidigare varit i Bologna så våga fråga. 

De första dagarna i Bologna

Jag och Olivia kom ner till Italien den 22 februari. Vi valde att komma ner några dagar tidigare då vi hörde från andra utbytesstudenter på KI att det kan vara skönt att hinna landa några dagar innan skolan startar. På schemat skulle skolan starta den 26 februari. Påväg ner, i själva verket påväg till flygplatsen, fick vi höra att norra Italien hade fått en del nya Covid-19 fall. Just då tänkte vi inte så mycket mer på det men självklart kändes det aningen lustigt när man såg att några på flyget redan bar mask. Man kan väl säga att vi var lite lyckligt ovetandes av vad som komma skall. Vi var trots allt mycket spända och förväntansfulla. 

Trots att pandemin hängde över oss var allt fortfarande aningen oklart och till en början fick vi inte så mycket information. De första dagarna spenderade vi med att utforska Bologna och vi hann till och med vara med på en guidad tur. Några dagar efter ankomsten tog vi tåget till Cesena och registrerade oss. Det är nämligen så att universitetet i Bologna har olika campusområden och avdelningen för psykologi ligger inte i Bologna utan ligger en bit utanför vid namn Cesena och tar cirka 50 minuter med tåg. Något att vara uppmärksam på är att kontoret där vi registrerade oss inte låg på själva universitetsområdet. Till registreringen hade vi med oss vårt Learning agreement, pass och Certificate of Attendance. Därefter tog vi oss till universitetet och printade ut våra studentkort. Tyvärr var det den enda gången vi fick möjlighet att spendera tid i Cesena och därav blev vi inte så bekanta med varken staden eller universitetsområdet. Det jag kan säga är att i efterhand är jag glad att vi valde att bo i Bologna och inte i Cesena då mitt första intryck är att Bologna är mer charmigt och mycket mysigare. Det känns även som att Bologna dessutom är en mer händelserik stad som är anpassat till studenter. 

Skolan skulle egentligen ha börjat den veckan vi kom ner men pågrund av den osäkerhet som rådde sköts lektionerna upp. Ju fler dagar som gick började vi så smått inse att detta troligen inte skulle blåsa över på en vecka då fler och fler restauranger, barer och butiker började stänga igen och även event ställdes in. Vi hade dessutom sett fram emot en festival som skulle hållas i Bologna under den tidpunkten men denna ställdes tyvärr in helt. Vi höll oss sysselsatta med att utforska Bologna, bland annat var vi och besökte The Sanctuary of the Madonna di San Luca som är en fantastiskt vacker kyrka uppe på en höjd. Vi var även ute och vandrade mycket, speciellt uppe i bergen som är helt magiska. Vi besökte även en vacker park uppe på en höjd vid namn Parco di Villa Ghigi. Några dagar in kände vi att vi behövde social kontakt och skrev därför ett inlägg via två facebooksidor via Erasmus vid namn ESN Bologna och IC Bologna där vi lyckades få kontakt med andra utbytesstudenter. Detta är något som jag varmt rekommenderar då flera av de vi fick kontakt med var de vi umgicks med i princip hela vistelsen. Tillsammans med dessa besökte vi några restauranger och barer som fortfarande höll öppet. Jag minns att vi tyckte det kändes aningen olustigt då det fortfarande var lite otydligt om man verkligen fick gå på restaurang eller inte. Den 4 mars, över en veckas fördröjning, startade äntligen skolan och vi hade våra första lektioner online. I början fick vi informationen att distansundervisningen endast skulle pågå en till två veckor. 

Lockdown 

Den 9 mars sent på kvällen fick vi nyheten att det nu var total lockdown i hela Italien som innebar att det rådde utegångsförbud och man skulle vara tvungen att hålla sig hemma. Jag och Olivia var under den kvällen och firade en av utbytesstudenterna hemma hos henne. Det var så overkligt och chockerande och vi visste inte ens om vi skulle få ta oss hem till vår lägenhet. Då en av tjejerna fyllde år bestämdes det att vi trots allt skulle ta oss till en populär bargata nära oss, vid namn Via del Pratello. Den gatan som annars är fullproppad av barer och restauranger och har öppet större delen av dygnet hade nu endast en bar öppen. Det vi inte visste då var att det skulle ta över 7 veckor tills vi skulle få besöka en bar igen.

Ansökan innan avresa

Det är egentligen inga konstigheter när det kommer till ekonomi utomlands då vi som utbytesstudenter har rätt till CSN samt även något som kallas merkostnadslån. Denna ansökan gjorde vi som vanligt innan kursstart och innan vi reste. Detta mindes jag var lite bökigt till en början men löste sig som allt annat galant. Det som kan vara bra att veta är för att få möjlighet till bidrag och lån på heltid, alltså 100 % takt, behövde vi komplettera vår ansökan med att kursansvariga på avdelningen för psykologi i Bologna behövde skicka ett intyg på alla de kurser vi skulle läsa samt deras kursstart och slut.

Vi som reser inom Europa har även rätt till ett erasmusstipendie. Vi bokade ett möte med Karolinska Institutets internationella koordinator som hjälpte till med denna ansökan. Innan avresa får man ut 80% av summan och resterande får man ut när man kommer tillbaka. För att kunna ta del av den sista utbetalningen behövde man bland annat utföra en kurs på det språk man skulle studera på via en app vid namn OLS, i vårt fall engelska, som gjordes både innan avresa och sedan när man var tillbaka. Mer detaljerad info exakt vad som skulle göras fick vi via mail då ansökan till stipendiet var gjord. Ett tips är att även ansöka om andra stipendier. Här var jag lite sen på bollen och lyckades inte bli nominerad till andra stipendier. Ett tips är att vara ute i god tid och kika redan året innan, helst terminen innan utbytet om inte tidigare. 

Ekonomin i Italien

Då vi hamnade mitt i pandemin blev vår ekonomiska situation lite annorlunda då vi de första två månaderna inte hade så stora utgifter. Det vi la pengar på var i princip boende och såklart mat i matbutiker då det var det enda vi hade tillgång till då allt annat var stängt. Ibland beställde vi även hämtmat som levererades till dörren. Det man får vara beredd på är att boendekostnaderna kan vara höga i Bologna speciellt innanför murarna i stan. Vi fick höra att det kan bli aningen billigare om man väljer att bo en bit utanför centrum eller exempelvis i Cesena. För oss var det värt att lägga pengar på boende, just för att få möjligheten att bo centralt i Bologna. Mer om detta hittar ni under fliken boende. Matkostnader generellt i matbutiker är relativt likt Sverige förutom vissa lokala råvaror eller inhemska varumärken. Exempel på lokala matvaror som är billigare som var härligt att kunna lyxa till det med är ostar, pasta, chark (speciellt mortadella som ursprungligen är från Bologna) och såklart vin. Dessutom är det billigare med viss frukt och grönt.

I övrigt är Italiens uteliv billigt, speciellt när det kommer till restaurangbesök och barer. Detta var något jag framförallt saknade när jag kom tillbaka till Sverige. När vi tillslut fick möjligheten att resa runt i Italien märkte vi att det var en genomgående trend att du kan få utsökta middagar mellan 5-7 €.  När det kommer till drinkar skulle jag vilja påstå att det är halva det som du betalar i Sverige om inte billigare. Även om du besöker lokala butiker är priserna billigare än om du jämför med större matkedjor. Här gäller det såklart att ta hänsyn till om det är turistområden eller inte då turistmål såklart är dyrare. Ett stort plus är att Bologna trots allt är en av Europas äldsta studentstäder så det känns som att det är anpassat till oss stackars fattiga studenter. 

Att ta sig runt kommunalt via buss uppfattade jag som billigt då du betalar biljetterna på närmsta tobaksaffär eller direkt på bussen. Vi åkte dock väldigt sällan buss så tyvärr vågar jag inte säga för mycket. Något annat som kostar om du vill resa runt i Italien är tågresor. Nu behövde vi inte ta oss till Cesena överhuvudtaget och därav slapp vi den utgiften. Om jag minns rätt låg ett månadskort mellan cirka 80-90€. När vi väl fick resa runt betalade vi ofta tågresorna på centralstationerna och här fick man ofta valmöjligheten mellan långsamma eller snabba tåg där priserna skiljde sig. Ett exempel var att vi i juli reste från Naples tillbaka till Bologna för 40€. Den resan tog dock 10 timmar, medan det snabbare tåget som skulle ha kostat 85 € tog cirka 3,5 h. Det går att vara ekonomisk och bokar man tågbiljetter i förväg via en app vid namn Trenitalia går det ofta att hitta billigare priser.

Boende är något av det allra viktigaste att man börjar kika på i god tid. Vi bodde på en gata vid namn Via sant’Isaia, som ligger ett stenkast från den kända bargatan Via del Pratello. Som tidigare nämnt är det aningen dyrare med boende mer centralt men i efterhand var det värt det. Det tog oss cirka 20 minuter att promenera in till centrala Bologna, och cirka 30 minuter till Bolognas universitetsområde. Vi hittade denna fantastiska lägenhet via Airbnb och det var en större tvåa, perfekt för mig och Olivia. Denna kunde vi hyra månadsvis direkt vid ankomst i februari fram till avresedatum i juni. Tyvärr var den dyr då vi betalade strax över 700€ var per månad. Detta är tyvärr en kostnad man får räkna med när det kommer till att hyra egna lägenheter i Bologna. Däremot var det flera av de vi umgicks med som hyrde rum via exempelvis DoveVivo och bodde med andra studenter. Det finns även vissa facebooksidor i Bologna där det går att få tips om boende (exempelvis ESN Bologna- Official Erasmus Bologna Group). Att hyra rum är något billigare och dessutom får du samtidigt träffa och umgås med andra studenter. De lägenheter vi besökte som de andra studenterna bodde i var också trevliga och relativt stora men inte lika ombonade som vår. Det blir antagligen en skillnad att hyra privata lägenheter än att hyra lägenheter som de via DoveVivo då det oftast är gjorda för att hyras ut till studenter. I efterhand är jag mest glad att många av oss slapp bo själva under karantänen. 

Vår lägenhet ägdes av ett italienskt par som dessutom bodde granne med oss med deras vuxna son som också var student i Bologna. Lägenheten var fint iordninggjord och det märktes att den var ompysslad med kärlek. Trots att vi hade lite svårt att kommunicera med dem lyckades vi trots allt vid ankomsten få en privat introduktion vilka platser att besöka i Bologna. De kom att spela en viktig roll för oss då de tog hand om oss och fanns som stöd under hela karantänen. Hade det inte varit för dem tror jag att karantänen hade blivit mycket tuffare än vad den var. Mamman i familjen kom nästan dagligen för att höra hur vi mådde och nästan alltid hade hon med sig nybakat bröd eller fika. Vid några tillfällen trots att det inte riktigt var tillåtet bjöd de över oss på lunch. Vi firade påsk tillsammans med dem och fick smaka på en riktig Italiensk påsklunch med olika delikatesser. Kort sagt blev de som en andra familj och de är troligen några som vi kommer återbesöka och som kommer finnas med oss genom livet.

När det kommer till sjukvård är min uppfattning att sjukhusen låg relativt nära och systemet ser ut så att de flesta har en husläkarmottagning man går till. Vid ett tillfälle behövde jag ringa för att söka vård, och då jag var utbytesstudent, hänvisade de mig till ett av de generella sjukhusen vid namn Sant' Orsola-Malpighi. Jag slapp detta som tur var men min uppfattning var att det var lite knepigt att veta vart man skulle vända sig. Här fick jag tipset att även apoteken kan hjälpa till då de kan hänvisa vart man ska ta sig. I Bologna finns det apotek i princip i varje gatuhörn. 

Återigen behöver jag inte nämna att vår studieperiod i Italien såg annorlunda ut. Tyvärr fick vi ingen möjlighet till fysiska lärarledda lektioner utan allt hölls på distans via Microsoft teams. Alla kurser fungerade relativt olika men majoriteten av lektionerna bestod av lärarledda powerpoint presentationer. I några av kurserna bestod lektionerna även av övningar och veckovisa inlämningsarbeten. Av min uppfattning om man jämför med KI var det relativt lika, men om det inte varit på distans kanske min uppfattning varit annorlunda. Generellt i Italien arbetar de med ett betygsystem mellan 0-30 där allt över 18 är godkänt. Detta skiljer sig en del om man jämför med vårt betygsystem på KI. Ibland var det lite svårt att avgöra exakt hur de bedömt då marginalerna är relativt stora. Kurserna löpte dessutom parallellt med varandra och detta är något som skiljer sig med hur vi studerar på KI. Ett tips är att strukturera tiden när man pluggar och lägga specifika dagar till vissa kurser annars kan risken finnas att det blir lite överväldigande. Mer i detalj hur kurserna såg ut kommer jag skriva mer om under fliken kurser. 

Generellt fungerade lektionerna bra men självklart blir det inte detsamma än om man har vanliga salslektioner. Dessutom när man är på utbyte känns det som att den delen är en viktig del av själva utbytesupplevelsen att få träffa både lärare och andra klasskamrater. Det största problemet jag upplevde med lektionerna online via Microsoft teams var att det var dålig uppkoppling som både berodde på vårt internet och även lärarnas. Ibland var det även svårt att hänga med då det blev svårare att avbryta då läraren inte hade samma interaktion med eleverna. Dessutom då många av kurserna innehöll många praktiska moment var vissa av kurserna tvungna att helt göras om. Min upplevelse av detta är att kurserna blev mer teoretiska och de blev aningen tyngre om man jämför med vilken information vi fick av kursarna över oss på KI. Det positiva är att trots detta lyckades lärarna hålla kurserna mycket intressanta och de var oerhört inspirerande och tillmötesgående. Kurserna täckte flera olika områden men tillskillnad från KI var några av kurserna även riktade ur ett arbets- och organisationspsykologiskt perspektiv som jag verkligen uppskattade. Hittills har vi på KI haft en kurs inom det fältet så detta innebar att man fick en fantastisk möjlighet att få djupdyka lite mer.  

Ur ett studiesyfte har denna situation för oss som utbytesstudenter tyvärr medfört mycket negativt, trots det tycker jag att det ändå medförde mycket fint. Trots att allt var på distans har jag nog aldrig tidigare upplevt så mycket gemenskap och att alla, både elever och lärare, hjälptes åt i en större utsträckning. Det känns som att både studenter och lärare ändå lyckades komma varandra nära speciellt då lärarna var mycket flexibla och hjälpsamma. De erbjöd exempelvis individuella möten för att reda ut oklarheter inom kurserna. Även de andra studenterna var hjälpsamma och vi höll en del mailkontakt med några av dem. Tyvärr fick vi aldrig möjligheten att träffa dem då de flesta bodde i Cesena och vissa hade till och med åkt hem. Jag klarade alla kurser med bra betyg, så det säger en del om att undervisningen var mycket bra. Mer om detta under nästa flik.

I skolan

Sammanfattningsvis var det inga svårigheter att studera där då alla kurser som vi läste hölls på engelska. Min uppfattning är att alla lärare hade en relativt god förkunskap inom det engelska språket men det märktes att vissa av dem inte pratade engelska dagligen. Här anser jag att vi från Sverige har en förtur med språket då vi tidigt får undervisning i engelska så våra engelska kunskaper räckte gott och väl. Planen var att både jag Olivia skulle ha deltagit i en kvällskurs i italienska som skulle ha pågått i cirka 10 veckor. Denna kurs hölls och arrangerades av Erasmusgruppen IC Bologna. Denna var de tvungna att ställa in och såklart är detta en stor sorg då vi kom hem utan någon italienska överhuvudtaget. Om man ska se något positivt med detta är att jag i efterhand anser att det hade blivit tufft att både kombinera skola och språkkurs då kurserna krävde mycket tid. 

På fritiden

Italien är ett land som generellt inte är kända för sina färdigheter inom det engelska språket. Hade jag valt att bo en längre period i Italien hade jag valt att studera italienska för du kommer att behöva det. Kontrasterna märktes väl på fritiden då det i många stunder var svårt att göra sig förstådd om man inte kunde prata italienska. Även vid ett tillfälle när jag behövde söka läkarvård var det svårt att göra sig förstådd på telefon. Trots detta löste det sig alltid då det ofta fanns någon person som kunde prata lite bättre engelska. Här hade vi våra grannar till hjälp som kunde hjälpa till en aning med översättning och hänvisa oss till rätt personer. 

Italien är ett mycket intressant land då det är relativt stora kontraster mellan kulturer beroende på vart i Italien du bor. Detta var något vi märkte av i slutet av vistelsen när vi fick resa runt. Norra delen av Italien tillhör den rikare delen och här är kulturen relativt lik den i exempelvis Sverige och andra länder i norra Europa. Vi märkte alltså inte av några direkta kulturkrockar eller skillnader i Bologna förutom att livet där är mer öppet och socialt. Människor är ute i en större utsträckning och gillar det sociala livet. Det är vanligt att man ses och gärna tar sig en aperitivo en tisdag efter arbetet eller skolan. Detta märkte vi när de väl öppnade upp samhället igen och är något som jag saknar enormt. I Italien existerar inte heller stress. Jag som är en person som gärna håller ett snabbt tempo när jag ska ta mig någonstans fick lära mig att dra ner på tempot och inse att det inte är någon mening att hetsa fram. En annan sak som kan vara bra att veta är att italienare gärna uttrycker mycket känslor och använder armar och gester när de pratar. Ibland kan det uppfattas som att de är arga trots att de inte är det. Något annat att vara uppmärksam på är att det finns en del ficktjuvar och det var något som jag själv råkade ut för och blev av med lite värdesaker. I övrigt är Bologna tryggt och jag kände mig aldrig osäker på något sätt.

Innan och under lockdown 

I början av vistelsen bestod vår fritid mest av promenader och vi vandrade mycket i berg och besökte fina platser. Här kan jag verkligen rekommendera att försöka ta er ut för det finns fina vandringsleder och utsiktsplatser. Under karantänen när det var förbjudet att vara utomhus spenderades mycket tid med plugg, serier, träning och ett försök till att plugga italienska. Vid denna typ av krissituation för att hålla humöret uppe var träningen min räddning. I vårt fall blev det onlineträning via SATS och olika youtube-kanaler. Som vi lärt oss tidigare är träning viktigt då det påverkar vårt välmående. Trots att man inte fick gick vi ibland ut och tog kortare promenader runt kvarteret, dels för att få frisk luft och för att inte bli helt tokig. Jag som inte är en serieperson lyckades beta av en och annan serie på Netflix och SVT Play. Som tidigare nämnt fick vi även möjligheten att umgås några gånger med våra grannar så vi fick ändå lite mänsklig kontakt. Tipset här som jag vill dela med mig är att försöka skapa sig bra rutiner så att man hittar aktiviteter och ändå försöker sysselsätta sig med något annat som stimulerar en. Tyvärr var man ganska trött på kvällarna då denna påfrestande situation tog på krafterna samt att skolan tog mycket av ens fokus och energi. Jag kan trots allt sakna denna period då vi hade det väldigt mysigt och ibland behöver man varva ner i livet (lite ironiskt dock att det sker när man åker på ett utbyte, men man får försöka se det positivt ändå). Dessutom hade vi mycket roligt som väntade som vi inte visste då. 

Efter lockdown

När samhället äntligen öppnade upp igen är svårt att beskriva i ord. Det var verkligen som natt och dag och i denna stund förstod jag verkligen varför Bologna är så populärt och vilken fantastisk stad det är. Jag tror att vi alla på något sätt uppskattade de små sakerna mer än vad vi annars kanske skulle ha gjort om det inte varit lockdown. Jag har skojat om att det var lite som kor på ett koutsläpp, ungefär samma typ av lyckorus. Bologna är en stad som har mycket uteliv, du är i princip alltid utomhus. Här umgås man gärna utanför barer eller fik i stora sällskap. I början var det såklart fortfarande vissa restriktioner man var tvungen att förhålla sig till och det var mycket kontroller att detta följdes. Fritiden under maj och juni bestod mycket av parkhäng och att man umgicks vid större torg inne i stan. En av de största parkerna inne i stan där vi hängde den mesta av tiden heter Giardini Margherita. Här spenderade vi många dagar och kvällar ihop med många andra erasmusstudenter med lekar eller fest. Ofta köpte alla med mat eller dricka och så umgicks man där. Några namn på kända torg där vi också spenderade mycket av tiden är Santo Stefano och San Francesco. Piazza Maggiore är namnet på det stora huvudtorget mitt inne i stan där de bland annat hade utombusbio. Alla klubbar i Bologna var tyvärr stängda men senare under sommaren öppnades en utomhusklubb vid namn Chalet som låg vid Giardini Margherita. 

Barer

Några exempel på bra drinkhak är Lupulus (som ligger nära universitetsområdet), Habana bar (finns flera omkring i Bologna) och hela bargatan vid Via del Pratello. I hela Bologna kan man även besöka olika osterior där man kan ta sig en aperitivo.

Mat

Italien är som många vet kända för sin mat och det var första gången jag var i Italien och jag kan inte annat än att hålla med om detta. I Bologna går det att hitta riktigt bra restauranger och som jag uppskattar ändå är studentvänliga. Bologna är bland annat kända för sin mortadella som kommer därifrån. I övrigt åt vi såklart mycket pizza och pasta men unnade oss även chark och olika delikatessostar. Två av mina favoriträtter i Italien som måste testas är två skaldjurspastor vid namn Spaghetti alle vongole med musslor och Spaghetti allo scoglio. Några tips på restauranger är: Osteria dell’Orsa (Testa gärna deras tagliatelle al Ragù), Mozzabella (en pizzeria där vi beställde mycket mat under karantänen), L’Antico Borgo Napolitano (En napolitansk restaurang med en av Naples bästa pizzor som också finns i Bologna), Pizza Casa (En studentvänlig pizzeria där man kan hitta pizzor för cirka 2€ styck). 

Resor

Erasmus anordnar resor i princip hela tiden och aktiviteter finns det gott om, alltifrån solresor till skidresor. Tyvärr kunde vi inte ta del av någon av dessa under terminen då alla aktiviteter via Erasmus fick ställas in. Ju mer Italien öppnade upp ju lättare blev det att resa runt och i maj kunde vi äntligen åka iväg och vår första resa blev till Cesenatico utanför Rimini. Vi åkte tillsammans med ett stort gäng andra studenter och bodde två nätter på hotell nära stranden. Som tidigare nämnt är det smidigt att ta sig runt med tåg och det finns många fina platser omkring Bologna att besöka. I början av juni åkte både jag och Olivia hem men valde att åka tillbaka till Bologna i slutet av juni och spenderade nästan ytterligare en månad till där. Under denna period passade vi på att ta igen allt vi missat och kunde resa runt i Italien med de vi lärt känna i Bologna. Det härliga var att det var många andra studenter som vi umgåtts med som också reste runt som vi mötte upp på vägen. Vårt första stopp blev Toscana där vi bodde på ett ställe vid namn Chianti uppe i bergen. Detta är en av mina favoritplatser som vi besökte. På vägen gjorde vi även en dagstur till Florens. Därefter tog vi oss till Rom och Naples. Från Naples gjorde vi dagsutflykter till Amalfikusten, Sorrento, Capri, Positano och Salerno. Det är fantastiska platser att besöka, dock hade vi nog lite tur då det inte var så mycket turister där än. Hade jag stannat längre hade jag även velat besöka Apulien och den sidan av Italien som också verkar helt magiskt. Sammanfattningsvis fick vi uppleva så mycket fint och fick ta igen i princip allt det vi missade de första veckorna i karantän. Om ni har ni möjlighet, passa på att res runt! Italien är magiskt!