Jag åkte på utbyte under termin 9 "Neuro, sinnen och psyke", som består av ögon, ÖNH, neurologi och psykiatri. Min önskan var att åka på utbyte i Paris under hela terminen och göra samtliga kurser där, men på grund av att fakulteten i Paris har rotationer om 3 månader per ämne var det inte möjligt, eftersom jag ville bli klar med terminen i tid. Den internationella koordinatorn på Descartes var vänlig och tillmötesgående, och jag kunde förhandla mig till att göra kurserna psykiatri och neurologi om 8 veckor var, för att på så sätt kunna läsa de kortare kurserna ÖNH och ögon på KI och hinna klart med terminen precis i tid. Jag fick även lov att börja senare än de franska läkarstudenterna, så mina två planerade rotationer överlappade deras trimestres.
Det var dock inte helt smärtfritt att klara upp den planen -- det innebar mycket logistik och möten med samtliga involverade kursansvariga. För att kunna läsa psykiatri och neuro på 4 månader i Paris, innebar det att tiden för ögon och ÖNH som jag skulle läsa innan utbytet halverades, så jag behövde gå kurserna parallellt. Det i sin tur ledde till mycket fix att hamna i rätt kursgrupp osv för att hinna med samtliga obligatorier på båda kurser, men med förstående och hjälpsamma kursledare gick det till slut att ordna. Det kräver mycket ansvar själv för att få ihop terminen som man vill och samtidigt avklara alla obligatorier, och vid många tillfällen kändes det som att man var den första som någonsin åkt på ett utbyte, men med vilja och tålamod är det värt mödan!!
Psykiatri
Jag gjorde min psykiatriplacering på sjukhuset Sainte-Anne, som är ett gammalt sjukhus i 14e arr specialiserat inom psykiatri och neurologi. Det var planerat att jag skulle praktisera där i 8 veckor, men jag hann slutföra 6 innan corona-utbrottet. Där finns en akutmottagning för psykiatriska tillstånd och både öppenvård och slutenvård. Som student var man placerad på en av de fyra slutenvårdsmottagningarna, varav en var låst - jag fick själv välja avdelning och valde en med blandade psykiatriska tillstånd där många av patienterna refererades från utanför sjukhusets geografiska upptagningsområde på grund av att de var särskilt svårbehandlade/behandlingsresistenta.
På avdelningen var vi 3-4 externes (samtliga franska, år 5 & 6), 3 internes, och en överläkare/avdelningsansvarig (CCA = chef de clinique assistant), samt ca 24 patienter. Som externe följde man varsin interne (ST-läkare) och dess patienter, man hade alltså 6-8 patienter som det gällde att vara påläst på. Ens ST-läkare delegerade uppgifter att göra under dagen, vilket innebar en del "sekreteraruppgifter" såsom att faxa (...) olika remisser/journaluppgifter till andra sjukvårdsenheter, ringa konsulter, skriva (många) pappersremisser för olika undersökningar, men som läkarstudent var man också ansvarig för de somatiska undersökningarna, t ex i samband med inskrivningar (somatiskt helkroppsstatus med hjärt- lung- bukundersökning, neurostatus, EKG), undersöka och bedöma ev somatiska besvär under vårdtiden samt att ta och analysera EKGn. Det gällde även att dokumentera sådana undersökningar i journalen, som var elektroniskt på detta sjukhus. När dagens uppgifter var avklarade följde man med sin interne på dagliga psykiatriska samtal med patienterna och gjorde oftast daganteckningarna. Det fanns således inte jättestort utrymme att öva själv på psykiatriskt status osv, utan det gäller i så fall ta egna initiativ till det om man önskar det.
Dagen startade kl 9 med en gemensam sittrond med hela teamet på avdelningen. Sedan körde man igång med sina uppgifter, gick gårond med sin interne och dagen slutade sedan kring 13-13.30. Varje dag fanns någon extra utbildningsaktivitet:
- måndag: storrond med alla patienter på S.H.U., mest till för ST-läkarna
- tisdag: "visite" - storrond med CCA/överläkaren på hela avdelningen. Efter morgonmötet samlades samtliga i teamet (CCA, 3 internes, 3-4 externes, sjuksköterskor, undersköterskor och ofta 2 psykologer) i dagrummet där samtliga patienter togs in en och en och hade samtal med överläkaren, och resten av hela teamet lyssnade. Ett ovanligt men mycket intressant och lärorikt moment! Läkarstudenterna hade till uppgift att journalföra under samtalet. När patienten lämnat rummet blev vi läkstud utfrågade (ibland rätt hårt) av överläkaren ang symtomlära, differentialdiagnostik, förslag på utredningar och behandling etc.
- onsdag: "présentation clinique", vilket innebar att alla läkarstudenter, ST-läkare, seniora läkare, ev psykologer samlades i en föreläsningssal och en av överläkarna hade ett cirka 45 min långt samtal med en utvald patient (inför alla!). När patienten lämnat rummet diskuterade "publiken" om symtom, differentialdiagnostik etc. Detta var också ett mycket lärorikt moment där man fick tillfälle att se hur en erfaren psykiater tar en psykiatrisk anamnes och utformningen av samtalet.
- torsdag: forskningsmöte. Alla läkarstudenter förberedde en presentation av en av sina patienterna inför teamet på morgonmötet.
- fredag: seminarium/föreläsning för läkarstudenterna på sjukhuset där någon överläkare var ansvarig för ett specifikt ämne
Neurologi skulle jag också läsa på Sainte-Anne. Pga covid-utbrottet hann jag tyvärr aldrig påbörja neurologiplaceringen.
Övrigt
Under min första vecka köpte jag den franska kursboken i psykiatri vilket jag tyckte var behjälpligt med hänsyn till fransk terminologi, särskilt i psykiatri som redan har ett särskilt "språk". De franska läkarstudenterna hade även en del ppt som jag fick ta del av. Jag använde även mycket av föreläsningsmaterialet på KI eftersom jag skulle göra tentan på KI, men i stort sett var mycket av undervisningsmaterialet likvärdigt det franska.
Klädsel: civilklätt, propert, men det gick bra att ha på sig jeans och sneakers. En kortärmad läkarrock över det. Klockor, ringar, armband, nagellack och allt det där förbjudna i vårdsverige florerade det av. Handspriten fanns i något otillgängligt skåp (men smög fram när covid-19 börjat visa sig i staden).
Det är ju, som förväntat, mer hierarkiskt inom vården i Frankrike än i Sverige. Rollerna är tydligt definierade och uppgifterna tilldelade därefter. Anmärkningsvärt tyckte jag att alla (externes som internes och överläkare) hade sina mobiler uppe ofta, även under ronder och patientsamtal. Jag tyckte att man blev vänligt mött av nästan alla, även när man i början behövde mycket hjälp, kanske särskilt också för att jag var utbytesstudent. Någon enstaka gång blev jag ordentligt utskälld, av en gammal anestesiolog, av en orsak som var helt ur mina händer så det brydde jag mig inte så mycket om.
Covid-19
Några ord om denna pandemi som ledde till att mina utbytesplaner gick helt i stöpet! Det snackades om covid-19 redan i februari när jag åkte ner och det var ett fullt aktivt utbrott i Wuhan, men det var inte tal om några restriktioner i Frankrike då. I mitten av mars steg snabbt antalet corona-fall i Frankrike men på min avdelning hade man, liksom många andra, mest avfärdat risken för ett utbrott i Frankrike. Men plötsligt kom instruktioner från sjukhusledningen om att besöksförbud gällde, noggrann handhygien förordades, "överflödig" personal skulle sedan inte komma till sjukhuset så en stor omorganisering initierades där läkarstudenter omdirigerades till områden där de skulle vara till större nytta. Två av läkarstudenterna på min avdelning insjuknade i covid-19. Macron gav ett långt, nationellt tal om nedstängning av parker, skolor, alla "icke-nödvändiga" verksamheter och hemmakarantän tillsvidare. På Citén infördes också vida restriktioner. Till slut kom order från universitetet att utbytesstudenter skulle åka hem, utan möjlighet till diskussion. En stor besvikelse i en, då, väldigt oviss situation, men jag fick skynda mig till sjukhuset för påskrifter på alla papper jag behövde, ta mitt pick och pack och boka första bästa flyg hem.