Reserapport - KI-student
Lärosäte: Makerere University
Utbildningsprogram: Tandläkare
Utbytesprogram: Linnaeus-Palme
Termin: Vårtermin 19/20
Namn: Tina Saemian
E-postadress: tinasaemian@hotmail.com

Innan avresa

När jag började studera på tandläkarprogrammet visste jag att jag ville åka på utbyte. Uganda lockade mig mest då jag ville uppleva det som skiljer sig mest från vår vanliga vardag. Jag läste flera tidigare reserapporter för att se hur upplevelsen var ungefär och tyckte det passade mig bra.För att ansöka för utbyte måste man skriva ett personligt brev samt skriva ett CV på engelska. Man kan känna sig något stressad när man väl blivit godkänd för att åka på utbyte, papper som ska fyllas i och mycket man inte vet om. 


Makerere universitetet svarar väldigt segt, likt Portugal och Spanien fick vi vänta på vår letter of acceptance ett tag. Men vi fick mycket hjälp av vår handläggare, hon hjälper och svarar snabbt ang allt pappersarbete. 


Vaccinationer: 

Vi tog vaccin mot gula febern ungefär 3 veckor innan avfärd. Vi bokade tid hos Cityakuten som har samarbete med skolan, dock har det upphört nu och skolan samarbetar med någon annan vårdenhet. 

Gula febern, obligatoriskt. Ca 500kr.

Hep A & B : gratis via skolan

Tyfoid rekommenderades 

Hiv-profylax: något vi läst om i tidigare reseberättelser, vi hade möte med studenthälsan och de säger att de har slutat med det. Det är väldigt liten risk att det händer och att det inte brukar behövas. 

Glöm ej ha med det gula vaccinhäftet till resan då det är obligatorisk med gula febern, ta en kopia/scanna ifall den tappas bort. 


Visum:

Ansök i god tid, vi hade kontakt med ambassaden via mail. 


Pass:

Kolla giltighetstiden, 6mån efter hemkomst. 


Försäkring:

Via Kammarkollegiet täcker under din vistelse, OBS gäller endast i det landet du ska på utbyte till, gäller ej om man ska resa runt till andra länder. Man får ett medical insurance card som skickas till handläggaren via kammarkollegiet som är bra att ha med sig i plånboken. 


Packning:

Extra kopior av pass, vaccin och alla dokument kan vara bra att ha. 

Något vi reagerade på som vi önskar någon hade skrivit i sin reseberättelse var att vanliga hushållsartiklar var ovanligt dyrt i supermarket(?). Saker som disksvamp, diskmedel, trasa, handtvål. Det skulle jag packat ner från Sverige.

Vi packade ner 5 klinikblusar och 2 byxor. Det hade räckt med 1-2 blusar och 1 byxa. Vi hade tvättmaskin och tvättade kläderna precis när vi kom hem varje dag och det hann torka innan nästa dag. 

Utbud av frukost i supermarket är inte superbra, vi åt för det mesta gröt med frukter. Hämta knäckebröd! 


Material inför klinik:

Vi plockade ihop material vi tänkte oss behöva tillsammans med en sköterska i skolan. Det blev en del, ca 4 paket handskar var, 2 paket plastförkläden. En låda sprutor och handtag, en låda citanest, en låda xylokain. Det viktiga var att ta med material för att skydda oss, om man tar med för mycket material så som tex alginat kan man missa hela upplevelsen med att uppleva tandvård så som studenterna har det där. Hela poängen är att jobba som en tandläkarstudent i Uganda.

Ankomst och registrering

Vi åkte med Bryssel Airlines och mellanlandande där 1h innan vi åkte hela vägen till Entebbe, Uganda. Vi hade ordnat taxi i förväg då vi hade kontakt med vår värd för Airbnb som hade en chaufför som hämtade oss. Vi landade ca kl 23 och det tog 45 min in till stan i Kampala. Vi hade kontakt med både värden och chauffören via Whatsapp. 30 dollar, hade även kollat med andra uber och det verkade vara ett fast pris.

 Vi var framme fredag kväll och skolan började måndagen. Lördagen gick åt att kolla in området vid centrum, handla hem och packa upp. Söndag gick vi till skolan för att hitta till första skoldagen. Det räckte gott och väl med 2 dagar. 


Tyvärr något rörigt välkomnande till universitetet, konstigt tycker vi då vi läst att det varit samma sak varje år. Måndagen gick vi till administrationsavdelningen som ligger i ’’medical school’’ området, inte där själva kliniken ligger. Ligger bakom ett grönt hus, upp för några trappor. Man får fråga studenter tills man hittar. Där prata vi med Susan som är ansvarig för utbytesstudenterna. Hon hade inte förväntat sig att vi skulle komma då vi inte svarade på letter of acceptance. Vi fick inte någon info om att det skulle göras men efter ett tag så ordnade de så att en kurskamrat kunde visa oss runt då klinikansvariga för tandläkarprogrammet var upptagen den dagen.Vi gick till kliniken som ligger en bit bort, man måste igenom ett område som heter Katanga slum för att komma dit. Vi fick varsin student som var vår ’’fadder’’ som vi skulle jobba tillsammans med, båda gick årskurs 5. Normalt brukar årskurs 4 assistera årskurs 5 vissa dagar i veckan.

Ekonomi

Bidrag från skolan: 20.000kr

Vaccin gula feber: 500kr

Visum: 500kr (vi valde endast för Uganda, gick att få paketpris till grannländerna för 1000)

Flygbiljett: 4630kr tur och retur 

Boende: 7000kr/mån per person

Simkort: tex Airtel, ca 200kr/mån 

Exempel kostnader

Stor avokado: 2kr

Uber till skolan: 15kr

Fin restaurang i mall: 90-100kr för mat och dryck.

Shawarmarulle med pommes: 45kr

Rolex, som en omelett i chapati bröd: 5kr, bruka äta det vid skolan.

20 liter vattendunk med tapp: 16kr, köptes vid kiosken bredvid huset. 


Tips: appen Jumia food är stort där, billig mat med hemleverans som oftast är gratis, det beställde vi ofta.Finns en bankomat vid mall som har gratis uttag, ligger vid bilvägen nära andra bankomater. För att handla billigt i local markets kan man be en klasskompis följa med, vår fadder erbjöd sig själv hjälpa då hon vet att det kan vara svårt. Det finns en stor market i Wandegeya där skolan ligger, där kan man köpa allt från avokado, ananas, grönsaker och mango. Vi tyckte dock det var mycket billigare att köpa mat än att laga då råvarorna kostade mycket.

Boende

Efter att ha sökt i vilket område man ska bo i valde vi att bo i ett ’’säkert’’ område nära mall vid området Kisementi. 

Det är en bit från skolan men kände att vi lär gå till mall samt alla restauranger runtomkring väldigt ofta ändå. 

Svårt att hitta boende, chockade över priserna men hittade en som vi tyckte var värt det. 


Boende: 7000kr/månad per person. Vi valde ett dyrt boende via Airbnb, finns billigare men detta kände vi var värt det. Silver condos på Mawanda road. Den heter ’’big 3br *lux* condo close to acacia mall- 7mins’’, skriv och förhandla priset. Tvättmaskin, 3 rum, 2 badrum, vardagsrum med Netflix, fin balkong osv. Dessutom hade de dörrvakter 24h. Det gjorde vår vistelse mycket roligare! Låg nära Acacia mall vilket var viktigt då vi handlade och åt mat där ofta.

Studier allmänt


Vi skrev våra kurskrav på engelska och översatte kliniska prov så som kavumprepprov. Det tog ett tag att komma igång med att få egna patienter då systemet i skolan är lite långsamt. Man kan ej tillgodoräkna sig avtagbar protetik då de gör sina utan skelett. Helproteser går bra men finns inte mycket patienter som behöver det, det var flera sistaårselever som letade efter patienter med helprotes för att hinna med kurskrav. 


Orena instrument tvättades själv efter behandlingen. Röntgen fungerade inte alltid och vi fick fortsätta en behandling på ett djupt kariesangrepp utan rtg vilket ledde till trepanering. Amalgam och komposit finns att ta, patienten måste betala för det innan behandlingen sätter igång. Kösystem för att få hjälp existerar inte, man får hänga efter lärarna för att sedan få hjälp. Vi såg patienter somna flertalet gånger i behandlingsstolen pga lång väntan. Ibland kom inte patienterna på morgonen på sin bokade tid, speciellt om det hade regnat då det kan vara svårt för de att ta sig till skolan. 

Lärarna kunde ställa frågor som ett litet förhör medan du utför behandling eller efter, varför man gjorde på ett visst sätt osv. Dock kunde vi känna att fokus läggs på lite annorlunda saker än vad vi i KI tycker är viktigt att kunna, vi fick tex frågan om vad ett ocklusionspapper består utav. Eleverna har egna klinikkläder som de köper, vissa har endast blus och vissa har blus och byxor med vanliga skor. Material som vinkelstycken och ZOE köper studenterna själva, de har speciella drugstores som de handlar ifrån. Alla journaler hanteras på papper, lite rörigt då allt sparas i studenternas ryggsäckar då man inte har skåp. Om en patient ska börja gå hos en annan student kan det vara så att en helt ny undersökning bör göras om journalen ej hittas.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 8 på KI

Vårat schema:

Måndag: 

9-13 PED

Tisdag:

9-13 Protetik

13-14 Lunch

14-17 Protetik

Onsdag:

07.30-9.30 Föreläsning Parod

9.30-13 Parod klinik

13-14 Lunch

14-15 ORT klinik

Torsdag:

7.30-9.30 Föreläsning rättsodontologi

9.30-13 tutorial rättsodontologi

13-14 lunch

14-17 restorativ klinik

Fredag:

7.30-9.30 Föreläsning kirurgi

9.30-13 restorativ klinik. 


Det ser rätt fullt ut, men så var det egentligen inte. Detta schema fick vi av Dr.Anette som är ansvarig för tandläkarstudenterna. Vi kände att schemat inte togs på så stort allvar som det kanske gör i Sverige. När vi var på plats 9.30 ombytta och klara kom den första eleven vid kl 10.30 och läraren vid 11. Studenterna jobbar mycket enskilt och kallar bara på lärare ibland. 

Föreläsningarna behövde vi enligt tandläkaransvarige inte gå på, vi testade gå på en föreläsning men kände att det inte riktigt var något för oss. Läraren kom 1.5h försent och föreläsningen fortsatte i ca 3h utan rast i ett litet rum utan AC.

Ondagarna gick mest åt MIB vilket vi tyckte var lite tråkigt då vi gjort mycket sånt hemma. 

Språk och kultur

Iuganda och engelska, dock hörde vi mer engelska. Vi hade inga problem med att förstå den engelska dialekten men något vi reagerade på redan första dagen var att alla pratar med en väldigt låg röst. Ibland kan det vara väldigt svårt att höra och man måste luta sig fram. Vi märkte att man står väldigt nära varandra när man pratar, troligtvis för att kunna höra varandra?Vi frågade varför detta kommer sig efter någon vecka och fick till svar att det har lite med klass att göra. Personen vi pratade gav exempel på om du pratar högljutt kan de svara ’’why are you screaming do you think im deaf’’. 


En lärare i skolan hade varit i KI för några år sedan och tycker att vi svenskar är väldigt målmedvetna men att vi glömmer att ha kul.Här skämtar man och tar inget personligt, man är glad och när man stöter på problem löser det sig alltid. Ett skönt levnadssätt men gjorde oss lite stressade då vi kände att mycket tid gick åt att bara vänta utan att vara produktiv. Vanligt att man säger ’’Hi how are you’’ tex innan du ska fråga om vägen iställlet för att börja med ’’Excuse me’’ för att vara artig. 


Var artig, ha tålamod och var öppensinnig.

Fritid och sociala aktivteter

Klasskamraterna är väldigt trevliga och hjälper gärna. De bjuder dig till aktiviteter och vill att du känner dig som hemma.

Kabira country club som ligger några km ifrån boendet har en stor pool och gym som man kan köpa antingen dagspass eller månadskort. Där var vi på helgen för att sola och bada.

Vi hann inte göra mycket utanför skolan då vi endast var där 3 veckor utav 10. Vi hade med oss en resväska med tandvårdsmaterial som tandborstar, tandkräm osv som företag sponsrat oss med (vi hörde av oss till de) och vi gick till en skola för döva och höll i en liten lektion med en tolk och skänkte sedan allt till de.Vi hade även planerat att göra en liten resa ut i landet för att erbjuda undersökningar och lättare ingrepp där det finns ont om tandläkare, då måste man ha en tandläkare med sig.

Det finns safari, fina vattenfall med mer att besöka. Man kan även åka till grannländer som Tanzania, dock behöver du köpa visum.

Sammanfattning

Instagram @tdluganda

Vi har skrivit mycket om vad vi fått uppleva samt lagt bilder på hur allt ser ut. Där kan man även skriva till oss vid frågor som vi gärna svarar på.


Rolig upplevelse, åk! Många är stressade över att missa mycket i skolan, men man lär sig mycket borta också. Tentor skrivs på distans och du hamnar inte efter. Det är många som hinner ångra att de inte åkte pga all stress man känner precis vid ansökan.


En resa som får en att öppna ögonen för att ’’hjälpa på riktigt’’, lätt hänt att man hamnar i sin KI-bubbla och har svårt att förstå att det finns människor som aldrig besökt tandvården innan 35årsåldern. En resa som får en at förstå de privilegium vi har som att ha alla material färdigdukade och flera sköterskor som hjälper oss, att inte behöva ha med sig egna vinkelstycken i väskan eller diskutera om patienten ska få hjälp då den inte har råd att ta en rtg-bild för 20kr.Denna resa har fått mig, som jag redan var intresserad av innan, att vela hjälpa till där resurserna är knappa. Det kommer jag även fortsätta med som färdig tandläkare!