Jag ansökte om utbyte för att jag kände för att utmana mig själv. Jag valde Spanien och Valencia då jag själv har en del spanska-kunskaper som jag ville utveckla. Givetvis såg jag även fram emot lite värme och sol! Jag valde även Spanien då det ligger i EU, vilket såklart förenklar en del moment inför att ansöka om ett utbyte. Tex behöver du inte tänka på vaccinationer eller att ansöka om ett gäng stipendier. ERASMUS-bidraget som man ju har rätt till är generöst och man behöver inte oroa sig allt för mycket för hur man ska få ihop de ekonomiska medel att klara ett utbyte. Jag blev intresserad efter att ha hört äldre kursare dela med sig om sina erfarenheter. När vi så småningom fick en liten föreläsning av PINK-kommittén gällande lite mer praktisk information, så kändes det givet att jag skulle söka!

Jag anlände till Valencia dagen innan datum för en så kallad introduktionsförmiddag som hölls för utbytesstudenterna på respektive institution. Måndagen därpå började själva terminen. Det var absolut inte alla studenter som närvarade vid detta tillfälle, men jag rekommenderar starkt att man är med, då man har möjlighet att redan då lära känna de andra utbytesstudenterna som ska läsa samma sak som en själv. Dessutom hade jag då en hel helg att ta det lugnt, landa och bekanta mig med staden innan undervisningen började måndagen därpå. I samband med introduktionsdagen blev det också tydligt att det fanns ett faddersystem, vilket innebar att man fick en kontakt som under utbytets första veckor kontaktade en vid några tillfällen.

När det kom till ekonomi så underlättade det såklart mycket att få ta del av ERASMUS-bidraget. Jag valde att utöver detta även söka några andra stipendier, men det var väldigt få. Jag var nämligen något sent ute och missade därför en del “senast”-datum. Jag rekommenderar att man, om man vill söka ytterligare stipendium, är ute i god tid. Då har man nog chans att hitta en del. Jag tyckte att jag klarade mig väl på ERASMUS-pengarna samt att jag ansökte om merkostnadslån hos CSN. Den enda obligatoriska avgiften för utbytet var en engångskostnad på ca 7 euro som betalas i samband med registreringen. Det behöver inte vara alltför dyrt att leva i Spanien. Att äta och dricka ute kan man göra för en rimlig peng. När det kommer till att handla mat kan man t ex hitta små grönsakshandlare i vart och vartannat hörn istället för att handla grönsaker i någon av de stora matvarubutikerna. Istället för att betala för kollektivtrafik använder sig väldigt många i Valencia sig av “ValenBici”, vilket är att man löser ut en cykel vid en cykelstation som man sen kan lämna tillbaka vid en annan station. Det beror givetvis på vart i staden man bor, men för mig som bodde ganska centralt var det ett mycket prisvärt sätt att ta sig runt.

Det finns såklart olika sätt att ordna bostad som studerande på universitetet. Jag visste ganska direkt att jag gärna ville bo i en lägenhet och gärna själv. Jag var ganska ensam om att ha ordnat ett sådant boende, då de flesta bodde i rum med andra “flatmates”. Det är ju ett toppenalternativ för den som är sugen på att lära känna andra på det sättet och som vill komma undan lite billigare. Om man vill lösa boende innan man åker, kan man tex gå med i diverse ERASMUS-grupper på Facebook där både privata hyresvärdar och mer organiserade agenturer annonserar. Om man inte hittat något innan man åker så behöver man inte oroa sig för det alltför mycket. Jag lärde känna många som löste boendet på plats. Jag som bodde själv i lägenhet gjorde så att jag hittade en lägenhet via tjänsten Spotahome. Det är en tjänst likt Airbnb som är väl etablerad just i Valencia. Jag hade en väldigt bra upplevelse av den tjänsten, men jag vill även flagga för att jag fick höra om andra som inte hade haft lika tur med hyresvärdar. Jag hamnade tillslut i en fantastiskt fin lägenhet i Ciutat Vella, vilket är motsvarande Gamla stan. Givetvis kostade det en del att bo där själv. Jag betalade ca 740 euro/månad. Ett tips är att kolla noga vad som ingår i en månadskostnad, då det brukar vara så i Spanien att man utöver den fasta månadskostnaden, betalar för el och värme etc separat.

Studierna på universitetet i Valencía var i vissa avseenden lik den på KI, och i andra avseende skilde den sig rejält. Några skillnader var t ex att man läste flera kurser parallellt. Jag läste tre kurser i Valencia och en distanskurs på KI, för att få ihop de poäng som krävdes. Upplägget på undervisningen skiljer sig något från hur vi har det på psykologprogrammet på KI, då klasserna är betydligt mycket mindre. Känslan är ungefär som när man gick på gymnasiet, då man sitter i mindre klassrum och det blir mer intimt. Något som förvånade mig var relationen mellan lärare och elev, vilken jag initialt tänkte mig skulle vara mer formell än i Sverige. Snarare upplevde jag det som att det var lättare att etablera kontakt med lärarna i Valencia, då klasserna var så pass små. Det var vanligt med grupparbeten och mer kreativa inlärningsformer än enbart föreläsningar. När det kom till examinationer var det inte flera examinerande moment under kursens gång, utan i regel en enda stor sluttenta. Gällande studietakt och vad som förväntas av en, så skulle jag säga att man som KI student kommer att klara sig fint.

All min undervisning hölls alltså på engelska, även om alternativet fanns att läsa dessa på spanska. Vissa av just mina lärares engelska var stundtals var lite knackig, vilket kunde leda till en del förvirring. Men allt som allt var det absolut ingenting som påverkade kvalitén och innehållet. MIn upplevelse var att den spanska kulturen och “sättet att vara” genomsyrar utbildningen i att lärarna var mycket varma, empatiska och hade en känsla för humor! De kulturkrockar jag förväntade mig i en akademisk kontext, tex mer formalitet och större avstånd mellan lärare och elev, visade sig vara mer fördomar än något annat. När det kommer till att komma i kontakt med den äkta spanska kulturen, så rekommenderar jag att man försöker skapa kontakt med de spansk-talande eleverna. Klasserna var nämligen blandade med några få utbytesstudenter och majoriteten spanska studenter, som valt att läsa kursen på engelska. Det var nämligen väldigt lätt att som utbytesstudent enbart umgås med andra utbytesstudenter, vilket såklart gjorde att man för det mesta talade engelska. Får man möjlighet att upptäcka och lära känna Valencia med en “local” så bjuder det ju givetvis in till större möjlighet att få ta del av den äkta Valencianska kulturen. Något som är speciellt med just Valencia är ju faktiskt att det officiella språket är sk “valenciano”, en variant av katalanska. Är du spansktalande behöver du dock inte vara orolig, då spanska så som vi känner till den, är det språk som talas mestadels och som man hör.

Jag tyckte att det fanns ett stort utbud av aktiviteter för ERASMUS-studenter. Allt ifrån pubrundor till danskvällar till dagsturer och helgresor till andra städer, som kunde göras för rimliga priser. Det var främst genom dessa aktiviteter som jag lärde känna andra utbytesstudenter. Därför rekommenderar starkt att i alla fall till en början, signa upp sig på det man tycker verkar intressant. Det fanns även möjlighet att till ett förmånligt pris, signa upp sig på olika idrottsaktiviteter via skolan. Dessa var inte bara för studenter, utan även för lokalbor. Jag valde t ex att spela padeltennis 2 ggr i veckan och fick då chans att spela med spansktalande kvinnor i olika åldrar, och därmed även öva på min spanska! Valencia är generellt lite av en studentstad, men det är även så mycket mer. Valencia är framför allt väldigt vackert och rent, det är ganska korta avstånd och det finns mycket att se och göra. Det finns stadsmiljö och strandliv, då havet ligger ca en 30 min cykeltur från stadskärnan. Jag tyckte verkligen Valencia hade allt.

Jag är väldigt glad över att jag valde att åka på utbyte. I mitt fall var jag ju tvungen att avbryta min resa, och fortsatte mina studier i Valencia på distans från Sverige. Jag tyckte att lärarna var väldigt tillmötesgående och hjälpsamma i den extraordinära situation vi befann oss i, och jag upplevde att det gick relativt smidigt att under resten av våren avsluta de studier som jag hade påbörjat. Trots pandemin och allt det resulterade i vad gällde mitt utbyte, känner jag mig idag väldigt tacksam över mina två månader i Valencia. Jag känner mig mer självständig och känner en stolthet och ett sorts självförtroende i att jag tog mig an en riktig utmaning och klarade av att göra det helt själv. Jag känner mig mer studiemotiverad att fortsätta mina studier på KI och jag känner att erfarenheten i mångt och mycket kommer att bidra till att göra mig till en bättre psykolog. Att akademiskt få ta del av ett annat perspektiv än ett svenskt, har varit berikande och har nyanserat min bild av psykologyrket. Avslutningsvis är ett utbyte en erfarenhet som är fantastiskt rolig och inte något man ångrar. Om du ens funderar på ett utbyte så är mitt råd - åk!