Att åka på utbyte under mina studieår har för mig alltid varit en självklarhet och därför tvekade jag inte en sekund med att söka. Då jag själv bott i Frankrike som barn och sedan gått större delen av min skolgång i franskt system valde jag att söka till Paris i första hand. För att sedan välja universitet hörde jag av mig till lite folk som jag kände i Paris och även tidigare utbytesstudenter för att höra om deras upplevelser och få lite allmänna tips.

Rent allmänt kan man säga att Paris är en ganska "het" destination för många utbytesstudenter från hela Europa och det innebär att de är vana vid utbytesstudenter och det finns många olika studentnätverk att tillgå. Med andra ord så rekommenderar jag starkt ett utbyte till Paris!

Från KI's sida var det väldigt tydligt hur själva ansökningsprocessen skulle gå till, vilka dokument som behövde fyllas i och den internationella handläggaren var väldigt hjälpsam. Tyvärr kan jag inte säga att det flöt på riktigt lika bra från franska sidan. Man kan säga mycket gott om Frankrike men administrativt ligger de några decennium efter...

Efter många mejl fram och tillbaka lyckades jag till slut förstå exakt vilka dokument och annat som förväntades av mig.  Jag behövde exempelvis explicit be om ett officiellt antagningsbrev från deras sida då de endast skickade ett mejl för att meddela att jag var välkommen till Paris. 

Så ett litet tips för framtiden: Var inte rädd att be om olika dokument. Fransk administration kan verka skrämmande men oftast är de bara för lata för att fixa allt direkt och man behöver alltid ligga steget före. Man ska också vara beredd på att det kan ta väldigt lång tid innan man får svar och att det ofta behövs ett antal påminnelse-mejl.

Att tänka på innan utbytet:

- Det behövs ett par vaccinationer och vaccinationsbevis, bl.a hepatit serologi, så det gäller att inte ge sig på det allt för sent.

- Innan utbytet måste man även ha bevis på att man har franska-kunskaper över B2 nivå. Det enklaste här är att göra ett DELF/DALF test som ges av franska ambassaden/institutet i Sverige. Provet kostar en del men räcker sedan som bevis livet ut. 

Jag anlände i Paris lördag kväll, helgen innan jag skulle börja. Oturligt nog hade Paris gått in i lockdown två dagar tidigare och jag var tvungen att panikringa en vän som fick komma över med lite nödvändigheter (toa-papper) då alla affärer redan stängt...

Info om var jag skulle befinna mig på måndagen hade jag lyckats fiska fram genom många mejl där jag till slut, i all irritation, explicit bad om VAR? NÄR? HUR? jag skulle dyka upp till sjukhuset och även andra möten som jag behövde boka in. (Är man inte övertydlig så får man inget svar).

Då jag skulle påbörja en klinisk rotation på sjukhuset i linje med vanliga franska systemet dök det upp ett tiotal, nästan lika förvirrade, franska studenter och efter att vi alla väntat ca en timme fick vi äntligen en gedigen genomgång och introduktion till verksamheten och lokalerna. 

Jag fanns som tur var med på listan över studenter men det fattades en massa annat administrativt trots att jag hade skickat alla nödvändiga uppgifter 2 veckor tidigare. Med andra ord blev det en del jagande efter rätt personer de första dagarna.

Jag fick också första dagen reda på, genom de andra franska studenterna, att vi hade lektioner samma eftermiddag på universitetscampuset - ett faktum som ingen hade meddelat mig om. Jag kan lugnt säga att jag hade väldig många frågor när jag väl träffade internationella handläggaren i Paris men efter mötet med henne kändes allt mycket tydligare.

All respekt till dessa franska studenter som lever i ett konstant dåligt informationsutbyte då det tydligen inte bara är vi Erasmusstudenter som lider av det...

Ekonomin i Paris är hanterbar på det stora hela om man inte är alltför slösaktig. Oftast är boendet den stora pengaboven.

Man har tillgång till ett erasmusstipendium, utvidgat CSN lån för utbytesstudier, och sedan får man lite betalt från sjukhuset (ca 200euro/mån) samt lite extra för de jourpass man går. Har man köpt ett månadskort för kommunaltransport så får man även där en liten del av det beloppet återbetalt.

Det man ska ha koll på innan är att vissa sjukhus begär ett franskt bankkonto (RIB) för att kunna betala ut pengarna. Dock går det oftast att lösa även utan (om man ligger på lite) såsom att få betalt i check-format eller föra över pengarna till en vän med franskt bankkonto.

Det finns även något som heter CAF (Caisse d'allocations familiales) i Frankrike som man kan ansöka om och där man kan få en liten summa i månaden återbetald beroende på ens ekonomiska situation. Värt att notera är att denna process tar en oändlighet och många studenter hinner lämna landet innan processen avslutas. Det är inte heller säkert att man bedöms få pengar återbetalda.

Utöver detta så har Paris en väldig bredd när det kommer till prisklasser med flera billiga alternativ om man letar:

- Studentmåltider (Crous) för 2 euro

- Lunchmåltider på vissa sjukhus för 3-4 euro

- Bagerier på varenda hörn (baguette och hummus är en klassiker)

Som student har man även gratis tillgång till ett flertal museum och andra rabatter (gym, simhall, träningscenter...).

Ett grymt tips är Velib: ett cykelnätverk i Paris som kostar 4euro/månaden. Under Covid-pandemin passade staden på att rusta upp alla cykelvägar i Paris och det är absolut det smidigaste sättet att ta sig fram! 

Så fort jag fått reda på mitt utbyte så hörde jag av mig till lite vänner för tips och fick då höra om Cité Universitaire.

Det är ett stort internationellt studentcampus i södra Paris (inom innerstadsgränserna i 14e arrondissement) som skapades i mellan-krigstider för att förbättra relationerna mellan länder: "École des relations humaines pour la paix". Idag finns där över 40 studentbostadskomplex i olika format och det har blivit en egen liten studentbubbla i centrala Paris med grönområde, restauranger, bibliotek, gym och självklart en massa studentaktiviteter.

Man söker dit genom Svenska Studenthemmet och kan sedan välja om man vill bli placerad där eller utplacerad i ett annat hem på campuset. Man måste söka ganska långt i förväg då det finns specifika antagningsperioder men det är verkligen 100% värt det om man enkelt vill lära känna andra studenter och få ett rikt socialt liv. 

Utöver Cité Universitaire finns det många olika grupper och dylikt för att hitta boende i paris. Hyrorna är dyra men det är väldigt populärt att bo "collocataire", dvs flera personer som delar på en lägenhet med ett rum var.

Det finns även möjlighet att ansöka om boende via universitetet i Paris eller via andra student organisationer (Crous) som har studentbostäder utspridda på olika ställen runtom i Paris.

Att ta sig runt i Paris:

Det går relativt enkelt att ta sig överallt i Paris med kommunaltransport (Carte Navigo = SL-kort) och ännu enklare och oftast snabbare med cykel. Men jag skulle ändå rekommendera att försöka hitta boende inte alltför långt från sjukhuset, speciellt om man ska vara på plats tidigt varje morgon. Sedan är det nog värt att hålla sig inom périphériquen (stora motorvägen runt Paris) för att inte riskera fastna någonstans när man ute sent på kvällarna.

Under de kliniska åren i Frankrike går studenterna praktik under förmiddagarna och sedan har de teori/schemalagd pluggtid på eftermiddagarna. Deras år är uppdelat på 3 perioder (3 trimestres) där studenterna varje period går en klinisk rotation på 3 månader och under eftermiddagarna pluggar tre olika ämnen som de sedan tentar av i slutet på perioden.

Angående den kliniska placeringen:

Att spendera 3 månader på en och samma avdelning har både för- och nackdelar men i stort kan man säga att man som student får känna sig mer integrerad i teamet. I Frankrike har läkarstudenter även en annan roll än vad vi har i Sverige. De räknas in som en del av arbetskraften och har därför särskilda skyldigheter under sina placeringar såsom att skriva daganteckningar och gå natt-jourer under vilka det är läkarstudentens uppgift att instrumentera under operationerna. Dessa nattpass var verkligen ett fantastiskt inlärningstillfälle. Tyvärr upplevde jag dock ofta att studenterna inte ansågs vara på plats för att lära sig utan snarare användes som billig arbetskraft/sekreterare och de kunde gå miste om många inlärningstillfällen.

Hierarkin är även annorlunda på sjukhuset. I Sverige har man som student mer kontakt och kvalitativ tid med högre uppsatta läkare medan man i Frankrike oftast arbetar själv eller har att göra med stressade ny-examinerade ST-läkare som ibland är lika förvirrade som en själv. Det finns en tydlig trappa i Frankrike kring vem som har hand om vem: överläkare --> ST-läkare --> läkarstudent.

Några andra småsaker som förvånade mig var dels att läkare i Frankrike bar civila kläder under sina vita rockar på sjukhuset och sedan de många olika journalsystem som finns inom Paris som ofta medförde svårigheter med att få fram information. 

Angående teoretiska delarna:

Några positiva aspekter:

- De franska studenterna har eftermiddagarna utsatta för teoretiska lektioner/plugg-tid så att de faktiskt har tid och energi nog för inlärning. (inget behov av att plugga sent på kvällarna efter långa heldagar på sjukhuset).

- Sedan är det även extremt tydligt för de franska studenterna vad de ska kunna då all inlärning (föreläsningar, läroböcker..) baseras på ECN, deras stora nationella prov efter 6 år. Studenterna behöver aldrig gissa vilka nivå de ska ligga på. 

Jag skulle vilja påstå att de franska studenterna har bättre teoretiska kunskaper än vi har i Sverige men vi får dock mycket bättre träning i patient-kommunikation och är nog allmänt duktigare på de praktiska delarna. Jag fick flera gånger ta a. blodgaser då varken sjuksystrarna eller nya ST-läkarna kände sig bekväma med det. (ett litet exempel men det säger ändå en del om dessa länders olika prioriteringar.)