Reserapport - KI-student
Lärosäte: Università di Bologna
Utbildningsprogram: Psykolog
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Hösttermin 20/21
Namn: Katja Hahn
E-postadress: katjahahn99@gmail.com

Innan avresa

För mig kändes det självklart att söka utbyte under den valbara terminen. Jag började på psykologprogrammet direkt efter gymansiet, alltså tog jag inga sabbatsår såsom många runtom mig gjorde. Jag såg det här som en chans att uppleva något nytt; ett nytt land, nya människor, en ny kultur, nya perspektiv. För mig personligen, var jag mer dragen till iden att bo ett halvår utomlands än att stanna i Stockholm för att skriva uppsats alternativt läsa kurser. Speciellt med tanke på att denna utbytestermin antagligen kommer bli min enda chans att göra något liknande - då det är, vad jag har förstått, väldigt svårt att både jobba, praktisera eller på något annat sätt studera utomlands under och efter programmet. 

Jag valde faktiskt inte att åka till Bologna från början. Mitt förstahands val var Leiden i Nederländerna, vilket jag kom in på. Jag valde Leiden framför Bologna framförallt för att Leiden i reserapporter och liknande beskrevs som mer av en studentstad; som en liten stad fylld av studenter, studentaktiviteter och studentliv, iallafall i större utsträckning än någon av de andra städerna vi hade möjlighet att åka till. Att åka till en "äkta" studentstad lockade, då jag både har växt upp och valt att plugga i Stockholm. Dock blev det tyvärr så att Leiden ställde in alla utbyten på grund av pandemin. Jag utforskade då möjligheten att kunna ansöka till något av de andra universiteten, och då var Bologna den enda som inte hade stängt ansökningsmöjligheten. Så då blev det Bologna! Idag är jag dock oerhört glad över att det blev just så. 

Jag upplevde att den första delen av ansökningsprocessen var enkel. Redan under termin 2 eller 3 pratade ansvariga med hela vår klass om utbyte, och en elev som tidigare varit på utbyte berättade om hens upplevelse för oss. Vi fick även tidigt reda på att betyg och bl.a. kåraktivitet spelar roll när man ansöker om utbytesplats. Även den första delen av ansökan, som skickades in till KI, var enkel att genomföra. Det var lätt att hitta information angående ansökningsprocessen och de som var ansvariga för utbytet var tillgängliga för att hjälpa till. 

Den andra delen av ansökan, som skickades till värduniversitet, och andra förberedelser inför utbytet var något krångligare. Man behöver ansöka om CSN, fixa med försäkring & stipendie, och hitta kurser som ska godkännas av KI och värduniversitetet. Just det här med kurserna var nog det mest komplicerade. Vi fick bl.a. inte tillgång till schemana för kurserna förrän långt efter att allt skulle vara inskickat och färdigt, så det var svårt att se till att inga föreläsningar krockade. Speciellt med tanke på att vår kontakt på värduniversitet ibland tog ett tag på sig att svara på mail. Det var dock en stor trygghet för mig att jag hade två klasskamrater som gick igenom exakt samma process, och jag rekommenderar starkt att ta tag i allt det här tillsammans med de man åker på utbytet med - det underlättar, både vad gäller det praktiska och när det kommer till ens stressnivå. 

Ankomst och registrering

I och med att vi åkte på detta utbyte mitt under en pandemi blev allting lite annorlunda för oss. Vi anlände den 21 februari, och de flesta av våra kurser började veckan därpå. Vi hade en kurs som började ungefär 2 veckor tidigare, den 17 februari om jag minns rätt - d.v.s. medan vi fortfarande läste kursen "arbets- och organisationspsykologi 2". Detta var dock inget problem, i och med att vi kunde följa föreläsningarna på teams. 

Veckorna innan vi åkte ner, så kollade jag upp information om covid-läget i Bologna flera gånger om dagen. Till vår stora glädje verkade situationen bli bättre och bättre; restauranger var öppna, föreläsningar hölls både på plats och på distans, antal fall gick ner, etc. Allting gick vår väg, tills vi faktiskt åkte till Italien. Dagen vi flög ner så gick Bologna från att ha varit en gul zon till en orange zon, vilket innebar striktare restriktioner. T.ex. var restauranger numera endast öppna för takeaway. Förutom en släng av nervositet att läget skulle bli värre och värre hade vi en trevlig första vecka innan skolan drog igång. Vi spenderade den med att promenera runt i stan och träffade även en del andra utbytesstudenter. Jag skulle rekommendera starkt att åka ner någon vecka innan kurserna börjar, speciellt för de som kommer ha föreläsningar på plats. Det är dels några praktiska grejer som bör fixas, t.ex. incheckning & att printa ut ens studentkort. Utöver detta är det också väldigt trevligt att kunna lägga lite tid på att strosa runt i Bologna och få en chans att ta in och upptäcka staden. 

Ett tips är att gå med i facebookgrupper för utbytesstudenter i Bologna, t.ex. "Erasmus Bologna". Där kan man ofta hitta länkar till whatsapp grupper som man absolut bör gå med i! I dessa grupper planeras det att mötas upp och hitta på olika saker i stort sett varje dag, vilket gjorde det väldigt enkelt att träffa nya människor direkt. Därefter rullade det i stort sett på av sig själv vad gällde att lära känna människor, och vi fick snabbt kontakt med både internationella och italienska studenter. 



Ekonomi

När man åker på utbyte inom EU har man rätt till både CSN och erasmusstipendiet. Jag vet att vissa av de svenska utbytesstudenter i Bologna även tog ett merkostnadslån via CSN, som man då har rätt till vid utlandsstudier. Jag tog inte detta merkostnadslön, och upplevde att jag klarade mig bra utan det. 

Italien är i allmänhet ganska så mycket billigare än Sverige. Både kostanderna i mataffären och priserna för mat & dryck ute på restaurang är billigare än vad jag är van vid i Stockholm. Framförallt är alkohol mycket, mycket billigare än i Sverige. 

Jag använde inte kollektivtrafiken i Bologna särskilt mycket, då jag hade cykel och i övrigt ofta promenerade (Bologna är ju inte så stort). Jag vet dock att det finns ett särskilt busskort för studenter, som man betalade 10 euro för och som sen var giltigt i ett helt år! Att köpa engångsbiljetter för bussarna var däremot inte särskilt mycket billigare än hemma, så om man planerar att åka buss så rekommenderar jag starkt att ansöka om det här student-busskortet, vilket man kan göra via universitetets hemsida. 

Om det är någonting som är relativt dyrt i Bologna så är det boende, vad jag har förstått är det en av de städerna i Italien där det är både svårare och dyrare med boende. Dock verkar det variera väldigt mycket. Vissa, bland annat vi, hittade boenden där hyran är jämförbar med Stockholm, medan många lyckades hitta billigare. 

I övrigt upplevde jag att studentrabatterna i Italien var i stort sett icke-existerande. Vi åkte mycket tåg när vi reste till andra delar av Italien. Tågen i Italien fungerar förvånansvärt bra, de har snabbtåg som verkligen är snabba, men dyra som bara den. Man kunde få relativt billiga biljetter om man åkte till någon mindre stad i närheten eller om man hade tur, men t.ex. när vi åkte till Napoli så kostade biljetter mellan 75-100 euro. I början förväntade jag mig att man skulle kunna få någon form av studentpris på tågbiljetterna, men icke. Inte heller på t.ex. museum, butiker eller liknande. Ibland kunde man få ett billigare priser om man var under 25, men inte specifikt för studenter. Det gick bra ändå såklart, men detta var iallafall någonting som förvånade mig. 

Boende

Under min tid i Bologna bodde jag på ett ställe som heter "The Student Hotel". Det är någon slags kedja som jag skulle beskriva som en blandning av ett hotell och en studentkorridor. Vi bodde i egna rum men delade kök med de andra studenterna som bodde där. Det var runt 100-150 studenter om jag minns rätt. Jag tyckte detta boende var helt ok, det fanns både fördelar och nackdelar med det. Fördelar med boender var att det var väldigt enkelt och tryggt att fixa, då det bara var att boka som om det vore ett vanligt hotellrum. Dessutom hade de cyklar man kunde låna gratis, vilket var en stor fördel! Jag använde cyklarna i stort sett varje dag, det är det överlägset bästa sättet att ta sig runt i Bologna. 
Det fanns som sagt även nackdelar med detta boende. Först och främst så var det ganska så mycket dyrare än andra boenden i Bologna. Förutom det så låg det lite utanför centrum, i ett område som heter Bolognina. Jag gillade det området väldigt mycket faktiskt, och det låg nära tågstationen vilket var ett plus, men det låg ganska långt ifrån allt annat. Dessutom trivdes jag inte så bra med att dela kök med så många andra, som främst var italienare och spanjorer - och då inte alltid var så bra på engelska, men detta är ju såklart en personlig preferens. 

Om jag gjorde om mitt ubyte skulle jag försöka hitta ett boende via facebook-grupper eller liknande. Det finns risker med detta såklart, jag har hört att det finns folk som blivit lurade. Samtidigt var det så den absoluta majoriteten av utbytesstudenterna jag pratade med hade hittat sitt boende i Bologna. Vissa gick även airbnb-rutten, vilket är säkrare men också ganska mycket dyrare. En annan fördel med att hitta boende via annonser på facebook eller liknande är att man oftast bor med flatmates. Ofta är dessa flatmates även italienare, vilket är en fördel språkmässigt och socialt! Nu har jag ju inte gjort det, men jag tror att det är både roligt och fördelaktigt att bo med italienare under ens ubtytestermin i Italien. 

Studier allmänt

Utbildningssystemet och utbildningsstilen i Italien skiljer sig en hel del från hur det går till i Sverige. Både upplägget på kurser och tentor, relation till lärare, och annat. Exempelvis läste vi ju alla fem av våra kurser parallellt och hade en eller två föreläsningar i veckan för varje kurs, samma dag och tid varje vecka - lite som i gymnasiet. I Sverige läser vi ju en kurs i taget. Kurserna sträcker ju sig dock över längre tid så arbetsbelastningen blir ju mindre koncentrerad, men det är fortfarande fler bollar i luften samtidigt. 

Om jag skulle beskriva vad som är annorlunda med att studera i Italien med ett ord, så skulle det ordet vara "otydligare". I flera kurser fick vi inte reda på hur vår examination såg ut förrän mot slutet av kursen, det var svårt att hitta någon officiell information om detta i allmänhet, isåfall var det på handoutsen som föreläsarna (ibland) la ut. Man fick väldigt sällan tillgång till powerpoints i förväg, och ofta fick vi inte veta temat på föreläsning i förväg heller. Det fanns inga specifika läsanvisningar för respektive föreläsning. Det fanns inte heller några betygskriterier, instuderingsfrågor, exempeltentor, etc. Det hela var väldigt annorlunda från det utbildningssätt jag är van vid, och jag upplevde det också som väldigt utmanande. Detta då jag upplevde att stressnivån för mig höjdes ganska mycket när det är så mycket oklarheter kring föreläsningar, examinationer, förväntningar och så vidare. Samtidigt tror jag att det var bra för mig att få t.ex. skriva uppsatser eller göra presentationer utan tydliga riktlinjer, för då blev jag tvungen att våga gå lite mer på min egen känsla.

En annan sak jag reagerade på var att man ofta fick välja examinationsform. Vi hade t.ex. en kurs där man fick välja mellan att hålla en presentation, lämna in en uppsats och ha en kort, muntlig tenta eller endast ha en skriftlig tenta som bestod av en öppen fråga och resten flervalsfrågor. Tydligen var det första alternativet bättre, och därmed den fick man endast välja den om man hade deltagit på mer än 70 % av lektioner. I alla kurser fanns det också flera datum för examinationen, och man fick välja den som passade en bäst när man anmälde sig för tentan. 

Relationen med föreläsarna är också annorlunda från Sverige. Här kallade alla elever sina lärare för "professor" och andra elever kallades för "colleagues". När någon svarade på en fråga som läraren ställde började de ofta med att säga "yes professor" eller "no professor". Det här tyckte vi var väldigt underhållande och något obekvämt. 

Dock vill jag poängtera att mycket av det här varierade från kurs till kurs. Några av våra kurser var mer lika upplägget och tempot jag är van vid på KI. Jag vill också lägga till att jag valde att följa alla min kurser på distans, via teams. Jag kan tänka mig att det hela är något annorlunda när kurserna är på plats, t.ex. diskussioner under föreläsningar & relation mellan lärare och elever. 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 6 på KI

1. AFP research project in psychometric (Erasmus) - 3 ECTS

Den här statistikkursen var kort, men intensiv. Om jag minns rätt så hade vi tre heldagslektioner (9-18) och sen ett examinationstillfällen. Det var lite väl långa lektioner kunde jag tycka, speciellt med tanke på att lärarna i Italien inte var särskilt duktiga på att ge regelbundna raster. Dock var vi endast fyra elever som tog kursen, och mycket av tiden lades på diskussioner och eget arbete vilket gjorde det lite enklare att orka hålla uppe koncentrationen. Kursen täckte en del psykometri & statistik som vi tidigare läst under programmet på KI, men även nya koncept som jag aldrig hade hört talas om. Dessutom användes ett annat statistikprogram - vi använde JASP istället för SPSS. Jag tyckte den här kursen var ganska svår. Dels för att det var ett tag sen vi hade läst statistik; det tog ett tag att komma ihåg allt och komma in i det. Dessutom var ju kursen på engelska, vilket var svårare än förväntat, då vi tidigare har lärt oss alla begrepp och termer på svenska. Samtidigt tycker jag den här kursen var väldigt nyttig. Läraren var pedagogisk och såg till att alla hängde med, och jag uppskattade att föreläsningarna var interaktiva. Vi fick även göra mycket praktiskt -  vi använde data från studier vår lärare hade författat och applicerade de statistiska metoderna vi lärt oss på den datan. Jag lärde mig mycket under den här kursen. Jag har också för mig att när det inte är pandemi så inkluderar kursen även ett studiebesök på den psykiatriska avdelningen på sjukhuset i Cesena. Vi hade ju tyvärr inte möjlighet att göra detta, men jag tror det kan vara väldigt intressant att se hur psykiatrin fungerar i Italien! 

2. Safety and Human Factors - 4 ECTS

Det här är en arbets- och organisationspsykologi kurs som specificierar sig på mänskliga faktorer i olyckor & säkerhet på arbetsplatsen. Jag hade inte superhöga förväntningar på den här kursen i och med att arborg inte är mitt favorit fält inom psykologi, och att vi dessutom hade läst två ganska maffiga arborg kurser precis innan utbytet. Dock tyckte jag verkligen om den här kursen, och fann innehållet mer intressant än jag trodde jag skulle. Jag skulle säga att denna kursen påminde mest om studierna hemma i Sverige. Läraren var väldigt kunnig och det märktes att han tyckte om ämnet, och hela kursen var mer strukturerad än de andra kurserna vi läste. Jag skulle även säga att denna kursen hade högst arbetsbelastning, vi hade veckovisa mindre inlämningar/presentationer och sen en muntlig tentamen i slutet.

3. Clinical Applications of Positive Psychology - 6 ECTS
Den här kursen var också en favorit! Vi lärde oss om olika koncept inom positiv psykologi, och även om mätmetoder och behandling. Jag tyckte läraren var bra och pedagogisk, och jag tyckte innehållet var väldigt intressant. Det var kul att få ett nytt perspektiv på det kliniska inom psykologin. Vi fick även gör en hel del praktiska övningar, t.ex. testa på vissa av självksattningsskalorna som vi pratade om, vilket jag uppskattade. Kursen avslutades med en skriftlig tenta med flervalsfrågor + en öppen fråga. Det enda negativa med den här kursen var att föreläsningar var väldigt långa (fyra timmar!!) i kombination med att föreläsaren gav max en paus... Det blev ganska svårt att koncentrera sig efter de första två timmarna.
4. Creativity and Innovation - 3 ECTS
Den här kursen var väldigt annorlunda än vad jag förväntade mig. Jag tror det bästa sättet att beskriva kursen är att den är flummig (inte nödvändigtvis negativt!). Den här kursen gavs av ingenjörsdepartementet på universitet, så läraren var ingenjör av något slag och majoriteten av eleverna var ingenjörsstudenter. Under föreläsningar pratades det mycket om kreativt tänkande, att bryta sig ur det normativa, och om... Leonardo DaVinci... som verkade vara föreläsarens stora idol. Om jag ska vara helt ärlig så hade jag väldigt svårt att koncentrera mig under dessa föreläsningar. Ingenjörsstudenterna verkade dock helt tagna av både ämnet och föreläsaren, så det kanske bara var jag. Måste dock säga att den här kursen växte på mig! Gillade den inte alls i början, men mer och mer mot slutet. Kursen examinerades av ett grupparbete där vi skulle komma på en ny och innovativ produkt inom ett tilldelat fält med hjälp av den s.k. da-vinci metoden. Vår "produkt" bedömdes av en utomstående jury på hur kreativ och originell den var. Alltså.. väldigt flummigt.. men också ganska kul! Även kul att få arbeta med ingenjörs studenter som har ett helt annat perspektiv på saker och ting än man själv har. 
5. Social Prejudice - 8 ECTS
Jag gillade faktiskt inte den här kursen så mycket. Den handlade då om fördomar, diskriminering, gruppbeteende, etc. Jag uppfattade det som att den här kursen utgick väldigt mycket från ett socialpsykologiskt perspektiv. Jag hade förväntat mig ett lite bredare perspektiv på ämnet, vilket nog beror på att det är det jag är van vid från när vi läst liknande ämnen på Karolinska. Jag tyckte även att föreläsarna var lite väl okritiska mot teorier och fenomen som diskuterades. Teorier och fenomen, som jag vet sen tidigare att man ska ta med en nypa salt då det har funnits problem med bl.a. replikation, presenterades som att det var ren och oifrågasatt fakta. Den här kursen var helt enkelt inte min grej. Vill även nämna att kursen ingick i ett masterprogram som var helt nytt, så de har nog inte utarbetat alla detaljer med kursen ännu. 

Språk och kultur

Vad gäller studier gick allting väldigt smidigt med språket. Alla kurser vi läste var då på engelska, och engelskan hos föreläsarna var bra. Jag upplevde inte att det blev några problem där. Om något så kunde jag uppleva att diskussioner elever sinsemellan kunde staka sig lite på grund av språkbarriärer. Dock var detta inget större problem. 

Man kan läsa en italienska kurs via universitet, det gjorde dock inte vi. Innan utbytet fick vi höra att italienska kursen endast erbjöds från A2-nivå och uppåt, och att man behövde göra ett muntligt språktest för att få en plats på kursen. Därför valde jag att inte gå kursen, då jag kunde absolut noll italienska. Dock var det många av våra vänner som läste kursen trots detta, tydligen var språktestet väldigt enkelt att klara . Så om man känner att man vill läsa kursen ska man inte avskräckas p.g.a. testet! Däremot kände jag att jag lärde mig relativt mycket italienska av att bara vara i Bologna. Man lärde sig en hel del av att gå på restaurang, ha italienska vänner, etc. Därmed känner iallafalla jag att jag inte missade särskilt mycket genom att inte läsa språkkursen.

De kulturkrockarna jag upplevde var främst att tempot i Italien i allmänhet är långsammare än i Sverige och att distinktionen mellan vardag och helg är mindre relevant & tydlig. Tempot i italien är långsammare på gott och ont. Det kan vara ganska irriterande vad gäller att försöka lösa adminstrativa saker, resa med tåg, etc. Det är också väldigt trevligt med det lugna på ett sätt. Jag upplevde att jag generellt var mycket mindre stressad än jag brukar vara hemma i Sverige, oavsett arbetsbelastning i skolan och liknande. Vad gäller vardag och helg upplevde jag att italienare i större utsträckning gjorde typiska "helg" aktiviteter oberoende av vilken dag i veckan det råkade vara. Mycket trevligt tycker jag!

Italien är också ett land som skiljer sig väldigt mycket beroende på vart i landet man befinner sig. Det är lite som att varje region i Italien är sitt egna lilla land; varje region har egen mat, egna traditioner, kulturskillnader, etc. Jag tror att Emilia Romagna, som Bologna befinner sig i, är en av de regioner i Italien där lunket är lite mer likt Sverige. Detta märktes en del när vi reste till södra Italien, där magnifierades alla kulturskillnader vi upplevde i Bologna och nya tillkom!

Fritid och sociala aktivteter

I och med att vi gjorde vårt utbyte under pandemin så tror jag att just fritid och sociala aktiviteter kommer vara ganska annorlunda än för de som åker i framtiden. Speciellt under början av utbytet, när covidläget var som värst, var det inga officiella aktiviteter som organiserades. Det var en del i slutet, men jag deltog personligen inte i dessa. Som jag nämnde i början så träffade vi andra utbytesstudenter genom facebook- och whatsapp grupper. Där arrangerades inofficiella barrundor, parkhäng, sportaktiviteter, etc. Det finns även en organisation som heter ESN Bologna, som man kan följa på t.ex. instagram. De organiserar träffar för erasmusstudenter och även resor. Jag har inte deltagit i något organiserat av ESN men tror det kan vara ett bra sätt att träffa andra studenter! Jag tyckte generellt det var lätt att få till det sociala, trots restriktioner och pandemi. 

Även fast jag inte gick på föreläsningar i verkligheten, så spenderade jag en hel del tid på universitetsområdet. Vi valde att plugga en del på ett cafe som heter scuderia, som ligger på universitetsområdet. Det är stället alla pluggar på! Man kan även ta en apertivo där när man känner sig färdig med pluggandet. 

Mycket av utelivet i Bologna bestod av att bokstavligen umgås utomhus, även när barer & restauranger öppnade upp (även om vi såklart tog vara på det också). Det var mycket parkhäng och umgänge på piazzor, d.v.s. öppna torg som det fanns en hel del av inne i stan. Om man har mer tid skulle jag rekommendera  "trecento scalini" som ligger ovanför parken villa spada. Det tar ett tag att ta sig dit, och är lite av en hajk uppför då det ligger uppe på en av kullarna som omger Bologna. Dock är det värt det, då det är väldigt fint däruppe och utsikten är fantastisk! Annars tyckte jag nog att torget "piazza santo stefano" är det finaste torget i Bologna. Det är väldigt trevligt att ta en apertivo eller äta middag där, om än lite dyrare än medel. Här i närheten hittar ni också, enligt mig, den bästa glassen i Italien, på cremeria santo stefano - ta deras pistageglass! Annars rekommenderar jag gatan via del Pratello, som är smockad med barer, restauranger och folk. 

Förutom detta la vi en hel del tid på att resa runt och se Italien. Det var en verkligen en upplevelse att få besöka så mycket kända städer och landmärken när det var i stort sett helt tomt på turister. Exempelvis var Venedig en av de första städerna vi reste till. Det var inte en själ där förutom de som bodde där. Absolut en wow-upplevelse; en av de coolare sakerna lilla jag har varit med om. Men jag tycker verkligen att det är så värt att passa på och upptäcka Italien! Bologna har ett bra läge, och har bra tågförbindelser med resten av landet. Till exempel tar snabbtåget 35 min till Florens, och 2h till Rom! Något jag rekommenderar varmt om man har möjlighet är att hyra en bil. Vi hyrde en bil under 3-4 dagar och roadtrippade runt i Toscana. Man hinner se så mycket mer, man har mer frihet och det är billigare att hyra bil än man förväntar sig. Oavsett hur ni gör det, RES! Det är en sån upplevelse, och jag är så tacksam för det. 

Sammanfattning

Jag är SÅ glad över att ha fått åka på det här utbytet. Det var en sån upplevelse. Att få uppleva något så annorlunda och nytt, och att få läsa kurser jag aldrig hade läst hemma tror jag är väldigt gynnsamt. Jag tror starkt på att ju mer man upplever, och ju mer perspektiv man erhåller desto större möjlighet har man att bli en bättre psykolog. En djupare och bredare förståelse för olika bakgrunder och olika personer tror jag kommer påverka mig på ett väldigt positivt sätt i min framtida yrkesroll. Jag har även en nyfunnen uppskattning för hur välstrukturerat och välfungerande allting är på psykologprogrammet på Karolinska Institutet. 

Varning för att det blir lite klyschigt nu, men man växer så oerhört mycket som person av att byta miljö på det där sättet. Du hamnar i en stad du troligen aldrig varit i; du känner ingen, du kan inte språket, du är inte bekant med utbildningssystemet, du kommer från en annorlunda kultur. Det är ganska läskigt att vara i den situationen. Men det är så så värt det, och att ha gjort all det trots att det var läskigt och sen i slutet känna staden, känna kulturen och känna människorna är väldigt givande. Jag skulle verkligen rekommendera, eller snarare uppmana, alla att åka på utbyte!