Reserapport - KI-student
Lärosäte: Université Paris Diderot (Paris 7)
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Vårtermin 09/10

Innan avresa

Jag har altid tyckt att det är roligt att resa och upptäcka nya saker, och har alltid velat göra någon form av utbyte under min utbildning. Valet att åka till Frankrike var främst för att få praktisera på franska, annars hade jag nog kunnat tänka mig att åka nästan vart som helst. Sen är såklart Paris en fantastisk stad att lära känna bättre! Jag fick rekommendation att åka just till Paris under termin 10, då denna termin är relativt enkel att "samla ihop", dvs har två stora huvudteman (pediatrik och gynekologi) och inte jättemånga terminsöverskridande integrationskurser som gör tillgodoräknandet efter hemkomst knepigare.

 

Det jag skulle ha velat veta innan avresa var hur sena de är på att svara i Frankrike. (Det kanske de är på andra ställen också när man söker utbyte, det vet jag inte, men jag fick definitivt klartecken mycket snart innan avresa, då jag redan hade sagt upp min studieplats i Sverige, fixat boende i Paris etc. ) Man får nog förutsätta att om alla papper kommit in i tid och är påskrivna härifrån och sånt, så kommer man iväg, även om man inte vet exakt hur allt kommer att bli. Mycket får man fixa på plats, men det löser sig! Internationella studiehandläggaren från KI var hela tiden ett bra stöd och hjälpte till med alla papper. Det enda tips jag kan ge där är ju att börja fixa allt det där i tid.

Ankomst och registrering

Då jag gjorde mitt utbyte under vårterminen var övergångsperioden mellan terminerna i princip obefintlig! Jag skrev termin 9-tentan på fredagen, packade på lördagen, reste till Paris på söndagen och började på nya sjukhuset på måndagen. Det går (vilket jag inte hade klart för mig) att reglera sina starttider där nere ganska fritt som utbytesstudent, så mitt tips där är väl att tänka igenom hur mycket tid man kan behöva i övergången. Om man stannar på början av terminen i Sverige så kan man ju introduceras till kursen här hemma, vilket ev gör det lite lättare att komma igång med utbytet, och att veta vad man kommer att börja ta igen hemma. (Jag började på gynekologakuten på måndagen utan att ha läst ett ord om gynekologi... Det går ju, men är väl inte helt optimalt.)

 

Å andra sidan har de flesta universitet introduktionsdagar/ -veckor för utbytesstudenter som kan vara mycket värdefulla att gå på. Där får man både hjälp med papper, prioriteringar och kurser, och man kommer direkt i kontakt med ämnesansvariga på universitetet, vilket är behändigt - annars får man ofta leta efter dem i evighet... Dessutom finns ofta andra extrakurser, t ex språkkurser för utbytesstudenter, eller filmklubbar, temadagar som universitetet anordnar etc. Och så träffar man ju andra utbytesstudenter. På mitt universitet i Paris (Paris 7 - Diderot) erbjöd de under introdagen även hjälp med att öppna franskt bankkonto med studentrabatt, träningserbjudanden, "fransk studentfadder" för dem som ville, etc. Jag gick på en introdag som var mitt i första veckan, men då hade de haft mer utförliga introveckor innan terminen började. Detta kan ju också vara bra om man har tid, men det har man ju sällan om utbytet är på vårterminen...

Ekonomi

Det är dyrt att bo i Paris. Annars är inte kostnadsläget så enormt mycket dyrare än i Stockholm, förutom att man ju vill uppleva staden till max när man väl är där, och många museer och restauranger kan vara dyra. Däremot finns gräddfil för alla studenter i paris -under 26 (äldre studenter än så finns i princip inte i Frankrike). Då får man rabatterat åkkort, billigare eller gratis inträde på många museer och träningsanläggningar o dyl. Är man äldre än 26 spelar det ingen roll alls för några rabatter om man är student eller ej. Däremot får alla äta mycket billigt på de studentrestauranger som finns utspridda på universiteten över hela stan (för full lista på studentrestauranger, och fler studenterbjudanden, se http://www.crous-paris.fr/ ); man äter en trerätterslunch för under 3 euro! Men det går absolut att klara sig bra på de stipendier man får som Erasmusstudent tillsammans med CSN, som utökas vid utlandsstudier.

Boende

Paris är en dyr stad att bo i. Det går att få tag på små lägenheter i stan, men de brukar kosta från ca 800 euro per månad och uppåt. Det finns antingen flera sajter på nätet med bostadsannonser, annars finns anslagstavlor med bra tips på rum och lägenheter på Svenska kyrkan i Paris, Amerikanska kyrkan, Danska kyrkan och Svenska Institutet.

Jag bodde på Cité Universitaire, framför allt för att jag tyckte att det var skönt att ha fixat boendet innan jag åkte ner, och för att det är billigt för att vara Paris, ca 450 euro per månad. Det ligger i utkanten av Innerstaden, men det går fort och enkelt att ta sig in till stan. Man ansöker dit via http://www.svenskastudenthemmet.com/ men de anordnar också utbyten med flera av de andra nationernas hus. Jag tyckte att det var ganska jobbigt med mycket förhållningsregler och extremt kalla rum på vintern, men man får också mycket hjälp med ex pappershantering (vilket man behöver för allt i Frankrike!), och möjlighet till massa interna studentmöjligheter på CitéU, som exempelvis studentmatsal, bibliotek och idrottsanläggningar. Dessutom är det ju ett trevligt sätt att snabbt lära känna massa studenter, både från Sverige och från hela världen.

Studier allmänt

Det som man först måste göra i det superbyråkratiska landet Frankrike är att snabbt skriva in sig på universitetet. Detta för att få ut sitt studentkort, vilket är nyckeln till allt efterkommande på universitetet, på sjukhuset och i Paris. Paris har 5 olika medicinska universitet. Det som var knepigt på Université Paris 7 - Denis Diderot, där jag var, var att det är det enda universitet i Paris som har både medicinsk utbildning och massa andra utbildningar. Det gjorde, för mig som läkarstudent, att det var svårare att hitta rätt till den medicinska fakulteten (som ligger i en helt annan del av stan än resten av universitetet), och när jag väl hittade dit var det ganska sällan det var öppet till den Madame som skulle ha hand om mina papper. Men det är klart att allt ordnar sig ju tillslut, fast det tog några veckor.

Upplägget på de medicinska utbildningarna skiljer sig mellan Sverige och Frankrike. I Frankrike läser man först massa teoretiska kurser, och sen har man praktikplaceringar på 3 månader - några är obligatoriska och några får studenterna önska själv. Till varje medicinskt universitet i Paris hör ett visst antal Parissjukhus (det finns många sjukhus i Paris), så vilket man kan hamna på beror på vilket universitet man är inskrivet på. De franska läkarstudenterna tar ofta kurser parallellt med sina placeringar, men sällan samma kurs som den placering de går då de oftast redan har gjort klart denna innan. (Däremot är det många som går privata repetitionskurser på kvällarna inför de stora sluttentorna som de har.) Jag gick inga teoretiska kurser på universitetet, då jag inte fick någon info innan om hur det funkade, och sen passade det inte alls med tiderna. Men jag hade med mig kursböcker och anteckningar ifrån Sverige, och fick också massa material ifrån de sjukhusplaceringar som jag gick. Jag tyckte att det gick rätt bra att plugga in teorin själv, även om det blir mycket jobb, men man lär sig ju jättemycket på sjukhuset genom att jobba och fråga. Det kanske inte blir exakt som den svenska kursplanen, men man lär sig massa annat också. Tentan skriver man ju i Sverige i alla fall.

Det är mer av ett hierarkiskt tänk bland läkarna i Frankrike, särskilt mot "le chef de service". Men de som man här mest kontakt med i det dagliga arbetet som läkarstuderande ("externe") är motsvarande ST-läkare ("internes"), som många gånger var väldigt trevliga och tillmötesgående och tog sin undervisningsroll på allvar. Men det är i mycket upp till en själv att ta på sig uppgifter och patienter, och att ställa frågor, för att få svar och lära sig saker. Detta är dock inget unikt i Frankrike bara för utbytesstudenterna, utan de franska "externes" hade samma situation. De var ju dock vana vid den på ett annat sätt än jag, men hjälpte mig mycket med att förklara och visa runt. De första dagarna på mottagningen hann jag inte jaga rätt på någon läkare att gå med, för där var det verkligen spurt för att hinna. Men man kommer in i alla system efter hand, och jag tror att det finns en stor lärdom i detta att inte förvänta sig att allt skall vara schemalagt, förberett och färdigpaketerat (vilket det ofta är i Sverige).

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 10 på KI
Jag gjorde två placeringar under min termin i Paris på vardera 2 månader. Den första var på gynekologiska kliniken på Hôpital Lariboisiere och den andra på barnsjukhuset Robert Debré. Det var mycket stor skillnad på organisatonen mellan dessa sjukhus.

Jag började på första sjukhuset dagen efter att jag kom ner, och jag visste inget om vart jag skulle. Allt jag hade var kliniken och professorns namn, och jag hittade tillslut hans sekreterare som sa att professorn var mycket upptagen. Han hade ingen aning om att jag skulle komma, men tillslut kom en studentansvarig läkare som sa att jag kunde börja på akuten. Jag fick sen jaga honom på läkarmötet varje måndag morgon, för att han skulle visa mig något nytt. Jag fick aldrig någon introduktion eller schema eller nåt, vilket gjorde det svårt att veta vad man skulle förvänta sig i början. Men väl på plats, på akuten, mottagningen, förlossningen eller operation, var de flesta läkare mycket trevliga, tillmötesgående och hjälpsamma. Jag fick assistera på flera operationer och både ta egna patienter på akuten, se ovanliga patientfall på mottagningen, och följa och assistera några förlossningar. På mottagningen var det ibland för många studenter per läkare, men då gick jag några gånger med barnmorskorna istället, som kontrollerade normalgraviditeter. Det var i vissa avseenden bättre än att gå med läkarna, för dels var barnmorskorna på mottagningen mycket mer trevliga och undervisningsvilliga än de stressade läkarna, och dessutom är det ju då man mer får en känsla för den normala graviditeten, då läkarna i dessa fall endast kallas in om något är konstigt. På mottagningen var det bara på förmiddagen som man jobbar, medan det i princip är heldagar på operation och förlossning. På de franska sjukhusen är de ganska beroende av läkarstudenter, då det är dessa som går primärjourer och på operation utför alla "operationssjuksköterskesysslor", för inga sköterskor är sterilklädda i opsalen, så man måste verkligen vara där när de räknar med en. Men som utbytesstudent fick jag aldrig nåt schema där, så de dagar jag var där jobbade jag jättemycket, men då kunde man å andra sidan gå tidigare från mottagningen nån dag med gott samvete.

På den andra, pediatriska placeringen var det helt annorlunda. Jag fick ett fantastiskt mottagande av "le chef", som hade full koll på mina papper och själv såg till att jag kom i ordning och presenterade mig för alla på kliniken. Där var jag nästan bara på barnakuten, men också lite på "intagningsavdelningen" där de barn som blev inlagda hamnade första dygnet (och de flesta skrevs därefter ut). På Robert Debré fanns en otrolig organisation vad gällde studenter och undervisningen, och vi fick alla studenter själv sätta ihop vårt schema så att alla fick den tid de skulle ha utan att vara för många på samma ställe samtidigt. Detta funkade väldigt bra, det var en väldigt bra stämning på kliniken, och jag fick fantastiskt bemötande av alla som jobbade där. Där kunde jag också ta ganska många patienter själv, dels därför att jag nu hade varit längre i Frankrike och kände mig bättre på franska och det franska sjukvårdsystemet, men också för att det fanns en trygghet runtomkring.

Språk och kultur

Jag pratade redan franska när jag åkte ner, även om det inte var perfekt. Det är svårt att komma in i det snabba vardagsspråket i början så jag rekommenderar att man klarar sig hyfsat om man ska få ut något av den medicinska undervisningen och patientkontakten. I princip ingen kan eller har lust att prata engelska. Men såklart blir det också lättare efter hand, och jag tyckte att alla var hjälpsamma mot mig som ofransk att förklara termer och uttryck. Universitetet erbjöd franskakurser för utbytesstudenter, och jag gick en av dessa en gång i veckan. Det var skönt att få lite mer grund till grammatik och stavning för att bli säkrare i talet, men man måste komma i början av terminen för att kunna anmäla sig till kurserna (och hinna i tid, för de fulltecknas fort!). 

Fritid och sociala aktivteter

Erasmus och utbytesuniversitetet anordnade flera träffar med andra utbytesstudenter. Jag gick dock sällan på dessa, då de flesta av de studenterna var mycket yngre än jag. Det kan också vara svårt att lära känna franska studenter på sjukhusen, då man inte har mycket tid tillsammans, men både från vad jag upplevt och hört så är detta väldigt olika beroende på vilket sjukhus man är. Jag lärde framför allt känna folk via CitéU, och så hade jag lite kontakter i Paris innan. Dessutom kom folk på besök under tiden. Att sysselsätta sig i Paris är ju inte på minsta sätt svårt, det är ju en fantastisk stad med ständigt outsinliga källor till nya upptäckter av mat, dryck (mitt tips: kolla in alla bubbletea ställen!) och kultur!

Sammanfattning

Mina främsta motiv till utbytet var att se och uppleva något annat (både utbildningsmässigt och privat) och att få prata franska. Alla förväntningar infriades, och mer därtill. Men det kräver mycket planering och arbete innan, under och efter utbytet så man får vara inställd på att inget fixar sig själv och ta mycket eget ansvar. Detta tycker jag dock också är en viss frihetskänsla, och det känns lite coolt att ha klarat av all fransk byråkrati själv. Och allt ordnar sig ju tillslut! Jag tycker att jag har utvecklats på massa plan, och har fått träffa massa spännande människor som jag inte hade fått göra annars. Dessutom är Paris en jättehäftig stad att lära känna bättre. Var inte rädd för att åka!