För mig var det självklart att jag ville åka på utbyte om jag fick möjligheten; att resa har alltid varit en stor del av mig och att dessutom få fortsätta min utbildning samtidigt och se hur psykologin som vetenskap växer olika i olika länder lät som en oemotståndlig kombination. Jag minns att jag tänkte: när om inte nu? Det är viktigt att få fler perspektiv på hur människor lever och att lära av andra kulturer; speciellt för oss framtida psykologer och det känner jag än idag att ingen kurs på hemmaplan kan ge en på samma sätt. 

Däremot var det administrativa och informationen vi fick inför utbytet inte alltid solklar. Vi satt oftast tillsammans när vi skulle skicka iväg papper, vilket jag verkligen kan rekommendera att man gör! Vi fick även bra hjälp från PINK:s sida och stöd från utbyteskoordinatorn. Om man undrar över scheman i Italien kan man också maila utbyteskontoret i Cesena, de svarar oftast snabbt och är väldigt tillmötesgående. Något annat som jag önskar att jag själv hade tagit tag i tidigare var min CSN-ansökan eftersom den tog en del tid att få till. Min rekommendation, för att slippa en krånglig process även om det såklart varierar från person till person, är att skapa en separat ansökan för utbytesperioden. Detta eftersom vi åker lite småkrångligt under februari och inte i januari när terminen egentligen ”börjar”. 

Oavsett så löser det sig alltid, förr snarare än senare! Vi var mitt uppe i pandemin när vi tre som skulle till Bologna stod på Arlanda med våra två resväskor vardera, när land efter land hade ställt in sina utbyten. Men vi kom i väg och allt gick att ordna både innan och i Italien. Så kunde vi, kan du/ni också - och det blev med handen på hjärtat de fem bästa månaderna i mitt liv! 

Eftersom vi befann oss mitt i pandemin gjorde vi en virtual check-in, där man fick en tid föreslagen från Italien-kontoret för ett teams-samtal i vilket man skulle visa upp sitt pass/id. Vi fick då även information om hur det skulle se ut administrativt och man fick chansen att ställa frågor. Jag minns att det här var det första steget som fick utbytet att kännas på riktigt och jag fick ett gott intryck av personalen vid universitetet i Italien eftersom de var så vänliga och hjälpsamma. 

Vi landade den 21:a februari och ungefär en vecka efter det gick vår region in i en lockdown. Vi hade med andra ord inte riktigt någon faddergrupp eller aktivitet som väntade eftersom landet befann sig i en orange zon dagen vi landade (snäppet under en röd zon, som innebär lockddown) men vi hann utforska staden i några dagar innan skolan började med distansunvervisning. Jag skulle rekommendera att man åker dit i alla fall några dagar innan så att man hinner bekanta sig med staden lite innan skolan drar igång. Vi hade också en introduktionsföreläsning som universitetet anordnade för att välkomna oss på Teams. Och för att följa nyheterna använde jag mig främst av https://www.repubblica.it som är en nyhetssida som jag titt som tätt google translate:ade för att hänga med i corona-prognoserna och de olika zonerna som landet gick in och ur. Ett annat tips vid ankomst är att via Unibo beställa ett busskort. Det kostar 10€ och det räcker hela utbytestiden! 

Du får så mycket mer för pengarna i Italien generellt! Det är verkligen en chock både i början av utbytet men också i slutet, när man kommer tillbaka till Stockholm och inser hur mycket dyrare allt är här. Till exempel kan du få en otroligt god lunch eller middag för 8€, kaffe för 1€ eller under, vin och aperol för 5-6€ (3€ på vissa studentställen!). Sedan är såklart inte allt billigt, men det går att hitta mycket och att hålla kostnaderna nere! Ät och njut – Bologna är Italiens mathuvudstad och man förstår snabbt varför. Matbutikerna är också aningens billigare och det finns matmarknader man kan gå till. Jag skulle också rekommendera att man tar med ett kreditkort. Om man känner för att resa och hyra bil till exempel är det oftast ett krav om man inte vill betala en enorm deposition istället. Och såklart är det även bra att ha ett backup-kort. Och på tal om pengar - ta också med kontanter! I Italien används det som främsta betalningsmedlet och är alltid bra att ha på sig då det inte är självklart att alla ställen tar emot kort på samma sätt som det är här i Sverige.

Det är rätt dyrt med boende i Bologna. Vi tre som åkte valde att bo på the Student Hotel Bologna som var nästintill nyöppnat, och det ligger någon minut ifrån centralstationen i Bolognina (alltså inte innanför tullarna men nära). Det är i princip ett hotell för studenter (dock kan även icke-studenter bo här en kortare tid). Man bor i ett rum (finns olika rumstyper) med eget badrum men man delar på ett gemensamt kök. Pool, gym, restaurang och bar finns också och cyklar ingår i boendet. Det var inte det billigaste alternativet, men vi valde det främst för att vi inte visste hur situationen med pandemin skulle se ut, och tänkte att om det skulle bli lockdown, så hade vi i alla fall studenter vi kunde vara med på hotellet och gym med mera på en och samma plats. Boendet var det man kunde förvänta sig, men hade jag valt igen hade jag nog valt att bo i innerstan i en vanlig lägenhet och gärna med italienare för en mer ’italiensk’ upplevelse. Hotellet låg heller inte helt optimalt till (till exempel inte nära campus) och då det för min del ändå inte blev så att jag umgicks med studenter på hotellet utan utanför kändes det inte lika värt. Jag hade en del kompisar som delade både lägenhet och rum tillsammans med andra studenter för att hålla kostnaderna nere och det funkade bra för det mesta. Så det går, men det är kanske inte det lättaste. Var därför, precis som med allt annat, ute med att leta boende i god tid, till exempel via facebookgrupper eller airbnb. 

Vi började med distansundervisning via Teams, vilket funkade lika bra som hemma i Sverige. Därefter slog universitet om till en hybridversion av undervisning, där man kunde vara på plats om man ville men man erbjöds ändå Teams som ett alternativ. Själv gick jag aldrig på en föreläsning irl eftersom vi ofta var på resande fot och Teams passade bättre då.

Något som skiljer sig åt med undervisningen, jämfört med KI, är pauserna. Vi som är vana vid 15 minuters raster efter 45 minuter blev ganska stumma när vi fick sitta ett par timmar på raken utan någon som helst paus. Alltså har man en längre paus efter en längre tid, och inte småpauser som vi brukar ha. 

Det slog mig också att universitetet kändes lugnare både i tempot och i andan och lärarna värnar väldigt mycket om att man mår bra och att de finns om man behöver hjälp med något vare sig det är skolrelaterat eller pandemirelaterat. Trots att vi hade en del att läsa in så kände jag mig ändå för det mesta lugn. Det var inget som var brådskande, inget som inte kunde lösa sig, inget som var värt att stressa över och det är en stor lärdom utöver den kunskap vi fick med oss, som jag tar med mig hem till Sverige (för jag lärde mig lika mycket, utan att stressa). 

Man använder inte canvas utan Virtuale men det fungerar som en slags canvas, där slides och anteckningar kan finnas och där man laddar upp sina inlämningar. Det var också väldigt smidigt med länkarna till teams-lektionerna eftersom de låg på kurshemsidan och det var samma länk varje gång! 

Vad gäller relationen mellan teori och praktik tycker jag att de flesta kurserna ramade in båda på ett fint sätt. I Clinical Applications of Positive Psychology fick man till exempel testa att skatta sig själv med självskattningsformulären som vi läste om, i Safety and Human Factors fick vi ’läxor’ där vi skulle applicera teori på något praktiskt exempel som professorn valt och sedan presentera. Och i statistikkursen integrerades JASP (motsvarande SPSS) med teorin. Det kändes i allmänhet mer praktiskt orienterat än vad det tidigare har varit på KI och något som varit värdefullt.

Innan man åkte till Italien kunde man registrera sig på en italienska-kurs via Unibo, men det stod att det krävdes förkunskaper som man skulle visa online vid ett möte. Vi anmälde oss därför inte eftersom vi inte hade några förkunskaper. Vad vissa studenter som vi träffade i Bologna däremot ändå hade gjort, var att försöka komma in på kursen ändå. Om man visade att man ville tillräckligt mycket och kanske kunde lite grundläggande ord och fraser från t.ex. DuoLingo så kunde vissa italienska-lärare acceptera en ändå fick vi reda på. Det är med andra ord inte så strängt som det låter. Om jag hade gjort om processen hade jag försökt ansöka till kursen ändå – det skadar i varje fall inte att försöka! Den var enligt många utbytesstudenter väldigt uppskattad och man lärde sig väldigt mycket utan att den var för intensiv och krockade med ens huvudstudier. Så testa, om ni är sugna på att lära er italienska. Annars går det också bra med DuoLingo och att lyssna på poddar (till exempel Coffee Break Italian) och det går att lära sig på vägen. De flesta italienare kan lite engelska men det är en klar fördel att ta sig runt om man kan i alla fall lite italienska själv och det uppskattas när man försöker prata italienska, oavsett hur bra det går. Och kurserna är såklart på engelska och det går mer än bra att förstå och hänga med i undervisningen. 

En kulturkrock som jag upplevde precis i början var att allt gick långsamt. Det tog ett tag för mig att komma in i skillnaderna, till exempel är man inte lika punktlig med tiden. För någon som är väldigt rapp i vanliga fall var det här en stor exponering; saker och ting tar tid i Italien och det är okej fick jag lära mig. Det var också kul att se att jag med tiden anpassade mig, och det märktes till och med på min gång som hade blivit långsammare. Efter utbytet kände jag att inte något alls kunde stressa mig - vilket var oerhört positivt och något jag är väldigt tacksam för. Och Italien lär en verkligen att leva - varje dag är helg!

Fritid och socialt 

Det första vi gjorde i Sverige, innan vi åkte, var att gå med i Facebookgrupper, som till exempel Erasmus Students Bologna 2020/2021. Brukar finnas en ny grupp för varje årskull och det finns även andra Erasmus-grupper att gå med i, om man bara söker på Erasmus och Bologna till exempel. I de här facebook-grupperna fanns en del länkar till olika whatsaupp-grupper. Gå med i dessa! Vissa är bättre än andra, men det ger en inblick i vad studenter som redan är där gör tillsammans och vart man hänger. Det var också via den här gruppen som vi träffade våra första kompisar som vi också kom att hänga med under hela utbytet. Så om man inte redan har whatsapp kan det vara bra att ladda ner redan innan, för whatsapp är även appen man använder mest i Italien (istället för till exempelvis Messenger) och är värdefullt för skolan också, till exempel för grupparbeten. 

Bologna är i övrigt en väldigt social stad! Det går att hänga precis överallt och att träffa många studenter, och det är också vad folk gör: aperitivos i stan, parkäng i Giardini Margherita, middagar på trattorior och drinkar vid studentområdet - det är svårt att inte hitta någon social aktivitet i Bologna, trots att det sociala livet inte är lika aktivt som innan pandemin. 

Resor

När restriktionerna lättade blev det enklare att ge sig ut och resa och Bologna är perfekt att åka ifrån då centralstationen är en slags knytpunkt för många tåg som åker både norrut och söderut. Jag hann under tiden som jag studerade på distans resa till Comosjön, Milano, Bergamo, Venedig, Florens, Rom, delar av Toscana och efter kursernas slut åkte jag också söderut till Napoli och Amalfikusten samt Sicilien. Det fanns med andra ord tid för att resa samtidigt som man studerade. Det finns några studentorgan (@ESN_Bologna på instagram bland annat) som organiserar resor men eftersom jag åkte med kompisar som jag träffade där så kan jag inte säga något om det, mer än att det finns. Tågbiljetter varierar, alltifrån 8€ (till till exempel Florens) upp till 50-60€ för exempelvis Rom (snabbtåg, alltså finns billigare alternativ). 

Ett tips är att ladda ner appen Trainline som vi bokade alla tåg via. Tyvärr finns ingen studentrabatt på tåg, som i Sverige men man kommer oftast billigt undan ändå. På tal om billigt kan det vara värt att nämna att norra Italien generellt sätt är dyrare än södra, och ju mer söder ut man kommer, desto billigare. Dock väldigt generaliserat och finns såklart undantag (som till exempelvis Amalfi-kusten som är i samma prisklass som till exempel Rom). 

Tips: 

1) Appen Trainline för tåg. 

2) Följ @ESN_Bologna på instagram. De anordnar både resor och sociala aktiviteter som till exempel barhäng.

Jag har än idag svårt att sätta fingret på vad det var, för det var väldigt många saker samtidigt, som gjorde att Italien-tiden kändes så magisk! Men livskvalitén var så mycket högre (mer valuta för pengarna), vädret var bättre, kurserna var intressanta och väldigt annorlunda mot vad man är van vid och man får träffa så många människor och lära känna nya kulturer utöver och inklusive det italienska. Och så hinner man stressa ned och njuta!

Innan utbytet hade jag inte en tanke på att flytta utomlands, även om jag älskar att resa. Så för mig gav Italien mig en inblick i hur enkelt det faktiskt är, i alla fall i EU, att bara flytta, studera, leva på ett annat sätt och hur otroligt givande det är på alla möjliga plan. Italien spräckte min Sverige-bubbla, något som jag vet inte hade hänt om jag inte hade åkt, och något som jag vet i längden skulle begränsa mig som både person och framtida psykolog. Efter Italien känner jag att det finns mycket kvar att lära av andra länder och hoppas att praktiken för min del under T8 kommer att vara utomlands. Och i förlängningen hoppas jag även kunna jobba som psykolog utomlands. Så utbytet har verkligen förändrat min syn på vad jag vill läsa och vart jag vill vara i framtiden.

Jag är evigt tacksam för det här utbytet och vet att det bara kommer att påverka mina fortsatta studier vid KI positivt. Vad som skulle ha blivit lite mer än 3 månader i Italien blev 5 för att jag helt enkelt vägrade lämna landet. Och om du väljer Bologna och lyckligt nog får åka – så kommer du också sitta vid datorn nästa sommar när du skriver din resedagbok och tänka att ja: Italia è Italia. Jag lovar.