Studierna i allmänt såg lite olika ut beroende på vilket sjukhus som placeringen skedde på. Min första placering skedde på sjukhuset St Joseph. På St Joseph så startade ronden varje morgon klockan 08.30. Därefter träffades läkare och studenter på läkarexpeditionen för att gå igenom undersökningar, åtgärder, in och utskrivningar som skulle ske under dagen. Som läkarstudent fick man stort ansvar i kontakthavandet med patienterna. Inskrivning och initial undersökning skedde generellt sett tillsammans med läkaren. Ofta fick man som student leda undersökning och kommunikation med patienten. Efter inskrivning fick man som läkarstudent ofta ronda patienterna på egen hand, något som var lärorikt och intressant. Varje onsdag så var det radiologi-rond då samtliga läkare och läkarstudenter tillsammans gick igenom patienters DT- och MR-bilder. Ofta fick även läkarstudenter möjlighet att själva presentera sina patienter på radiologi-ronden. Radiologironderna var språkligt utmanande men gav en bra grundläggande förståelse för neurologisk radiologi. I tillägg till detta så var det även teori-seminarier varje tisdag. Relationen mellan läkare och studenterna var präglad av en ömsesidig respekt och karakteriserades av ett kollegialt samarbete. Som läkarstudent blev man behandlad som en medarbetare av både läkare, sjuksköterskor, patienter och andra kollegor på sjukhuset. Detta bidrog till en atmosfär där man som student kunde ta ett stort ansvar för sina patienter och i hög grad träna sig i rollen som läkare.
Min andra sjukhusplacering var på sjukhuset Corentin Celton (Psykiatri). Dagarna på Corentin Celton började klockan 09.00 och morgonronden skedde 09.30. Därefter följde en förmiddag då man som läkarstudent rondade sina patienter tillsammans med den läkaren som man var ihopparad med. På Corentin Celton skedde en större del av patientkontakten tillsammans med läkare. Givet mina språkliga utmaningar och ett behov av längre och mer komplexa journalanteckningar än på neurologi så gjorde jag ofta journalanteckningar tillsammans med den läkaren som jag arbetade med. Detta var jag otroligt tacksam för eftersom jag då kunde fokusera på de psykiatriska och medicinska fynden snarare än grammatisk formulering. Även på Corentin Celton skedde teoretisk undervisning varje vecka, en gång i veckan.
En utav skillnaderna mellan det franska och svenska utbildningssystemet var att man i Frankrike tekniskt sett är anställd. Detta bidrog till att man förväntades leverera mer som student i Frankrike än vad som generellt förväntas i Sverige. Även om detta bitvis var svårt att leva upp till så tror jag att detta utbildningssystem gjorde att man fick mer ansvar och ännu större möjligheter att lära sig. En annan skillnad var att den verksamhetsförlagda utbildningen skedde varje förmiddag och teoretisk undervisning var förpassad till eftermiddagar, jämfört med i Sverige där jag varit van vid att teoretisk och verksamhetsförlagd utbildning ofta går i block om cirka tre veckor i taget. Jag tyckte upplägget med att vara på sjukhuset varje förmiddag var bra eftersom eftermiddagar ofta tillägnas administrativa uppgifter utan lika tydligt utbildningssyfte.