Anledningen till att jag ville åka på utbyte var en gammal dröm (sedan gymnasiet) om att bli flytande på spanska samt dessutom att få uppleva sjukvården i ett annat land. Jag skulle egentligen åkt på utbyte till Barcelona termin 9, men detta blev inställt pga pandemin. När jag fick chans att söka på nytt till termin 10 så passade jag på att välja Madrid då jag hade läst i andra reseberättelser att mycket undervisning i Barcelona sker på katalanska. I Madrid är det castellano som gäller, vilket är det vi lär oss i Sverige. I Madrid finns många universitet men KI har endast utbytesavtal med Universidad Complutense de Madrid. Det är rätt begränsad officiell information från KI avseende Madrid och även från Complutense. Jag fick maila mycket fram och tillbaka till Complutense för att reda ut utbytets upplägg och samordna med KIs kursansvariga på Gynekologi/Pediatrik, alla iblandade var i vilket fall mycket hjälpsamma. I och med pandemin var jag tvungen att uppvisa vaccinationsbevis inför utbytet och fylla i ett hälsoformulär i samband med flyget, inga ytterligare vaccinationer behövdes. Inför utbytet behövs även intyg på att man kan spanska på B1-nivå, vilket Talia (utbyteskoordinatorn) hjälpte mig att ordna då jag nyligen hade läst en kvällskurs på den nivån.

Mitt 2 månader långa Erasmus-utbyte började direkt på höstterminen dvs i september men jag fick aldrig något svar från Complutense när jag skulle börja min praktik, trots att jag mailade flera gånger kunde de inte svara på när. Istället fick jag luta mig mot officiell information om terminsstart från Complutenses hemsida. Jag reste dit på torsdagen innan kursstart nästföljande måndag. På fredagen åkte jag till Erasmuskontoret på Facultad de Medicina och fick ett intyg på att jag var registrerad student, jag gick även till sjukhuset där jag blev placerad (Hospital Clínico San Carlos) som ligger bredvid campus och ordnade ett Tarjeta, ett plastkort, med bild på mig som fungerar som legitimation inom sjukvården. Mitt tarjeta fick jag registera på Lancería (tvätteriet) på sjukhuset för att kunna få ut en pijama de hospital. Någon introkurs erbjöds inte vad jag vet, men det hölls en välkomstdag via zoom men jag hade inte möjlighet att närvara pga att jag hade praktik. Det fanns ett faddersystem där jag blev tilldelad en fadder och en faddergrupp som kontaktade mig och även om vi hade planerat att träffas blev det tyvärr aldrig av.

I Madrid var priserna på boende ungefär som i Stockholm, kanske något lägre, beroende på vad du hittar. Matinköp är mycket billigare än i Sverige och att gå ut är även det generellt mycket billigare, en öl får du för runt 3,5 euro. Gymmedlemskap är ungefär samma som i Sverige. Kläder är lite billigare än Sverige. Transportkostnader (buss och tunnelbana) är väldigt billigt, runt 20 euro per månad om man är upp till 26 år gammal, är du över däremot är det dyrare. Det var krångligt att ordna ett månadskort (man måste boka en tid på en tunnelbanestation (Sol eller Plaza de Castilla) som är svår att få tag på och uppvisa pass). Då jag var över 26 år så köpte enkelbiljetter, men det är mycket billigare än enkelbiljetter i Stockholm, runt 15 kronor per resa. Jag behövde inte betala några kostnader för någon kåravgift eller vaccinationer. Att hålla kostnaderna nere var inget problem då i princip allt är billigare.

Jag hade tur med boende. Kontaktade en svensk tjej via en facebookgrupp (Svenskar i Madrid) som hyrde ut ett rum i sin 4-rumslägenhet för 400 euro per månad. Innan hade jag kontaktat Complutense men de kunde inte hjälpa till med studentkorridorsboende då utbytet endast var 2 månader, rummen prioriteras till lokala studenter. I övrigt letade jag på hemsidan Idealista där det finns väldigt mycket, men det verkade vara rätt dyrt i förhållande till rummens standard och även där verkade få vilja hyra ut under endast 2 månader. Många gick ihop med andra studenter via facebook-grupper för Erasmus-studenter och letade lägenheter ihop.

Det spanska läkarprogrammet är som de flesta länder i Europa 6 år. Efter examen skriver man MIR (Médico Interno Residente) och baserat på ditt resultat på provet kan du direkt välja ST. När jag pratade med spanska läkarstudenter fick jag intrycket att läkarprogrammet har ungefär samma upplägg som i Sverige. Då jag endast gjorde praktik fick jag inte någon inblick i föreläsningar och lärarrelationer. Dock tycker jag det under praktiken kändes som läkarstudenter inte har lika mycket uppgifter som i Sverige, man auskulterar mestadels. Patienterna är generellt sett mer artiga mot läkare, dvs mer traditionellt, men samtidigt så tycker jag själva läkare-patientsamtalen är mycket mer varma och personliga än i Sverige där vi gärna (medvetet eller omedvetet) distanserar oss till patienterna (så som jag upplever det). Läkarna är mer flexibla än i Sverige tycker jag då om en patient kommer sent ändå får träffa en läkare (mot slutet av mottagningspasset eller om en lucka uppstår) till skillnad från i Sverige där vi är angelägna om att boka en ny tid. Läkarna ägnar på mottagningen mindre tid åt journalföring och kör mer löpande band-princip, t.ex. kan en läkare träffa 20 patienter på 4-5 timmar. En annan skillnad mellan svensk och spansk sjukvård är att hygienrutinerna ser annorlunda ut, t.ex. har många läkare privata kläder (ibland en kombination av privata kläder och en läkarrock, eller en bussarong med privata jeans) samt privata smycken. Munskydd var även krav pga pandemin i alla inomhusmiljöer i Spanien.

Jag har som sagt sedan gymnasiet haft en dröm om att få bo i Spanien och bli flytande på spanska. Jag läste spanska 4 år i grundskolan och 2 år på gymnasiet och fick alltid högsta betyg. Dock hade det gått 10 år sedan jag läste spanska när mitt utbyte närmade sig, jag förberedde mig därför genom att läsa en kvällskurs på KTH på B1-nivå som gick bra. Har du inte läst spanska på länge rekommenderar jag att fräscha upp kunskaperna inför utbytet, t.ex. kolla serier på netflix och lyssna på radio.

Första veckan kändes spanskan väldigt utmanande, men det släppte redan efter någon vecka när de vardaliga uttrycken och fraserna blev innötta. Det kändes enklare att hänga med i medicinska resonemang än vardaliga samtal, då den medicinska terminologin ju turligt nog är den samma världen över. På sjukhuset fick jag många gånger frågan om jag föredrog engelska men jag svarade alltid att jag ville öva min spanska, men alla läkare kan engelska på en god nivå, dock inte alla patienter.

Innan avresa erbjöds man att göra ett språktest på nätet för att få plats på en gratis kvällskurs anordnad av Complutense som löpte under 2 timmar varje kväll i 4 veckor, denna kurs gjorde att jag äntligen lärde mig skillnaden på preteritum och imperfekt, kursen var väldigt bra.

Madrid har ca 6 miljoner invånare, ca 85% av los madrileños är spanjorer och den största utländska gruppen är från sydamerika. Således talar i princip alla i Madrid spanska, vilket är en stor fördel för den som vill öva sin spanska. Jag blev flytande på spanska under mitt utbyte även om jag självklart inte bemästrar hela vokabuläret eller alla de grammatiska bitarna (spanska är mycket mer komplext än svenska).

Kulturellt sett är Spanien enligt mig ett underbart land. Vädret, maten och den sociala kulturen fick mig att stormtrivas i Madrid redan efter ett par dagar. En stor skillnad i Spanien är att "fika" och "lunch på jobbet" knappt existerar. Arbetsdagarna är ofta mellan kl 8 till kl 14/15 och då utan kafferast och lunchrast. Lunch äts vid kl 15 i Spanien och därefter sover många spanjorer siesta. Ett tips är således att ta med vatten och en frukt. Spanska läkare har även ca 2 dagar per vecka kvällsmottagningar/kvällskirurgi mellan kl 16 och 21. Detta gäller även butiker som ofta har stängt för lunch och siesta på eftermiddagarna under någon timme, fördelen är att de har öppet till ca 21-22 på kvällarna. Alla människor jag mötte i Spanien var mycket vänliga och sociala.

Sociala aktiviteter anordnas via olika organisationer, t.ex. pub crawls, beer pong och olika resor till bl.a. olika kuststäder runtom i landet. Under mitt utbyte besökte jag på helgerna Valencia, Toledo, Segovia, Cádiz och Sevilla. Ett tips är att gå med i facebook-grupper för Erasmus-studenter och försöka hitta WhatsApp-grupper för Erasmus-studenter (ingen använder facebook i Spanien). På campus finns pool och det finns nog en del klubbar och så för idrott, men jag valde att skaffa privat gymmedlemskap istället. Iom att jag endast gjorde VFU lärde jag inte känna någon klass på föreläsningar, men jag lärde istället känna juniora ST-läkare och Erasmus-studenter via olika grupper på sociala medier. Madrid är en perfekt stad att göra ett Erasmus-utbyte till, det finns massvis med Erasmus-studenter på stadens olika universitet. Det finns massor att se och upptäcka. Hittar du några Erasmus-studenter så har du vänner att upptäcka Madrid och Spanien med tillsammans. I Spanien/Madrid äter du middag runt kl 21 och stadens gator är således fulla med människor även på vardagkvällar, vilket var något jag älskade med staden.

Jag är oerhört glad över att jag åkte på utbyte till Madrid. Jag fick många nya vänner och minnen för livet och blev äntligen flytande på spanska. Att få perspektiv på att de kan handlägga 20 patienter på 4 timmar i Spanien fick mig att reflektera över hur effektiv svensk sjukvård egentligen är. Spansk sjukvård är helt gratis (inga patientavgifter) och jag förstod det som att vårdköerna är mycket kortare än här. Lunch är dock något jag är tacksam över att vi har i Sverige så man orkar fokusera hela dagen, dock tror jag tack vare den sena lunchen i Spanien och att de slutar sina arbetsdagar tidigare gör att spanjorerna har en bättre work-life balance än vi har i Sverige. I och med att utbytet var relativt kort, hade väldigt gärna stannat längre, tror jag inte mina erfarenheter kommer att påverka min kommande yrkesroll särskilt mycket. Jag kommer dock aktivt tänka igenom när jag arbetar i framtiden om mitt arbetssätt är effektivt eller ej och försöka ta med mig den positiva och varma kulturen som finns i Spanien både på och utanför sjukhuset.