Northwestern University och Chicago var på många sett ett enkelt val för mig. Innan jag började på KI hade jag redan studerat två år vid ett college i Illinois. Det gav mig en försmak för det så kallade ”Midwest nice” och jag hade några vänner i delstaten sen innan. Sen ska det inte heller skjutas under mattan med att Northwestern är ett välrenommerat sjukhus med ett känt läkarprogram, som rankar topp 20 i USA, med många specialiteter i topp 10 i landet. Men, jag tycker ändå att det finns många andra anledningar att välja just Chicago, vilket du kommer få höra mer om längre ned.  

Informationen från KIs sida tyckte jag ändå var väsentligen god. Jag var tidigt sugen på utbyten och läste på om möjligheterna samtidigt som jag sökte till läkarprogrammet. Under studierna har det kommit några mejl om utbyten per termin både med info och inför olika sorters infomöten. Vid frågor är det bara att kontakta vår internationella koordinator, vilket jag gjorde och hon var alltid tillmötesgående och kom med svar. I övrigt tyckte jag informationen om vad som kan väntas för tillgodoräkning och liknande var lättillgängligt på KIs sida. Pappersarbetet för tillgodoräkning och hur det skulle fyllas i var ej helt självklart, men handläggarna för tillgodoräkning av SVK var tillmötesgående och hjälpsamma.

Northwesterns hemsida var däremot mer svårnavigerad. Informationen för elever från partneruniversiteten var något knapphändig, och man hamnade lätt på deras sidor för internationella elever som läser hela programmet där. Dock fanns det väldigt mycket matnyttig information där, som rekommendationer för hur man söker boende. Den viktigaste informationen kom först efter nomineringen till utbytet då koordinatorn vid Northwestern skickade en stor PDF med nästan allt du behöver veta som utbytesstudent.

Vissa saker var inte helt tydliga, framför allt vilka kurser vi kunde välja i kurskatalogen. Något som jag snabbt märkte var att många var otroligt långsamma på att svara på mejl, veckor till månader. Detta troligtvis delvis p.g.a. att externa mejladresser, som @ki.se, blir flaggade som farliga vid Northwestern. Min första kontakt blev först när jag bad vår koordinator kontakta Northwesterns koordinator för att be henne att kolla sin spam-/skräppost. Förhoppningsvis är problemet löst snart, men det var ett återkommande problem.

När det sen kom till kursvalet var det en fantastisk frihet. När jag sökte kunde jag välja ur kategorierna ”VS” och ”P3”, vilket tillät val av kurser inom i princip alla specialiteter. Det var dock bra att dubbelkolla med Northwesterns koordinator, då vissa kurser är del av amerikanernas ”Core Curriculum” och vi skulle då vara lägst prioriterade/inte få de kurserna.

Jag behöver ge ett varningens ord gällande kursvalet. Kulturen kring hur länge man kan arbeta är rätt annorlunda i USA, och det finns ett fenomen som heter ”pre-rounding”. Vissa specialiteter har extremt långa arbetsdagar, framför allt slutenvårdinternmedicin, IVA och kirurgi. Du kan väntas komma kring 5-6 på morgonen och själv väntas ronda några egna patienter innan den faktiska ronden. Arbetsdagen kan sedan sluta kring 17-18, eller t.o.m. senare. Northwestern är dock väldigt bra inom många av dessa tunga specialiteter vilket definitivt är lockande, men se till att du brinner för ämnet om du väljer någon av dem. Vissa kurser kräver intyg och/eller rekommendationsbrev, ofta från en specialist inom samma område som du söker kurs inom, speciellt om du söker kurser inom specialiteter med mycket konkurrens.

Kurser inom någon form av öppenvård och mottagningar har generellt en bättre så kallad ”work-life-balance”, och du kan vänta dig närmare 8-timmars arbetsdagar. Vissa specialiteter är mer kända för sin ”work-life-balance” som psykiatri, dermatologi, öppenvård/dagkirurgi anestesiologi, radiologi, och oftalmologi. För min del blev det kurser inom akutpsykiatri och på en smärtklinik.

Northwestern vill ha intyg om vaccinationer; de typiska barnvaccinationerna och hepatit B. Något annat som är nämnvärt att de vill ha kortare intervall mellan TDP/Tdap boosters (10 år jämfört med 20 i Sverige), så vänta dig att du behöver ta en påfyllnadsdos. Detta år, och sannolikt i framtiden var Covid-vaccin ett krav. Även aktuellt influensavaccin är ett krav, men du kan ta det på plats. De vill även ha intyg för vaccin eller prov gällande tuberkulos. Ska du ta prov för tuberkulos godtar de endast prover tagna i USA, men du får hjälp att boka detta via studenthälsan där. Du behöver även köpa deras hälso- och ”liability-”försäkring, men då får du influensavaccinet och tuberkulosprovet gratis.

Inresa

Det är inte svårt att resa in i USA för det här utbytet. Dock var det svårt att hitta i klarspråk att vi svenskar inte behöver söka visum. Stannar vi i mindre än 90 dagar kan vi resa med ESTA-programmets ”Visa Waiver” vilket ersätter alla B-klassvisum (B1 och B2). När jag skriver det här går utbytet under B1. Saker kan förändras, men då är det något koordinatorn vid Northwestern kommer uppdatera om. 

Du bör vara på plats ca en vecka innan utbytets start främst för att ta tuberkulosprovet. Det varierade något med hur mycket introduktion man fick, allt beroende på din kursadministratör. Jag och en kursare åkte tillsammans. Han fick flertalet digitala kurser att göra innan start, bl.a. om journalsystemet, säkerhetsrutiner och d.v.s. ny på jobbet introduktion. Jag fick någon enstaka kurs om stickskador och att hantera farligt material.

Tyvärr fanns ingen fadderorganisation eller några aktiviteter för utbyteselever. Bristen på aktiviteter kan dock delvis förklaras av att Chicago var rätt hårt drabbat av Covid-19 när vi var där. Vi försökte även söka efter Facebook-grupper för internationella elever, men hittade bara grupper för Northwesterns ”Undergraduate”-studenter.

Generellt var vi lämnade till att disponera tiden till eget bevåg, vilket mest handlade om att lära känna staden, vandra längs stranden, gå ut på Navy Pier, besöka museum och dylikt.  

Chicago var något dyrare än Stockholm. En obligatorisk utgift var Northwesterns försäkring som kostade kring 500 dollar för hela utbytet, men den täckte då influensavvacin och tuberkulosprov. Innan du reser till USA är det värt att räkna med ca 2000 kronor för vaccination och intyg från Sverige. Att äta ute är vid första anblick jämförbart med Stockholm, men skatter är generellt inte inräknat i priset och drickskulturen rekommenderar att lämna kring 15-18% dricks, och kostnaderna drar iväg. Det finns en hel del snabbmat i USA, och priserna är jämförbara med i Sverige, men om du har ögonen öppna för erbjudanden kan det bli något billigare, t.e.x. Subways ”sub of the day” som finns på sjukhuset.

Rekommendationen är generellt att äta inne och göra matlådor. Dock var matvaruaffärerna märkbart dyrare än i Sverige, så även där kan du behöva räkna med 30-50% dyrare än i Sverige. Samtidigt var glass och godis väsentligen billigt. Här är också värt att notera att 2021 hade den högsta prisstegringen på mat i USA på väldigt lång tid, och vi lever i en tid med ständig förändring. Så ha förväntningen att det är lite dyrare än i Stockholm så blir du inte överraskad.

Ett annat tips är att ha en plan B när det gäller betalningar. USA har många egenheter. Butikerna har alla lite olika kortläsare för betalkort, och enstaka butikers kortläsare kanske inte accepterar ett europeisk VISA eller Mastercard. Vissa kortläsare vill även att du skriver in din zip-code istället för din pinkod. Och det är oförutsägbart om en kortläsare föredrar kontaktlös betalning, att dra kortet eller sätta in kortet. Jag rekommenderar att helst ha två olika sorters betalkort och att ha lite kontanter på dig, men oftast funkar allt som det ska. 

Generellt är boenden i Chicago jämförbart med Stockholms innerstad, men att hyra i andrahand var väldigt mycket dyrare. Du måste själv hitta boende och Northwestern hade lite olika tips som Sublet.com (en av de som verkade bättre, och någorlunda säkert), Craigslist (möjlighet att få bra erbjudanden, men lite mer osäkert), AirBnB (generellt dyrt, men finns alltid boende), Beds for Meds, att leta efter Facebook-grupper för bostäder, m.m. Jag hittade även Blueground group som verkade ha hög standard på boendena men var dyrt.

Det fanns många lediga boenden, men det var generellt dyrt. De flesta studios och 1-bedroom lägenheterna hade kring 2000 dollar/månad i hyra både nära campus, ett dyrt område downtown, och längre ifrån var hyrorna inte mycket bättre. Större lägenheter/hus var däremot inte markant dyrare, boenden med 2 sovrum varierade kring 2300-3000+ dollar per månad. Att vara inneboende kan också vara en bra lösning om du åker ensam.

Jag och min kursare var lite senare ute när vi letade efter boende, då det in i det sista var osäkert om vi kunde åka p.g.a. Covid och inreseförbud. Vi hittade ett boende via en Facebook-grupp för svenskar i Chicago, och fick ett fantastiskt boende på trettionde våningen med utsikt över Lake Michigan. Det är dock säkrare att hyra från ett företag och om du hyr i andrahand av en privatperson är det oerhört viktigt att vara försiktig. Sök efter råd om hur du undviker att bli lurad, även Northwestern hade ett avsnitt om det på sin hemsida. Undvik generellt betalningar i förhand om du inte hyr av ett företag. För vår del gick allt bra och smärtfritt, men var försiktig. 

Kurserna var väl anpassade för elever som läste sista året. Generellt tog det bara någon dag innan jag fick börja agera som en underläkare/”Intern”/yngre ”Resident”. Det blev snabbt fantastiskt mycket patientkontakter. På min kurs i akutpsykiatri fick jag hålla i flera patientsamtal per dag medan min Attending (överläkare) satt bredvid och skrev anteckningen parallellt, vilket var exakt hur han arbetade med sina ”Residents” (ST-läkare).

Värt att veta är att många, både läkare och annan personal, kommer mer eller mindre utgå ifrån att du vill specialisera dig inom området som du läser kursen, och därav kan förväntningarna bli något högre. För de amerikanska studenterna fyller dessa kurser ofta en roll för att spetsa till Cv:t. Det är dock helt okej att välja en kurs du bara vill lära dig mer om, och berättar du att du är intresserad av någon annan specialitet kan handledarna ibland ta det lite lugnare.

Det är svårt att jämföra de här kurserna med det vi läst på KI. Under grundkurserna i programmet har vi gjort de flesta sakerna för första gången, men de här fördjupningskurserna förväntar sig att vi har vissa baskunskaper. Kurserna är otroligt kliniskt fokuserade och mer att jämföra med arbete som underläkare, och jag vet inte hur detta är att jämföra med de självvalda kurserna T11. Det som däremot kan sägas är att det är relativt lite teori jämfört med kurserna där hemma. Vissa kurser kan ha någon quiz och ST-föreläsningar sker någon/några gånger per vecka. Mina kursers huvudsakliga teoretiska moment var varsin presentation där jag granskade några vetenskapliga artiklar.

En annan intressant detalj är att de flesta handledarna jag hade inte visste vilken nivå de kunde förvänta sig av mig. Jag fick ofta upplevelsen att alla förkunskaper jag hade sågs som en positiv överraskning, på gott och ont, men detta kan säkert variera mellan kurser/kliniker. 

All undervisning sker som väntat på engelska. Som svensk är detta inte något större problem, men det kan ändå vara bra att vänta sig att du inte alltid förstår allt och att det är helt okej att fråga när du inte förstår något. En del amerikaner pratar väldigt snabbt med en del slang. Sedan har Chicago även en dialekt, som jag själv tycker är rätt neutral amerikanska, men hur lätt den är att förstå kommer att bero på vilken engelska du är van att höra.

Det finns några språkliga svårigheterna som är viktiga att vänta sig. Det används otroligt många olika förkortningar inom vården, och en del betyder olika saker beroende på vilken klinik du är på, samtidigt som vissa låter väldigt lika, t.ex. BMP (”base metabolic panel”) och BNP. Men, det är bara att fråga och de flesta läkarna jag träffade var villiga att svara. Det andra är att vi svenskar är vana att höra och läsa mycket engelska, men det är inte alltför ofta vi pratar det. Därför kan det vara lätt att få lite tunghäfta när man t.ex. ska presentera en patient på ronden. Så tänk lite på vilken bakgrund du har med språket och om det vore värt för dig att prata lite medicin på engelska med någon kursare innan du åker för att förbereda dig.

Inga språkkurser erbjöds till min kännedom på plats. Språkkravet för det här utbytet var C1 om jag minns rätt, vilket är i princip flytande/hög nivå. När jag sökte utbytet räckte det med ett högt betyg i engelska 6/7 (alt. Engelska B/C) från gymnasiet och sedan kunde KIs handläggare intyga språkkunskaper till Northwestern.

Kulturellt befinner sig USA i ett intressant utrymme. Som svensk tänker man lätt att det ska vara ungefär som hemma, och det kan lätt kännas så, men det gör att man lätt kan göra lite kulturella snedkliv. Generellt är många noggranna med titlar, Dr för attendings och Mr/Ms för patienter, men andra kan föredra förnamn (framförallt residents) och det kan bli lite whiplash i svängarna.

Jag vill också lovorda fenomenet ”Midwest nice”. Midwest-invånare är kända för att vara trevliga. Befolkningen är generellt väldigt verbal. Folk kommer att ursäkta sig för det mesta och de flesta hälsar med ”How are you?” Du väntas dock svara kort, typiska är ”Good/fine, you?” eller bara att man frågar tillbaka. Känner du personen kan du kanske ge ett lite längre svar. Vänta dig även att grannar småpratar lätt, pratar om vädret eller dylikt, och har du en dialekt vill en del gärna veta vart du kommer ifrån alt. Gissar själv. Folk kan även börja prata med dig när du inte väntar det, t.ex. på bussen eller i någon kö. Generellt känns Chicago inte som andra större storstäder, och är nog den enda storstaden med över 5 miljoner invånare jag vart i där jag märker att folk verkligen visar varandra hänsyn och är trevliga bara för att, nästan vart du än vänder dig.

Det kan även nämnas att Chicago generellt är liberalt medan Illinois utanför storstaden är konservativt. Jämfört med USA har vi en rätt smal åsiktskorridor i Sverige, och det kan vara bra att förbereda dig på att höra åsikter/kommentarer om t.ex. patienter eller olika grupper, särskilt från äldre kollegor, som du aldrig skulle höra i Sverige. Om du vet med dig att du har starka åsikter kan det vara bra att förbereda dig.

Något annat som är viktigt att tänka på men som kanske inte behöver nämnas är att det är en helt annan syn på svordomar i USA. Vi svär jämförelsevis mycket i Sverige, och vi tenderar att använda engelska svordomar som anses rätt grova i USA. Samtidigt kan Residents svära en del i arbetsrummen, men var försiktig, dras inte med, vi kan inte alla sociala koder i USA. Undvik svärande i möjligaste mån framförallt så att du inte råkar säga något fel framför fel Attending.

Tyvärr anordnades ingenting för internationella studenter från skolan. Pandemin slog dessutom hårt mot Chicago just när vi var där och idrottsanläggningar var något begränsade med att behöva boka tider och en del som inte tog emot nya medlemmar. Många höghus har dock egna gym, vilket vi hade så det fanns ändå möjlighet till träning trots omständigheterna.

Pandemirestriktionerna var ojämnt applicerade, så vi kunde ändå uppleva stora delar av Chicagos kultur. Det finns många konserter hela året i Chicago och det är generellt bara att söka på Google eller Livenation eller dylikt för att hitta biljetter. Jag skulle dock rekommendera att se vilken biljettsida bandet/artisten själv länkar på sina sidor då det finns många sidor som säljer biljetter i andrahand och tar mer än 50% extra betalt.

Det finns även otroligt många muséer. Bland annat Museum of Contemporary Arts precis bredvid sjukhuset, där Northwestern-studenter (utbyte inkluderat) har gratis inträde. Museum of Science and Industry var också en riktig höjdare. Vissa dagar (vardagar) varje månad har invånare i Illinois gratis inträde, och har du ett postnummer i Chicago räcker det oftast.

Min kursare som jag åkte med introducerade mig även till jazz och några jazzklubbar och jag kan rekommendera ”Green Mill” och ”Jazz Showcase” om du vill se otroligt duktiga musiker göra det de gör bäst. Matmässigt finns några klassiker som ”Chicago style hot dogs” och ”Deep dish pizza”, men det jag verkligen vill rekommendera är mexikansk mat. Illinois har en stor latinamerikansk befolkning och autentisk mexikansk mat är fantastisk, men smakar väldigt annorlunda från vad vi väntar oss, bl.a. en del koriander/cilantro.

Något annat som kan fylla tiden är att någon i läkarkåren kanske håller på med en kreativ hobby och de drar gärna med sig folk från kliniken. Så det blir lätt att du blir medbjuden på någon körkonsert eller comedy stand-up. Är du i Chicago vid någon högtid finns också chansen att du blir medbjuden att fira tillsammans med någon på kliniken, vilket hände min kursare under Thanksgiving. Hur välkomnande Midwest-befolkningen kan vara är nog en av deras bästa sidor. 

Mitt utbyte gav mig en fantastisk möjlighet att praktisera medicin på ett annat språk, samtidigt som jag fick möjlighet att interagera med patienter från en bred kulturell bakgrund. Under mina båda kurser var det lärorikt att se hur olika kulturer och religioner förklarade och rationaliserade psykisk ohälsa och även hur patienterna ställde sig till smärta. Kommunikation är ett av våra viktigaste verktyg, och all variation vi får ger oss fler verktyg för framtiden.

Kurserna låg också på en bra nivå för någon som ska ta sin läkarexamen. Det kändes som att mina sysslor under kurserna kom väldigt nära det faktiska arbetet som läkare. När jag väl kom ut till arbetet efter examen kände jag mig så redo som det går att känna sig som en grön nyexaminerad läkare.

Det här utbytet var nog lite annorlunda från hur det varit tidigare och kommer vara i framtiden. Under varje moment i ansökningsprocessen fanns osäkerheten kring om vi faktiskt skulle kunna åka. Skolan kunde ställa in och det fanns ett inreseförbud. Men efter stora mängder pappersarbete kom vi iväg och allt var värt det. Jag fick lära känna en storstad som inte är som andra och se insidan av det amerikanska sjukvårdssystemet. Minnen skapades för livet och jag är glad att jag lade ned all den tid som krävdes för att få åka trots alla yttre omständigheter. Jag hoppas du kommer välja Northwestern för ditt utbyte. Med det vill jag avsluta med en amerikansk hej-då-fras.

”Have a good one.”