Reserapport - KI-student
Lärosäte: University of Iowa
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 21/22
Namn: Johanna van der Put
E-postadress: johanna.van.der.put@stud.ki.se

Innan avresa

*** Info angående reserapporten: För att underlätta läsandet av rapporten har jag delat upp varje underrubrik i två delar; En kortfattad del (K) för snabb, översiktlig läsning samt en mer djupgående del (D) för mer information. ***


K:
  • Motiv för utbyte:
    - i USA: engelskspråkigt, kulturellt relativt likt Sverige. Lätt att ta sig av sjukvården. Världsledande inom många hälso- och sjukvårdsområden.
    - i Iowa: mer omhändertagande än större städer, introkurs/-dagar, möjlighet att bo i ett medical fraternity med amerikanska studenter.
  • Vaccinationsintyget tar tid (!) främst pga att vissa efterfrågade vaccinationer är ovanliga för Sverige eller att de har andra enheter/godkända intyg. Skriv ut och ta med "AAMC immunization form" redan vid första besöket hos vaccinatören så kan de lägga upp en plan för er. Studentrabatt ges hos de flesta och hos den vaccinatör som är associerad till KI kan man även få vissa vaccin gratis

D:
För lite över ett och ett halvt år sedan började jag processen med att söka utbytet. Jag visste sedan tidigare att jag ville till USA då jag aldrig varit där tidigare och för att det skulle vara ett engelskspråkigt utbyte med relativt lik kultur. Dessutom är USA världsledande inom många medicinska fält och erbjuder därför en stimulerande exponering.

Varför jag bestämde mig för just Iowa City var tack var gamla reseberättelser, både från Iowa och andra amerikanska städer. Jag hade insett från äldrekursare att de större städerna är mycket mer självständiga, man får en tid och en plats att dyka upp och förväntas sammanställa både giltiga kurser och att hitta till allting själv. I Iowa är det tvärtom, man blir väl omhändertagen och får tydliga instruktioner. Den internationella koordinatorn (Erin) erbjuder till och med att hämta en på flygplatsen. Dessutom får man chansen att bo i ett hus med andra amerikanska studenter (mer om det i senare underrubrik). I de större städerna ville jag hellre återvända på semester, så jag hade tid till att se städerna. Iowa City är perfekt

Vaccinationer var absolut det jobbigaste, då det inte riktigt överrensstämmer med systemet vi har i Sverige. T.ex. efterfrågar de vattkoppstitrar som vi inte testats för eller mäter hepatittirar med andra enheter  Det var absolut kostsammare än jag tänkt, och det slutade på ungefär 2800 kronor, men då valde jag att lägga till ett meningokockvaccin som inte var obligatoriskt. Mitt tips är att be om AAMC (vaccinationsintyget som krävs i Iowa) direkt om det inte skickas med i antagningsbeskedet. Skriv ut det och ta med det till en vaccinationsklinik och så får de hjälpa till att rodda. Jag började försöka håva in intygen själv från olika håll vilket gjorde det mycket krångligare än det hade behövt vara. Ytterligare ett tips är att gå till ett KI-affilierat vaccinationsstället för att slippa betala för vissa vaccin som ingår (t.ex. hepatit B och stelkramp).


Ankomst och registrering

K:
  • Vi var på plats en dag innan kursstart i Iowa efter att ha turistat lite i Chicago dagarna innan. 
  • Intro-dagen bestod av en rundvisning, en IT-kurs till deras system samt fotografering och uthämtning av brickor. 
  • Varje kurs hade sedan sina egna introduktioner.
  • Det är värt att skaffa ett amerikanskt nummer


D:
Jag och min kursare som åkte tillsammans tog några dagar i Chicago för att turista lite innan kursstart. KIs schema tillät oss att få en vecka ledigt mellan IST (kursen innan utbytet) och kursstarten i Iowa, vilket möjliggjorde lite återhämtning från den intensiva tentan vi skrev precis innan avresa. Från Chicago till Iowa City tog vi en Greyhound buss, vilket var en unik upplevelse. Tips är att åka dagtid med den bussen, då det är en del relativt konstiga människor på den. Man kan också hyra bil (vilket vi gjorde på vägen hem) eller flyga in till en närliggande flygplats. 

Söndagen innan kursstart mötte vår internationella koordinator upp oss vid busstationen och körde oss till vårt boende. Hon passade på att köra förbi skolan, så vi visste var vi skulle dagen efter. På måndagen var det första dagen som innebar en rundvisning av sjukhuset och vilka delar vi skulle bli placerade på, en utflykt till IT-administrationsbyggnaden för en privatkurs i systemet samt fotografering och utkvittering av brickorna. På eftermiddagen blev vi ledda till de kursansvariga för första kursen som fick ta över ansvaret för introduktionerna. (Se senare underrubrik för mer detaljer kring vardera kurs). 

Vi köote redan i Chicago ett amerikanskt sim-kort (AT&T prepaid) som kostade 30 dollar, hade 5 GB surf och fria samtal och SMS inom USA. Det var otroligt skönt och underlättade att kunna använda internet varsomhelst samt att ha ett amerikanskt nummer som alla på plats kunde kontakta en via. 

Ekonomi

K:
  • Priser i stort sett som i Sverige. På restauranger m.m. står priserna exklusive skatt, som läggs på när man betalar. 
  • Stipendier finns att söka. Se under (D) för namngivna stipendium. Färdigställ budget och inkludera utgifter hemledes.
  • Ansök om merkostnadslån från CSN. 
  • Se över utgifterna hemma: Hyr ut boendet, pausa abonnemang m.m. 

D:
Iowa som stat är ganska billigt, i stort sett som hemma, men vissa saker är mycket dyrare än Sverige. Var beredd på att generellt all nyttig mat är dyrare än hemma, som t.ex. grönsaker, frukt, yoghurt, mörkt bröd. De små butikerna i staden är dyrare än de stora man oftast behöver köra till, men genom att bli medlem i samtliga kan man samla på sig poäng och få rabatter. Hyran låg på 5800 i månaden inklusive 9 måltider i veckan och frukost. Vi behövde inte betala några avgifter till skolan eller boendet för medlemsskap eller dylikt. Vaccinationer gick som sagt på ca 2800. Flygbiljetter fick vi för runt 6500 tur och retur Chicago-Stockholm. 

Jag erhöll dessa stipendium:
Gustaf Söderberg Stiftelse, 8 000 kr
Anna Whitlocks Minnesfond, 30 000 kr
Carl Erik Levin, 15 000 kr
Pedersenska Huset, 10 000 kronor

Jag sökte även dessa, men fick avslag:
IRIS-stipendiet 
Stiftelsen AAA
Fredrika Bremer

När det kommer till stipendium är ett stort tips att göra en tydlig budget och inkludera alla kostnader du har hemma, samt redogöra för alla utgifter du kommer ha på plats (lokaltransport, mat, hyra, hygienartiklar, underhållning m.m.). Många bäckar små som man säger, och för att visa att du verkligen är i behov av pengarna behöver du redovisa vad saker faktiskt kommer kosta. Ytterligare ett tips är att lägga krut på motiveringsbrevet. Tänk på att inkludera varför det är viktigt att göra denna resan, vad den innebär och vilken specifik utgift stipendiepengarna är tänkta att täcka. 

Genom att hyra ut boendet samt pausa de flesta abonnemang (gym, telefon m.m.) kunde jag hålla ungefär samma budget som hemma. Jag ansökta även om merkostandslån från CSN på ca 2 500 mer per månad och lån för resekostnader på runt 15 000 kronor. På det stora hela hade jag mycket pengar kvar när jag kom hem, jag tror att jag totalt gjorde av med 30 000 på hela resan, inklusive fyra dagar i Chicago. Detta var mycket tack vare boendet vi valt (se kommande underrubrik), där mycket av maten ingick och att dt låg på gångavstånd från campus. 

Boende

K:
  • Vi bodde i ett medical fraternity hus som hette Phi Rho Sigma. Det ingick frukost alla dagar samt 9 stycken måltider i veckan.
  • Andra boenden som liknande vårat hette Alpha Kappa Kappa (AKK) men då ingick inga måltider.
  • Hos Airbnb finns ibland lägenheter/rum man kan hyra. 

D:
Det som absolut gjorde det här utbytet till två av de roligaste månaderna jag haft var boendet. Vi var säkra från början att vi ville bo i ett av de stora husen med amerikanska läkarstudenter, men hade från början siktet inställt på AKK. Efter lite tips från äldrekursare valde vi att höra av oss till Phi Rho istället, som tur nog hade plats för oss båda. I huset bodde ca 23 inhemska studenter som alla gick olika år av med school men som alla var superöppna och vänliga. Eftersom vi hade gemensamma måltider under veckorna blev det en väldigt bra gemenskap och det var lätt att lära känna alla. Vi hittade på saker efter skolan, som disc-golf, Dairy Queen-utflykter eller fester till helgerna (bl.a. på valborg där vi lärde dem göra hotshots). Vi hade en äldre kvinna som bodde i området som lagade lunch och middag åt oss på vardagarna, som jobbat i huset i 17 år. Hon bjöd också in alla på sina årliga barbecue i hennes hus (som man ser på bilden). Det fanns tvätt- och torkmaskin i huset, samt gym, tv-rum, social area och en klättervägg. Läget var dessutom helt perfekt, det var endast en kort promenad över en gångbro mellan sjukhuset och huset. Om jag ska ge något tips om Iowa så är det en stark rekommendation om detta boende!

Vi lärde känna en danska som var på utbyte och bodde i AKK-huset. Av det hon berättade verkade det ha fungerat bra i det huset också, men de icke-gemensamma måltiderna gjorde att de inte kom varandra lika nära. 

Studier allmänt

K:
  • Kurser kräver mer tid på plats än Sverige, speciellt kirurgiska.
  • Studenterna i USA är mer fokuserade/tävlingsinriktade gentemot varandra.
  • Amerikanska studenter går 4 år "pre-med", 4 år med school och sedan 3-5 års specialisering (residency).
  • Låg tröskel, högt i tak angående förväntningarna på oss studenter från Sverige.
  • Tilltala attendings (specialisläkarna) med Dr. och deras efternamn (inte förnamnet!)

D:
I USA läser studenterna fyra år på pre-grad school efter high school. De kan välja olika områden att göra sin major i, och det är inte anknutet till medicinska studier i sig. Under tredje året skriver studenter MCAT (ett områdesinriktat "högskoleprov" för att komma in på med school) och söker till det medical college de vill gå på. De första två åren är prekliniska med USMLE step 1 (likn. IDT) som ett inträdesprov till de kliniska placeringarna. Det första kliniska året är generella roteringar inom alla områden, medan fjärde och sista året är uppbyggt av individuellt valda kurser för att bygga upp ett konkurrenskraftigt CV inom det område de sedan vill specialisera sig i. Amerikanska läkarstudenter har inga sommarlov och endast en vecka ledigt över jul. De har också en tenta efter varje avslutad placering, vilket i praktiken ibland kan bli varannan vecka. Efter med-school söker de in till "the match" som är en stor, nationell ansökan för att få plats på den specialisering man önskat. De har ingen chans att styra var i landet de hamnar, utan det är sjukhusen som via algoritmer plockar in kandidaterna de vill ha.

Det är otroligt dyrt att studera i USA, och fyra år på med school utöver fyra års pregrad blir väldigt snabbt dyrt. Många har stipendium eller föräldrar som betalar, men många har också lånat för att ha råd. De blir oftaste chockade när de får höra att vi får gå gratis på högskola/universitet samt har CSN, men den största chocken brukar oftast vara betalda semestern och föräldraledigheten vi har i Sverige. 

Generellt sett är det inga höga förväntningar på oss som utbytesstudenter, utan attendings (specialistläkarna) och residents (ST-läkarna) brukar vara väldigt pedagogiska och förklara mycket. De älskar frågor och att man visar ett intresse av att vilja förstå. När det kommer till utfrågningar/grillningar (typ anatomi om man är med på operationer) så är det bättre att försöka sig på en gissning eller till och med försöka prata runt svaret än att bara svara "jag vet inte". 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
Kurs 1: 
K: 
Kurs 1.
Trauma Orthopedics
  • Sub-internship kurser är krävande
  • Många timmar, tidigare morgnar (03:15-04:45 start) samt sena kvällar (18 var min tidigare dag).
  • Ett 30-timmars pass per vecka + En helgdag under kursen.
  • Samma grupp hela tiden, jobbar mycket nära varandra.
  • Ingen tenta, inga inlämningsuppgifter.
  • Examineras via aktivt deltagande, närvaro på plats, närvaro vid röntgenronder dagligen.

Kurs 2. Surgical Pathology
  • Luftigt schema, ca 08:30-16:00 (med möjligheter till att börja senare/sluta tidigare).
  • Ingen tenta, inga inlämningsuppgifter.
  • Mycket roterande schema, nya kollegor i princip varje vecka.
  • Examineras via aktivt deltagande, närvaro på plats, närvaro på en koferens per vecka inom valfritt pato-område.

D: 
Jag läste trauma ortopedi (Trauma Orthopedics) som min första kurs och fick en chock när starttiden varje dag var mellan 03:30 och 04:45 för pre-rounds. Jag valde en sub-internship kurs, vilket jag inte då visste betydde en kurs som väljs av de studenter som verkligen vill visa framfötterna och säkra sin plats på specialiseringen (residency) sen. Det var långa dagar; det tidigast jag fick sluta var 18. Utöver detta gick man även 30-timmars skift en gång i veckan och en helgdag under kursen. Det var en otroligt givande kurs, där man fick scrub in på i princip varje operation och vara med och borra/justera/fixera som första assistent till operatören. Vissa operationer jag var med på kan bara utföras av fem ortopeder i hela Nordamerika, så det var en otrolig chans som gjorde det värt de tidiga morgnarna. Det var ingen tillhörande tenta till kursen, och vi hade inga inlämningsuppgifter. Det som examinerades var aktivt visat intresse, att dyka upp på plats för att ronda patienterna och att vara med på operationerna. Det var även obligatoriska röntgenronder dagligen. 

På denna kurs hade jag en amerikansk läkarstudent som gick med mig, vilket gjorde placering mycket lättare och roligare. Han visade mig tips och tricks och kunde skicka kurslitteratur samt powerpoints som deras handledare sammanställt för en lättare integration för mig. Tips är att vara framåt och försöka förutse vad resident/attending kommer behöva innan de ber om det (t.ex. riva av tejpbitar medan de lindar ett ben med bandage). 

Ortopedi/kirurgi är mer hierarkiskt än andra specialistområden. Tilltala alltid specialistläkare med Dr. och efternamn, om de inte uttryckligen bett dig om annat. I operationssalen är det den med högst rankning som avgör om det är läge att småprata eller inte. Ställ gärna frågor, men inte när operatören behöver fokusera.


Kurs 2: Andra kursen var kirurgisk patologi (Surgical Pathology). Det var från början tänkt att jag skulle läst en kirurgisk kurs (General Surgery) men efter första kursen och alla tidigare morgnar valde jag att byta kurs till en mycket mindre tidskrävande. I efterhand fick jag höra att kirurgiska kursen var ännu värre än ortopedin i antal timmar man var förväntad att vara på plats, så jag var glad att jag hade möjlighet att byta. Denna kurs flyttade jag runt lite mer; första veckan var på labbet för Molecular Genetic Pathology (eftersom min handledare subspecialiserat i detta och jag uttryckt ett intresse), andra och tredje veckan i general surg path (bröst, gyn, hud, lungor, körtlar mm) och även besöka labbet för frozen sections (där de under operationen kan utvärdera om tillräckligt resekterats) och sista veckan på GI path (alla gastrointestinala organ). Den här kursen var luftigare i schemat och tillät mer egenstudier och möjlighet att styra sin tid. Denna kurs hade ingen tenta eller inlämningsuppgifter, utan examinerades via aktivt deltagande, genomgång av mina "slides" med handledare i slutet av dagen samt närvaro på en konferens inom valfritt pato-ämne en gång i veckan.

Språk och kultur

K:
  • I USA är det engelska som gäller, men spanska kunskaper kan hjälpa m.t.p. en stor endast spansktalanade population. 
  • Låga förväntningar på våran språknivå. 
  • Medicinsk engelska kan vara lite annorlunda, med mycket förkortningar i journalerna. Tips är att plugga lite på detta innan!
    - https://medlineplus.gov/appendixb.html
  • Det är mycket kallprat i USA, bra att ha frågor till hands (se nedan för tips!)

D:
Uppenbarligen är det engelska som talas i USA. Personligen har jag gått i engelsk skola och talar mycket engelska inom familjen så jag hade inga problem med omställningen, men även en "svensk nivå" på engelskan räcker för att ta en runt. De har mycket stor förståelse (och respekt) för att vi har engelska som ett andra språk, och har verkligen vant sig med utbytesstudenter från världens alla hörn som kan knapphändig engelska. Det som var svårast var alla förkortningar som används i journalen, så tips är att kolla hemsidor (som t.ex. https://medlineplus.gov/appendixb.html). Medicinskt använder de mycket hellre de latinska termerna än de engelska (t.ex. pulmonary över lung) både mellan varandra men även till patienterna. 

En kulturskillnad är att läkare i USA är väldigt socialt högt uppsatta och respekterade, vilket reflekteras i deras bemötande med patienterna. De har inte det patientcentrerade synsättet som vi har i Sverige, utan kan ofta använda svåra ord och inte alltid inkludera patienterna i besluten som tas. Patienterna tar inte illa upp, utan är tacksamma för det läkarna gör för dem. En annan skillnad är att USAs vård till stor del är privatiserad och styrs av försäkringar/betalas av individen själv. Detta gör att många åkommor som är självklara att behandla eller utreda i Sverige avstås från i USA pga det ej täcks av försäkringen eller att patienten ej har råd. Det kan göra att man t.ex. använder DT som utredning när det egentligen behövs en MR för att kostanden är mindre. 

I USA kallpratar man mycket, vilket till viss del kan upplevas som fejk i Sverige. De är väldigt öppna och förväntar sig att man ska erbjuda information om sig själv utan att de frågar (t.ex. även berätta var man är uppvuxen om de frågar om man just nu bor i Stockholm). Under operationer och lunchraster gillar de att kallprata mycket, tips på frågor följer nedan som man alltid kan slänga till med:

- Var i USA de är uppvuxna? (Följ upp med frågor om hur det är annorlunda jämfört med Iowa City)
- Om de vill bo kvar i Iowa CIty/Midwest efter avslutad residency?
- Vilken med school de gick på?
- Vad de läste för major under pre-grad?
- Om de har några släktingar (både nära eller avlägsna) från Europa/Sverige?
- Om de varit i Sverige/Europa?
- Om de har tips på bra restauranger/saker att göra medan du är i Iowa City?

Fritid och sociala aktivteter

K:
  • Iowa City är en studentstad, både för pre-grad och grad students. 
  • I princip alla amerikanare är öppna och intresserade av nykomlingar, speciellt från Sverige. 
  • I huset vi bodde var det otroligt lätt att känna folk.
D:
Iowa City är en ganska liten stad generellt sett, men har ett stort antal college- och universitetsstudenter. Detta gör att vibben i staden är väldigt livlig och ungdomlig. Det är oftast saker på gång inne i staden, som pub crawls, teater/konserter och klubbar. Eftersom alla festar på samma ställen kan klientelet vara lite ungt när man är ute (många som har falskleg och kommer in trots 21-års gräns). Vår styrka låg definitivt i att vi hade ett gäng från huset vi umgicks med och därför fick både inside info och kunde gå ut med ett större antal.  Många av aktiviteterna på fritiden och helgerna var aktiva, som t.ex. disc-golf, klättring, volleyball eller spikeball. Vi fick även testa på typiska amerikanska saker som att skjuta och gå på amerikanska fotballsmatcher. Maskoten är Hawkeyes och färgerna för universitet är guld och svart. 

Det går att förflytta sig i staden utan bil, men det underlättade för bl.a. inhandling av matvaror att kunna låna en bil eller be om skjuts. Vädret i Iowa City är väldigt växlande, men i stort sett rätt likt Stockholms. Det finns inte så många badställen i Iowa City, så om man åker dit under våren som vi gjorde får man vara beredd på att det kan bli riktigt (!) varmt från en dag till en annan. Vi löste detta genom att köpa en uppblåsbar pool som vi hade på vår gräsmatta. 

The midwest (som Iowa tillhör) är känt för sin gästfrihet. De går altid det där lilla extra steget när man ber om hjälp och folk ler och är trevliga på gatan eller i butikerna och är allmänt intresserade av vad man har att berätta och var man kommer ifrån. Många i just iowa har dessutom släktingar från Sverige, då det var ett av ställena svenskarna bosatte sig på. 


Sammanfattning

K:
  • Lärt mig vara mer framåt och ta för mig
  • Varit med om medicinska erfarenheter jag inte hade haft en chans till i Sverige
  • Fått uppleva att bo i ett medicinskt co-op med amerikanska studenter
  • Bott i USA i två månader, fått komma in i kulturen och landa i landet (Redan åkt tillbaka igen, till västkusten och har då t.ex. simkort redo samt många kontakter)

D:
De sista två månaderna på läkarprogrammet kunde inte ha spenderats på ett bättre sätt. Jag skulle inte ändra på något med mitt utbyte och är otroligt glad för den chansen jag fick. Trots att det var krångligt innan vi kom iväg och när vi kom hem (främst från KIs sida med otydliga instruktioner, sena svar och långsam tillgodoräkning) så rekommenderar jag ett utbyte i iowa City till hundra procent. Man får en chans att komma tätt inpå livet i USA, och se saker man aldrig hade sett som turist eller om man varit kvar i Sverige. Jag rekommenderar verkligen starkt att bo i ett av husen (främst Phi Rho) om man vill ha det roligt utanför sjukhuset också. Om man är kirurgiskt lagd som jag är rekommenderar jag ändå att välja en av kurserna inom ett  annat område för att ge sig själv lite fritid också och en chans att uppleva kulturen och landet. 

Man växer otroligt mycket som människa på att ta sig utomlands och jag märker att det gjort mig bekvämare i min yrkesroll när jag sedan kommit tillbaka till Sverige och tagit examen. Att utmana sig själv och våga saker som är läskigt gör att man blir modigare och självsäkrare. Dessutom kommer man så bekvämt in i amerikanska livet att det är lätt att åka tillbaka. Redan inom två månader efter hemkomst har jag rest tillbaka (till västkusten) och har en hel del kontakter och känner mig bekväm med hur systemet fungerar.

Tveka inte att höra av er om ni har frågor om Iowa City och Carver College!