Reserapport - KI-student
Lärosäte: Universidad de Navarra
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Vårtermin 21/22
Namn: Alexander Liimatainen
E-postadress: alexander.liimatainen@gmail.com

Innan avresa

Att söka utbyte inför termin 6 var ett självklart val för mig eftersom jag alltid haft enormt intresse för språk och olika kulturer. Det lutade åt Spanien, mest för att jag hade läst spanska på egen hand och ville förbättra mina kunskaper (och vem tackar nej till lite sol och värme i januari?). Jag valde att satsa på huvudstaden Madrid för dess oändliga utbud av saker att se och göra men också för att det är så enkelt att resa till olika delar av Spanien därifrån. Det blev dock inget napp och jag fick nöja mig med mitt andrahandsval, Universidad de Navarra i Pamplona i norra Spanien. Något som jag inte visste innan var att universitetet har ytterligare en mindre klinik i Madrid, och efter att jag hade pratat med internationella koordinatorn i Pamplona fick jag grönt ljus för att åka på utbyte till den vackra spanska huvudstaden trots allt.

Informationen från KI:s sida var lättillgänglig, mest tack vare internationella koordinatorn som svarade blixtsnabbt på hur många frågor som helst. Däremot fanns det sparsamt med info om utbytesstudier på det spanska universitetets hemsida och inget alls om var och när man kan göra kliniska rotationer, vilket ledde till tiotals mejl fram och tillbaka med koordinatorn i Spanien. När det gäller vaccinationer så kräver de att man bl.a. är hepatit-, meningokock- och covid-vaccinerad. Dessutom ska man ta olika serologiprover, bl. a. på mässling, påssjuka och röda hund, oavsett om man fått vaccin eller inte. Varken studenthälsan eller vårdcentralen kunde hjälpa mig med dessa, så jag fixade dem på en privat vaccinationsklinik i T-Centralen (det blev ganska dyrt!).

Ankomst och registrering

Jag landade i Madrid tre dagar innan min första rotation skulle börja. Allt kändes så spännande och nytt att hela första helgen bara flög förbi! Jag lärde känna några spanjorer, åt massor av god mat och försökte se så mycket av staden som möjligt. Sen var det dags att åka till kliniken tidigt på måndagsmorgonen. Jag var ganska nervös men väl inne på kliniken blev jag väldigt trevligt bemött och fick en gedigen rundtur av byggnaden samt många frågor om livet i Norden. Jag skrev under en hel hög olika dokument och fick ett ID-/passagekort för olika delar av kliniken. Det var också häftigt att få ta på sig en vit läkarrock för första gången någonsin!

Universitetet erbjuder olika introduktionsaktiviteter (inkl. språkkurs) men det har man bara i Pamplona, dvs inte i Madrid då man enbart har klinisk verksamhet där. Samma gäller för fadderorganisationer och olika Erasmus-kickstarter. Man skulle alltså kunna säga att jag kastade mig direkt i djupt vatten, men trots detta anpassade jag mig utan problem och lärde känna många trevliga personer väldigt fort!

Ekonomi

Även om Madrid är dyrare än resten av landet så blev det dagliga livet ändå billigare än i Sverige. Hyresnivån ligger bara lite under den vi har i Stockholm men allt annat kostar betydligt mycket mindre: mat (handla på Mercadona-kedjan, du blir inte besviken), transport (20€ per månad för obegränsade resor i hela Madrid om du är under 26 år) och uteliv (speciellt öl och vin runt 3€ plus gratis snacks 'para picar'). Att festa är generellt mycket prisvärt i inträdesavgiften ingår alltid 1-2 drinks. Dessutom blir det ännu billigare om man bekantar sig med stadens uteliv i samband med Erasmus-aktiviteter (t.ex. pub crawls).

I början var det lite svårt att få tag på det billiga transportkortet, man behöver nämligen boka tid ungefär 2 veckor i förväg på t-banestationen Sol. Det blir dock inte dyrt att köpa engångsbiljetter heller, de kostar 1,5€ per resa. Det var också skrattretande billigt att äta lunch på kliniken, 4-4,5€ för tre rätter plus bröd och läsk (ingen tog med sig matlåda till jobbet och jag kan verkligen förstå varför). Jag behövde inte betala någon kåravgift, däremot blev det dyrt med obligatoriska vaccinationer och serologiprover (i Stockholm innan avresa).


Boende

Det var lite svårare att fixa boende i Madrid än vad jag trodde, och det är generellt sett nästan omöjligt att få tag på ett rum för mindre än 6 månader. Idealista är den största bostadssajten i Spanien, men prisnivån är hög och hyresvärdarna är oangelägna att hyra ut deras rum/lägenhet för kortare vistelser. Jag bodde 3 veckor i en Airbnb mitt i city (Chueca) och lyckades därefter hyra ett rum via appen Badi. Skapa en profil där (med bild) och kontakta så många hyresvärdar som möjligt! Jag skickade säkert 30 ansökningar och gick på 5 visningar innan jag hittade något vettigt! Ett tips är också att joina olika Facebook-grupper (sök t.ex. på 'alquiler habitacion Madrid').

Hyran på det lilla rummet låg på 550€ inkl. el, vatten och wi-fi. Jag tyckte inte det var så dyrt egentligen men mina spanska vänner höll inte riktigt med! Som tur var huset relativt fräscht och låg nära 3 olika t-banestationer, till och med längs samma linje som jag tog till kliniken. Det tog 20 minuter att åka till både kliniken och centrum, så läget kunde inte ha varit bättre. Rekommenderar området Diego de Leon!

Studier allmänt

Läkarprogrammet i Spanien är 6 år långt.  Den uppfattningen jag fick var att de spanska studenterna övar lite mindre på praktiska färdigheter, och fokuset ligger mer på det teoretiska. Detta beror säkert på att efter att man tagit examen skriver man det ökända MIR-provet, och baserat på resultaten blir man tilldelad en specialitet samt sjukhus. Med andra ord, ju högre poäng man får på provet desto bättre är chanserna att få en ST-plats inom en populär specialitet (t.ex. dermatologi) på ett sjukhus i de stora städerna (ffa Madrid och Barcelona).

Generellt sett kan man säga att de spanska läkarna har en högre auktoritet än sina kollegor i Sverige. Man använder titeln 'Doctor/-a + Efternamn' vid tilltal, och det anses generellt inte vara acceptabelt att ifrågasätta läkaren. Om auktoriteten talar också utseendet: läkarna såg alltid superstiliga ut! Man har på sig sina privata kläder (kravatt, skjorta och läderskor för män och klänning och högklackade skor för kvinnor) och den vita rocken ovanpå. 

Själva patientkontakten är mer formell (både läkaren och patienten använder ni-formen, 'usted') men samtidigt mer personlig än vad vi är vana vid i Norden: ibland kändes det som att patienten och läkaren hade känt sig i åratal även om de hade precis träffats! Det var inte ovanligt för läkaren att fråga om patientens familje- och privatliv. Sammanfattningsvis kan man säga att man såg till att ha gott om tid för varje patient och spenderade lite mindre tid på journalskrivning än vad man gör i Sverige.

Ytterligare en sak som jag märkte var att läkarna och sjuksköterskorna har mindre samarbete med varandra än här i Sverige, till exempel deltog alltid bara en sjuksköterska på läkarnas morgonmöte istället för hela teamet. Rollerna är också mer traditionella. Läkarna går till exempel aldrig själva ut och ropar efter patienten, utan det tillhör sjuksköterskans dagliga uppgifter. Först måste de informera läkaren om att de kommer kalla på patienten och kommer sedan tillbaka med patienten. Läkarna byter inte heller lakan på britsen, utan sjuksköterskan kommer in mellan varje patient och gör detta. Ibland kändes allt detta lite onödigt, med tanke på att sköterskorna alltid hade fullt upp med annat!

Läkarna blev ibland lite överraskade över mina kliniska kunskaper med tanke på att de spanska studenterna på termin 6 har mycket mindre klinisk erfarenhet och brukar mest auskultera med läkaren. Det ledde till att jag verkligen fick ta för mig för att få göra saker (ta anamnes, utföra status, inspektera med dermatoskop osv) på egen hand. Utan det hade mina rotationer blivit mycket tråkigare!
Kliniken på en torsdagsmorgon

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 6 på KI
Mitt utbyte bestod av 3 kliniska rotationer, medan teorin läste jag in på egen hand. En typisk dag bestod av klinik från kl 8 eller 9 till ca kl 13, därefter lunch och sedan resten av dagen självstudier baserat på vad mina klasskamrater hade läst här hemma just den dagen. Tentorna försökte jag fixa så att jag skulle kunna skriva dem på svenska ambassaden i Madrid, men eftersom det inte funkade för dem så har jag bl.a. en resttenta i augusti. Utöver det så blev det (förutom några restseminarier) inte särskilt mycket att resta med tanke på att jag kom hem precis innan OSCE och DX6-tentan.

Mikrobiologi
Min första rotation var 4 veckor på mikrobiologiavdelningen: jag läste infektionsmomentet på KI samtidigt och eftersom kliniken inte hade någon officiell infektionsavdelning (min uppfattning är att det inte är så vanligt i Spanien, utan det är mest baserat på infektionskonsulter och deras samarbete med andra läkare) så var mikrobiologin det närmaste som de hade. Jag blev trevligt bemött på avdelningen och stormtrivdes med mina kollegor, men upplevde arbetet kanske lite långtråkigt ibland iom att det bestod av att följa med sjukhusets mikrobiologikonsult på möten med läkare från olika avdelningar för att diskutera infektionspatienter, samt rent analytiskt arbete. Dock var det mycket intressant att lära sig om olika infektionsprotokoller och hur bl.a. MRSA-riktlinjerna och -testning går till, eftersom det är mycket vanligare med resistensproblematik i Spanien än det är i Sverige.

Internmedicin
Min andra rotation var 5 veckor på internmedicinavdelningen. Mina kurskamrater på KI läste internmedicin samtidigt, så det passade mig perfekt! Det var utan tvekan den rotationen där jag lärde mig mest, med tanke på att alla inläggningspatienter (förutom neuro) hamnade där och man fick se så helt olika patienter varje dag! Det kunde vara allt från akut lymfatisk leukemi eller lungemboli till akut IBD-skov eller STEMI. Läkarna var mycket hjälpsamma men samtidigt fick jag ta för mig för att få till exempel ta anamnes (på spanska, så ni kan tänka er hur jag stammade första gången) och utföra status, något som inte alls är självklart för en T6-student i Spanien. Dessutom fick jag öva på differentialdiagnostik oändligt många gånger, och skriva journalanteckningar på spanska (det gick inte så bra i början heller).

Dermatologi/venereologi
Min tredje och sista rotation var 4 veckor på hudavdelningen, som skulle kompensera för hudmomentet hemma i Sverige. Min handledare var väldigt schysst och jag fick lära mig mycket om olika dermatologiska diagnoser. Jag fick utföra hudstatus på säkert 100 patienter och fick till och med ge kryoterapi. Eftersom det inte brukar finnas en separat venereologimottagning på spanska kliniker så kom alla venereologipatienter till hudmottagningen istället, och jag fick träffa bl.a. kondylom- och syfilispatienter. Jag fick också vara med på vissa kirurgiska ingrepp, till exempel Mohs kirurgi. Efter att ha snackat med mina kompisar på KI kändes det som att jag fick göra mycket mer i Spanien än vad de fick göra här i Sverige. Sist men inte minst så gav personalen mig en avskedspresent på min sista dag i form av en 2-literspåse fylld med olika solkrämer och mjukgörande från olika märken. Det uppskattade jag!

Alla rotationer gick smidigt utan större problem, dock kunde det hända att personalen knappt hade någon aning att det skulle komma en student till deras avdelning så då fick vi improvisera lite, men sakerna löste sig alltid till slut! Jag var också lite skeptisk om jag skulle orka plugga varje dag efter 5 långa timmar på kliniken, men konstigt nog så räckte energin till (jag tackar den spanska solen och goda maten för detta).


Språk och kultur

Det gick hyfsat smidigt att delta i det kliniska arbetet på spanska med tanke på att nästan alla medicinska termer heter (med lite variation) samma på svenska. Däremot gick det inte lika smidigt i början när man skulle kommunicera med folk på fritiden. Jag hade ju ganska bra förkunskaper innan jag åkte (mitt tips är att kolla på spanska Netflix-serier) men spanjorer har förstås sitt eget talspråk och populärkultur, vilket försvårade saker något. Med lite tålamod och många konversationer med nativa spansktalare blev det så småningom mycket smidigare och jag hade i princip inga problem i slutet. Det går säkert ännu fortare om man deltar i en officiell språkkurs som man erbjuder via universitetet i Pamplona, men iom att jag gjorde mina kliniska rotationer i Madrid så är jag inte så insatt på detta.

Sverige och Spanien är två vitt skilda kulturer, och överlag kan man säga att spanjorer är mer sociala, öppna och pratsamma än svenskar. De talar väldigt snabbt och gestikulerar mycket samt använder hela kroppen till att uttrycka sig själva, något som man sällan gör i Sverige. En positiv överraskning var också att man säger  'buenos dias' till alla på kliniken varje morgon, oavsett om man känner personen eller inte. Det är också väldigt vanligt att säga 'hasta luego' när man lämnar hissen eller ett rum. En sak som tog mig lite tid att förstå att trots att man använder 'que tal?' ('hur är läget?') med nästan alla man hälsar på, det betyder inte att man förväntar sig ett svar: man brukar svara ingenting eller 'que tal' tillbaka! 

Jag upplevde att spanjorer har en bra balans mellan jobb och fritid, trots att arbetsdagarna i vissa fall kan sträcka sig längre än i Sverige. Det är inte ovanligt att man har ledigt kl 14-17 då man äter lunch och kanske åker hem och vilar lite (alla har väl hört talas om 'siesta'). Det betyder dock att man slutar mycket senare på kvällen, ungefär 19-20. Man äter middag runt 22-23 och lägger sig sent. Spanjorer brukar sitta på restauranger och krogar till sent på natten även under veckan, och det kanske är därför spanska städer aldrig känns 'döda'. Detta saknar jag med Madrid: Stockholm går och lägger sig alltför tidigt!
En bokmarknad på Gran Via mitt i city

Fritid och sociala aktivteter

Nästan alla studentaktiviteter på Universidad de Navarra arrangeras i Pamplona, så hade jag tagit mindre initiativ hade jag lärt känna mycket mindre folk i Madrid! På själva kliniken fanns det nästan inga studenter eftersom all undervisning sker på deras huvudcampus i Pamplona. Jag hörde att de hade några enstaka Erasmus-studenter i Madrid också men vi stötte sällan på varandra. Därför blev det extra viktigt att satsa på fritiden och lära känna folk utanför kliniken. Det finns många typer av Erasmus-aktiviteter i Madrid, till exempel karaoke-kvällar, pub crawls och utflykter till olika ställen runtom i landet. Det är bara att joina en av många Facebook-grupper (sök t.ex. på 'Madrid Erasmus') och hitta något som passar just dig! Jag lärde känna många härliga personer på sådana evenemang, så jag rekommenderar varmt att ta initiativ, ha ett öppet sinne och prata med folk! När det gäller idrott så köpte jag ett 3-månaderskort på ett privat gym, så jag kan inte riktigt uttala mig om man ordnar idrottsevenemang för studenter. 

Det är värt att komma ihåg att Madrid är en av de största staderna i Europa, så det finns definitivt något för alla! Jag har faktiskt svårt att föreställa mig någon som inte skulle trivas där. Madrid är en perfekt kombination av en metropol i världsklass och en avslappnad spansk stad med vacker arkitektur överallt! Men det är framför allt människorna på gatorna och uteserveringarna dygnet runt som gör staden så trivsam tycker jag: spanjorer är verkligen livsnjutare i ordets bästa bemärkelse!

Sammanfattning

Utbytet har varit oerhört lärorikt och hur klyschigt det än låter så har jag vuxit mycket som person. Det ger mig också helt ny motivation att fortsätta plugga på KI nu när man känner att man kan klara av vad som helst och uppskattar vissa saker som man tidigare betraktat som självklarheter. Jag tror dessutom att utbytet kommer att berika min karriär väldigt mycket eftersom jag kan dela med mig av mina internationella erfarenheter och förhoppningsvis utnyttja dessa på hemmaplan. Min utbytesperiod är definitivt en upplevelse som jag aldrig kommer att glömma! 

Du som funderar på att åka på utbyte: tänk inte två gånger och åk!