Studier
Som tidigare nämnt började vi våra två första veckor på universitetet med att gå bredvid en av studenterna i femte året. Innan vi åkte till Prag och universitetet, under vårat Zoom möte med ansvariga för utbytet från Charles University diskuterade vi om våra önskemål och upplägget på skolan. Vi fick informationen om att det skulle vara klinisk tid med patienter måndag till fredag, med undantag när kliniken var stängd under "sanering" samt när studenterna ska ha röntgenkursen. Vi var väldigt tydliga med våra önskemål, att vi ville få så mycket klinisk erfarenhet som möjligt. Själva utbytet innebär 12 veckor klinisk rotation på utbytesuniversitetet, medan den teoretiska delen från KI fortsätter du på distans, där bla tentorna skickas ut till partneruniversitetet. I samråd med ansvariga på partneruniversitetet hade vi ett fritt val över hur vi ville lägga upp våra 12 veckor. Av de 12 veckorna valde vi att ha nio veckor på sal i så kallade "clinical rotations på teaching hall" där man får alla möjliga typer av patienter och resterande tre veckor valde vi att vara på kirurgi avdelningen. Teaching halls är som på studentkliniken på KI, dock får de alla möjliga typer av patienter som de tar hand om oavsett svårighetsgrad, så som slemhinneförändringar, proteser, akut tandvärk, rotfyllning, protetik, abscesser etc. Allt de inte kan behandla skickar de vidare remiss till käkkirurgin.
Bredvidgång
Under bredvidgången märkte vi ganska snabbt vilka typer av patienter de har på skolan, vilket stort behandlingsbehov de har och vilka grava patientfall de får. Studenterna här är väldigt vana vid att de kastas in i behandlingar, ibland i behandlingar de tidigare aldrig utfört. Vi såg ett stort behandlingsbehov avseende karies, parodontit men också olika typer av slemhinneförändringar. Många av dessa förändringar kom från olika typer av missbruk, så som alkoholmissbruk, drogmissbruk eller en kombination av dessa. Vi såg många unga tandlösa och hur man försöker behålla benvolym genom att behålla enstaka tänder som går att rädda för att hålla protesen på plats.
Under bredvidgången märkte vi också hur lite material eller instrument tillgång som finns på sal och att man får lära sig klara sig på det man har. En och annan refererade skolkliniken som "world war 2", i princip menade han att man får lära sig lösa problemen med det man har. Detta skrämde inte oss, utan tvärtom, det lockade oss till att lära oss nya sätt, lära oss klara oss med det lilla utbud som finns. Vi såg möjligheterna till utveckling. Och det var precis vad som kom med detta! Vi snappade snabbt upp rutinerna på sal, var material samt instrument låg. Det fanns alltid två ansvariga sköterskor på sal och du som student fick skriva upp allt material samt instrument som du hämtade på en lista. Kruxet var att sköterskorna inte pratar engelska, utan de pratar endast tjeckiska och du får lära dig handskas med det på egen hand. Vi såg inte heller detta som ett hinder, utan snarare som en möjlighet till att lära sig nya ord och lära sig kommunicera med gester, översättning via mobilen och med hjälp av andra studenter. Det gäller att våga ta för sig och inte rädas för att träda fram och fråga. Vi lärde oss också snabbt nyckelorden för kliniska instrument och ord som tack och snälla på tjeckiska, så att vi på ett trevligt sätt frågade sköterskorna efter instrument och material. Det är väldigt intensivt på teaching halls och man får snabbt hänga med i svängarna.
Klinisk rotation
Studenterna börjar varje morgon klockan 8 med morgonmöte där ansvarig lärare har en föreläsning, en klinisk undervisning på exempelvis en preptyp, eller går igenom olika fall där studenterna får presentera intressanta patientfall. Upplägget på morgonmötet bestäms av ansvarig lärare. Universitetet erbjuder undervisning både på engelska och tjeckiska och under varje morgonmöte är tjeckiska och engelsktalande studenter uppdelade i två grupper. De som läser undervisningen på engelska har betalat för att studera på skolan, medan tjeckiska studenter som läser utbildningen på tjeckiska går utbildningen gratis. I Tjeckien är man student till det året man fyller 26 och utbildningen är gratis inom denna ålder, studier över 26 års åldern får man bekosta själv, därför är det mer ovanligt med "äldre" studenter i Tjeckien. Studenterna roterar och byter klinikpartner varannan vecka. Detta för att de ska lära sig arbeta med olika personer samt inte vänja sig vid en klinikpartner och ett arbetssätt. Detta fick vi också göra, däremot lyckades vi få de två första veckorna efter bredvidgången ihop. Vårat mål med att vara klinikpartners i två veckor var att vi skulle få ihop några kurskrav som vi sedan skulle ta med och presentera hemma i Sverige på KI. Vilket vi också lyckades med.
Journalsystem
Alla journaler skall skrivas på tjeckiska, detta är de tjeckiska studenterna vana vid och översätter en hel del åt de engelsktalande studenterna. Vi tog inte detta som en självklarhet och eftersom vi också skulle jobba tillsammans i två veckor hade vi ingen vi kunde förlita oss på, så vi använde oss av ett översättningsprogram som heter DeepL. Mycket bra och användbart program som översätter ganska mycket text och fungerade bättre än Google translate. Vi kopierade och klistrade in i daganteckningen och sedan bad vi ansvarig lärare läsa igenom texten innan den godkändes. Därefter skriver man ut två kopior av daganteckningarna, en kopia till dig som student till din dokumentation samt en kopia som ska in i patientens pappersjournal. Dessa två kopior skall signeras av ansvarig lärare samt stämplas på sal innan de blir godkända. Innan journalen skrivs ut är det viktigt att klicka i koder för "försäkring" som det kallas. Patienten betalar endast för själva behandlingen, men du som behandlare måste lägga in vissa koder i journalsystemet vid varje patientbehandling för att skolan skall få pengar från staten. Dessa koder skall innehålla allt från anestesi, röntgen, tandstensborttagning, kofferdam och dylikt.
Patientkontakt
Det är väldigt få patienter som kan engelska och de som inte kan, men det är ändå viktigt att försöka, det är väldigt respektfullt och uppskattande om man lär sig små hälsnings fraser samt frågor om de har ont, om behandlingen går bra osv. Det är viktigt att ha en öppen kommunikation med din klinikpartner och våga fråga. De tjeckiska studenterna är väldigt hjälpsamma, men även dem är inte heller alla kunniga på engelska. Man bokar själv in sina patienter och du får själv hitta patienter. Vi lyckades nappa åt oss en del endodonti patienter som var ett av våra kursmål, dessa hittade vi genom att fråga runt på sal, från studenterna på femte året innan de blev klara med sina sista två veckor. För efter att vi hade gått bredvid dem så skulle vi fortsätta med fjärdeårets studenter, då femteårets studenter var klara med patienter och skulle nu gå över till sina sluttentamen innan examen. Så även här är det viktigt att ta för sig! Fråga runt, det finns alltid någon som vill dela med sig och är hjälpsam! Vi lyckades samla på oss bra med patienter så att vi klarade oss resten av veckorna. Du delar dina kliniska pass jämnt med din klinikpartner som du har under två veckors tid. Dessa delar ni sinsemellan, så du får själv se till att få de dagar som du vill/ska ha. De patienter vi haft har varit underbara och de har varit väldigt tacksamma över vårat arbete. Något som jag tror vi lär oss annorlunda, eller lägger mer fokus på i Sverige och som troligtvis uppskattades av patienterna här, är att vi lär oss väldigt mycket om bemötande på KI. Hur man har ett lugnt förhållningssätt och bemöter patienten på ett ödmjukt och individanpassat sätt.
Lärarrelationen
En stor skillnad på lärarna på Charles universitetet i Prag i jämförelse med våra lärare på KI är hur de tilltalas. På universitetet i Prag tilltalas aldrig lärarna via förnamnet utan som Dr. och efternamnet. Det är stor hierarki på universitetet och den är väldigt tydlig. Det märks av bland studenter, sköterskor och tandläkare/kirurger. Man har respekt för den "högre rankade" ur utbildningsnivå. Studenterna upplevde vi som ganska rädda och tillbakadragna, de vågade inte alltid ställa frågor, då de var rädda att bli dumförklarade eller få utskällning. Vissa är såklart mer hårdhudade än andra, men det råder stor respekt för lärarna framförallt och käk kirurgerna ska vi inte tala om. Jag och min klinikpartner är vana vid en annan approach och vi försökte lätta på stämningen lite, genom att skämta med lärarna ibland, våga ställa frågor eller ifrågasätta. Detta uppskattades väldigt mycket av studenterna, som inte var vana vid denna approach, men de tyckte att det var väldigt härligt, nyttigt och roligt att se när lärarna slappnade av. Man får känna på situationer när det går att skämta till, det är inte alla lärare som uppskattar det.
Likheter och skillnader mellan utbildningssystem
De stora skillnaderna mellan utbildningen i Prag och den vi får på KI är klinikarbetet på sal. Studenterna i Prag på Charles University kastas i princip in i patientbehandlingar och de har patienter först fjärde året på utbildningen. De varvar klinikarbetet med patienter och då och då befinner de sig på prekliniken för preparation av plasttänder eller framställande av hel-/del- proteser. Medan vi på KI har ett mer lugnare förhållningssätt när det kommer till patientarbetet och vi kastas inte direkt in i behandlingar. Vi börjar med undersökningar på våra patienter på sal och innan vi får utföra protetik och endodonti måste vi klara prekliniska kurser innan vi får fortsätta på sal med patienter avseende protetik/endodonti. Något de tjeckiska studenterna var väldigt avundsjuka på oss över och det väldigt förståeligt. Samt att de känner mycket ångest och press, då de kastas in i behandlingar så som rotfyllning, protetik, lagningar, proteser etc. redan första dagen på klinik. Det förväntas från studenterna att de ska vara mycket pålästa och kunniga innan de kommer till sal. Man känner av pressen som förväntas från de i luften.
Deras tentamina skiljer sig också från våra då de i princip tentar av alla kurser muntligt. Det är vid enstaka kurser de tentas av teoretiskt och då är det oftast ett delmoment i en kurs. Deras muntliga tentamina är inte att leka med, då de i princip får läsa på om hela ämnet, exempelvis kirurgi. När de kommer till provtillfället finns det också en klädkod, där killarna bär i princip kostym och tjejerna klänning, kjol eller byxor och kavaj. Under tentatillfället får studenten ett fall och därefter ca 40 minuter på sig att förbereda en presentation på fallet. Därefter kommer de bli utfrågade av kirurgerna och det kan i princip komma vilken fråga som helst om ämnet och patientfallet. Varje student måste också vänta på resterande studenter som presenterar sina fall, trots att de är klara med sitt fall, så detta resulterar i att de befinner sig på tentatillfället från 8-16.