Ankomst och boende:

 

Hela resan gick mycket smidigt och jag kunde sitta och jobba med förberedelser hela vägen. Ankomsten skedde kl. 22.00, då jag varit  i Uganda  nyligen var jag snabb att gå till Visum kön och processen gick snabbt. Som tidigare kostar Visum 50 dollar. Den utlovade transporten, taxin, från flygplatsen till boendet Makerere Guest House stod redan och väntade med en skylt med mitt namn på. Resan till  Kampala kändes nu välbekant trots den mörka natten. Resan gick bra men då vi kom till hotellet skulle jag betala taxin 85.000 Ug schilling som jag då inte hade eftersom jag inte hunnit växla  pengar ännu och dollar dög inte som valuta. Detta problem hade tydligen uppstått tidigare så hotellet betade taxin åt mig och de fick pengar tillbaka dagen efter då jag växlat. Det känns härligt att bli bemött på ett så trevligt och förtroende fullt sätt. Personalen var trevlig på Makerere Guest House och frukost ingick. Dock kunde det var svårt att få tidig frukost om man vill ha den innan 07.30.

Makerere Guest House ligger inom universitetsområdet och det innebär att det är ett lugnt och grönt område. Det är lätt att går runt i området eller att jogga utan att behöva bege sig in den annars så intensiva trafiken, detta är värt väldigt mycket.

 

Rummet var litet, enkelt men med egen toalett och dusch. Rummet låg i en lugn del av  hotellet . Internet kontakt fanns även på rummet. Men det bör tilläggas att internetkontakten var mycket långsamt i Uganda eller att den uppkoppling som fanns via hotellet var extremt långsamt, jag trodde först det berodde på den dator jag hade med mig men så var inte fallet. Alla klagade på Internet kontakten även de med den modernaste datorn.

Språk och kultur

 

Det officiella språket är engelska men många talar Luganda. Det fanns alltid någon som kunde hjälpa till att tolka då det behövdes.

Inga större språkförbistringar uppstod. 

På fritiden joggade jag, gick på gymmet som heter Club 5 i närheten av Makerere Guest House eller gick 30 min promenad till Fair Way hotell och simmade. Jag promenerade nästan vart  jag än skulle i Kampala och det fungerar bra, man har ingen känsla av osäkerhet men det är inte att rekommendera att var ute ensam efter mörkrets inbrott, då bör man ta taxi med känt bolag eller känd chaufför hem. Lokal taxi som består av små minibussar är billigt och praktiskt att åka med.

En söndag  besökte jag Uganda Wilde Life Center i Entebbe.

Se även reserapporten från hösten 2012!

Annan verksamhet:

Jag tog själv initiativ, men med hjälp av Linneus Palme  koordinatorn på universitetet, till att åka ut till ett samhälle utanför Kampala för att få se någon annan sjukvårdsverksamhet.

Universitetet ordnade transport, jag betalade 40 000 Ug. Schilling, en sjuksköterska inom Public Health guidade. Vi åkte till Kazanya Health Center 16 km utanför Kampala. Det var riktigt roligt och intressant att komma utanför sjukhuset och ut från Kampala. Vi besökte denna hälsoklinik som  bedrev mödravård, barnhälsovård, förlossning i liten skala samt eftervård med uppföljning. Där fanns en psykiatrisk mottagning samt mottagning för HIV och diabetes. Ett enkelt laboratorium med möjlighet till kontroll av bl.a. Malaria, HIV, TBC . Vi besökte även en  traditionell jordemor utan formell utbildning, Traditional Birth Attender, TBA. 

 

Jag fick en möjlighet att åka som utbyteslärare våren 2012 och besökte då Uganda i totalt fyra  veckor. Tre veckor arbetade jag inom Linneus Palme programmet på Makerere Universitetet  och en vecka  hade jag semester och åkte på safari i västra Uganda. Efter denna resa blev jag erbjuden att återvända för ett utbyte i tre veckor under hösten 2012. Detta erbjudande var lätt att tacka ja till då man har så otroligt mycket tillgodo vid andra resan. Jag upplevde att den första gången gick första vecka åt till att acklimatisera sig, orientera sig och besöka alla lärare och avdelningar, först andra och tredje vecka kunde man komma in i  det egentliga arbetet och uppgiften.

 

Förberedelserna bestod denna gång i att hålla kontakten med ansvarige för sjuksköterske / barnmorske programmet  i Uganda. Redan under våren hade vi samtal om när det skulle passa för en lärare att komma, det stod klart att en lärare var välkommen när som helst under terminen.

Jag visste redan hur studenternas schema i stort såg ut. Höstens kurser för studenterna i Uganda skulle handla om normal och komplicerad förlossning i teori och praktik.

Denna gång var jag inriktad och förberedde mig på att ha lektioner om asfyxi, det nyfödda barnet och praktiska övningar i olika handgrepp.

 

Även denna gång valde jag att åka med KLM då det fungerade mycket smidigt förra gången och avgångarna passade bra. Denna gång lät jag Ticknet boka och köpa biljetten då det var mer fördelaktigt och man behöver inte ligga ute med pengar i förskott.

 

Vaccinationer:

Sedvanligt vaccinationsprogram för utresande som man gör upp med respektive vaccinations central utefter det behov man har och vilka vaccinationer man redan tagit. Jag valde även denna gång att ta  Malariaprofylax,T Malorone, något dyrare preparat men somhar mindre biverkningar.

 

 

Valet av boende blev denna gång Makerere Guest House då det var fullt på Nufu House. Vi bodde förra gången på Nufu house och vi trivdes mycket bra. Jag bokade själv Makerere Guest House och meddelade sedan LP ansvarig i Uganda detta.

 

 

Förberedelser bestod i att packa kläder, handskar, förkläde, handsprit och övrig utrustning som fetoskop och stetoskop samt bra arbetsskor. Solskyddsmedel och myggstift är även två väsentliga ting att ta med utöver privata kläder som bör vara svala, ej för korta kjolar, de bör gå nedom knät och gärna liten ärm på tröjan.

En blodtrycks manschett hade varit bra att ha  men ,otymplig att bära med sig på avdelningen, det var mycket nog i rockfickorna. En magväska kunde ha varit bra att ha, då rockfickorna knappt förmådde rymma de praktiska saker som var bra att ha som handsprit, handskar och förkläden.

Böcker och litteratur: Efter eget behov men Myles´  Text book  for Midwives kan jag rekommendera att ta med. 

 

---------------------------------------------------------------------------------------

 

Reflektioner

 

Trots att jag tidigare har arbetat  två år i Nicaragua under tidigt 80 tal, under mycket primitiva förhållande, blir jag omskakad av att vara på sjukhuset. Jag kanske inte ska uttrycka det i chock utan mer en sorg över att utvecklingen i världen inte har gått mer framåt  än att kvinnor ska ha det så undermåligt vid födandet. Vetskapen om hur det skulle kunna gå till finns  men man prioriterar helt enkelt  inte detta område. Det fattat i princip allt, förutom urstarka kvinnor som kommer dit och föder. Det fattas allt inom det materiella, från blodtrycks  manschetter till sängkläder. Någon förlossningsvård i vår bemärkelse förkommer inte heller, i princip är det föda vaginalt eller kejsarsnitt. Jag menar att det finns ingen eller det ges ingen smärtlindring och inget psykologisk omhändertagande.

Alla som kommer till sjukhuset, måste ha med sig sina egna kläder inklusive sängkläder, samt att det måste finna någon anhörig som kommer med mat och dryck.

Självklart finns det mycket hopp i de duktiga och välutbildade ungdomar som kommer ut från universiteten, de kommer att  göra skillnad i framtiden!

Undervisning:

Dagen efter ankomsten gick jag till skolan. Det blev ett trevligt återseende och vi satte oss ner för att planera kommande veckor med två av lärarna. Visserligen oberoende av varandra, det innebar att  det blev ganska mycket aktiviteter inplanerat.

 

En av chefs sjuksköterskorna hade  studieansvaret för de studenterna som går en fyraårig utbildning till sjuksköterska/barnmorska,  dessa studenter gick nu sin sjunde termin.

De andra  studenterna var master studenterna som gick en påbyggnadsutbildning, de gick sin tredje termin av fyra i en tvåårig vidareutbildning.

Jag deltog eller hade egna lektioner i olika ämnen. En av läkaren hade en längre lektion i säte och skulderdystosi. Därefter delade vi in studenterna som då var tolv stycken i grupper för praktisk träning i säte och skulderdystosi. Det var mycket kort tid som studenterna fick på sig att träna därför erbjöd vi dem ytterligare en eftermiddag för träning med  handgrepp för både master studenterna och sjuksköterskestudenterna.

Vid ett annat tillfälle hade jag lektion i asfyxi, samt barnskötning. Dessa studenter hade då  förberett sig genom att se en film om ämnet innan. Denna lektion föranledde även den till praktiska övningar i det omedelbara omhändertagandet av asfyktiska barn.Dessa lektioner hade jag tillsammans med en av masterstudenterna som var mycket duktig på de Ugandesiska riktlinjerna och förhållandena  angående asfyxi.

För båda studentgrupperna visades även filmen Skin to Skin, studenterna var helt fascinerade av de förmågor som det nyfödda barnet har. Lektionerna utmynnade ofta i intressanta diskussioner om olika sätt att bedriva vård och omhändertagande av kvinnor och barn vid födandet.

Inom det teoretisk området deltog jag även i olika seminarier då studenterna presentera arbeten de hade förberett inom diabetes, flerbörd, placenta preavia, avlossning, säte och komplicerad förlossning (obstructed labour). 

Resterande tid, oftast på eftermiddagen, handleddes studenterna på New Mulago, avdelning C5, den stora förlossnings avdelningen med  komplicerade förlossningar. En del studenter var placerade där andra på Old Mulago, avdelning 14, som är den barnmorske ledda avdelningen. På Old Mulago fick studenterna betydlig mer handledning och det är ett lugnare tempo samt att den avdelningen tar bara hand om normala förlossningar. På New Mulago fanns betydligt mindre personal och handledning av studenter var i det närmaste obefintlig.

På avdelningen försökte vi träna på de saker som vi arbetat med i skolan. Studenterna fick gå igenom barnet från topp till tå, detta var inte brukligt på sjukhuset utan man vägde endast barnet och tittade på kön. Vi tränade ventilering med mask, det fanns många tillfällen att träna då många barn föddes med låga Apgar poäng. Utrustningen omkring återupplivning var mycket knapp. Små masker till prematurer fanns inte, endast en syrgas mask/näsklämma , endast ett skötbord. Många gånger fick man samsas vid samma skötbord/upplivningsbord och barnen fick turas om och få syrgas om det behövdes. På avdelningen föddes 120 barn / dygn de födande låg en stor sal med 32 sängar.

På studenternas eget initiativ lade vi  barnen hud mot hud i den omfattningen kvinnorna tyckte det var acceptabelt.

Vi deltog vid tång förlossning, det var det första som mötte oss på avdelningen denna period, en engelsk läkare lade en tång efter en misslyckad sugklocka, snabbt och snyggt kom barnet ut. En stund senare förlöste  överläkaren ett säte med mamman på tvären i en vanlig säng.Sätesförlossningar var vanligt förekommande. Många kvinnor låg i väntan på kejsarsnitt  och ibland födde de vaginalt innan de kom in på operation.Ungefär så såg dagarna ut på avdelningen. Det tillhörde dock inte vanligheten att läkarna förlöste  utan det gjorde barnmorskorna tillsammans med studenterna i bästa fall, eller assisterade studenterna förlossningen själva med en studentkamrat som handledare.

Undervisningstid:

I princip var jag med, delaktig i undervisningen eller hade egna lektioner på förmiddagarna och var på avdelningen på eftermiddagen. Undervisningstiden inklusive seminarier var ca 2- 4 timmar / dag och resterande tid praktik/handledning på avdelning.