Jag vill börja med att säga att jag älskade LA och min utbytestid! Utbildningen var bra och privat hinner man utforska den fantastiska staden LA rätt bra. Trots att inga av förberedelserna inför ett utbyte är svåra i sig, tar ansökningsprocessen en hel del tid och energi. Det är pappersarbete att fixa och underskrifter att få tag på från höger och vänster. Se till att börja med ansökningsprocessen i tid, ca 6 månader innan du ska åka, så är det absolut ingen fara! Jag håller med tidigare reserapportsförfattare om en hel del, och har här sammanställt några generella tips:
1. Det underlättar enormt att åka tillsammans med klasskompisar. Jag underskattade betydelsen av att åka med någon man känner, och prioriterade inte det vid val av stad, men hade sen den stora turen att av en slump få LA tillsammans med två bra klasskompisar. Jag skulle faktiskt råda dig att överväga att kompromissa lite med plats och betänka sällskapet. Detta är inte för att vara lat eller osocial, utan tvärtom; är du med någon du känner är det lättare att börja ta del av det nya stället.
2. Tänk på att LA är en enorm stad. Även om ett sjukhus heter xxx-UCLA Medical Centre kan det ligga mycket långt bort. Trafiken är väldigt seg IN MOT LA i rusningstid, inte alls så farligt ut ur stan. Tänk på det när du söker kurser.
3. Jag skulle rekomendera att inte läsa kurser på för många olika sjukhus. Jag läste mina tre kurser på tre olika sjukhus, och det blev lite onödigt komplicerat att sätta sig in i tre olika journalsystem, lära sig köra till tre olika ställen, få ut och lämna tillbaka tre olika id-brickor... Om möjligt, begränsa dig till ett eller två ställen.
4. Kurserna på UCLA börjar var tredje vecka. Det kan vara svårt att pussla ihop med veckorna man har till hands att vara borta om man vill komma hem till examen. Kurstider (och kursadministratörer) är dock mycket mer flexibla än vad man skulle kunna tro och vad vi är vana vid, så mejla kursadministratören för en kurs du vill gå och fråga om de har plats för dig de veckor som passar dig, jag fick tillslut till det som ett prefekt pussel.
5. Man måste faktiskt ha en bil i LA, men det är inte alls så svårt att köra i den staden som man skulle kunna tro. Det är många filer och motorvägar rakt genom stan, men å andra sidan är allt konstruerat för bilkörning och parkeringsfickorna är enorma! Sedan måste man inte åka bil hela tiden, det finns ett ganska bra bussnät också. Det består dock av flera lokala bussbolag, men till tex UCLA går många olika busslinjer.
6. Vi hade fixat boende och en veckas hyrbil innan vi åkte, vilket gjorde att det inte kändes så läskigt precis när man kom fram. Rekomenderas. Vi kom fram bara dagen innan skolan började vilket fungerade tack vare de förberedelserna, men har ni möjlighet vore det såklart lättare med några dagar/en vecka på plats innan kursstart.
På grund av när kurserna startade och att vi ville vara lediga lite på slutet men ändå komma hem till examen, blev det så att vi kom till LA dagen innan kursstart. Det funkade eftersom vi hade fixat bil och boende innan vi åkte, men var ändå i stressigaste laget. Jag skulle rekomendera att ha några dagar ledigt innan, det är åndå en hel del som ska fixas; mobiltelefon och nummer, hitta bilvägen, jet lag.. På både UCLA och USC registrerar man sig på respektive sjukhus första dagen på varje ny kurs. Infon om tid och plats får man från den lokala kursadministratören.
Det som kostar är boende och bil. Hur mycket man gör av med på nöjen, mat och shopping är ju såklart individuellt, men jag skulle säga att vistelsen totalt kostar kring 50 000 kronor inklusive biljett, boende, hyrbil, några utflykter, mat, shopping osv.
Vi hyrde bilar från Rent-a-wreck, vilket varmt rekomenderas! Man får inte alls en sån rishög som namnet kan få en att tro, utan en lite sliten bil som går utan problem. De som har stället är hjälpsamma och trevliga och man blir inte blåst. Min Ford kostade 500 dollar plus collision på 189 dollar i månaden. Collision är en valfri försäkring, men täcker dig för ev kostnader för skador på din egen hyrbil. Man behöver ej köpa till försäkringen Liability, det har vi genom Kammarkollegiet.
LA är enormt stort och utspritt, så jag rekommenderar att fundera lite på vad du gillar och att välja område efter det. Nära skolan? Nära havet? Jag bodde tillsammans med två klasskompisar som hade utbyte med USC. Vi kom fram till att vi prioriterade att bo i ett trevligt och roligt område, även om det gjorde att vi fick lite längre bilväg till skolan. Vi bodde i Santa Monica, som är ett litet område med småstadskänsla precis vid havet. Vi trivdes urbra där, det finns mycket att göra på gångavstånd med restauranger, barer och affärer. Santa Monica är faktiskt ett av få ställen där även amerikanerna promenerar omkring, och eftersom man kör så mycket bil annars var det jätteskönt att bo i ett område där man kan gå till barer och saker man vill göra. Jag rekommenderar verkligen Santa Monica och är jättenöjd med att vi prioriterade att bo i ett trevligt område även om det inte låg jättenära något av våra sjukhus. Vi umgicks med våra grannar och boendet definierade på något sätt hela vår vistelse.
Vi hittade vår lägenhet via Craigslist innan vi åkte vilket var väldigt skönt. Vi hade en kontakt i LA som kunde inspektera lägenheten åt oss innan vi betalade depositionen och se att den faktiskt existerade, annars finns det så klart en viss risk att bli lurad.
Som skrivits av andra tidigare är det amerikanska utbildningssystemet mer hierarkiskt än vad vi är vana vid. Man ska kalla attendings (överläkare) vid deras efternamn, tex "dr Smith", men residents (ST-läkare) vid förnamn. Alla läkare/lärare jag träffade var fantastiskt snälla och hjälpsamma, och ofta mer utbildningsintresserade än vad ens handledare är här hemma. Ibland blir man lite utfrågad på ronden och de amerikanska studenterna har ofta en helt overklig detaljkunskap, men man gör så gott man kan och det räckte oftast mycket bra. Någonting som ofta gör sig påmint är skillnaden i våra sjukvårdssystem, i USA är det stor skillnad på vilken behandling man får beroende på vilken sjukförsäkring man har. Det var intressant att gå kurser på både sjukhus för välförsäkrade och för oförsäkrade, för man får en ganska bra inblick i det amerikanska sjukvårdssystmet. Om man läser en slutenvårds-kurs och är med och tar egna patienter, kommer det sannolikt förväntas att du för-rondar dem. Det går ut på att man innan ronden tar reda på den information som överläkaren kommer fråga efter under själva ronden. Det är i princip sådan information som sjuksköterskorna bidrar med på svenska sjukhus, tex hur patienten sovit, om den skött magen, om den behövt någon vid behovs-medicinering under natten osv. Det var inte så knepigt som det låter, utan går man ett varv och hälsar på sina patienter och pratar med sjuksköterskorna och tittar i medicinpärmar, så är man ganska lagom förberedd.
Kurser motsvarande termin 11 på KI
Jag åkte under SVK-perioden på termin 11 och hade således 12 veckor att förfoga. Eftersom vi ville vara lite lediga och hinna se lite mer av LA och Californien innan vi kom hem i tid för examen, hade vi läst en 7,5-poängskurs terminen innan som man kunde tillgodoräkna sig. Jag läste därför tre kurser under 8 veckor på plats, två stycken som var tre veckor långa och en som var två veckor.
Adult Psychiatry, UCLA, tre veckor.
En bra kurs i slutenvårdspsykiatri. Den psykiatriska enheten är uppdelad i olika team som har en viss profil på sina patienter, vilka kan vara inlagda på olika avdelningar. Jag hörde till "Silver team" som hade ffa geropsykiatriska patienter och patienter med organiska hjärnskador. I teamet ingick en överläkare, en ST-läkare och en kurator, och vi gick runt mellan avdelningarna för att ronda våra patienter som låg utspridda på olika avdelningar beroende på symtom och ålder. Jag såg väldigt intressanta patienter och sjukdomar jag aldrig träffat på hemma. UCLA är ett sjukhus med relativt välbärgade patienter som har privata sjukförsäkringar, men vårdtider begränsades ändå av försäkringsbolagen som plötsligt kan bestämma att de bara tycker att det är indicerat med två veckors vårdtid för en viss patient. Detta gör ju att de patienter som väl ligger inne är sjukare, eller i alla fall sjuka på ett annat sätt, än de patienter man träffar på hemma. Upplägget för mig som student liknade ganska mycket det man är van vid som kandis hemma; rond på morgonen och journalskrivning och samtal osv på eftermiddagen. Jag fick successivt ta hand om 2-3 patienter åt gången, och skötte då allt som hade med dem att göra: för-rondade dem innan ronden, skrev journal och hade ibland egna samtal. Man "pre roundar" sina patienter vilket innebär att man innan vanliga ronden kollar upp vad som hänt under natten, pratar med sjuksköterskorna, hör om de fått vb-medicinering osv. Alla var väldigt undervisningsintresserade och trevliga, jag rekommenderar absolut den här kursen om man är intresserad av psykiatri.
Ambulatory Pediatrics, Olive View, tre veckor.
Den här kursen spenderades på en kombinerad lättakut och specialistmottagning på ett sjukhus med ffa oförsäkrade patienter. Många är endast spansktalande, så att tala spanska skulle ju underlätta, men det går bra ändå. Man kunde ofta hanka sig fram rätt bra med få ord och teckenspråk, men det finns även en tolkförmedling över web-camera som fungerade ganska bra. Dels sökte barn med helt vanliga ÖLI´s och magont, men varje dag var det också en specialistmottagning, tex dermatologi, nefrologi eller allergologi, vilket gjorde att man fick se massor av barn med massor av olika typer av sjukdomar man inte kommer i kontakt med hemma. Som student tar man egna patienter från både lättakuten och specialistmottagningen, går in och tar anamnes och undersöker och planerar en handläggning, och rapporterar sedan till en attending. Därefter går man in tillsammans med attendingen som beslutar vad som ska göras, och slutligen gör man själv pappersarbete och journalföring. Jag lärde mig mycket av att ta dessa varierade patienter själv och fundera på diagnos och handläggning, och de seniora läkarna förklarar och undervisar ofta en hel del vilket var toppen. ST-läkarna rapporterar på samma sätt, och var alltid väldigt hjälpsamma och trevliga. Det är en relativt självständig placering med amerikanska mått mätt och jag rekommenderar absolut den här kursen om man gillar pediatrik.
Neurobehaviour, Veterans Affairs, två veckor.
Det här är ett sjukhus enbart för militärveterander, vilket jag inte hade förstått när jag sökte, och vilket i sig gör det till en lite speciell placering. På den här kursen går man bredvid läkare i neurobeteende, vilket är en subspecialitet till neurologi. Läkarnas arbetsuppgift är framför allt att gå på inneliggande konsulter till tex psykiatri och geriatrik för att göra funktionstester på svårbedömda patienter. Dels gör de tester man känner igen från hemma, men även mer avancerad kognitiv testning. Jag tycker att det här är ett jätteintressant område, men kursen blev ändå tyvärr ganska enformig och inte så utmanande. Jag hade dessutom otur med den här kursen, för kliniken höll på att flytta till en annan byggnad och man hade missat/glömt bort att jag skulle komma. Även om man kom med lite bättre timing tror jag inte att den här kursen skulle vara jättebra, utan lite för mycket väntan och dötid. Denna kurs rekommenderas ej.
Språk och kultur är ju inget stort problem för en svensk i USA. Självklart känner man sig ibland hämmad av att man talar sitt andraspråk, men jag tyckte aldrig att det var något stort problem. Det som är lite svårt är att de använder extremt mycket förkortningar, och man måste ju också lära sig alla läkemedel under nya namn. Men dels kan inte ens de amerikanska läkarena alla förkortningar, och sedan är min erfarenhet att amerikaner är så sociala och hjälpsamma att det aldrig kändes svårt att fråga om man inte förstod.
Jag hade aldrig varit i Los Angeles tidigare och visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig, men jag tyckte jättemycket om LA som stad. Jag tror att det gjorde mycket för oss att vi bodde i just Santa Monica som har lite en småstadskänsla över sig, och man får lätt kontakt med människor man träffar. Det finns hur mycket saker som hellst att göra i både LA och i Californien, och det finns ingen möjlighet att hinna allt. Jag köpte en Rough Guide California vilket var bra att ha både för att hitta trevliga ställen i LA och sedan när vi gjorde helgutflykter. Vi hann resa till San Diego, San Francisco och till Las Vegas. Sedan är ju LA så stort att det blir lite av en utflykt bara att åka till andra sidan stan och äta brunch. Bor du inte i Santa Monica tycker jag verkligen att du ska spendera några lördagar/söndagar där!
På två av tre kurser var jag den enda studenten, ibland kan man var 2-4 stycken. Min erfarenhet är att det inte var så socialt att vara i skolan, men om man vill så kan man säkert hitta studentföreningar för utbytesstudenter etc. Däremot är alla sociala och trevliga under arbetsdagenoch man går ofta och äter lunch tillsammans med residents osv.
Jag hade en fantastisk tid i Los Angeles! Två av tre kurser var jättebra och jag föll dessutom pladask för LA som stad. Ansökningsprocessen var förvånansvärt meckig, det känns lite som att varje student måste uppfinna hjulet varje termin, men det var utan tvekan värt varenda minut. Jag lärde mig mycket på många olika plan; kurserna var bra medicinskt, jag känner mig stärkt av att ha varit borta i ett annat land och tagit hand om mig själv, det var lärorikt att vara aktiv i ett annat lands sjukvårdssystem och jag har definitivt blivit säkrare på att tala engelska, speciellt i professionella sammanhang. Ta den här chansen att åka till en härlig stad och läsa på et världsledande universitet!