Reserapport - KI-student
Lärosäte: Universidad de Oviedo
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: Erasmus Mundus External Cooperation Window
Termin: Vårtermin 21/22
Namn: Frida Rocksten
E-postadress: frida.rocksten@stud.ki.se

Innan avresa

Jag har tidigare läst spanska; både i grundskolan, lite på universitet och utomlands, så jag kände att jag ville åka till ett spansktalande land för att förbättra min spanska. Eftersom jag skulle resa med en bebis, så ville jag inte resa till Latinamerika för det skulle bli en för lång flygresa, så Spanien fick bli destinationen. Jag hade aldrig tidigare besökt norra delen av Spanien så därför valde jag Universidad de Oviedo i Asturien. Jag lockades av det milda klimatet, den fina naturen och just att det var en mindre stad än exempelvis Barcelona och Madrid. 


KI har varit bra på att ge information om hur man går tillväga för att söka en utbytesplats och gav matnyttig information om vem man skulle kontakta på värduniversitetet efter sin nominering. Eftersom jag inte läste kurser, utan bara gjorde kliniska rotationer behövde jag inte leta efter kursinformation eller liknande på värduniversitetets hemsida. Jag kontaktade istället utbyteskoordinatorn i Oviedo och skrev vilket upplägg jag ville ha på mina studier, och efter ett par veckor fick till svar att det gick bra. 


Tips innan avresa: 

- kontrollera vilken språknivå de vill att du ska ha, även med koordinatorn. Jag var nämligen nära att inte få åka, även att jag hade den språknivån som krävdes enligt dokumentet vid ansökan om utbyte (B1), då de vill att man har en högre språknivå vid just psykiatriplaceringen. 

- efterfråga vilka vaccinationer som krävs för placering. I mitt fall var det enbart COVID-19, men det kan alltid ändra sig. 

- Om man som jag är lite av ett planeringsfreak och vill planera boende i förhand, kan det vara en fördel om man frågar i vilken stad men kommer bli placerad. I Asturien kan man nämligen bli placerad vid två städer; Oviedo och Gijón.

Det blev dagliga promenader längs strandpromenaden vid Playa de San Lorenzo

Ankomst och registrering

Jag var på plats en vecka innan min VFU skulle börja. Dock fick jag veta det specifika startdatumet väl på plats. Jag hade givit dem information om att jag skulle komma ned till Spanien ett visst datum och att jag kunde starta efter detta. Inskrivning och registrering gjordes online p.g.a. COVID, och för mig var det helt perfekt. Jag fick alla viktiga dokument, tillgång till universitetets internetplattform och annan matnyttig information via mail och slapp åka till Oviedo (jag bodde i Gijón). I vanliga fall så bokar man in sig på möte på utbildningskontoret för registrering för att sedan gå på en drop-in tid vid Medicinska fakulteten för att få alla sina papper. 


Universitetet höll ett informationsmöte via Zoom i mitten av januari där de gick igenom praktiska saker med utbytet samt hur man exempelvis kunde registrera sig till idrottsföreningen vid Campus. 


Eftersom jag inte påbörjade mitt utbyte vid terminsstart vet jag inte om det fanns någon fadderverksamhet i samband med detta. Dock fanns det ett stort Erasmusengagemang under hela terminen.

Ekonomi

Mitt CNS tog slut terminen innan jag åkte på utbyte, så jag förlitade mig helt och hållet på Erasmus-stipendiet (och sparade pengar) för samtliga utgifter för utbytet. Erasmus-stipendiet låg på 400 € per månad och jag fick dessutom 200 € extra per månad för att jag reste med barn. 


Den generella prisnivån är lägre än i Sverige. Det är exempelvis mycket billigare att gå ut och äta och dricka i Gijón än hemma; ett glas vin kostar ungefär 1,5 €, en flaska cider 3-4 € (Asturien är känd för sin sidra natural) och en pincho 2 €. I mataffärerna är inhemska varor relativt billiga, som exempelvis frukt, grönt och chark, men importerade varor som vi är vana vid i Sverige exempelvis taco-tillbehör eller kokosmjölk ligger åt det dyrare hållet. Kollektivtrafiken är betydligt billigare än hemma. Enkelbiljetter inom Gijón med busskort kostar 0,75 € i stället för 1,5 € om man köper på bussen. En bussresa till Oviedo från Gijón kostar ungefär 2,5 €. 


Det fanns inga övriga utgifter för själva utbytet, men om man ville exempelvis vara med i idrottsföreningen så kostade det en liten slant. Jag var dock inte med, även om jag hade velat, eftersom de flesta idrottsaktiviteter var i Oviedo, medan jag bodde i Gijón.

Boende

Vi hyrde en lägenhet via AirBnb, långtidsuthyrning, p.g.a. att jag reste med min familj (man + barn). Detta var en fyra i centrala Gijón för ca 10 000 kr i månaden och med bra bussförbindelser till mina VFU-placeringar. Universitetet kunde annars ordna boende i värdfamilj eller delat boende med andra studenter. Det finns också en boendesökmotor för erasmusstudenter (erasmusplay.com/es) där man kan hitta rum och lägenheter. Via facebook-gruppen för Erasmusstudenter utannonserades boendeplatser också.

Studier allmänt

När man åker som utbytesstudent till Universidad de Oviedo som medicinstudent är det vanligt att enbart göra kliniska rotationer på sjukhus och läsa in teorin på egen hand. Jag tycker att det fungerade väldigt bra eftersom det mesta av lärandematerialet från termin 9 fanns på canvas i form av inspelade föreläsningar eller liknande. Jag hade också med mig kurslitteratur för samtliga delmoment för terminen. Innan jag åkte hade jag gjort psykiatri- och beroendejour, vilket var obligatoriskt för psykiatrimomentet. Dessutom gjorde jag momenten ÖNH och Ögon hemma. Efter att jag kom hem från Gijón skrev jag tentamen. VetU, PV och PU fick jag tillgodoräknat. 


I Spanien är läkarprogrammet 6 år och efter examen skriver man MIR (Médico Interno Residente). Resultatet på MIR avgör sedan vilken ST-placering man kan få. Den som har bäst resultat väljer ST först. På de kliniska placeringarna får studenter inte göra speciellt mycket, utan auskulterar mest. Detta gäller för såväl inhemska studenter som utbytesstudenter. Generellt tycker jag att de yngre läkarna var duktiga på att handleda och kunde spontant be mig undersöka patienten, men oftast fick jag fråga om jag fick undersöka eller ta anamnes på en patient och då var det aldrig något problem. Man får helt enkelt ta ett större ansvar själv för sitt lärande här i Spanien än hemma. 


Jag fick intrycket av att patienter har mer respekt för sjukvårdspersonal i Spanien än i Sverige. Patienterna var alltid i tid och hade god compliance till behandling. Läkarna var väldigt raka i sin kommunikation och påpekade direkt om en patient inte svarade på den fråga som ställdes eller om de tyckte att det som patienten sade inte var relevant till det som hen sökte för, samtidigt som stämningen i rummet var mer familjär. 


Jag var ofta schemalagd mellan 8:15 och 13:30. Efter klockan 13:30 hade läkarna administrationstid och därför gick jag hem för att äta lunch och plugga. Man har sina privata kläder i klinik, men man fick även hämta ut två läkarrockar sin första dag, som man sedan lämnar in när man åker. 


Efter min placering på neurologen hade jag tre veckors ledighet (för inläsning av psykiatri och rundresa i norra Spanien). Jag var dock tvungen att ändra om i placeringsschemat själv och kontakta ansvarig läkare på min psykiatriplacering för att få till ledigheten mellan placeringarna, men de var väldigt tillmötesgående. Den spanska byråkratin kan kännas ganska besvärlig, men när man väl får tag på rätt person så är de väldigt tillmötesgående.

Gamla univeristetsbyggnaden i Gijón - La Laboral.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 9 på KI

Neurologi:

Neurologi var min första placering och jag var fyra veckor på Hospital de Cabueñes. Jag är väldigt glad över att neuro var min första placering, då det inte var ett helt nytt medicinskt område. Det räckte med att vara i på en ny arbetsplats där mitt tredjespråk talades. 


När jag kom till neurologavdelningen var det väldigt uppstyrt med vilka läkare och vilka avdelningar jag skulle gå på. Jag var på stroke-avdelning de första 1,5 veckorna, sedan på generell neurologiavdelning 1,5 vecka och avslutade på mottagning den sista veckan. Dessutom var jag en eftermiddag på neurofysiologen och en eftermiddag på akuten. Varje torsdag var det intern-föreläsning där läkarna presenterade forskning kring ett ämne, bland annat kring Parkinson och strokelarm hos gravid. Mottagningsarbetet var det som var mest spännande och lärorikt. Läkarna på mottagningen har vissa dagar för en viss typ av patienter, ex tisdagar enbart MS-patienter, torsdagar enbart Parkinsonpatienter och fredagar enbart migränpatienter. Detta gjorde att jag kom in i utredningsgången, status och läkemedel väldigt snabbt och bra. 


Jag kan verkligen rekommendera att gå en dag på neurofysiologen. Den läkaren jag gick med var helt fantastisk, väldigt pedagogisk, supertrevlig och tyckte att det var spännande att träffa en svensk student (eftersom svensken Erik Stålberg är neurofysiologins fader). 


Psykiatri: 

Jag spenderande sex veckor på Centro de Tratamiento Integral de Montevil (CTI), vilket är ett rehabiliteringscenter för personer med grava psykiatriska tillstånd som exempelvis schizofreni, bipolär sjukdom, djupa depressioner, ätstörningar och personlighetsstörningar. På CTI arbetar psykiater, psykologer, sjuksköterskor och arbetsterapeuter. Man arbetar väldigt tätt ihop och har ständig kommunikation mellan professionerna. Samtliga patienter har en ansvarig tutor (psykolog eller psykiater) samt en kontaktsjuksköterska som är närvarande vid samtliga läkarbesök på centret. Till centret kan man komma för att äta sina samtliga mål för dagen, delta i aktiviteter, ta sin dagliga medicin, vara med på terapisamtal eller träffa sin tutor. Dessutom finns runt 20 sängar för de patienter som behöver läggas in.


Sex veckor kan tyckas väldigt lång tid, men jag tycker att det var helt perfekt. De första två veckorna behövdes för att bara ta in den komplexa strukturen för hur programmet för patienterna är uppbyggt och lära känna rutinerna för verksamheten. Dagarna började kl. 8:20 med sittrond av de intagna patienterna där man i team gick igenom samtliga journalanteckningar från dagen innan. Därefter träffade jag patienter med min handledare, deltog på aktiviteter, var på hembesök eller deltog i terapisamtal med psykolog. Jag var också vid två tillfällen på Hospital de Jove, där man har psykiatrisk slutenvård, för samtal med patienter som överflyttning till CTI. 


Det fanns många aktiviteter att vara med på; idrottsaktiviteter (jag var med på klättring varje måndag), workshops i autonomi, informatik, gitarr, hantverk m.m. samt debatter, tidningsläsning, socialiseringsplanering och mycket mer. Jag tyckte att det var jättebra att få följa patienter i de olika aktiviteterna för att få en heltäckande bild av hur det kan vara att leva med grava psykiatriska tillstånd.

Språk och kultur

Språket var det tuffaste med hela utbytet. Att inte förstå nyanser i språket, inte hänga med i samtal mellan kollegor är jobbigt och man känner sig ibland lite utanför även att både kollegor och patienter har varit väldigt gulliga och inkluderande. Många i Asturien talar inte heller helt castellano utan astruiano, vilket har försvårat en del. Dock har det gått bra att förstå det rent medicinska, även om jag fått fråga om och be om förtydligande exempelvis när det gäller förkortningar eftersom i spanskan så kastar man om ordningen så att exempelvis ALS blir ELA och MS blir EM (skleros = esclerosis). 


Tips: 

- fräscha upp spanskakunskaperna innan utbytet om det var länge sedan du läste spanska, ex titta på spanska serier.

- gå intensivkursen som erbjuds vid universitetet. Den hade tyvärr redan börjat när jag kom ned, så jag tog privatlektioner istället. 


Den största kulturkrocken initialt var att man inte har rast för fika eller lunch när man arbetar, utan vårdpersonalen arbetar fram till kl. 15 för att sedan åka hem och äta. Eftersom vi sällan hade någon patient efter kl. 13/14 så kunde jag åka hem tidigare. Att äta sen lunch är något som jag vande mig ganska snabbt vid och har nu anammat här hemma. Ett tips är att ta med sig en frukt eller en bar om man blir hungrig.

Fritid och sociala aktivteter

Gijón är en mysig stad vid atlantkusten och har en härlig strandpromenad som löper i stort sett längs hela stadens kust. Det finns en äldre del av staden men många restauranger och caféer, samt en lite nyare del där arkitekturen är blandad med allt från vackra byggnader från 1700-talet till nya modernare kolosser. Gijón har en stor och vacker botanisk trädgård samt ett akvarium med både söt-och saltvattenlevande djur. Dessutom finns många museum och utställningar som är gratis. Det är lätt att ta sig runt i Asturien för att utforska andra städer, byar och områden. Man kan antingen åka buss eller hyra bil. Under de tre månaderna som jag var där så hyrde vi bil flera gånger för att besöka bland annat Lagos de Covadonga, Cudillero och Lastres samt för att ta lite längre turer till Bilbao, Santander, Santiago de Compostela och Porto. 


Det finns rikligt med utbytesstudier i Asturien, placerade antingen i Oviedo eller Gijón. Ett måste när man kommer hit är att gå med i Facebook-grupperna och Whatsapp-gruppen där information om samtliga event och aktiviteter kommer upp. Det finns i stort sett någon aktivitet att vara med på varje dag. På tisdagar och torsdagar anordnades tapaskvällar där man träffades på ett nytt tapasställe varje gång. Dessutom anordnades längre resor över helgerna bland annat till Barcelona eller Santander.

Lastres - en mysig liten by 30 minuter från Gijón.

Sammanfattning

Denna utbytestermin har varit den bästa terminen på hela läkarprogrammet, men också den mest utmanande. Det går inte att sticka under stol med att det är mycket administrativt som ska lösas; både innan, under och efter utbytet, men det har verkligen varit värt det! Jag har lärt mig mycket rent medicinskt, men också att lita på min egen förmåga att ta för mig på mitt tredjespråk och att kunna hantera nya och oförutsedda situationer. 


Jag kommer se tillbaka på denna termin med så mycket glädje över allt jag fått uppleva och alla fantastiska människor som jag träffat under resans gång. Hem till Sverige tar jag med mig erfarenhet om hur ett välfungerat team och bra resurser kan göra skillnad för patienter, en bättre work-life balance och en växande längtan till att på egen hand praktisera medicin.

Lagos de Covadonga