Största tipset till alla utbytesaspiranter – var ute i god tid! Jag började ungefär ett helt år innan utbyte för att samla referenser, skriva brev och söka till nomineringstillfället. När detta var klart hade jag det ganska lugnt under våren, då inget mer krävdes från mitt värduniversitet före sommaren. Så småningom fick jag mail om hur jag skulle gå tillväga för att ansöka direkt till dem, och då såg jag till att följa instruktioner och hålla deadlines. Internationella handläggaren på Université de Strasbourg (i alla fall när jag sökte) var van och hjälpsam och svarade på alla möjliga frågor. 

Det krävdes ett antal intyg gällande vaccinationer, studieresultat osv. Checklistor blir din bästa vän under denna process! 

Du väljer också kurser och placeringar innan avresa, och jag var initialt väldigt förvirrad över i vilken ände jag skulle börja med mitt Learning Agreement. Jag fick en kurskatalog av Unistra, och valde då fram de kurser och placeringar som bäst stämde med det jag ville tillgodoräkna mig. Sedan gick jag till kursansvariga på KI och fick stämpel på det, sedan skickade jag till Unistra och fick stämpel på det och så var det klart. 

Jag läste ögonkursen på KI innan jag åkte. Detta gjorde att jag kom någon vecka sent till kursstart i Frankrike, men det gjorde inget. Dock var jag tvungen att välja bassjukhus utefter det val som skulle läsa ögon först på terminen, så kom ihåg det till sjukhusvalet! Man får ingen prioritet för att man ska på utbyte, men jag hade lite tur och fick det som jag behövde.

Ankomst och registrering var smidig, jag var registrerad egentligen innan jag kom, och gick bara till internationella handläggarens kontor för att lämna över en papperskopia på den registreringsblankett jag hade fyllt i och skickat innan via mail. 

Boendekostnaden var för mig rätt liknande det som jag hade hemma – skillnaden var i mat, transport och uteliv, som var billigare, och helgresor, som jag gjorde många av och som snabbt blev dyra. Erasmusstipendiet spenderades i stort sett helt på tågbiljetter. CSN söker man speciellt för utbytesstudier, det finns bra instruktioner på CSN:s hemsida. Min sista franska tenta och praktikmånad under juni kommer jag att be om intyg för från Unistra, för att kunna ansöka om studiestöd för den månaden retrospektivt. 

Jag har turen att redan ha ett euro-konto på en bank inom euro-området, så jag använde det till vardagsköp. Beroende på vilken bank du har i Sverige och växlingsavgifter kan det kanske vara värt att försöka ta sig fram på kontanter, vilket funkar till det allra mesta i Frankrike.

Jag bodde i en studentetta i ett privat bostadshus ägt av ett företag, vilket låg bra till och fungerade för mig. Jag hittade genom en hemsida, som jag klickat fram genom att söka på ”student apartment strasbourg” eller något liknande. Många som jag känner bor dock i kollektiv (colocation, ”coloc”), som finns i mändger och till min vetskap förmedlas enklast genom Facebook. Sök efter sådana grupper och du kommer säkert hitta något. Fransmännen är ökänt byråkratiska och ansökan om bostad var nog bland det krångligaste på hela utbytet... De vill gärna att man ska ha en person som kan gå i borgen för en och det är väldigt komplicerat pappersarbete. Tror dock att många som privat hyr ut till utbytesstudenter är lite mer pragmatiska och jag skulle föreslå det i första hand, dessutom för den sociala aspekten av kollektivlivet! 

Strasbourg är en enkel stad att ta sig runt i, både till fots, kollektivt eller med strassburgarnas favoritfärdmedel – cykeln. Jag hyrde en cykel från ett företag som heter Vélhop och som är mycket populärt; som Erasmus fick jag ett års hyra (fast jag bara behövde en termin) för 10 euro. Spårvagn och buss är också relativt billigt och det finns månadskort att köpa, men jag tog mig mest runt på cykel och köpte enkelresor vid behov. Båda universitetssjukhus ligger inom cykelavstånd från de flesta ställen, jag bodde tvärs över stan från det ena sjukhuset och cykel dit tog mig ca 35 min.

Studierna under de högre åren (år 4 och framåt) är upplagda enligt ”bimestres”, dvs halvterminer där man alternerar två månader teori och sedan två månader praktik eller vice versa. Praktik fås endast i helmånadsblock, så ville jag ha tre olika praktiker var jag tvungen att ha en extra månads frivillig praktik under juni för att täcka in de områden som KI krävde. Jag började med två månader kurser (feb-mars), vilket passade mig bäst för att jag 1) skulle kunna komma en vecka sent då jag fortfarande läste Ögon i Stockholm, och 2) schemat för kurserna är väldigt luftigt (seminarium/föreläsning ca 3-5 gånger per vecka, alla kurser sammanlagt) vilket passade bra i början när man skulle landa och behövde tid att fixa allt som behövde fixas. Sedan var det tre månader praktik (apr-maj-juni). 

Jag valde att tentera både kurserna i Frankrike och hemma i Sverige, vilket blev sammanlagt fyra tentor – en för varje kurs i Strasbourg och sedan terminstentan hemma. Det fungerade väl, och studerandet inför de franska tentorna hjälpte med plugget till NSP-tentan. Man måste klara tentorna för att bli godkänd på de franska kurserna, men med lägre godkäntgräns (50% räcker för G). Omtentorna för våren är i juli eller september, vilket jag visste att jag inte skulle kunna närvara vid så det var viktigt att sätta dem på första försöket! 

Informationsflödet är ibland bristfälligt och ofta vet man inte vart man ska eller vad man ska förbereda – fråga de andra studenterna, både andra Erasmus och de franska! Facebookgrupperna och drive-länkarna blir din räddning när universitetet inte själva meddelar dig att seminariet har bytt sal, eller håller på att bygga om fakultetets hemsida och allt är lite svårt att hitta ett tag.

Jag har den stora lyxen att redan tala flytande franska, så för mig var språket ett väldigt litet bekymmer. De medicinska termerna fick jag såklart lära mig, men de liknar ofta det latinska så det är också ganska lätt att hänga på. Jag kan inte tala för hur det är att försöka integrera sig om man inte talar franska som modersmål, men jag tror man kommer långt på att inte vara blyg och visa sig villig att lära och försöka! Dessutom finns många Erasmusstudenter i Strasbourg, så de flesta är vana och hjälpsamma. Universitetet kräver B2 som språknivå, vilket jag tror är bra att ha som mål för att kunna hänga med. Dock bad de aldrig om något språkintyg, så gör med den informationen vad ni vill! 

I den fransktalande världen är niandet (att använda ”vous” när man tilltalar någon) ett viktigt sätt att visa respekt, och det är pinsamt att råka dua någon som man inte borde. Som tumregel niar främlingar alltid varandra (dock duar man barn), och i professionella sammanhang är det ungefärligt okej att dua alla som är mindre än 10 år äldre än dig. I praktiken blir det att man duar andra studenter (externes) och ST-läkare (internes), men niar specialisterna och särskilt överläkare och professorer. Sjuksköterskorna tycker jag alltid är svårt att veta om man ska dua eller nia, men då jag sällan kände mig bekant nog med någon av dem har jag hållit mig till att nia dem. Man niar alla vuxna patienter. 

Att passa tider är inget som fransmännen är så noga med, jag började ofta 8.30 men det är ingen som höjer på ögonbrynen om man som student glider in närmre klockan 9 – om det inte är möte eller dylikt, då man nog bör vara i alla fall någorlunda i tid. Lunchtimmen är helig och tas mellan 12-14, antingen hemma (som jag gjorde på psyk när jag hade nära hem), eller i personalmatsalen där man kan få en bra måltid till ett förmånligt pris (ca 3.30 euro för mål, sidorätt och efterrätt). På sjukhuset varierade jag mellan att äta med de andra studenterna i matsalen, ta med eget att äta (på avdelning eller i matsalen) eller att åka hem om jag lyckades sluta före lunch. 

Det mesta har stängt på söndagar, så planera därefter. Har vid mer än ett tillfälle stått med tom kyl en söndagkväll för att jag glömde veckohandla på lördag...

Strasbourg är en populär Erasmusstad, och det anordnas många evenemang för utbytesstudenter. Mycket pubar (såklart), men även utflykter, fester, picknickar, språkkvällar, matlagningskurser, etc etc. Det finns Facebook- och Whatsapp-grupper som delar info om alla evenemang, så gå med i dessa så hittar du garanterat saker att göra! Utbytesstudenterna hänger mycket sinsemellan och de allra flesta jag lärde känna var också Erasmus. 

Universitetet har även många sportaktiviteter att erbjuda, oftast helt gratis, som också är ett bra sätt att lära känna folk och testa något nytt! 

Det finns många fina ställen att besöka i närheten av Strasbourg; jag tog många helgutflykter till närliggande städer såsom Heidelberg och Colmar dit man kan åka bara över dagen, och även längre trippar till Paris, Berlin, Luxemburg och Bryssel. Tåg är dyrt men snabbt, och buss är billigt men långsamt. Man får göra avvägningen. Nattbussarna är förvånansvärt bekväma, och man sparar en natts boendekostnad om man ska längre bort!

Till den som inte orkat läsa hela min reserapport och skrollat till slutet för att få snabbversionen, så levererar jag den konkret som följer: 

Situation: Kvinnlig student 23 år på utbyte i Strasbourg, Frankrike. 

Bakgrund: Studenten har sedan lång tid uttryckt reselängtan, som resulterade i påbörjandet av en lång ansökningsprocess. Detta innefattade mycket pappersarbete, som satte på prov studentens organisatoriska förmågor. I ansökans utveckling ingick att läsa på, diskutera med kursansvariga, söka kurser på värduniversitet, söka CSN, och ordna boende och transport ner. 

Aktuellt: Väl på plats, gick vistelsen ut på att prata så mycket franska som möjligt, se fina saker, gå ut med de andra studenterna och dricka mycket öl. Den fina balansen mellan livsnjuteri och fortsatta studier sågs väl uppehållen under utbytet, och studenten är för närvarande välmående i skrivandet av denna rapport. 

Rekommendation: Studenten önskar framföra rådet att ändå se till att plugga lite också, så att du slipper omtenta och riskera att inte få jobba som vik UL under sommaren. Ta mycket foton. Glöm inte ringa mamma.