Jag sökte utbyte i Paris under termin elva då jag såg det som en unik chans att befästa min franska i en professionell kontext. Ansökan till KI var relativt enkel, medan den till Sorbonne Université var något mer komplicerad. 

Diplôme d'études en langue française (DELF) krävdes ej för min del, då jag bifogat betyg i universitetskurs i franska. Ett tips är att kontakta Sorbonne och fråga om DELF fortfarande är ett krav. Ansökan till Sorbonne gjordes helt och hållet digitalt.

Jag anlände till Paris två dagar innan kursstart. Dagen innan kursstart gick jag till kontoret för internationella relationer för att hämta mitt studentkort och intyg på kursregistrering. 

Första dagen på Hôpital Saint-Antoine hade jag bokat ett möte med chef de service (klinikchefen). Vid avtalad tid var han dock inte på sitt kontor och jag fick rycka tag i första bästa läkare för att ta reda på var morgonronden skulle hållas. Väl på ronden satt klinikchefen tillsammans med specialisterna i ett hörn, les internes (motsvarande ST-läkare) i ett hörn, och vi, les externes, i ett hörn. Placeringen gjorde det svårt att få kontakt med klinikchefen och efter ronden fick jag springa i kapp honom för att introducera mig. Efter detta förstod jag att kvaliteten på utbytet var helt beroende av hur mycket jag hädanefter tog för mig. Jag fick inget schema, vilket innebar att jag varje dag behövde fråga om det fanns en vakant post att fylla. Det var till en början rätt krävande, men med tiden uppskattade jag det mer då det innebar en stor frihet.

I Paris kan du leva billigt om du anstränger dig lite. Det är främst boende som kostar. Jag valde att äta mycket ute, vilket blev en dyr historia. Inget jag ångrar dock! 

Som student får du ca 300€ brutto i månaden samt ca 30€ per jourpass. Detta förutsätter ett franskt bankkonto, som i sin tur förutsätter ett certificat de résidence. Jag hade inget CSN men hade sparat ihop pengar för utbytet.

Jag bodde på Svenska studenthemmet i Cité Internationale Universaire de Paris (CIUP) och delade ett studentrum tillsammans med min flickvän. Studentrummet rymde en dubbelsäng, en byrå, ett skrivbord, ett litet handfat och en garderob. Kök, två toaletter och två duschar delades med övriga 12 boende på vårt våningsplan. CIUP skapades som ett fredsprojekt 1925 och rymmer inte mindre än 43 studenthem.

Standarden var bra för att vara ett studentboende. De gemensamma ytorna städades varje vardag och vi fick lyxigt nog även våra rum städade varje torsdag. Varannan vecka byttes och tvättades våra lakan. Kostnaden för ett dubbelrum var 660€ per månad. Ett enkelrum kostade 495€ per månad. Jag ansökte till Svenska studenthemmet i slutet av oktober, ett halvår innan jag reste till Paris. Ansökan bestod av CV, personligt brev och rekommendationsbrev. Jag fick besked om att jag var antagen redan i mitten av november.

De franska studenterna tillbringar förmiddagarna på kliniken och eftermiddagen på föreläsningar eller i bibliotek. De kliniska placeringarna är tre månader långa och studenterna utgör en del av den planerade personalstyrkan. Till viss del kan det liknas vid ett underläkarvikariat i Sverige. Då jag endast gjorde ett kliniskt utbyte hade jag inga föreläsningar eller tentamina.

När jag reste till Paris var det sju år sedan jag studerade franska. Utbytet genomfördes helt på franska och den första månaden innebar flera missförstånd på grund av språket. Det var stundtals väldigt påfrestande. Det lättade dock successivt och jag utvecklade min franska otroligt mycket under mina tre månader i Paris. På CIUP erbjöds, på studentinitiativ, språkcaféer och dylikt där du kunde öva din franska med en fransktalande som i utbyte ville lära sig exempelvis svenska eller engelska. Jag deltog inte i dessa under min vistelse, men andra studenter beskrev språkutbytet som givande. Svenska studenthemmets boende hade också en chatt på Messenger för dagens franska ord, där vi delade nya ord som vi stött på och lärt oss under dagen.

Att arbeta på Hôpital Saint-Antoine kändes i vissa avseenden som att arbeta på ett svenskt sjukhus på 70-talet. Som läkare dikterar du på minikassettband och röntgenplåtar delas fortfarande ut till patienterna, som har fullt ansvar för att ta med sig dem till nästa läkarbesök. Journaler skrivs fortfarande för hand av många läkare, trots att det finns ett digitalt journalsystem. DT-undersökningar presenteras som en bildserie i en mapp och den kära gamla faxen används fortfarande flitigt. Mellan operationerna går kirurgerna ut och röker och lunch betyder i bästa fall en baguette. Kommer en student någon minut sent till morgonronden riskerar studenten att bli satt i "la chaise", ett förhör av klinikchefen inför samtliga kollegor.

Med dessa observationer upplever jag ändå att jag personligen blivit trevligt bemött av de allra flesta. Kirurgerna är dessutom otroligt skickliga och jag är positivt överraskad över hur duktiga de unga ST-läkarna var.

Samtliga studenthem i CIUP bjöd regelbundet in till evenemang och sammankomster som studenter som bor i området får ta del av. Svenska studenthemmet bjöd bland annat in till såväl valborg- som midsommarfirande. I CIUP kan du även utöva olika sporter samt äta billigt på studentrestaurangen i Maison Internationale. Svenska studenthemmet bjuder ofta in till såväl konstutställningar som konserter. Under min vistelse i Paris blev vi svenska studenter även inbjudna till mingel på ambassaden av Sveriges ambassadör i Frankrike, Håkan Åkesson.

Jag är oerhört tacksam för att jag fick möjligheten att göra detta utbyte. Som fransk student är det inte lika självklart att göra ett utbyte. Alla jag frågade ansåg det som en nackdel inför den avgörande nationella sluttentamen. Jag har fått ett nytt perspektiv på den svenska läkarutbildningen, med insikten att jag tagit mycket för givet. Utbytet har inspirerat mig att utforska möjligheten till en karriär med mer internationell prägel.