Sedan som liten har jag velat åka på utbytesstudier till ett varmt land. Frankrike har även alltid fascinerat mig på grund av landets landskap, arkitektur, bakelser och språk. 

     I och med att Covid-19 pandemin fortfarande var aktuellt ställde universitetet i Toulouse kravet på att vaccinera sig med minst två doser. Detta visade sig även vara viktigt de två första veckorna då landet fortfarande hade hårda restriktioner olikt Sverige.

(Första dagen i Toulouse. Foto: Melissa Bayar)

Jag och de tre andra kurskamraterna hade rest dagen innan kursstart till Toulouse. Vi övernattade på ett hotell för att sedan hämta nycklarna till våra studentlägenheter dagen efter. Vi mötte upp vår handledare som hjälpte till med det administrativa, bland annat att hämta ut våra studentkort och nycklar till studentlägenheterna. 

     Introduktionskursen bestod av två besök på preklin för instrumentering och rotfyllning av två plastblock samt preparation för krona på en plasttand. Sedan fick vi auskultera studenterna på Hotel-Dieu (kliniken vi praktiserade på) i två veckor för att lära oss deras arbetsgång och rutiner. 

     Universitetet erbjöd dock inte någon fadderorganisation. 

(Bilder från campus samt biblioteket. Foto: Melissa Bayar)

Utöver det studierelaterade hade jag som mål att testa på olika typer av maträtter, bakelser samt utforska Frankrike. Det vill säga något som var varken bra för min fysiska hälsa eller plånbok. Därmed är jag nog den sista personen att ge ekonomisk råd.

     Till ens fördel är Toulouse en någorlunda billigare stad än Stockholm. En månadskort för kollektivtrafiken kostar ca 11 euros för studenter och utgifterna är låga om man bor i studentlägenhet. Jämfört med Paris var prisskillnaden förvånansvärt stort. För billigare middag kunde man äta på ett av universitets restauranger som låg i campus. Dock behövde man ladda upp pengar på sitt studentkort för att betala.

     Tips är att spara ihop pengar innan avresan, samt kolla upp priser till olika städer man vill besöka för att planera utifrån ens egna budget. 

     Dessutom kan man hålla kostnaderna nere genom att äta hemlagat mat och undvika turistfällor. Det kan även vara bra att jämföra priserna på olika uteserveringar, som däremot inte skiljer sig mycket. 

     CSN och Erasmusstipendiet var även till stor hjälp!

(Tagine i Marocko. Foto: Melissa Bayar)

(Franska bakelser i Toulouse. Foto: Melissa Bayar)

(Italiensk middag hemma hos vänner från skolan. Foto: Melissa Bayar)

(Marseille. Foto: Melissa Bayar)

Universitetet ordnade boende för erasmusstudenter. På campuset finns det tre olika byggnader. Jag och de tre andra svenska kurskamraterna bodde på Tripode A som låg framför Odontologiska Fakulteten samt biblioteket. Dock hade vi vår praktik i Hotel-Dieu som låg ungefär 30 minuter ifrån campuset med tåg. Hyran på en studentlägenhet var 250 euros/mån (inkl. eget badrum och kök). Rummet är däremot 9 kvm stor. Boendet är gammalt. Elementen fungerar inte, spisen värms upp efter flera minuter och badrummet är (väldigt) liten. Dessutom hade man inte tillgång till en dammsugare. Trots kylan under månaderna mars och april, samt det lilla badrummet, tyckte jag att boendet fungerade rätt bra. Man var även omringad av vänner som man hade lärt känna på Erasmus-eventer och allrummet som är öppen nästan varje kväll. Därmed kunde man stöta på de i tvättstugan, biblioteket, stan, stranden och tåget i den lilla staden Toulouse.

     Däremot bor många franska och erasmusstudenter i större lägenheter i “Saint Agne SNCF” eller “Saint Michel Marcel Langer”. De betalar ungefär 100 euros mer per månad. Dock är dessa områden inte lika tryggt som campuset, enligt mig.

(Foto: Melissa Bayar)

Vi hade klinik fyra gånger i veckan där två av dessa gånger började vi klockan 8.30 med reflektion. Denna reflektion bestod av ett par franska studenter som presenterade ett av sina fall för övriga kurskamrater på franska. Patientbehandlingarna började klockan 9.00 på förmiddagar och klockan 14.00 på eftermiddagar, med två timmars lunchrast däremellan. Passet slutade mellan klockan 17.00-18.00 varje dag.

     Det var vanligt att man inte hade en dator i sitt bås, vilket innebar att de saknade ett lärarkösystem som på Karolinska Institutet (KI). Det gällde alltså att gå ut från båset och söka upp efter handledaren. Handledarna kunde befinna sig överallt och ingenstans. De var antingen i korridoren, i ett bås, röntgenavdelningen eller i sitt kontor. Ibland hittade man inte de och fick gå ett antal steg, vilket kunde vara frustrerande. När man väl hittade handledaren stod man i folkmassan och väntade på sin tur. Därmed var det viktigt att respektera studenterna som hade väntat längst för att få hjälp. Studenterna pratade ofta om sina fall och tog rådgivning från varandra i väntan på deras tur med läraren, vilket var lärorikt och skulle kunna förklara deras självständighet. 

     Röntgentagningen var väldigt olikt KI. På Hotel-Dieu hade de ett rum för röntgentagningen samt ett apparat som man kunde flytta på emellan varje bås. Studenter fick köpa sina egna bildplattor, och lånade ut de till kurskamrater som saknade denna. 

     På dessa bildplattor kunde man endast ta en bild i taget. Man gick därefter till ett annat rum med två datorer för att kunna framkalla bilden. Detta var tidskrävande och ett fåtal studenter hamnade i ett läge där de slösade en timme av passet för att få till en bra röntgenbild. På grund av detta skulle jag tro att många studenter väljer att hålla i bildplattan inne i båset när de tar sina röntgenbilder för att kunna få till den perfekta bilden på första försöket, särskilt vid endodontiska behandlingar. Dessutom tas det inga bitewings vid revisionsundersökningar (som var väldigt sällan), utan då tog man en panoramabild istället.

     Olikt KI kvitterade man ut sina instrument från tandsköterskorna på franska. Dock fungerade det även bra att be om hjälp från en fransk student för översättning.

     Tandläkarprogrammet är 6-årig i Frankrike, olikt Sverige. Tandläkar- och läkarstudenterna läser första året tillsammans för att sedan konkurrera om att komma in i läkar- respektive tandläkarprogrammet. Tandläkarstudenterna börjar med preklin tredje året. Fjärde året har de kliniska pass tillsammans med studenter från år fem och sex där de behandlar sina egna patienter.

     På Hotel-Dieu får studenterna ge lustgas till sina patienter under handledning. Detta underlättar en hel del behandlingar då patienterna inte är selekterade som på KI. Olikt KI kommer barnpatienter inte in på revisionsundersökningar, utan kommer in som akut. Därmed såg man flertal småbarn med svarta, karierade primära tänder. Unga män och kvinnor kunde gå runt med partialproteser då bland annat Frankrike saknar tandhygienister och den parodontala hälsan prioriteras inte. 

     Hygienen var nog det största skillnaden mellan KI och Hotel-Dieu, bland annat aseptiken vid endodontiska behandlingar. 

De vanligaste behandlingarna på Hotel-Dieu var bland annat extraktioner, endodontiska, protetiska samt akuta behandlingar. Det är inte ovanligt att studenter behandlar svårare endodontiska fall då Frankrike saknar endodontister. Dessutom rotfyller man visdomständer på grund av ekonomiska skäl och för att behålla så många tänder som möjligt. Jag fick bland annat instrumentera en visdomstand med böjda och väldigt mineraliserade rotkanaler (knappt synbart på röntgen) utan assistens på en patient som talar enbart spanska samt har lite kväljningsreflexer (mardrömmen... men det gick jätte bra! Låt oss även ta en minut för att tacka Google Translate för dess existens). Med detta sagt lärde man sig otroligt mycket!

     Sammanfattningsvis var det stora skillnader mellan KI och Hotel-Dieu ur flera aspekter, både positiva och negativa. Trots det hela var upplevelsen väldigt lärorikt.

(Hotel-Dieu. Foto: Melissa Bayar)

(Preklin. Foto: Melissa Bayar)

(Hotel-Dieu som ligger bredvid Pont Neuf. Foto: Melissa Bayar)

Universitetet erbjöd frivilliga språkkurser på franska på olika nivåer beroende på ens tidigare språkkunskaper. Nivå A0 hade lektioner två gånger i veckan, medan nivå A1/A2 samt B1/B2 läste en gång i veckan. Lektionerna var två timmar långa per gång. Dessa lektioner uppskattas och jag rekommenderar starkt att man deltar. Detta då en del fransmän och fransyskor inte pratar engelska av flera anledningar. Google Translate blev (utan tveksamhet) min bästa vän under denna resa!

     Det var inget språkkrav för oss att kunna franska vid ansökan om utbytesstudier till Toulouse, men jag rekommenderar ändå att man har grundläggande kunskaper när man åker på utbytet. Kommunikationen kunde vara ett stort hinder i de flesta fall, särskilt på kliniken. Ja, jag har varit i behov av alla språk jag kan under denna resa för överlevnad.

     Det var även kulturskillnader, exempelvis sättet man tilltalade sina patienter och handledare. Dessutom är man mycket artigare i Frankrike än i Sverige, till exempel säger man alltid goddag när man stiger in i butiker eller lämnar. Det var även viktigt att ge plats åt äldre, gravida och skadade personer i tåget.

Jag har verkligen skaffat mycket respekt för nyanlända och flyktingar som tar sig till ett helt nytt land och behöver lära sig allt från grunden på nytt, likväl språk som kultur samt systemet, för att anpassa sig till samhället.

Folket i Frankrike är mycket mer sociala än i Sverige. Därmed var det vanligt att gå ut efter skoltid mitt i veckan med vänner fram till sena nätter. Varje morgon på söndagar är marknaden “Marche Saint-aubine” även öppen fram till klockan 14.00. Där hittar man bland annat maträtter från olika länder, böcker, frukter, smycken och mycket mer. Det finns även en biograf i stadens kärna. Utöver det kan man köpa ett årskort på 20€ för att cykla runt staden. Dock är det kostnadsfritt de första 30 minuterna innan extra avgifter förekommer (Tips: Byt cykel vid en cykelstation innan 30 minuter har passerat för att undvika dessa extra kostnaderna). 

     I och med att staden är liten, spenderade jag mycket tid utanför Toulouse på helgerna. Detta då ett av mina intressen är att utforska nya platser. 

     Olika platser jag besökte över helgerna/på ledigheterna:

• Lyon

• Bordeaux

• Barcelona (Med ESN Toulouse som anordnar flera kulturvänliga eventer, fester och aktiviteter för erasmusstudenter)

• Marrakech 

• Albi (en liten stad som låg en timme bort från Toulouse)

• Paris 

• Marseille

• Foix (en liten stad som låg en timme bort från Toulouse, rekommenderar att man besöker slottet)

Toulouse är en liten studentstad med bra kommunikation till olika städer. Därmed kunde man ta sig med tåg till de flesta platserna. 

     KI buddy-systemet finns även i Toulouse som arrangeras av ESN Toulouse, en aktiv organisation. Länken finns på deras instagram (@ESNToulouse). Sedan har de flera Whatsapp-grupper som man kan gå med i för att få ta del av deras dagliga aktiviteter som exempelvis picknick på Pech-David Hill (Tips: Åk linbanan bredvid universitet/Pech-David Hill vid solnedgången).

     Restauranger jag rekommenderar i Toulouse är:

• Le Marocain 

• Wok to walk

• Chez nous les libanais