Kliniken låg på Geitmyrsveien 69 vilket är centralt i Oslo med fin utsikt runt hela kliniken mot bland annat Holmenkollen. Tandläkarstudenterna i Oslo hade fler klinikpass än vad vi hade på KI. Man hade klinik alla dagar förutom på måndagar. På måndagar hade de norska studenterna alltid seminarium som inte var obligatoriskt för oss utbytesstudenter, så det blev en pluggdag för oss istället. Resterande dagar hade vi klinik varje dag, oftast både för- och eftermiddag.
Varje morgon gick man och hämtade ut kläder i ett rum och sedan upp på kliniken, våning 5 eller 6. På kliniken hade de ett gammalt journalsystem, Salud, som var mycket mer komplicerat och omständligt än T4 som vi har på KI. Det tog ett tag innan man lärde sig det fullt ut, men min klinikpartner och de andra norska studenterna var alltid väldigt hjälpsamma om man behövde hjälp.
Istället för digital röntgen hade de fosforplattor vilket betydde att man behövde framställa och konvertera varje rtg man tagit i en maskin för att man skulle få in bilderna i journalen. Att ta röntgen var i början svårt och komplicerat, vilket gjorde att man blev tacksam för att KI har digital röntgen.
På kliniken arbetade man tillsammans med en klinikpartner och delade på passen precis som på KI. Jag hade fick en hjälpsam, trevlig klinikpartner som delade med sig av sina patienter.
Klinikpassen var indelade efter ämne- protetik, cariologi, parodontologi, endodonti, mottak (inskrivning) och oral kirurgi. Om man hade cariologi, parod eller protetik på schemat hade det ingen betydelse för sin behandling. Det enda var om man skulle göra endodontisk behandling, man behövde då boka specifika bås. I slutet av terminen kunde det vara svårt att få tid, men det gick oftast att lösa för oss utbytesstudenter ändå för att vi skulle ha möjlighet att hinna klart med våra behandlingar innan hemresa.
Om man skulle göra större behandlingar i protetik eller parodontologi skrev man upp sig på en lista så kom specialister och gick igenom terapiplaneringen. Det kunde man göra närsomhelst under alla vux-klinikpass.
Mottak hade man bara enstaka gånger vilket är KI:s motsvarande till inskrivning av patienter.
Oral kirurgi hade jag bara enstaka gång innan jag bytte ut de passen till PED-pass istället.
På kliniken hade varje grupp en egen sekreterare. Sekreteraren hjälpte till att hitta och boka in patienter, boka endobås, eller om man hade andra frågor rörande patienter och bokningar. Man kunde även gå dit och fråga efter specifika patientbehandlingar, och ibland hade de möjlighet att hitta en lämplig patient.
Kommunikationen med patienterna gick för det mesta bra. Eftersom svenska och norska är relativt lika gick det bra att prata svenska med patienterna. Efter tid lärde man sig att använda norska ord som gjorde det lättare för patienterna att förstå. Det gick även bra att blanda svenska och norska i journalen. Det var väldigt tacksamt att kunna prata svenska med både patienter- och instruktörerna.
En skillnad mot KI var att man skulle tilltala instruktörerna/tandläkarna genom deras efternamn. Instruktörerna hade även fasta dagar och grupper, så man hade exv samma lärare varje tisdag EM, samma varje onsdag FM osv, vilket var bra då man lärde känna varje instruktör bättre.
Det fanns även möjlighet att göra karies- och excaveringsprov samt andra behandlingar som man önskade att få tillgodoräknat i Sverige. Det är dock lite ändringar gällande journal- och rtg-utdrag som inte har varit ett problem tidigare, pga GDPR. Tips inför resan att prata med lärarna på KI innan man åker på utbyte vad de behöver för att man ska kunna tillgodoräkna behandlingar, och sen direkt när man kommer till sitt partneruniversitet fråga vilka journalhandlingar man kan hämta ut.
Vi följde endast det teoretiska från KI. ORT och PED tentorna skickade de till oss i Oslo så att vi kunde skriva de samtidigt som studenterna på KI.
Examensarbetet hade vi redovisning av halvtidsrapporten i maj. Jag kunde vara med och redovisa på zoom-länk.
Jag tycker generellt att det var ganska svårt att strukturera upp examensarbetet när jag befann mig i Oslo och min partner i Stockholm. Det var svårt att få ihop möten med våra handledare då jag ofta hade klinik när vi skulle ha mötena. Men det löste sig alltid. Men en god ide kan vara att förbereda och göra så mycket som möjligt innan man åker iväg på sitt utbyte så att det inte blir en stress när man är iväg.