Terminen i Grekland börjar lite senare då de har tentaperiod i januari/september. Det fanns inget startdatum för utbytesstudenter. Jag började sista veckan i februari och då var jag inte först på plats men inte sist heller. Det fanns ett stort socialt program för alla utbytesstudenter i Heraklion och då blev man tilldelad en fadder som hjälpte en med allt man behövde. Det anordnades en massa aktiviteter (lekar, fester, middagar, resor, utflykter osv) under hela terminen så det fanns alltid något att göra.

När det kommer till ekonomin så var Heraklion mycket billigare än Stockholm. Mataffären var billigare och varje vecka anordnades en marknad där man hittade närodlad frukt och grönsaker till väldigt bra pris. Det var även billigt att äta ute och det fanns flera appar för att beställa mat hem gratis. Det fanns även en restaurang på universitetet (på gångavstånd till sjukhuset) som serverade lunch för 2-4 euro. Utbytesstudenter fick även äta gratis på sjukhusets restaurang som hade ganska bra mat men inte alltid ett vegetariskt alternativ. I Heraklion fanns det däremot många fina restauranger med olika sorters mat och fortfarande billigare priser än Sverige.

När det kommer till transport så fanns det bussar att åka med för 0,60-0,80 euro beroende på hur långt man åkte. Jag åkte buss varje dag till sjukhuset (som ligger utanför staden) men i övrigt så kunde man gå överallt i innerstan då Heraklion inte är så stor.

En skillnad mot Sverige är att man inte kan betala med kort överallt i Grekland. Det går bra för det mesta, men jag skulle rekommendera att ha med sig kontanter. Bankomater finns överallt, speciellt i innerstan. För mig hade “eurobank” den bästa växelkursen. 

Värt att nämna är att alla Erasmusstudenter får ett bidrag på 200-300 euro/mån under utbytesmånaderna. 

Boendesituationen var lite krånglig då det finns en massa Airbnbs, där ägarna helst inte vill hyra ut till studenter efter maj. Jag stannade till slutet av juni och behövde hitta något för lite längre tid.

Jag blev tipsad av min kontaktperson att gå med i den här Facebookgruppen:

https://www.facebook.com/groups/AccommodationHeraklionCrete 

Många studenter bokade Airbnbs i början av utbytet och sedan kontaktade de olika annonser på Facebook. Det som är bra är att man kan kolla på lägenheten innan man hyr den men då måste man vara på plats. Många Airbnbs hade också möjligheten till längre uthyrning. 

Jag bodde väldigt centralt då det kändes skönt att ha nära till allt. Sjukhuset ligger ungefär 30 minuter från centrum så många andra studenter valde att bo närmare sjukhuset. Det betydde dock att de hade längre restid till de flesta sociala evenemang. 

Jag hittade några lägenheter via Facebookgruppen men var inte helt nöjd med dem. Till slut hittade jag en lägenhet i centrala Heraklion via en kompis som redan pluggade där. Det var en tvåa på 40 kvadrat med bäddsoffa och dubbelsäng för 625 euro/mån. Så boende var en av de dyraste kostnaderna. Om den högre kostnaden inte är ett problem skulle jag rekommendera att bo i stan då det är roligare att ha nära till alla aktiviteter, nattliv, mataffärer osv. Ett allmänt tips är att kontakta så många personer ni kan och alltid be om bilder av bostäderna ni tittar på. 

Det grekiska läkarprogrammet är 6 år och man läser teori de första fyra åren och sedan praktik de sista två åren. Vilket innebär att studenterna som jag hade placeringar med redan hade gått igenom all teori och förväntades kunna det. Studenterna hade en hel del kliniskt ansvar och skrev daganteckningar för alla patienter.

Hierarkin på sjukhuset var också annorlunda. Man hade inte samma kontakt med läkarna som man har hemma. Man fick sällan spendera tid med specialister eller överläkare utan oftast satt studenterna själva eller med nyexaminerade ST-läkare som oftast hade mycket att göra och var stressade. Upplevelsen skilde sig mellan olika placeringar men jag tyckte att de mest kirurgiska placeringarna såsom kirurgi, ortopedi och onkologi var väldigt hierarkiska. 

Det var många fler grekiska studenter placerade på samma avdelning än vad vi är vana med i Sverige. Men eftersom jag som utbytesstudent hade kortare placeringar än de grekiska studenterna fick jag oftast prioritet för att vara med på operationer osv. 

 

Min kontaktperson på Kretas universitet gav mig tydliga instruktioner inför varje placering men det var inte alltid de på avdelningen visste att man kommer. Detta ledde till mycket väntetid första dagen på placering. Man har ganska många veckolånga placeringar på T7 och då tyckte jag att det var lite för kort tid för att hinna komma in, förstå rutinerna och faktiskt lära sig. 

Man fick fler möjligheter att delta på operationer och t.ex suturera om man ville det. När det var mindre att göra på avdelningen kunde man gå till kirurgakuten och få fler chanser att suturera.

Hygienen var inte alltid optimal och läkarna hade lite annorlunda rutiner än vi i Sverige men man kunde alltid göra saker på sättet vi har lärt oss på KI. 

En annan stor skillnad var att många av läkarna hade på sig civila kläder under sin vita rock och studenterna hade på sig scrubs som de äger. Man fick engångs-scrubs för operationer men de skulle man inte använda utanför operationssalarna. Så ett tips är att ta med sig scrubs för vardagen och inte bara vita rockar. 

Vissa läkare och överläkare skulle gärna spendera lite extra tid med studenterna efter ronder och diskutera intressanta fall. De var även allmänt tillgängliga på avdelningen om man hade frågor och förklarade saker under operationerna.

Patientkontakt var svår för de studenter som inte pratade grekiska, men ibland träffade man internationella patienter då Kreta är en semesterort.

Grekiska är mitt modersmål så jag pratade för det mesta grekiska vilket underlättade med patientkontakten. Det var svårare för andra utbytesstudenter som inte pratade grekiska, men för det mesta var det någon som översatte. Ibland hölls hela ronder eller seminarier på engelska så att utbytesstudenter skulle kunna vara med men det hände tyvärr inte så ofta. Engelskakunskaperna hos personalen skilde sig åt ganska mycket men studenter och yngre läkare pratade ofta bra engelska. Så om man följde med dem kunde de översätta och förklara under operationer.

Det erbjöds en språkkurs i grundläggande grekiska på Zoom en gång i veckan. Personalen blev glad om man hälsade på grekiska så många utbytesstudenter lärde sig några vardagliga fraser.

Det fanns flera danskurser på universitet som var gratis och flera hiking grupper som anordnade utflykter till ganska bra priser. Kreta är en ganska bergig ö med en högsta punkt på 2,456m så det är perfekt om man gillar hikes.

Under våren blev det snabbt varmare och man började bada från slutet av april. Ön är ganska stor och har några av de mest kända stränderna i Grekland. Det finns fyra städer på Kreta och Heraklion är den största av dem. Det fanns många fina byar på södra sidan av ön som var kända för olika saker såsom keramik och hippiefestivalen. Chania är kanske den mest besökta stad på Kreta och det var väldigt värt att besöka speciellt när det blev varmare vädret då några av de mest populära stränder ligger där. Det går flera bussar dagligen mellan de största städerna, men om man vill besöka mindre byar och stränder skulle jag rekommendera att hyra en bil. Under lågsäsong betalade jag ungefär 20 euro/dag för en liten bil. 

Min dag på sjukhuset slutade ofta runt lunchtid. Det fanns flera lugna caféer med tillgång till wi-fi där man kunde plugga och det var allmänt ljusare än i Sverige så folk ville gärna ses ute. 

Det skapades en stor chatt med alla faddrar och utbytesstudenter. Nästan varje dag skrev någon i gruppen och ville hitta på något. Heraklion är en studentstad med massa restauranger, caféer, barer och klubbar så det fanns en stor variation att välja mellan. Uteserveringar är väldigt populära i Grekland så man kunde sitta ute från början av mars. 

Kreta har mycket rik historia. Knossos är den största arkeologiska fyndorten från grekisk bronsålder och ligger i utkanten av Heraklion. Det finns dessutom diverse museum och ett stort akvarium där det mesta är gratis/studentpris. 

Att få åka på utbyte och få uppleva ett annat lands sjukvårdssystem har öppnat mina ögon..

Jag har uppskattat sjukvården vi har i Sverige samtidigt som jag tar med mig de positiva aspekterna från Grekland. 

Det har varit en otrolig chans att få träffa vänner från hela världen och lära mig om olika kulturer och sjukvårdssystem.

Det var definitivt en krävande process med allt pappersarbete som krävs innan, under och efter utbytet och även en mer krävande termin då du själv måste ansvara för ditt lärande. En del av mitt hjärta är fortfarande kvar på Kreta även om utbytestiden är över och jag är nyfiken på allt spännande som kommer framöver och trots allt arbete som utbyte innebar så skulle jag göra om det. Så tveka inte! Under en utbytestermin lär du dig och skapar erfarenheter som kommer bidra till att du utvecklas som person och framtida läkare. Jag tycker att alla borde ta chansen och åka på utbyte.