Reserapport - KI-student
En bild från ingången till vår lägenhet med utsikt ner mot Temple Bar under St Patricks Day!
Lärosäte: Technological University Dublin
Utbildningsprogram: Biomedicinsk analytiker
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Hösttermin 21/22
Namn: Jelena Krsmanovic
E-postadress: jelena.krsmanovic.jk@gmail.com

Innan avresa

Varför utbyte? Varför Dublin?

Jag hade sedan en lång tid tillbaka haft ett intresse för att plugga utomlands. Det hela började efter en språkresa i Oxford för många år sedan. Det hela öppnade en helt ny värld med alla sorters möjligheter. Det var en ny kultur, nytt folk och ett nytt jag. Jag visste därefter att jag skulle göra samma resa igen många år senare. När jag blev antagen till BMA programmet var det första jag kollade upp vad man hade för möjligheter till utbyte. Som student på inriktning klinisk fysiologi hade jag möjlighet att söka utbyte till Dublin och Lissabon. Dublin var en stad som sedan lång tid tillbaka hade tilltalat mig. Det var en gotisk stad men med ett folk så fulla av glädje. Därefter kunde jag endast se mig själv i Dublin varje gång jag tänkte på utbytet. Vi fick information från utbytesansvariga varje år under tiden på programmet, trots att ansökningarna skedde under termin 4. Det var bra med information och extra bra var att vi under en fördjupnings föreläsning om utbytet fick höra från tidigare BMA studenter som hade varit på utbyte. Jag fick då veta att Lissabon utbytet var kortare än utbytet i Dublin, och man fick åka 2 personer från klassen. För Dublin utbytet kunde de endast erbjuda 1 plats, alltså åkte man ensam och under en längre tid. Jag fick gång på gång råd om att samla på mig meritpoäng, vilket var därför jag anslöt mig till BAS och MF under kortare perioder. 
Under termin 4 när det var dags att söka så skulle man skriva ett Letter of Motivation samt fylla i ett formulär. Jag kryssade i Lissabon som mitt första val. Helt plötsligt kändes det skrämmande att åka till Dublin helt själv under en längre period. Lissabon var mer bekvämt. Några veckor senare fick jag svar från utbytes ansvarig om att blivit erbjuden en plats för att åka till Lissabon. Jag var så obeskrivligt glas och kunde inte vänta. Utbytet till Lissabon skulle dock ske under termin 5 och vi fick ganska snabbt efter höra att det blivit inställt på grund av COVID. Jag var helt förkrossad. Det jag hade varit min dröm under utbildningens gång, och bara på några veckor var det över. Jag insåg helt plötsligt att detta inte endast var något jag ville, men något jag behövde. Snabbt så tog jag kontakt med utbytes ansvariga igen och frågade om det fanns någon möjlighet alls att jag kunde åka på ett annat utbyte istället, det spelade inte längre roll var eller när. I början av oktober fick jag svar om att en plats på Technological University of Dublin (TUD) hade säkrats. Äntligen var det min tur!

Vad skulle man göra innan avresa?

Efter att vi fått svar från KI om platserna för utbyte så skulle man även söka platser på partneruniversitetet. Detta var lite mer komplicerat då det skedde ganska tidigt inpå och vi ej hade fått tillräckligt med information från KIs sida, exempelvis avresedatum och liknande. Jag skulle starkt rekommendera att ta kontakt med andra som ska på samma utbyte för att fylla i ansökningarna tillsammans så att inget blir fel. Jag fick reda på att 3 andra studenter från den andra BMA inriktningen laboratorie medicin skulle åka under samma period som mig. Tillsammans kunde vi göra ansökningen vilket underlättade för alla. Vi bestämde oss även för att göra en chatt på messenger där vi kunde hålla kontakten. 
När svar från universitetet om antagning hade kommit, och det på papper var garanterat att vi kunde åka, började allt röra sig ganska fort fram. Jag blev tilldelad 2 handledare från TUD som skulle hjälpa mig skriva examensarbetet, samt 1 handledare från KIs sida. Det är viktigt att så snabbt som möjligt ta kontakt med handledarna och etablera en relation samt motivera vad man har för mål med examensarbetet. Jag skulle starkt rekommendera ett möta med alla handledare så att även dom får tala ut och veta att de är på samma sida. Jag fick information från min huvudhandledare om allt som skulle göras innan jag åkte till Dublin ganska tidigt inpå. Jag skulle utföra 13 sk HSELand kurser för att kunna göra min VFU på sjukhuset jag hade blivit tilldelad (Private Mater Hospital), samt lämna in ett CV, vaccination bevis, COVID certifikat och ett utdrag ur belastningsregistret. Tiden i Dublin skulle fördelas mellan en VFU och mitt examensarbete. Innan jag åkte till Dublin skulle jag för kursen Vetenskaplig metodik II lämna in en projekt plan för arbetet. I Sverige så förväntas eleverna ansluta till olika forskningsgrupper och aktuella projekt, men i Dublin så ska eleverna leda egen forskning. Det var därför väldigt förvirrande när jag efter flera veckor fortfarande inte hade fått ett projekt. Det slutade med att jag hamnade ganska mycket efter i min projekt plan. Till slut så anordnades ett möte mellan alla handledare där Dublin teamet fick information om att jag skulle få ett projekt från deras sida, och inte vice versa. De hade tyvärr inga aktuella projekt att erbjuda och därför fick jag komma på en egen frågeställning. Det slutade med att jag skulle jämföra EKO mätningar före och efter ASD closure procedure, då sjukhuset jag skulle vistas på hade många ASD patienter. Allt löste sig till slut, men det var ont om tid och jag önskar att de i Dublin hade fått korrekt information i förväg. 
En bild från vår picknick i St Stephens Green, ca 10 min från vårt boende!

Ankomst och registrering

Den 19e februari var det dags! Jag hade bokat min resa till Dublin tillsammans en student som gick BMA inr lab. med. Det var mycket känslor på flygplatsen och det kändes mycket bättre att ha någon där med sig. Jag hade fått information från teamet i Dublin att min VFU skulle börja den 21a februari, precis som den hade gjort om jag var i Sverige. Detta var då en EKO fördjupningskurs. 

Den 19e februari åkte vi tidigt på morgonen, mitt i en snöstorm, iväg från Sverige. Mina handledare från Dublin hade erbjudit sig att möta upp mig på flygplatsen, men då jag inte reste själv kände jag inget behov av att möta upp dom. Från Dublin flygplats tog vi en taxi till Temple Bar, där vår första lägenhet var. Tillsammans hade jag och min kursare bokat en AirBnB som vi skulle bo i de första 2 veckorna. Första dagen handlade främst om att landa mentalt i den resa som låg framför oss. 

Dagen efter mötte vi upp våra 2 andra kursare och begav oss mot TUD campus. Detta var en söndag och skolan hade än inte börjat, men vi tyckte alla det var viktigt att se hur vi skulle ta oss dit. Gåendes så tog det ca 25-30 min att ta sig till campus från vår lägenhet. Därefter tog vi oss den första promenaden, av det som mycket senare skulle bli flera, runt om i staden där vi nu skulle bo. 

Dagen efter var det dags för första VFU dagen på Private Mater. Jag bestämde mig för att ta bussen då vi var mitt i en storm och det regnade som bara den (packa ner en regnjacka, inte ett paraply!). Jag var där i tid och mötte upp en i personalen som skulle ta hand om mig första dagen. Hon visade mig runt, introducerade mig, och ledde mig till min första eko undersökning. Första dagarna så bestämde jag mig för att främst observera då det hade varit ett tag sen jag kört EKO. Alla i personalen var jätte trevliga och respekterade detta men även uppmuntrade mig till att köra hela undersökningen när jag var redo. Efter några dagar var jag tillbaka i rutinen och det kändes jätte bra. 

Jag på campus dagen efter vi hade landat.

Ekonomi

Man får räkna med att utbyte kostar en del mer än vad det hade kostat om man inte åkte. Det som kostade mest var hyran och boendet. Hyran i Dublin är i genomsnitt 3 gånger dyrare än hyran i Stockholm. Jag hade dock innan förberett mig på detta och tagit CSN lån sen första året på universitetet. Jag hade dessutom sökt Erasmus stipendiet, som tyvärr endast räckte för 1 hyra i Dublin. Både jag och min kursare som jag bodde med delade dock samma värderingar när det gällde ekonomi och budget. Vi såg inte poängen i att åka iväg på utbyte om vi behövde stå ut med att leva sämre. Vi var ute och åt lite oftare än vad vi borde och spenderade kanske enligt vissa lite mer på utekvällar än vad som var idealt. Detta betydde dock ej att vi inte var sparsamma alls. Vi höll oss till en budget som vi skapade. De flesta dagar lagade vi mat hemma, och delade ju då även på kostnaden för alla matavgifter. Vi var sällan ute och shoppade kläder. Och pengarna som spenderades på utekvällarna var mer än värt det då vi blev rika på alla minnen. 

Bild på en byggnad på Grafton Street, nära där vi bodde.

Boende

Tillsammans hade jag och min kursare bokat en AirBnB som vi skulle bo i de första 2 veckorna. Det finns mycket att säga om boendet i Dublin, nästan för mycket. Vi hade endast några veckor i förväg börjat kolla lägenheter, då information angående datum för start kommit ganska sent från KIs sida. Det vi visste var dock att vi ville bo tillsammans och ha någonting lagom centralt så att vi slapp åka kommunalt till och från skolan. Vi var dock inte förberedda på priserna för att bo i Dublin, centralt eller ej. Dublin är nämligen den femte dyraste staden att hyra lägenhet i. Först och främst fanns det inte många lägenheter att välja mellan. De lägenheter vi hittade som var inom vår budget kunde man bara hyra i minst 1 år, vi skulle då bara vara där i lite mindre än 4 månader (ett jobbigt intervall att hyra på). Och ju kortare hyresperiod, desto mer pengar kräver dom. Vanliga hyrespriser för en lägenhet med 2 sovrum låg på 2000-3000 euro. Jag gick med i Facebook grupper där folk hyrde ut enstaka rum för 200 euros i veckan. Vi letade dock främst på dessa sidor:

- Rentola.ie

- Rent.ie

- Daft.ie

- Myhome.ie

- Spotahome.ie

Mitt största tips är att inte tveka när man söker lägenheter. Det var 2 gånger vi nästan hade fått lägenheten men tvekade då depositionen var dyr, och då vi endast väntade 1 dag med att göra ett val så hade redan någon annan hyrt den. Det slutade med att vi istället bokade en AirBnB. Detta var ett dyrare alternativ, men vi hade ej mycket att välja på. AirBnB lägenheten vi hittade låg i och vid Temple Bar. Temple Bar är ett område i Dublin 2 (regionerna i staden delas upp efter nummer), samt en väldigt populär pub i Dublin, nära floden Liffey mitt i stan. Vi bodde nämligen våningen över den livligaste gatan i Dublin. Musik spelades dygnet runt, turister utanför porten till lägenheten, och den bästa stämningen man någonsin varit med om. Varje morgon vaknade vi till ljudet av Guinness öltunnor som lastades in i baren och rullades på kullerstensgatan precis utanför lägenheten. Och trots att det blev jobbigt efter ett tag ångrar jag ingenting. Vi hade den bästa tiden någonsin i den lägenheten. Från att bara vara bekanta till att dela säng på 1 dag var delvis anledningen till att vi blev så nära under utbytets gång. Vi bestämde oss för att förlänga tiden i lägenheten och fick dessutom en rabatt på hyresavgiften. Vi var kvar i den lägenheten framtids början av april. Därefter lyckades vi hitta en mycket större lägenhet, på två våningar, för lite billigare pris. Lägenheten i Temple bar räckte för oss två, men vi båda förväntade oss besökare från Sverige ganska snart och visste att vi behövde något större om alla skulle få plats. Den nya lägenheten låg i Dublin 8, det vill säga väst om den tidigare lägenheten. Avståndet till campus blev mindre i och med detta. Den nya lägenheten tyvärr inte alls lika modern som den tidigare, men det gick att lösa ändå. Vi hade nu 2 badrum, 3 sovrum, 1 kök och vardagsrum enskilt. Det var nästan lite för stort för bara oss två, och det slutade ofta med att vi ändå la oss hos varandra. 


Sammanfattningsvis skulle jag beskriva erfarenheten med boende som lagom stressigt innan man faktiskt åker iväg, men man måste lita på att det löser sig. Jag skulle också absolut rekommendera att hitta någon att dela boende med. Det blir billigare och så mycket roligare!

Den kända puben Temple Bar som låg precis bredvid vår första lägenhet, detta såg man varje dag påväg till praktiken och hem igen.

Studier allmänt

VFU placering

Då jag inte egentligen hade kurser på skolan (TUD) är det svårt för mig att dela mina åsikter om detta. Vidare fanns det dock mycket att säga om VFUn som tog plats i Dublin. Det var väldigt givande att ha en praktik i ett annat land då det visade sig att EKO rutiner varierade och jag fick lära mig nya sätt att göra undersökningen, exempelvis blev jag väldigt duktig på att ta fram bilder från subclavia då detta ingick i deras standard eko bildtagning. Undersökningarna gjordes på 1 timme, vilket jag tyckte var tillräckligt med tid. På tidigare VFU placeringar i Stockholm var det väldigt vanligt med undersökningar på 40 minuter, vilket sällan lämnade tid för studenter att hinna öva. Patienterna var alla otroligt trevliga och visade stort intresse för mitt lärande, och dom tyckte alltid det var lika intressant att höra om Sverige. Nästintill alla patienter jag tog emot var polikliniska patienter som remitterats för ett EKO pga symtom som andfåddhet eller arytmier, det var sällan det visade patologiskt på EKOt. 


Handledar-kontakt

Jag hade en lagom bra kontakt med mina handledare. Dom var båda två jätte trevliga och väckte verkligen ett intresse för forskning hos mig. För det mesta var dom snabba på att svara men enstaka gånger kunde det gå flera dagar utan att höra från dom. Jag skulle absolut rekommendera att göra deadlines veckovis med både handledare från KI och Dublin. Det kunde ibland ta upp till 1 vecka innan jag fick någon respons för mitt skrivande, under tiden var det väldigt svårt att fortsätta skriva då man ej visste om man var på rätt spår. Irländarna är kända för att vara tidsoptimister, vilket även visades i arbetet. Många möten planerades ca 20 min i förväg och det var därför väldigt viktigt att hela tiden uppdatera mailen då det var lätt att missa dessa snabba beslut. Jag kände även att standarden mellan TUD och KI var ganska olika. Kommentarer och feedback jag fick från mina handledare på TUD sidan var mycket lindrigare än det jag kunde få av min handledare på KI sidan. Jag vet att de andra kursarna som jag åkte med endast hade handledare från TUD vilket gjorde det väldigt svårt för dom att veta om texten de skrev räckte enligt KI standards. Jag skulle absolut välja att införa nya regler för utbytet som inkluderar att studenter på utbytet har en handledare från vardera sida.

Bild på mig innan ett aortaklaffbyte på cat labbet.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 5 på KI

Avancerad klinisk fysiologisk diagnostik - 7,5 hp

Min tid i Dublin var fördelat mellan en VFU på 7,5 hp samt examensarbete på 15,0 hp. VFU:n var i allmänhet en jätte bra upplevelse för mig. Det kändes verkligen som en fördjupning av det vi tidigare lärt oss på programmet och jag kände att min arbete tillslut blev självständigt. Personalen i sjukhuset var alla jätte stöttande och uppmuntrade mig till att köra så mycket EKO jag klarade av. 1 gång i veckan fick jag även vara med på Cat Labb, något jag tidigare inte fått se. Det fanns dock ingen riktig planering kring VFUn. Jag var på sjukhuset måndag till fredag 8 till 16 i 5 veckor. Det var dock ganska otydligt hur jag skulle göra med mitt examensarbete. I Sverige så var VFUn och ex arbetet 2 enskilda kurser, därför blev jag ganska förvånad när min handledare i Irland hörde av sig till mig efter lite mindre än 2 veckor på sjukhuset och frågade om min datainsamling och hur det hade gått hittills. Det var då jag fick veta att jag skulle göra både min datainsamling och vanliga VFU samtidigt. Ca 4 veckor in i VFUn fick jag även höra från min handledare att jag enligt dom skulle ha min VFU/vistas på sjukhuset under hela mitt utbyte, dvs ca 13 veckor. Jag blev då ganska chockad och hoppades på att det var ännu ett missförstånd. VFU är roligt men utmattande, och jag hade svårt att förstå hur jag skulle förväntas vara på sjukhuset varje dag 8 till 16 och samtidigt skriva mitt ex arbete. Det var då jag bestämde mig för att göra ett stort zoom möte med handledarna från Dublin och från KI där de fick reda ut situationen. Endast då fick handledarna Dublin veta att jag egentligen bara skulle ha en VFU på 5 veckor. När jag pratade med andra VFU studenter på sjukhuset fick jag höra om att deras VFU perioder vanligtvis är mellan 10 och 13 veckor, medans vi på KI kör 3 till 4 veckor i taget. 


Examensarbete i biomedicinsk laboratorievetenskap - 15,0 hp

Jag hade fått information från ansvariga på KI om att sjukhuset jag vistades på hade en databas för de mätvärden jag behövde. När jag dock gick och pratade med personalen på sjukhuset och detta hade de ingen aning om en databas. Jag fick vidare gå och diskutera detta med enhetschefen, och även hon var förvirrad över vad jag menade. Det fanns tydligen inte alls en databas med mätvärden. Detta skulle vidare försvåra mitt arbete ganska rejält. Jag fick manuellt gå in och kolla alla patienter som varit inbokade för Cat labb varje dag sedan 2016 och se om de stämde in på de kriterier jag hade för patienterna dvs ASD med eko mätningar före och efter ASD proceduren. Detta tog längre tid än vad det kunde gjort om det inte varit fel i kommunikationen. De patienter jag hittade som hade haft ASD hade dock ej tillräckligt med EKO mätningar, det var alltså ofullständiga EKO undersökningar som gjorts och där föll det bort allt fler viktiga parametrar. Med tiden fick jag korta ner min frågeställning och kunde endast undersöka 2 parametrar, och dessa parametrar fick jag själv gå in och mäta då värden saknades i undersökningarna. Detta tog mycket av min resterande tid på VFUn. Efter mina 5 veckor hade vi beslutat om att jag kunde komma in ca 1 gång i veckan eller när det behövdes för att samla på mig mer data. Datainsamlingen höll på under nästintill hela utbytet då det hela tiden fattades mätvärden för mina patienter eller annan viktig data. Men efter de 5 intensiva VFU veckorna kunde jag sitta hemma allt mer och fokusera på att skriva arbetet och hålla mig till deadlines vi fått från KIs sida.

Royal Exchange i Dublin, likt en saluhall med massor av små butiker.

Språk och kultur

Språket var inget problem då jag talar flytande engelska. Ibland kunde det dock bli förvirrande med dialekten, detta var dock innan den smittade av sig. Som jag nämnt många gånger till folk som frågat så var det ett annat liv i Dublin. Människorna är sofistikerade och så lätta att umgås med, vilket kan kännas som en stor skillnad när man tidigare endast bott i Sverige där folket oftast beskrivs som kalla. Vardagen i Irland var mer avslappnad än i Sverige. 

Den enda kulturkrocken jag kan värna om är sättet dom säger tiden på. Under praktiken fick jag en dag sovmorgon då en i BMA personalen berättade om en försening i schemat, hon sa till mig att vara på plats "half ten". Half ten tolkade jag som 9.30. Nästa morgon var jag där 9.30 och får frågan om varför jag är där så tidigt, varav jag förklarar att jag fick information om att vara där "half ten". Det klickar då för båda oss att half ten betyder 2 olika saker. I Irland menar dom 10.30 när dom säger half ten, "half" innebär halv över inte halv till. 

Regnbågen vi såg ganska regelbundet utanför mitt fönster

Fritid och sociala aktivteter

Kontakt med andra studenter

Då jag befann mig på sjukhuset, som ensam student, var det svårt att få kontakt med andra studenter. På universitetet, dvs på campus, var det allt lättare. Min kursare, som främst spenderade tid på universitetet, blev bra kompis med de andra irländska studenterna. Och det var på detta vis jag lärde känna människorna från universitetet. Vi etablerade ganska snabbt en vänkrets och blev nära med de andra studenterna men även människor utanför universitetet. Universitetet i sig anordnade ej några aktiviteter för utbytesstudenterna, iallafall inga som vi var medvetna om. Vi uppmuntrades till att ansluta oss till Erasmus Dublin Facebook och WhatsApp gruppen, som var aktiv dygnet runt. Det var alltså ej svårt att hitta människor att umgås med. Det var främst de andra studenterna på TUD som planerade träffar och olika evenemang, det blev exempelvis en tradition att på torsdagar dra ut till en pub nära skolan som hette McGowans. Där fick man möjligheten att lära känna folk utanför universitetet. 

Dublin som stad

Dublin är en oerhört vacker stad att bo i. Det kanske ej är en traditionell skönhet då många byggnader är flera år gamla och ser allmänt slitna ut. Men det finns en viss charm. Det är ett annat liv i den staden som inte går att beskriva. Trots långa regniga och grå dagar kan jag inte sluta associera staden med värme och glädje. Gotiska byggnader och massvis av pubar vid varje hörn, grönska som jag aldrig sett tidigare och de allra vackraste regnbågarna. Att besökaUnder mina många veckor i Dublin fick jag de absolut finaste platserna. Nedan har jag listat några av de många platser som gjorde mig så förälskad i denna stad och detta land. 


• Cliffs of Moher

Jag åkte till Cliffs of Moher då min familj var på besök. Vi valde att betala för en Bus Tour som skulle starta 8.00 och tog slut ca 18.00. Vi tyckte allihopa att det var värt pengarna vi betalade. I och med att de i Irland har vänster trafik uteslöt vi direkt en hyrbil och tyckte det allmänt blev lättare att ta oss runt med en tourguide och buss. Vi fick se ett och annat slott på vägen till klipporna samt massvis av gulliga kor och får. Mitt bästa tips är att klä sig varmt och att ha en regnkappa i hand. 


• Howth

Howth är en by ca 30 min utanför Dublin. Snabbast och smidigast är att ta tåget (sk Dart) dit, då man även får den vackraste utsikten av kusten i Irland. 


• National Botanic Gardens

En botanisk trädgård norr om Dublin. Jätte värt att se och vistas i under en solig dag!


• St Stephens Green

Vacker park mitt i staden! Nära finns massa caféer och kiosker. Att rekommendera är att gå och köpa en doughnut vid ståndet bredvid och sätta sig vid fontänen en solig dag!


• Grafton Street

Inget slog promenaderna längst denna gata påväg till och från Dunnes varje dag.


• Trinity College 

Trots att det inte var vårt campus var det mer än värt att se. Flera kilometer av gotiska byggnader och ett utav Europas kändaste bibliotek finns här. 


Vidare kan jag även nämna vart man hittar den godaste maten i Dublin: Reynas, Wagamama, NoLita och Izakaya.

Samt ställen där vi haft det som roligast: No name bar, McGowans, Lucky Duck och Flannerys. 

Cliffs of Moher

Sammanfattning

Det kändes som ödet. Att jag till en början sökte för att åka till Lissabon men istället hamnade i Dublin, så som jag från första början hade tänkt mig, är ett tecken på att det var menat. Att jag först var för rädd för att söka just det utbytet för att det verkade så främmande och så ensamt. Det är det utbytet handlar om främst, att vara obekväm! Det är så man hittar sig själv, och framförallt så man hittar andra. De relationer jag skapat under perioden i Dublin är vänskaper jag endast hade sett på film och läst om i böcker. Att åka till Irland är det bästa jag har gjort. Jag har skapat minnen för livet och träffat de mest fantastiska människorna. Än idag har jag kontakt med studenterna från Dublin, så pass att vi nu i sommar åkte iväg till Holland för att träffas igen. Det blev alltså en återträff med människor jag inte ens visste existerade för 1 år sedan. Om du som läsare får en möjlighet som denna, ta den! Åk! 

Min passion för yrket som BMA fick också utrymme att växa under utbytet. Det var oerhört motiverande att se hur man som BMA kan jobba i andra länder och jämföra arbetsplatser. I min motivering för ansökan om utbyte uttryckte jag hur BMA yrket idag är diffust - det finns inte en ömsesidig förståelse för vad yrket innebär och möjligheterna som finns med utbildningen, och jag tror att mycket av det beror på att det varierar på en internationell nivå. Jag hade som mål att efter mitt utbyte känna att jag gjort min del i att sprida kunskap kring yrket till allmänheten och förhoppningsvis kunna säga att jag bidragit till ett ökat intresse för internationalisering inom yrket, både för mig själv och andra. Idag, efter många månader, har titeln BMA fått en större innebörd för mig än den hade tidigare. Jag har tack vare detta utbyte blivit upplyst om yrket i ett annat land och hur jag med denna kunskap nu kan hjälpa till att främja utvecklingen av professionen. Jag ser framför mig så många fler möjligheter med den titeln jag har och är så glad att jag fått se hur vi som BMA kan bidra på ett internationellt plan. 


Jag och min rumskamrat/kursare i Howth