När jag startade utbildningen till tandtekniker på KI hade jag inga planer på att åka på utbyte någonstans. Men så fick vi under termin två information om att åka till Norge och ett litet frö såddes. Bilden av utbildningen i Norge presenterades på ett väldigt positivt sätt och jag började fundera över att det nog skulle vara både lärorikt och utvecklande att hamna på ett nytt ställe under några månader. När så även två goda klasskamrater kände samma sak gjorde vi slag i saken och kastade oss över ansökningsblanketterna. Under ansökningsprocessen hade vi nära kontakt med studenthandläggaren vilket var en trygghet då det var lätt att förvirras av alla blanketter som skulle fyllas i. I samma veva fick vi mer specifik information om högskolan och om hur vi skulle söka boende. Norge är ett relativt dyrt land att leva i, men med stipendiet från erasmus så kändes det som att det skulle kunna fungera. Men det är ju alltid bra att ha extra pengar att ta av om det skulle uppstå något.

Vi bestämde oss för att resa dagen innan kursstart med förhoppningen om att saker skulle falla på plats allteftersom. Det fungerade bra, Oslo är ändå så pass likt Sverige att man inte behöver så värst lång tid att acklimatiera sig. Vi blev erbjudna att få hjälp av en student som kunde visa oss tillrätta när vi kom fram. Men då vi var tre stycken som åkte så kände vi oss så pass trygga att klara av det själva så vi avstod från den hjälpen. Vi valde att resa med tåg och kom då väldigt billigt undan eftersom vi bokat tre månader i förväg. När vi väl var framme hade vi såpass mycket bagage så vi tog taxi till det ställe som ordnade med nycklar till studentboendet. Det är ju naturligvis lite förvirring till en början men allt löste sig bra och vi hamnade så småningom i de studentrum vi blivit tilldelade.

Om man ville så fanns det väldigt mycket verksamheter för utbytesstudenter att hoppa på och om jag hade åkt ensam hade jag troligtvis varit flitigare med sådana aktiviteter. Som det var för oss så blev vi erbjudna att delta i nollningsaktiviteter som hölls för årskullen under oss på tandteknikerutbildningen. Så vi deltog i det mesta som anordnades och kände oss väldigt välkomna och kom på så vis att lära känna våra nya kamrater på skolan lite bättre. Våra nya lärare mottog oss fint och vi kände ganska snabbt att det var en väldigt familjär stämning på institutionen.

Bostaden fick man söka själv genom att registrera sig på en bostadssida för studenter på nätet. Där fanns en speciell kö för utbytesstudenter vilket innebar att vi fick förtur och blev i stort sett garanterade en bostad, förutsatt att den söktes i tid.

Boendet som tilldelades var studentrum i korridor där sju personer delade kök. Det var fräscht, hög standard och centralt om än något dyrt. Campus låg inom gångavstånd och det gjorde även centrum och mysiga kvarter vilket gjorde det väldigt trivsamt.

Studierna i Norge skillde sig en del från studierna på KI. Den största skillnaden var att vi inte behövde bli godkäna på de arbeten vi jobbade med under kursens gång. Utan det som räknades var vad man åstadkom under examinationen på slutet av vistelsen. Jag upplevde det som att det blev en något slappare stämning på grund av detta.

En annan skillnad var att tandtekniker och tandläkare inte studerade på samma område i Oslo. Detta innebar att samarbetet dem emellan var väldigt litet, vilket kan vara tråkigt på ett sätt. Men en positiv sak var att samanhållningen inom institutionen blev väldigt stark och familjär.

Under kursens gång hade man även ca tre utvecklingssamtal på en halvtimme vardera med en lärare om det man arbetade med för tillfället. Man kunde även ta upp annat som man funderade över. Detta upplevde jag som mycket bra då saker kunde fångas upp och kollas av i lugn och ro. Dock så upplevde jag att själva bedömningen av arbetena var något mildare än i Sverige.

Det tog ett tag att vänja sig vid det norska språket. I början satt man och koncentrerade sig benhårt för att hänga med och det var en hel del nya ord som kom upp ofta som man inte förstod. Detta släppte dock så småningom och man kände sig välkommen att fråga om det var saker man inte förstod.

Den norska kulturen är ju annars inte så olik den svenska. Jag upplevde Osloborna som väldigt positiva friluftsmänniskor. Dock så verkade det som att de förstod oss bättre än vad vi förstod dem rent spåkmässigt.

Det fanns stora möjligheter att ta del av sociala aktiviteter för utbytesstudenter. Man kunde följa med på rundvandringar i staden, gå och fika, gå på bio, gå på studentpub, dansa m.m. I Oslo finns även mycket friluftsliv om man så vill. Det är hela tiden nära till skog och berg. Sedan så är själva staden väldigt mysig att promenera runt i. Det finns många roliga affärer och caféer. Vattnet ligger också nära till hands om man vill ta en båttur på Oslofjorden.

Nu när vi var tre studenter som åkte tillsammans tror jag att vi fick något svårare att få kontakt med andra studenter än om man hade åkt ensam. Det är lätt att man upplevs som en egen liten grupp. Men vi passade på att ta del av några av de aktiviteter som anordnades för att komma in i studentlivet lite bättre. Så det är ett tips att ta del av det som erbjuds. Sen är det såklart kul att upptäcka staden på egen hand också.