Något man måste vara medveten om innan man åker till Uganda är att systemet är helt annorlunda jämfört med Sverige. Man får vara förberedd på att saker tar sin tid, och att det är ett annorlunda tankesätt.
I Uganda läser de totalt 6 år, då deras sista år är som ett internship på sjukhuset. Deras första 3 år är enbart medicin och de läser sina kurser tillsammans med läkarprogrammet.
Därför börjar de med sin klinik under år 4 och arbetar kliniskt resten av sin utbildning.
Det året vi åkte dit hade skolan året innan stängt ned ett helt år pga lockdown under covid vilket resulterade i att vår klass hade drabbats väldigt mycket och haft mindre kliniktid.
I Uganda tar man allt som det kommer, och det var många gånger vi blev frustrerade när vi kände att tid gick åt saker som vi hade kunnat hinna med annat.
Studenterna ska själva hitta patienter, och det var många gånger patienterna inte dök upp på sina inbokade tider.
Det var även flera gånger vi dök upp till skolan för att därefter få information att vi ej hade någon klinik.
Det är viktigt att man visar framfötter och tar för sig. Vi var noga med att ha dialog med ansvariga när vi hade synpunkter vi ville ta upp och tillsammans försökte vi hitta en lösning så att vi fick ut det mesta av vår utbytesstid, vilket de på skolan var väldigt måna om att vi skulle få!
En stor skillnad i det kliniska arbetet på skolan var det självständiga arbetet. Studenterna behöver godkännande för att få börja behandla, men alla steg därefter behövde inte godkännas. Oftast dyker lärare upp lång tid efter att lektionen börjar, men vi fick en del hjälp från tandläkare som jobbade på privatkliniken som finns inuti skolan.
Något som var nytt för i år var att kliniken hade bytt plats. Tidigare år har studenterna befunnit sig på sjukhuset, där de behandlat patienter. För 2 år sedan byggde de en ny klinik vid skolan där de bedriver universitetstandvården. Detta har inneburit mycket svårigheter. Dels brist på material, samt brist på patienter då många inte vet om att denna klinik finns.
Pga missförstånd så kom vi utan behandlingsmaterial från Sverige, och det visade sig att studenterna själva står för kostnaderna för mestadels av sitt material. Detta visste inte vi innan, men efter diskussioner med skolan i Sverige så bestämdes det att vi ska köpa nödvändigt material som vi behöver för vår tid där.
Nära skolan fanns det en butik där man kunde köpa material för vårt kliniska arbete. Dock hände det ofta att man under behandlingens gång saknade material och utrustning, och då fick man se till att göra det bästa av situationen. Antingen fick man låna av en klasskompis, eller så fick man fortsätta behandlingen och använda sig av det man har.
Klinikpasset på förmiddagen var schemalagt mellan 9.30-12.30 och eftermiddagspasset 13.30-16.30. Det var sällan dessa tider hölls och behandlingar drog oftast över på tiden då de påbörjades senare också.
Detta innebar att vi oftast skippade lunch och tog med oss lite snacks som vi försökte få i oss när vi fick lite ledig tid.
På fredagar hade eleverna lektioner på sjukhuset, och därefter hade de föreläsningar samt utsatt tid för labbarbete som de fick utföra själva. De hade även seminarium inplanerat på lördagar, och ibland även vardagskvällar.
Teoretiskt läste vi samma som våra klasskompisar i Sverige medan vi var borta på utbyte och vi hade 2 stycken tentor att plugga till samt ett examensarbete att skriva på. Viktigt att veta ifall man känner att teorin i Uganda blir för mycket och man ej kan vara med på alla föreläsningar, då vi självklart måste fokusera på vår teori i Sverige också.
Skolan i Uganda ordnade så att vi fick skriva våra 2 tentor på plats med en tentavakt.
När vi var där skulle de precis börja med fast protetik på Preklin så därför hade de ett eftermiddagspass på sitt labb för preparationer. I Uganda använder de sig av riktiga tänder för att lära sig preparera och göra rotfyllningar på.
På fredagsmornar hade de något som kallas för Oral Surgery Ward, där det varje vecka är en student som presenterar ett fall om sin patient, på sjukhusets oromaxillofaciala avdelning. Därefter får man besöka patienten och det sker diskussioner kring vad patienten kan ha för diagnos. I Uganda klassas nämligen tandläkare som läkare, och förväntas kunna agera läkare ifall en läkare ej finns tillhands.
Vi fick exempelvis se en 6 månaders bebis med en 7 kg tumör i ansiktet, en kvinna med ett öppet sår på halsen samt en man med en tumör i ansiktet, som hade börjat som en liten svullnad för 19 år sedan som han ej hade kollat upp.
Våra sista 2 veckor i skolan spenderade vi på Mulago sjukhus för att se den käkkirurgiska delen av tandläkaryrket i uganda.
Där fick vi vara med på operationer och se hur deras käkkirurger arbetar på sjukhuset. Vi fick exempelvis se operation av en cysta samt fraktur av mandibel.
Både vi tyckte fredagarna på sjukhuset var väldigt intressanta med väldigt lärorika fall. Det var väldigt intressant att se hur de går tillväga där.
Utöver vår skoltid, valde vi även att vara med på flertal outreaches. Redan våra första veckor, anordnade skolans studentförening en volontär-dag i ett utsatt område i närheten av universitet. Där fick vi göra lite snabba undersökningar för att sedan extrahera tänder på folk som var i behov. Det var en väldigt givande men samtidigt rörande dag. Att få bedöva och extrahera tänder på patienter sittandes i plaststolar som visade en enorm tacksamhet gentemot oss!
Vi var även med på en volontärdag med Uganda dental health association där vi åkte ut till en skola för barn med funktionsvariationer, där vi pratade om oral hälsa. Dagen därpå fick vi även med samma organisation, vara med på en till volontärdag där vi fick behandla patienter på skolan.