Reserapport - KI-student
Lärosäte: Université Paris Descartes (Paris 5)
Utbildningsprogram: Tandläkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Vårtermin 21/22
Namn: Sara Selman
E-postadress: sara_selman@outlook.com

Innan avresa

Att bo i paris har varit en dröm sedan länge och jag visste att när chansen väl skulle komma var det bara att åka. Nu råkade det bli under mina tandläkarstudier, men det hade lika gärna kunnat ske innan eller efter examen När det blev en möjlighet att åka iväg under utbildningen via KI blev jag överlycklig - jag skulle dit! 

När du väljer detta alternativ via Erasmus och tandläkarprogrammet på KI hamnar du på Université Paris Descartes (Paris V). Jag fick mycket god information gällande studierna och den kliniska verksamheten. Redan ett år innan (behöver dock inte vara lika förberedd) tog jag kontakt med tidigare tandläkarstudenter som hade åkt till paris. Det hjälpte mig mycket och jag fick en personlig, ärlig och generös kontakt med utmärkta svar. Ju mer jag frågade om universitet var svaren oftast inte lika positiva som självaste staden. Oftast fick jag redan i förväg information om att strukturen på kliniken var en aning sämre, oklart schema eller också  allmänt dålig kommunikation. Jag gav ändå inte upp och ville trots dem orden ge detta en chans, det vill säga få en egen uppfattning. Idag ångrar jag verkligen ingenting! 

Så fort processen sattes igång såg jag själv till att kontakta universitetet i paris (efter deras första mejlet från dem). Detta gjorde mig genast lugnare och jag kunde ställa mina personliga frågor i lugn och ro. På något sätt var det allt jag kunde göra och förbereda i förväg och jag var nöjd med dem svaren jag fick. En del dokument behövde jag ordna i förväg, exempelvis passkopia, vaccinationskort från barndom och försäkringskortet från EU. Frankrike är en aning efter med tekniken och jag hade en bunt av papper när jag anlände. 

Från KI fick jag snabbt jättebra kontakt med den internationella handläggaren för utbytesstudier och hon var alltid tillgänglig via mejl. Allt administrativt som behövdes skötas frågade jag oftast alltid handläggaren för och det gjorde mig ännu mer lugn. 

Givetvis fick jag resfeber veckorna och dagarna innan avresa. Jag gick runt med tankar som ville förhindra mig från att åka iväg. Många funderingar kring den kliniska verksamheten i Frankrike - skulle jag få genomföra många behandlingar helt själv?Samtidigt visste att dessa tankar var temporära och skulle komma upp oavsett, så det var lika gärna att bara åka och testa. Många i min närhet lugnande ner mig och förklarade att det var helt naturligt. Det hade snarare varit konstigt om jag inte var lite nervös. 

Ankomst och registrering

Jag anlände till paris söndagkväll den 27 februari och hade introduktionsdag måndagen dagen därpå. Eftersom det var Europa jag skulle till kände jag inte det stora behovet av att vara på plats flera dagar innan. Dessutom ville jag vara klar med allt administrativt arbete här hemma i Sverige innan jag åkte, jag kände att det inte var någon större stress. 

Introduktionsdagen var väldigt kort och var i huvudbyggnaden (dvs deras fakultet). Där skriver man tentor, har preklin och alla andra föreläsningssalar. Även där universitets ledning hade sina kontor. Vi var ca 7 Erasmus studenter som fick information av den internationella handläggaren på skolan. Allt från paris allmänt som stad, skolan och sedan fick vi veta vilka kliniker vi hade blivit utplacerade på. Nästan alla blev utspridda,  jag blev tilldelad en plats tillsammans med en annan student. Kliniken hette Hopital Bretonneau och låg i paris i den 18e distrikten. 

Dagen efter introduktionsdagen inväntades första klinikdagen, en väldigt spännande dag. 

Ekonomi

Ju tidigare boende du hittar (och ju lägre månadshyra) desto enklare blir det att klara av de andra levnadskostnaderna.
Paris som stad är dyrt men det är verkligen inte långt ifrån Stockholm. 
Så länge du planerar, får ditt Erasmus-stipendium, sparar i tid, kanske tar extra CSN-lån för utbytesstudier (som du har rätt till) kommer det ordna sig. Inför resan hade jag egna sparpengar och Erasmus bidraget att klara mig på. Tack vare den låga hyran på boendet kunde jag komma undan relativt billigt. 

Sjukhuskliniken 
Du blir utplacerad på en studentklinik och varje student får ett studentbidrag som är mellan 200-400 euro/månad. 
Det är lite diffust exakt hur mycket summan är eftersom det beror på sjukhuset du blir utplacerad på. 
Den summan var givetvis också till hjälp och något jag personligen inte hade räknat med. 

Mat
Det finns så mycket gott att äta i Paris och det är viktigt, om du vill spara pengar, att aldrig gå ut hemifrån hungrig. Då kommer det sluta med att du köper upp hela Galeries Lafayette. Mitt tips är att bestämma en dag i veckan (till exempel söndagar) att göra matlådor för hela veckan, eller i alla fall för tre dagar till en början. Detta hjälpte mig att spara lunchpengar åtminstone. Luncherna brukade ändå vara korta och stressiga, speciellt för mig som var ny och knappast hade tid, jag ville verkligen genomföra en behandling noggrant. 

Shopping:
Jag älskar att fönstershoppa. Det är mitt bästa trick och tips i början. Kolla runt! Hitta dina favoritgator, butiker och shoppingcenter i början och sedan kan du planera vad du vill köpa i efterhand. Tänk att du har tid, men spara inte allt till slutet som jag gjorde - det blev en aning stressigt, speciellt med presenterna hem till Sverige igen. 

Skriv planeringslistor, mina anteckningar på mobilen var fulla med kommande planeringar, ideér och vad jag ville köpa härnäst. Detta gjorde det enklare för mig att hålla koll på min ekonomi. 


Boende

Jag hade personligen redan anordnat två boenden innan avresa på egenhand. 
Det var dels via studenthemmet i Paris och sedan ett uthyrdningssystem som är likt Airbnb (Vrbo). 
Slutligen fick jag ett studentboende via universitetet i Paris. 

Svenska studenthemmet i Paris
Jättefin plats och området ligger i Cité, ett universitet med många studenter från olika delar av världen. 
Jag har personligen varit på plats där och hälsat på en del studenter. 
Fördelar: 
- Människor från hela världen samlade i en och samma plats.
- mat (middag/lunch) serverades i en stor matsal med 3-rätters för 3 euro/dag tillsammans med andra studenter.
- Spårvagnen precis utanför boendet.
- Fina välskötta parker omkring boendet.
 -Bemannat under dag och kvällstid.

Nackdelar:
- Utkanten av Paris, lite komplicerad hemfärd efter exempelvis en utgång. 
- Gemensamt kök och badrum (Alla sköter sig inte i köket exempelvis...). 
- Har du betalat depositionen men ångrar dig får du inte tillbaka summan, studenthemmet vill att du säkrar dig först. 

Svenska studenthemmet erbjöd en studio eller ett rum. Depositionen låg på 300 euro, men du fick tillbaka summan om inget var förstört i hemmet. 

Vrbo:
Ett uthyrningssystem.
Detta alternativ är lite mer dyrt men du får oftast (om du är ute i god tid som jag var) ett helt boende för dig själv som har bra 
standard till skillnad från de andra små, trånga och ej moderna lägenheterna i Paris. Jag hade bokat upp mig på en lägenhet
på 26 kvm där jag hade kunnat få ett kök, badrum, vardagsrum, tvättmaskin och en sovplats. Lite mer modernt och centralt men för större kostnad. 

Studentboende via universitetet: Residence Universitaire Vaugirard 
3 veckor innan avresa får jag mejl från den internationella handläggaren i Paris. Universitet i Paris hade redan anordnat
ett studentboende till mig vilket jag blev jätteförvånad över, de tidigare alternativen jag själv letat upp fick jag överlämna. 
Jag fick karta på var det låg, bilder på boendet och receptionistens mejl till boendet om jag hade ytterligare frågor. Jag läste recensionerna och kollade hur centralt det låg och vad månadshyran låg på. Personligen hade jag mina egna krav och det var ett eget badrum och kök. Just mitt studenthem erbjöd endast det och det ingick i varje studio. Summan blev slutligen 380 euro/ månad. Tryggheten var viktig för mig och det var nästan alltid tyst efter klockan 23.00. Sedan fanns det en reception som var bemannad varje dag mellan klockan 08-00-17.00 om man hade frågor eller bara ville hänga där. Det var många studenter som bara ville socialisera sig och byta några ord eller meningar. 

Jag var skeptisk till en början och övervägde länge om jag ville på i en studentbostad, men jag ångrar idag verkligen inte det. Jag fick fler vänner och kontakter. Speciellt när alla var nya och nyfikna, då hjälptes vi åt tillsammans. Fick en ny distrikt (nr 15) att bekanta mig med. Väldigt mysig och många fina gator, 15-20 min till Eiffeltornet tog det bland annat för mig. Jag hade allt runt omkring mig i mitt område, 
Jag hade tre busslinjer utanför boendet som tog mig till andra sidan stan, väldigt smidigt. Du vill undvika metron under rusningstrafik. 

Det fanns en grupp på sociala medier som man kunde gå med i för boendet. 
Oftast kunde de skriva spontant en kväll eller mitt på dagen om man ville hitta på något. Jag kände mig aldrig ensam!

Tips:
Kolla med ditt universitet och kontakta dem angående boende, oftast kan de ge ett studenthem.
https://www.svenskastudenthemmet.com/sv/
https://www.vrbo.com/vacation-rentals/europe/france/ile-de-france/paris
Facebook-gruppen: Svenskar i Paris

Studier allmänt


Utbildningssystemet:
I Frankrike är tandläkarogrammet totalt 6 år. Programmet är uppdelat, år 1-3 ligger fokus på teori och år 4-6 är det mer klinisk verksamhet. Till skillnad från utbildningen i Sverige börjar studenterna i Frankrike mycket senare med att ta emot egna patienter.

Kliniken jag blev utplacerad på (Hopital Bretonneau) skiljde sig inte mycket från de andra klinikerna. Det jag fick höra från de andra studenterna från de andra platserna var att Bretonneau var en mer avslappnad, modern och icke-strikt klinik. Jag var där tillsammans med en annan Erasmus student från Belgien. Sekreteraren hjälpte oss kliniskt och vi fick assistera och skugga studenterna och utgå från deras schema i två veckor. Den kliniska färdigheten skulle jag ändå säga låg på samma nivå som i Sverige utöver de punkter jag senare kommer nämna senare. Jag fick under dessa veckor en bra inblick och fick även redan efter några dagar fullgöra behandlingar på egenhand. Efter dessa två veckor frågade chefen på kliniken mig vad jag ville behandla och vad jag var mest intresserad av. Jag gick ett schema med år 6 studenterna som motsvarade de kurser jag skulle läst på KI termin 8 och jag hade klinik 8.30-18-00 3-4 ggr/vecka. Den fjärde dagen var oftast halvdag eller varannan vecka. 

Kösystemet skiljer sig en del från Sverige. Här kontrolleras ingenting och du tar själv ansvaret att ta in patienten från väntrummet till ditt egna patientrum. Du ska kunna rutinerna för vilka frågor du ställer, vad du tittar på, diagnostiserar och slutligen det du väljer att behandla. Om det skulle vara så att du som student är osäker kan du givetvis fråga lärare eller professorerna. De kunde vara utplacerade överallt på kliniken och det var inte alltid lätt att hitta dem, oftast kunde de även ta sin tid när du väl ville prata med dem. Slutligen kunde patienten vara i rummet ensam medan studenterna gick runt och frågade och letade. Ibland hittade de inte ens läraren och fick genomföra behandlingen på egenhand fastän de var osäkra, detta slutade inte alltid så bra. Lärarna kommer in i slutet och kollar läget men då är det oftast försent. 

Lärararna och professorerna:
Undervisningen styrs väldigt mycket av lärarna och professorerna och de tilltalas aldrig endast med förnamn. På något sätt krävde de mer respekt och formellt bemötande från studenterna. Det skulle finnas en viss distansering mellan lärararna och studenterna. Arbetsmiljön blev automatiskt mer professionell och mer fokus kring att fullgöra en behandling, professorerna var på plats för att besvara lite mer komplicerade fall och frågor. Lärarna var under professorerna (utifrån det hierarkiska systemet) och hade en lite mer avslappnad relation med studenterna. 

Oftast var de inte stressade och sällan helt insatta i studenternas egna patientbehandlingar. Ibland tog de verkligen sin tid och kunde komma in till ett patientrum när det antingen var försent eller klaga på studenterna. När de i själva verket inte befann sig på rätt plats vid rätt tidpunkt. 

Studenterna:
Jag fick tidigt intrycket av att studenterna på kliniken var mer självständiga, tog egna initiativ och var väldigt engagerade teoretiskt. Det märktes att de hade koll på teorin och hur det låg till i skolböckerna. Uppfattade det som att de tre första åren fokuserade mycket på det medan när det väl var dags för de avancerade behandlingarna fick de inte lika mycket hjälp praktiskt. Mycket förväntades de kunna redan och om de ville ha hjälp skulle man själv leta reda på en lärare alternativt en professor. Jag pratade personligen med flera studenter och de kände sig egentligen osäkra fastän de var mer självständiga i  arbetet och oftast var syftet att behandla men inte riktigt förstå varför eller hur behandlingen skulle gå till.  

Ekonomin, material och hygien:
Till skillnad från KI är materialet begränsat här och för varje patient ska du själv be om vilka material du vill ha. Det hämtas endast om du har patientens egna personnummer tillsammans med en etikett från ett bemannat rum av tandsköterskor. De hjälpte till och delade ut material utefter pappret som skulle fyllas i (där skrevs vilka material, vätskor och instrument). 

Hygienrutinerna ligger långt ifrån nivån på KI, detta gällde både lärarna/professorerna och studenterna. 
Många hade accessoarer (klocka,armband, ringar) och speciellt professorerna som oftast hade vanliga civilkläder med endast en labbrock. Kvinnornas hår var ofta utsläppt och skyddsutrustningen så som handskar och förkläde användes väldigt sällan, i sådana fall vid extraktioner.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 8 på KI

Kliniken jag blev utplacerad på (Hopital Bretonneau) var en allmänt modern klinik med den senaste utrustningen med ett stort tekniskt laboratorium. Tillsammans med de andra Erasmus studenterna fick jag veta att denna klinik var en av de mest avancerade med den moderna tekniken. 

  • Ortodonti: Mycket teoretiskt men ingen klinisk verksamhet utan det sker med hjälp av specialisterna på kliniken istället. Jag fick vara med och assistera flera studenter som var under deras ST-tjänst. Behandlingarna var väldigt lika Sveriges och det var allt från interceptiv behandling till fast apparatur. Många digitala apparaturer så som iPads för att kunna se progressionen tydligare. Här köper tandläkarna sina egna ORT-kit med instrument. 

  • Parodontologi: Här sker precis som Sverige mekanisk infektionsbehandling, läkningskontroller samt profylaktiska behandlingar. Uppfattade det som en noggrannare registrering. Från respektive tand dokumenterades fickdjup, tandköttsfärg, struktur, mobilitet och så vidare. Vid smärta injicerade 
  • Endodonti: Väldigt likt KI:s riktlinjer och tillvägagångssättet sker mestadels på samma sätt. Trepanering sker exempelvis med kofferdam (men här appliceras inga vätskor på arbetsfältet eller tanden innan rensning). Instrumenten samt filarna var alltid packade men trots det kunde filarna återanvändas fastän de placerats på ett icke-korrekt sätt (exempelvis på en icke-steril arbetsyta). Jag hade en del patienter inom endodonti och fick utföra trepanering och rotfyllning.
  • Pedodonti: 2 ggr/vecka hade jag barnpatienter. Själva undersökningen var väldigt lik Sveriges men det som skiljde sig mest åt var det professionella bemötandet. Även missades ofta psykologi-rollen som en tandläkare även har. En aning striktare attityd och hårdare uppfostran från föräldrarna. Oftast var barnen mer skräckinjagande och ångestfyllda, väldigt lätt till gråt. Lärarna tillsammans med studenterna var oftast extremt otåliga och kunde ofta använda sig av moderat sedering alternativt lustgas. Arbetsmiljön var inte lugn och den kändes stressig i och med barnens oro. 
  • Karies: Helt annat kariesdiagnostiksystem, IDCAS. Här lagades allt över siffran 3 och tillvägagångssättet var likt Sveriges. Kofferdam för fyllning var obligatoriskt oavsett vilken tand det var och fyllningsmaterial. Materialen för en lagning var precie som Sveriges. Material samt teknik som vi på KI endast nämnt, till exempel biodentin och Icon, användes mycket där. 
  • Käkkirurgi: Under utbytet extraherades många tänder och du hade 1-2 pass/ vecka. Till skillnad från Sverige tyckte jag personligen att extraktionen var mer steril och ampullerna skulle bland annat ligga i en steril lösning. Den kirurgiska delen, tekniken och tillvägagångssättet var väldigt lik Sveriges. Här separerade man ofta tanden och ibland borrade man även bort mycket ben för att få ut tanden. 
  • Protetik: Det rådde ingen speciell brist på protetikpatienter. Allt från lite mer lätta till avancerade fall. Här skedde både fast och avtagbarprotetik. Personligen valde jag att inte arbeta med (assisterade endast) avtagbar protetik eftersom det administrativa och tandtekniska arbetet skulle du oftast själv genomföra. Till exempel fanns en välutrustad laborationssal för tekniskt arbete, allt från att genomföra individuella skedar till att framställa en helprotes. Mycket tandtekniskt arbete skulle du själv göra och det fanns mycket material och utrustning till det. Fast protetik genomförde jag mestadels och det var kronor, jag hade även möjligheten till en bro men på grund av tidsbrist överlämna jag den. Arbetet kunde fräsas och på kliniken fanns Cerec-maskiner och en Zirkonia fräs vilket gjorde hela processen snabb, enkel och smidig. Digitala avtryck genomfördes mycket. 

Efter varje pass skulle man föra en personlig anteckning med ens egna tankar och åsikter kring dagens behandling. För mig var det extremt nyttigt då jag fick reflektera och tänka vad jag kunde gjort bättre eller sämre. Sedan skulle det signeras av läraren som var på sal, oftast lite svårare att hitta. 

Språk och kultur

Innan utbytet:
Jag sökte en distanskurs via Umeå universitet så jag kunde bekanta mig igen med det franska språket eftersom jag ville vara väl förberedd. Utöver det lyssnade jag mycket på musik, laddade ner språkappar och frågade min släkt i Frankrike väldigt mycket. Har allmänt haft ett stort intresse för det franska språket och kunde redan innan kommunicera. Det jag var mest orolig för var det odontologiska ordförrådet. Allt från hur jag skulle skriva journaler, komma ihåg grammatiken och vara professionell med alla professorer och kunna tala formellt med dem. Jag antecknade många ord och meningar i mitt block som jag sedan hade med mig till kliniken. 

För studenterna som åkte via Erasmus erbjöds en språkkurs online där det gick att öva både innan, under och efter utbytet. Personligen användes den kursen relativt mycket innan avresa. Under utbyte frågade jag mest och mitt ordförråd utvecklades istället utifrån ämnena jag använde mest, till exempel odontologi. 

Mitt tips är att plugga i tid om du känner dig osäker eller endast läst franska under gymnasiet, det tar tid och sedan löper tandläkarprogrammets kurser parallellt och tentorna kommer som en tsunamivåg. Utnyttja minsta lilla tid till franskan - men ha kul också. Det är ett fantastiskt, fint och vackert språk. Det är riktigt coolt att kunna kommunicera på franska!

Under utbytet:
Jag minns min första dag än idag, när jag bara skulle få mitt studentkort och skriva på en del finansiella papper. 
Personalen på skolan pratade väldigt snabbt och det var en aning svårt att hänga med. Jag hade andra Erasmus-studenter med mig just första dagen och jag visste då att jag inte var ensam, en del hade till och med aldrig läst franska. Några var på plats och hade lärt sig franska via en app en-två månader innan avresa. 

Paris har blivit en alltmer internationell stad, det är många engelsktalande personer som befinner sig i staden. Du klarar dig på engelska och kan tala några ord om det skulle krisa. Fransmännen har dock än idag svårt för engelskan och hamnar du på en lite äldre mysig gata är chansen väldigt liten utan franska i bagaget. Våga prata, våga säga fel och våga försöka. Hade svårt för att uttala fel och säga fel i början men man lär sig snabbt och det är även så man utvecklas. Så fort jag visade att jag vill lära mig och bara ville använda franska tog de verkligen emot mig med öppna armar. Väldigt fint att se och känslan är obeskrivlig. Det känns som en helt ny värld och du får ta del av en ny kultur och nya traditioner. Språk kan verkligen göra att du ser världen med helt andra glasögon. 

På kliniken pratades det endast franska, det var nästan inte okej med engelska och en del lärare kunde inte ens det. De var aldrig otrevliga men de ville vara tydliga med det. 
Studenterna var dem som kunde hjälpa mig översätta några ord eller uttala en del odontologiska begrepp. Väldigt hjälpsamma och många var med mig mycket i början. Att förstå journalsystemet och hur jag skulle kalla in patienter, eftersom sånt administrativt arbete skedde på egen hand. 

Fritid och sociala aktivteter

Har du valt staden Paris kommer du aldrig känna dig ensam. Det är staden som aldrig sover och du kan alltid hitta på utflykter och aktiviteter både som turist men också som student. Varje område har sin egna charm och stil. Du kommer oftast snabbt kunna bekanta dig med varje del i Paris och förstå var de flesta berömda platserna ligger men också de lite mer diskreta, gömda cafeerna eller gatorna som bara just du kommer hitta efter att du bosatt dig där. Jag älskade personligen att utforska staden helt själv, dagar jag bara ville utforska på egenhand. Ibland kunde jag bara ta en buss utanför mitt boende och stiga av när det kändes rätt eller passande. Väldigt kul och utmanande, men du har ju all tid i världen. Passa på!

Universitetet och studentlivet: 
Där jag blev utplacerad hamnade jag på en klinik i den 18e distrikten, precis i närheten av Sacré-Cour (Dvs i Montmarte). Det fanns många mysiga cafeer och restauranger i närheten, dvs ingen större resväg behövde vi göra för att ta oss någonstans. Varje fredag hade studenterna på kliniken som tradition att umgås på en bar precis i närheten av kliniken. Alla var givetvis välkomna och detta gjorde det smidigt för framtida aktiviteter alternativt om man inte hade några planer till helgen. På så sätt var det alltid enkelt och smidigt att haka på. Även lärare kunde vara med ibland.

Studenterna var aktiva och sociala, det vill säga de frågade mig personligen många frågor och ville få mig delaktig. Påminnelser om aktiviteter och kommande fester fick jag alltid reda på, precis som våran utbildning i Sverige finns det även här en förening där det finns ett utskott som tar hand om aktiviter och festevenemang. Redan första veckan, 2 dagar efter skolstart fick jag reda på att de hade en inspark för alla tandläkarstudenter. Den var på en båt i Seine och där träffade jag alla studenter från just min klinik, men det var fortfarande tillräckligt många för att lära känna alla som var på plats. Det gick givetvis inte men jag fick många fina kontakter och passen på kliniken blev genast roligare. Jag fick se dem jag pratade (och dansade) med i byggnaden, under lunchen och efter skolan vilket gav mig flera chanser till att vara med på aktiviter och kommande fester.  



Sammanfattning

Att åka ensam till en storstad är väldigt utmanande. Jag visste redan att mycket kommer jag behöva genomföra på egen hand för ingenting serveras av sig självt. Det kan låta som en klyscha, men Paris har verkligen något för alla. Gillar du att ta långa promenader, mysa på en bistro med ett glas vin eller vara i en av världens största modestad - då är paris staden utan tvekan. Den är full av liv och du har alltid något att upptäcka eller göra. 
Att prata om staden kan jag göra i all evighet och den har verkligen satt sina spår, på ett helt fantastiskt sätt. Kanske så att man även flyttar tillbaka... 

Hur har jag utvecklats då? Svaret är mycket givetvis. När du åker själv ger det dig många möjligheter till att gå utanför din bekväma zon och bara släppa alla bekymmer. En tanke och inställning jag ofta gick runt med var att jag kommer nästan aldrig stöta på dessa människor igen. Det gjorde att jag levde mina dagar till fullo och tog vara på varje sekund. 
När jag var på plats kliniskt gick jag in i en roll, det var där jag faktiskt vågade tro på mina egna kliniska kunskaper och jag kände mig mer självständig. Jag släppte på mig ännu mer och var mer öppen, jag såg verkligen världen med helt andra glasögon. Jag vågade även fråga och be om hjälp, för jag ville lära mig och såg det som en möjlighet att få ta del av deras metoder och tillvägagångssätt. Det var en mycket god chans för mig i min framtida yrkesroll som tandläkare. 

Efter resan kände jag mig stolt, lycklig och tacksam. När jag tänker på min tid i paris kommer ett stort leende på läpparna fram, det är ett av mina mest värdefulla minnen. Tack paris för underbara minnen och för alla fina människor jag lärt känna. Tack för att jag fick uppleva denna stad påriktigt, en känsla som bara går att förstå här. Ibland ska man inte övertänka och grubbla, bara åk. Du kommer inte heller ångra dig!