Jag hade många av de typiska skälen att vilja åka på utbyte – som att jag ville utvecklas och utmana mig själv genom att flytta till en ny stad och annat land, och testa att vara en del av det sociala livet som utbytesstudenter har. Innan jag blev tilldelad min plats i Bergen kände jag ärligt talat inte till så mycket om staden, men under min tid där så blev jag väldigt glad att det var just där jag hamnade – trots allt regn! Det är en väldigt vacker stad, med fantastisk natur, och det sociala livet för utbytesstudenter var så fint!

Jag ankom i januari under Omikron-restriktionerna - antigen-testning på flygplatsen gick snabbt och smidigt, och hanteringen av testning var i allmänhet bättre i Norge än i Sverige. Eftersom pandemin pågick vid terminsstarten fanns det inget välkomstprogram, men Bergen är en studentstad med mycket aktiviteter så det fanns fortfarande saker att hitta på för att lära känna folk, och vanligtvis har de välkomstdagar och olika mottagningsaktiviteter. Den stora studentorganisationen i Bergen heter Sammen och de anordnar massor av aktiviteter som är gratis för studenter.

Att tänka på gällande packning för en utbytesresa hit är att Bergen är en kuperad stad, så att kånka väskor kan bli tungt!  

Låt oss gå igenom de större budgetpunkterna och hur dyra de är jämfört med Stockholm: 1) Boende 2)  Mat 3) Kollektivtrafik 4) Träning 5) Utbildning.

1)     Boende – min hyra var 5000 i månaden + el, vilket var ganska genomsnittligt för boende i ett kollektiv.

2)     Mat – är dyrare, speciellt att äta ute. Jag skulle inte säga att mataffärernas priser är så annorlunda än Sveriges gällande basvaror, men vissa saker är oförväntat dyra, speciellt sötsaker för det har beskattat socker på så sätt.

3)     Kollektivtrafik – billigare än i Stockholm om man köper månadskort, man kan ju tänka att det är för att det är en mindre stad. 440 NOK/månad för studenter.

4)     Träning – gymkort på studentgymmen, Trene Sammen, kostar motsvarande 220 NOK/månad om man betalar för hela terminen på en gång. De har 6 gym i stan varav två också har klättergym och en har en simhall. De har också kurser och gruppträning.

5)     Utbildning – kostade inget, inga terminsavgifter för kåren, och kursböckerna kunde läsas på biblioteket så de köpte jag inte.

Jag bodde privat i ett kollektiv med tre norska studenter, som jag fann via finn.no (som är som Blocket.se) och hade videosamtal med de boende innan vi skrev på kontraktet. Det låg i ett lägenhetshus i Sandviken, vilket är nära till centrum: 15 min kollektivt till psykologiska institutionen som ligger supercentralt, och ca 25 minuters promenad. Lägenheten var stor, fräsch och modern, förutom att den var el-uppvärmd, vilket blev dyrt. Väldigt fin utsikt!  

Alla utbytesstudenter får en studentlägenhet via SiB housing, dock kände jag att den jag blev tilldelad inte var värt priset, så det var därför jag sökte privat. 

Tempot på kurserna var rätt lågintensivt, en föreläsning i veckan per kurs, en del självstudier, men kursinnehållet var ofta enklare än det på KI och man klarade sig rimligt med relativt lite läsning. Lärarrelationerna var bra, och inte på något märkbart sätt annorlunda än hemma – föreläsare och kursansvariga var lyhörda och hjälpsamma, och förstående med att utbytesstudenter ofta har lite sämre koll vilket var skönt.

Kurserna jag gick var på engelska. Jag påbörjade också en kurs på norska vilket jag kan rekommendera, för mig gick det bra efter en månad i Norge, utan att ha studerat norska tidigare. Anledningen till att jag hoppade av den kursen hade inget med språket att göra, det var mer att den kursen hade mycket överlapp med en tidigare kurs jag tagit på KI, och att jag inte behövde poängen.

Något jag tänkte på som en skillnad från KI-studierna var att det i allmänhet kändes som att föreläsare inte var riktigt lika uppdaterade på sina respektive fält, jämfört med föreläsare på KI. Det kanske inte är så konstigt med tanke på att Karolinska är ett av de mer framstående universiteten i världen när det kommer till forskning.

Kurserna är på engelska och det gick bra för mig att prata svenska med norrmännen (med några norska ord här och var) och efter ett tag förstod jag norskan rätt så väl. 

Man skulle kunna säga att Bergen har minst 3 tydliga subkulturer. För det första, folklig frilufts och sports-anda. Om man klättrar upp på Lövstacken (en av de högre topparna i Bergen) så är det säkert någon 5-åring som klättrar lika snabbt och en 75-åring som joggar förbi dig. För det andra är det en stad som för sin storlek har många konstyrkare. Det är inte ovanligt att i centrala delar av staden se studior och gallerier för sådant som silversmide eller måleri. Något man märker direkt är att det finns mycket gatukonst, vilket är kul. Bergen är också en studentstad – det finns ett starkare studentföreningsliv än i Stockholm. Till exempel finns många sportföreningar, det finns teatergrupper, festivaler, studenttidningar att skriva för osv. 

Min upplevelse var att det är lätt att komma kontakt med andra utbytesstudenter, att folk är öppna, sociala och vill hitta på aktiviteter under sitt utbyte tillsammans. Många kommer hit för att de gillar friluftsliv, så extra plus om det är en grej, och om inte så finns det turer på alla nivåer ändå. Det finns också ett rätt kul nattliv, med flera klubbar i centrum med många studenter. 

Det finns många studentorganisationer som man kan engagera sig i och som anordnar aktiviteter. Bland annat testade jag några gånger att köra improvisationsteater på norska, jobbade som illustratör för psykologstudenttidningen, gick på danskurs, bastade och badade i fjorden och såklart, vandringar upp i de omkringliggande bergen. Testa också Green Kayak! Då får man låna en gratis kajak och paddla runt i fjorden samtidigt som man plockar upp plast, väldigt tillfredställande faktiskt.

Att få åka på utbyte till Bergen har varit fantastiskt, jag fick så många nya upplevelser och vänner här och jag kommer se tillbaka på den här tiden som en där jag utvecklades, utmanades, och samtidigt hade massa kul!