Jag hade bestämt mig för att åka till Tyskland dels av bekvämlighetsskäl (det ligger nära och är smidigt att ta sig till och från Sverige med t ex Ryanair eller SAS via Frankfurt), men också av anledningen att jag var sugen på att fortsätta med praktiska lab-kurser. Heidelberg lät som ett bra alternativ eftersom det är en vacker stad med ett gammalt anrikt   universitet. Vid masterprogrammet i infectious Diseases fanns dessutom möjlighet att parallellt med föreläsningsserien göra lab-rotations, vilket lockade mig.

Jag åkte med en studiekamrat på Biomedicinprogrammet och tillsammans hjälptes vi åt att söka information om studier och val av kurser, samt att kontakta lab där vi ville göra projekt. Denna info fick vi främst genom studiekoordinatorn för masterprogrammet i "Molecular Biosciences". Information om boende via Erasmus fick vi alldeles för sent (se under rubriken "boende") och vi fick själva söka privat boende.

Vi var på plats i Heidelberg en vecka innan kursstart, och då erbjöds också en introduktionsvecka för Erasmusstudenter, vilken vi inte tog del i.

Mycket administrativt skulle ordnas under de första veckorna, som t e x lånekort på biblioteket, MENSA-kort till skolmatsalen (där man kan äta lunch och middag för runt 2,50 euro), koder för att kunna logga in på kurswebben, registrering på tysk-kursen, inköp av cyklar och busskort + gymkort med mera. Det var väldigt mycket att ordna med och tog väldigt mycket tid och energi, men om man har tålamod och humor så går det bra.

Pga ännu fler missförstånd var det ingen av de ansvariga för majorn i "Infectious Diseases" som visste att vi skulle läsa med dem, men de flesta av professorerna blev glada och tyckte att vi, genom vår närvaro gav programmet en mer "internationell touch". Förrutom oss två och 10 tyska studenter fanns en Etiopisk och en Kinesisk student i klassen, men båda hade läst bachelor-program i tyskland tidigare och talade tyska.

Vi 13 studenter blev bjudna på en trevlig välkomstmiddag av några lärare från programmet. Det var en restaurang med god tysk mat.

Hösten 2009 var det fortfarande gratis att studera i Tyskland, men till vårterminen infördes en mycket omstridd studieavgift på ca 500 euro/termin för alla studenter. Därför valde vi att inte registrera oss som studenter under vårterminen. Vi betalade istället endast den vanliga kåravgiften till Medicinska Föreningen på KI. Detta ledde till att vi inte kunde ta del av de förmåner som kräver studentenausweis, t ex rabatterat pris på buss- och spårvagnsbiljett. MENSA-kortet som man behöver till att gå och äta i bespisningen fortsatte att gälla, och det gick rykten om att de fortsätter att fungera hela livet.

Överlag var det mesta något billigare i Tyskland, men såklart fanns både dyrt och billigt att välja bland. När det gäller mat så finns det t ex affärer som Kaufland, som är en stor matbutik i två våningar med brett sortiment. Rewe är lite flottare och förstås dyrare. Sen finns det också flera mataffärer med endast ekologisk mat och dryck, och där kan det också vara ganska höga priser på varorna. Sen är Heidelberg också en ganska dyr stad om man jämför med andra tyska städer.

Pga ett missförstånd mellan Erasmus-kontoret i Heidelberg och KI, så fick vi info om boende skickad från Tyskland alldeles för sent. När vi fyllt i alla blanketter och skickat tillbaka till Tyskland fick vi snabbt svar med beskedet att vi inte kunde erbjudas något boende och en hänvisning till den privata bostadsmarknaden. Efter ett ögonblicks panik tog vi oss samman och började söka på:

http://www.zuv.uni-heidelberg.de/aaa/erasmus/zimmer_angebote.htm


Vi hittade en 3:a för 550 euro/ mån som vi tyckte lät bra. Billigt när man bor två, tänkte vi. Det visade sig vara ett 2-familjshus i Eppelheim, en stadsdel lite utanför city, (typ 10 min med spårvagnen). Ett äldre par bodde på bottenvåningen och de ville hyra ut övervåningen till oss. Vi hade egen ingång men delade trappuppgången med våra husvärdar. Trevligt, tänkte vi. Vi bodde i en komplett utrustad tysk lägenhet från 1950-talet, och i början kändes det ganska bra.

Det man ska tänka på innan man beslutar sig för att bo som vi gjorde är att unga och äldre kan ha olika värderingar. Som ung i Sverige är man van vid att betraktas som vuxen, men i Tyskland upplevde vi att så inte är fallet. Det kan leda till konflikter, alternativt (som i vårt fall) att man som ung tvingas acceptera att ge upp mycket av sin självständighet och all personlig integritet.

Pga bostadsbristen är det här är en relativt vanlig boendeform för studenter i Heidelberg, och vi fick höra många boende-historier om studenter som blivit utslängda från boenden för att de inte delat värdfolkets uppfattning om vilka   lampor i lägenheten som får vara tända på vilka tider, vilken tid som är lämpligt att komma hem på kvällen, rimligt antal duschar/vecka, hur man bör vara klädd när man går ut och vilka partners/kompisar man ska träffa.

Man bör alltså noga tänka igenom sitt beslut innan man flyttar in hos ett äldre par i Sydtyskland.

Till våra husvärdars förfäran köpte vi begagnade cyklar (till ungefär samma pris som hemma) och cyklade till universitetet (20 min). Vi köpte under första terminen också ett terminskort som gäller på alla bussar och spårvagn och som kallas semesterticket och kostar 127 euro för 6 månader. På det kortet kan man åka till grannstäder också, som t ex Mannheim.

Andra studenter bodde i studentrum och betalade ca 350 i månaden för mkt små rum och delat kök med (50!) andra studenter. Så vi bodde billigare och större, med balkong och egen tvättmaskin. Annars är en mycket vanlig (och trevlig!) boendeform i Tyskland Wohngemeinschaft (WG), där flera studenter delar en större lägenhet. Denna boendeform fick jag själv möjlighet att prova på under min sista månad i Heidelberg. En bra länk till detta alternativ är:

 http://www.wg-gesucht.de/

Studietempot är i allmänhet högre i Tyskland än i Sverige. Den schemalagda undervisningen är inte så tidskrävande, men tentor och rapporter kräver i allmänhet mycket mer arbete. Om man som KI-student är van vid att skiva lab-rapporter om ca 5-6 sidor, så förväntar sig de kursansvariga ca 40-50 sidor i Heidelberg. Betyg ges på allt man gör, från 0 - 100 och om man inte får över 85 så betraktas det (och man själv) som ett misslyckande. Men det kan vara specifikt för Heidelberg och också skilja sig från institution till institution.
Generellt så är personalen vid universitetet (och särskilt professorer och gruppledare) ganska arroganta i sitt sätt gentemot studenter, men vissa har också humor och visar entusiasm, om man själv visar att man är engagerad och positiv. Andra låter sig inte dras med av en vänlig attityd, utan fortsätter att bete sig oförskämt även om man försöker vara tillmötesgående och lätt att ha att göra med. Men det får man ta, och man vänjer sig ganska snabbt.

Många saker är bra med studiesystemet på Masterprogrammet i Molecular Biosciences vid universitetet i Heidelberg (se under kurser), men generellt sett så föredrar jag den svenska modellen med en mer avslappnad attityd i undervisningen.  

Undervisningen var på engelska, och många lärare och föreläsare höll en väldigt hög språklig nivå, vilket var lite charmigt och gjorde att man ibland förlät den arroganta attityden.

Vi ville lära oss tyska bättre och gick därför tysk-kurs på Max-Weber Haus, ett fint gammalt hus vid Neckars strand. Erasmus-studenter fick rabatt och vi betalade 150 euro för 4 timmar/ vecka på kvällstid, en termin. Det var väl värt pengarna, undervisningen var bra, men läxorna tog mycket tid (läs om hur en typisk dag kunde se ut under "Fritid").  Under våren hade vi (min studiekamrat stannade också kvar i Tyskland och gjorde exjobbet) inte tid att gå på tyskan längre, pga att vi ville vara i labbet i stället.

Ute på stan var det inte heller några problem att göra sig förstådd på engelska. Många amerikanska soldater bor i staden (Natos Europa-högkvarter ligger i Heidelberg), och det finns t om en hel-amerikansk stadsdel, en amerikansk radiostation, mm. Dessutom är ju Heidelberg präglad av turism och studentliv, vilket gör staden ganska internationell, trots allt.

Jag vet inte om sociala aktiviteter anordnades, men jag tror det. Jag har för mig att vi fick många inbjudningar under den första terminen, när vi var Erasmus-studenter. Men vi gick aldrig. Det berodde mest på att vi inte hade lust. Senare blev det mer att göra i labbet, så då hade vi ändå inte haft tid, även om vi hade haft lust, vilket vi inte hade.

En vanlig dag för oss under höstterminen i Heidelberg kunde se ut såhär:


06.30 Väckarklockan ringer och de automatiska gnisslande stålpersiennerna hissas upp. Ont i magen.

07.00 Kaffe och rostat bröd

07.30 Dra fram cykeln från sin plats bakom soptunnorna. Cykla till universitetet. Det kommer ett hällregn.

08.00-10.00 Sitta i blöta kläder på föreläsning.

10.00-18.00 Hets i labbet (ibland lunch, ibland inte) Fortfarande blöta kläder.

18.15-20.15 Tysk-kurs i andra ändan av stan.

20.30 Cykla hem. Stanna och handla mat på Kaufland.

21.00 Laga mat

21.30 Äta

22.00-24.00 Skriva labbok, göra tyskaläxan

24.00 Sova


Idrott och rekreation: Vi köpte gymkort för ungefär samma kostnad som Friskis kostar. Gymmet var fräscht och luktade lite apelsin. Man fick inte ha linne och så var det handukstvång; alla måste ha med sig en liten handduk att lägga mellan kroppen och maskinen. Hade man glömt fick man låna.

Något som jag gillade var bergen som omger staden. Det var skönt att bara kunna ta cykeln uppför ett berg och lyssna på sin ipod och få vara ifred från all hets ett tag. Det saknar jag från Heidelberg.

Jag vet att det finns massor av studentliv i Heidelberg och ställen att gå ut på, men jag gick nästan aldrig ut själv, så jag kan inte rekommendera något särskilt. Förrutom att lämna stan och åka till Mannheim som är större, då.

Sammanfattningsvis vill jag säga att jag absolut inte skulle vilja ha det här utbytet ogjort.

Jag rekommenderar dem, som känner för att plugga lite mer ett tag och fokusera på praktik att välja Heidelbergs universitet. Om man främst har andra mål med sitt utbyte bör man inte välja att åka till Heidelberg. Jag har lärt mig otroligt mycket, och känner mig väl förberedd inför doktorandstudier. Efter utbytet (främst genom examensarbetet som jag verkligen trivdes med att jobba med) känner jag att jag har blivit mycket mer självständig i mitt praktiska arbete.

De negativa erfarenheterna av utbytet har gjort att jag känner mer ödmjukhet när jag ser att någon befinner sig i en jobbig situation. Jag har också blivit mer kritisk till hur projekt utformas och till på vilket sätt det experimentella arbetet bedrivs.
Tycker absolut att man har fått mer aptit på livet här i Stockholm efter utbytet också!