Jag hade från början haft tanken att åka på utbyte, och gärna till ett land där jag kunde förbättra redan befintliga språkkunskaper. Det blev dock så att jag aldrig tog mig tiden att söka, men så när det fanns en restplats till Barcelona så bestämde jag mig direkt för att söka den. Jag hade varit i Barcelona vid ett flertal tillfällen redan så jag visste att det var en stad jag tyckte väldigt bra om. Även om det var en restplats var jag tvungen att sammanställa samma omfattande ansökan som om man hade sökt platsen från början, men jag tyckte nog inte det var alltför jobbigt. Det som jag tyckte var krångligt var sen själva planerandet av studierna i Barcelona; vilka kurser skulle jag läsa? Jag trodde det skulle finnas några färdiga alternativ att välja mellan, eller någon plan att gå efter för hur jag skulle gå till väga. Men det tycktes det inte finnas, utan jag fick gå in på hemsidan till universitetet i Barcelona och leta fram kurserna och kursbeskrivnignarna där (från en sida där språket endast var katalanska och inte spanska). Jag försökte hitta scheman över hur kurserna skulle gå på vårterminen som jag skulle vara borta, för att se hur jag kunde pussla ihop de olika kurserna på ett sätt som passade mig. När jag höll på med det här var det en vikarierande studievägledare för utbytestudier, så hon hade inte riktigt koll på hur allt gick till. Jag tror det var därför det blev så otydligt för mig också, och inbillar mig att denna del vanligtvis inte är lika krånlig/ otydlig som den var för mig

Den som var ansvarig för Erasmusstudenter i Barcelona var också extremt dålig på att svara på mail, så det var lite fustrerande att inte få någon feedback på mina funderingar om hur jag kunde lägga upp terminen. Hon svarade på något mail i början, men sedan fick jag inte fler svar. Till och med när utbytet började närma sig och jag skrev för att fråga viktiga saker som var jag skulle befinna mig på måndag morgon när jag började, och om jag hade blivit antagen från deras sida i överhuvudtaget (som jag inte hade fått något uppenbart svar på), och jag bad henne att svara då det var väldigt viktigt- ja, inte ens då fick jag svar. Jag skrev på engelska eftersom jag tänkte att min spanska kanske inte skulle bli förstådd, men jag kan råda till att skriva på spanska istället, hur dålig den än är, för deras engelska är säkert sämre än din spanska hur som helst! (Och kanske är sannolikheten större att få svar om man skriver på spanska).

Jag kände mig alltså rätt stressad innan avresan, just pga bristen på information från Barcelonas sida. Andra utbytesstudenter hade fått brev från värduniversitetet med lite välkomstmaterial och där det stod officiellt att de var antagna, något liknande fick aldrig jag utan det var som sagt noll information.

Eftersom jag inte hade fått någon som helst information innan ankomst, så gick jag bara till universitetet på måndag morgon och hoppades kunna hitta Erasmuskontoret och få information. Schema hade jag hittat på universitetets hemsida så jag visste i alla fall vilket datum jag skulle vara där (15e februari).  Kontoret visade sig vara direkt till vänster innanför huvudingången, så det var inga problem att hitta. Däremot var det mycket begränsade öppettider (har för mig att det öppnade kl 16 och bara hade öppet vissa dagar i veckan). Det var mycket lång kö till Erasmuskontoret, det tog flera timmar att vänta.  Man skulle ha med sig pass för registrering, så tänk på det annars har man köat flera timmar i onödan.

Vid Erasmuskontoret kunde man också välja SVK, som heter optativas där. De skrev ut en lista till mig med alla SVK, där det även stod vilka som skulle gå på campuset i Bellvitge (som ligger utanför staden) och Hospital Clinic som är det campuset som ligger centralt och där jag läste alla kurser. Jag skulle själv maila respektiva kursansvarig för optativas och fråga om jag fick börja. Varje fredag under terminen tillägnades SVK.

Vid kassan mittemot Erasmuskontoret kunde man få en skåpnyckel. Man lämnade 15 euro, varav man fick tillbaka 10 av dessa när man lämnade tillbaka nyckeln vid hemfärd.

Att hyra ett rum i en delad lägenhet kostar från 300 euro och uppåt (vanligast 400- 450 euro för en schysst standard), och matpriserna skiljer sig inte avsevärt från Sverige (aningen billigare i Barcelona). Det som är väsentligt mycket billigare är alkohol, så att gå ut och dricka öl blir inget dyrt äventyr i Barcelona. Med CSN och de 10 000 man får i Erasmusstipendie klarar man sig med andra ord bra. Självklart går det åt mer pengar om man gör mer än att bara leva, som att åka tåg iväg till andra ställen på helgerna och liknande.

En kostnad som drog iväg var mobilkostnaden. Jag skaffade orange- kontantkort, och trots att jag använde mobilen väldigt lite (bara till att ringa snabbt eller smsa för att bestämma mötestid osv), så tog en 20 euros påladdning slut efter en knapp vecka. Det kan alltså vara värt att lägga lite tid på att hitta ett billigt abonnemang, för i allmänhet är priserna högre än i Sverige.

Jag kan rekommendera att skaffa ”bicing” så fort som möjligt efter ankomst- Barcelona är en stad där det går utmärkt att ta sig fram med cykel, ofta finns speciella cykelvägar. "Bicing" är lånecyklar som finns överallt i staden, och som används väldigt flitigt av Barcelona- borna. Det finns stationer väldigt tätt utspridda över staden där man kan hämta och lämna cyklarna, så det är inte så jobbigt att man inte kan parkera cykeln var man vill som man kanske kan tänka sig. Dock kan man bara abonnera årsvis på ”bicing”, men det kostade ca 30 euro för ett år så det kan det ju vara värt. Jag skaffade aldrig detta eftersom man var tvungen att ha ett spanskt personnummer, NIT, för att skaffa det. För att få det skulle man gå till polisstationen. Jag vet vissa Erasmusstudenter som gjorde detta och sa att det inte alls var krångligt, man bara gick till polisen och fick det sen efter 2 v. Kan rekommenderas framför att köpa en begagnad cykel då stöldrisken är enormt stor. Flera av de Erasmusstudenter jag lärde känna blev av med sina cyklar, och det slutade med att de skaffade sedan ”bicing” i slutändan ändå..
För den som vill gymma blir det också en extra kostnad. Det fanns en kedja som var lite billigare, drygt 35 euro i månaden, nu kommer jag tyvärr inte ihåg vad den hette. Jag signade upp på en kedja som heter Dir, eftersom det låg så nära där jag bodde. De flesta gym i Barcelona har ett väldigt stort utbud av grupppass, samt simbassäng och jacuzzi. Mitt gym kostade 60 euro i månaden (studentpris), plus en inskrivningsavgift på ca 30 euro (som de sa i vanliga fall kostade dubbelt så mycket), så det var inte billigt. Men jag tyckte ändå det var väl spenderade pengar med tanke på att det fanns så många pass att välja på, och då bassängen, jacuzzin och bastun var väldigt uppskattade i februari och mars då det fortfarande var kyligt i staden och då lägenheterna har dålig uppvärmning.

Jag hade ägnat lite tid innan jag åkte på att hitta boende. Jag googlade bara på "alquilar habitacion Barcelona”, och gick in på de sidor som kom upp. En stor är louquo och campusannuncios (kommer inte riktigt ihåg hur det stavas eller de exakta adresserna), Jag hade varit i Barcelona en del innan och hade lite koll på vilka stadsdelar jag kunde tänka mig bo i. Jag kollade mest på lägenheter i Eixamle, som är en trevlig stadsdel nära Hospital Clinic.

Jag hade hittat tre olika rum som jag tyckte var helt ok innan jag åkte ner, och som jag avtalat tid att komma och titta på. Jag åkte direkt och tittade på dessa när jag anlände, och valde den jag tyckte var bäst eftersom jag bara ville ha någonstans att bo och inte hade ork till att bo på vandrarhem med alla resväskor.

Det finns ett väldigt stort utbud av rum som hyrs ut, men priserna och standarden är mycket varierande. Ska man hitta ett fräsht rum för ett pris under 400 euro i månaden får man leta en hel del och kolla på en hel del rum först. Det är vanligt med 400 euro för ett skabbigt, litet rum av en standard långt under den svenska, om läget är bra. För priser runt 300 euro hamnar man antingen lite utan stadskärnan eller får ett väldigt litet rum (kanske utan fönster vilket är rätt vanligt). Jag tog ett rum som var litet men fräscht för 400 euro, i området Grácia. Det är en väldigt mysig stadsdel,  med trånga gränser och många torg med tapasställen och barer, som ligger nära sjukhuset också. Det är också ett av de säkraste områdena i staden, och som tjej kände jag mig aldrig orolig att gå där ensam om kvällen. Där kan jag verkligen rekommendera att bo, jag var mycket nöjd med mitt val! Jag bodde nära t- bannestationen ”Diagonal”, och därifrån är det ca 15 minuters promenad till Hospital Clinic. Därmed kände jag inte att jag behövde köpa 3 månaders t- banekort, utan köpte 10- resorskort för ca 8 euro vilket jag tror jag tjänade på. Jag bodde med engelsmän och fransmän, men tror det kan vara värt att lägga lite tid på att hitta en lägenhet med spansktalande då man får väldigt mycket gratis träning i spanska på det sättet. 

Något värt att ha i åtanke är att lägenheterna i Spanien inte har lika bra uppvärmning på vintern. I februari och mars var det direkt svinkallt i lägenheten. Att lägga pengar på ett litet värmeelement är en bra idé om sådan inte finns på rummet.

Jag hade valt att inte göra hela terminen i Barcelona, utan jag åkte ner när terminen där började (15e februari) och åkte hem någon vecka in i maj, så att jag kunde göra SVK hemma. Det hade varit möjligt att stanna i Barcelona hela terminen ut, men jag kände att SVK kurserna hemma var så mycket mer givande så jag valde att åka tidigare. Det var dock trist att lämna alla Erasmusstudenter jag lärt känna och åka hem så mycket tidigare än dem, plus att det var då som värmen började komma på riktigt, så det var på gott och ont att åka tidigare.

Det första som dyker upp i mitt huvud när jag tänker på studierna i Barcelona var dels den totala bristen på information man fick som utbytesstudent, och det andra är katalanskan. Efter att ha läst tidigare reserapporter från Barcelona hade jag fått intrycket att katalanskan inte skulle bli ett överväldigande problem, men det visade sig att jag hade fel. Det jag hade läst var att om man ber lärarna hålla föreläsningen på spanska så gör de oftast det, men min uppfattning var snarare tvärtom, att det var väldigt få som gick med på att hålla den på spanska. Erasmussstudenter som redan hade varit där ett halvår sa detsamma, att det inte var någon idé att fråga för att de inte vill hålla på spanska helt enkelt.  De som ändå gick med på att byta verkade lite obekväma, och så fort någon student ställde en fråga gjorde de det på katalanska, och då svarade föreläsaren alltid på katalanska och glömde sedan bort att byta tillbaka utan höll resterande föreläsning på katalanska. De spanska studenterna verkade dock inte bry sig nämnvärt om den hölls på spanska. Det hände faktiskt ibland att de spanska studenterna bad föreläsaren att hålla på spanska pga att det fanns utbytesstudenter i klassen, men det hjälpte dock aldrig att de frågade utan svaret blev detsamma ”nej, den här föreläsningen kommer hållas på katalanska”...

Annars vill jag råda till att fråga de spanska studenterna eller andra utbytesstudenter hur saker och ting fungerar, då man som sagt inte får information någon annanstans ifrån. Min upplevelse var att de inhemska studenterna var extremt trevliga och hjälpsamma.  Jag förstod sent att man ska skaffa inlog till en intraweb som finns på hemsidan, där schema och annat man kan behöva veta finns.

När terminen började den 15e februari var det först några veckor med endast föreläsningar, och efter det började praktik som varvades med föreläsningar.

Förutom föreläsningar bestod den teoretiska delen av seminarier, som var mer som föreläsningar de med, med skillnaden att seminarierna var obligatoriska. Jag gick på föreläsningarna i början och tyckte att de ofta höll en helt OK nivå, om än lite sämre än hemma, men jag slutade gå på föreläsningarna när jag märkte att så stor del av dem var på katalanska. Jag hade helt OK spanskakunskaper när jag kom ner, i alla fall tillräckligt för att förstå föreläsningarna på spanska utan problem, men när de hölls på katalanska var det mycket varierande hur mycket jag förstod.

Jag minns en föreläsning i R.A som utgick från en power point presentation där symptom, riskfaktorer, behandling osv stod uppstaplade- och då fick jag ut mycket av föreläsningen, eftersom de medicinska orden ju mest består av latin. Men om föreläsningen var upplagt mer så att föreläsaren ”pratade fritt”, så var min förståelse nästan nere på noll skulle jag säga. Jag har dock inga franska kunskaper alls. Det jag märkte från andra utbytesstudenter var att de som var fransktalanade hade mycket lättare med katalanskan. Men som sagt, för mig var katalanskan ett så stort hinder att jag valde att läsa in materialet själv istället för att gå på föreläsningar.

Angående praktiken så var den också mycket varierande, precis som den är här hemma. Ibland hade man en bra handledare, som gjorde en kort presentation av varje patient innan man gick in, vilket gjorde att man kunde hänga med i läkarens samtal med patienten. Och ibland hade man handledare som inte förklarade något alls utan som bara lät en gå med. Grupperna kunde också vara av väldigt varierande storlek. Ibland var man 6 studenter, 4 underläkare och 2 överläkare inne i rummet med patienten, och ibland var man helt själv med en läkare. Men oavsett så får man som student i Barcelona inte göra någonting själv. Praktiken går ut på att skriva anteckningar vid patientbesöken, och sedan sammanställa dessa och skicka in till läraren. Man hade också bara några få timmars praktik per dag, under de veckor som var praktikveckor. Oftast var det en timmes seminarie på morgonen, sedan 2-3 h praktik, ett till seminarie, och föreläsningar resten av dagen. Även om praktiken inte har samma kvalitet som hemma så tyckte jag det var mycket givande att bara se hur ett spanskt sjukhus fungerar!

Det finns ett bibliotek högst upp i byggnaden som är trevlig att studera på, och där man också kan låna hem kurslitteratur på engelska om så önskas. De spanska studenterna använder dock knappast kurslitteratur utan studerar istället efter väldigt välskrivna föreläsningsanteckningar. De sammanställer sina anteckningar och får de upptryckta av tryckeriet på bottenvåningen till en liten egen bok, som de sedan pluggar in.

Jag gjorde så att jag inte skrev några tentor alls i Barcelona. När jag åkte hem hade kurserna jag läst avslutats, och de skulle sedan läsa andra kurser fram tills tentorna som hölls i mitten till slutet av juli. Kurserna avslutades med något man kan likna vid duggor (antingen munliga eller skriftliga), och med intyg på dessa kunde jag sedan tillgodoräkna mig kurserna. Jag skrev sedan medicintentan hemma.

Jag gjorde även ett flertal duggor från KI på distans från Barcelona (dugga 3, geriatrik- samt Klin. Farm duggan). De var väldigt hjälpsamma med det. KI mailade duggorna till den ansvariga i Barcelona, och sedan fick jag sitta på hans kontor och skriva. När skrivtiden var slut skannade han in mina svar och mailade tillbaka till kurssekreteraren hemma på Danderyd.

När jag var i Barcelona störde jag mig så pass mycket på katalanskan att jag kände att det eg var orimligt att åka på utbyte där, i all fall om man bara åker en termin. Åker man två terminer hinner man nog snappa upp så pass mycket katalanska att undervisning på katalanska inte utgör ett så stort hinder termin två. Det kändes tex väldigt irriterande att seminarier på katalanska var obligatoriska, eftersom det inte kändes som det spelade någon roll om jag var där om jag ändå inte förstod. Praktiken var dock nästan alltid på spanska. Det är ju upp till var och en om man vill åka hit på utbyte ändå, trots katalanskan, men åker man på utbyte till Spanien för att lära sig spanska är Barcelona inte rätt stad att åka till. Hade föreläsningarna varit på spanska hade jag gått på alla; mycket för att det är ett väldigt bra sätt att lära sig språket på, att bara sitta och lyssna. Den delen av spanskinlärningen försvann ju i och med katalanskan. I övrigt klarar man sig på spanska i staden, det var inga problem.

Barcelona är en stad där det alltid finns något att göra, om man vill det. För min del blev det mest umgänge med andra Erasmusstudenter. Det finns en hel del utbytesstudenter på Hospital Clinic, och det var lite så att man höll ihop. De spanska studenterna i min klass var visserligen väldigt gulliga, men de var så mycket yngre så jag försökte aldrig riktigt integrera mig med dem. De verkade också spendera hela sin fritid åt att studera, så det kändes inte aktuellt att fråga om man skulle hitta på något med dem. Däremot verkade det lättare för de manliga utbytesstudenterna, då de kvinnliga spanska studenterna var väldigt nyfikna på dem och bjöd in dem på fester osv. Det är för övrigt 90% kvinnliga studenter på läkarutbildningen i Barcelona.

Jag hade storslagna planer på att se och göra saker under mitt utbyte, både i och utanför Barcelona. Dock så märkte jag att när helgen kom var det rätt skönt att komma ner i varv och inte hyra bil och åka omkring på utflykter. Den enda turen utanför staden jag gjorde var till ett naturreservat i närheten som bara tog ca 1 h att åka till, och som var väldigt sevärt. Det kan vara en skön paus att promenera lite i bergen efter att ha varit i en storstad i några veckor.

Det är för övrigt väldigt lätt att komma i kontakt med personer i Barcelona, så det är inga problem att få ett väldigt rikt socialt liv om man vill det.

Jag är nöjd med min vistelse i Barcelona, men pga katalanska inte nöjd med själva studierna egentligen. Men även om jag hade vetat hur det var innan hade jag helt klart åkt ändå, men då kanske istället köpt med mig kurslitteratur hemma och förberett mig på att läsa in hela teorin själv. Vet man om läget från början så undviker man ju att bli irriterad. Det var också spännande att se hur sjukvården i Spanien fungerar, och se hur de spanska läkarna samtalar med patienterna osv. Barcelona är verkligen en fantastisk stad. Vacker, och mycket att göra och se. Det är verkligen en stad att trivas i.