Vi blev upphämtade från flygplatsen av två sjukgymnaststudenter ifrån TEI som kom att bli våra vänner. De var mycket trevliga och erbjöd sig gång på gång att vi kunde ringa dem ifall det var något som vi undrade över eller ifall vi behövde hjälp med något. Det kändes mycket bra att ha den stortens stöd när man kommer som främmande till ett nytt land.

Vi kom fram på en torsdag och måndagen efter åkte vi till sjukhuset för att börja vår praktikperiod där (vägdirektionerna hade vi fått av samma studenter som plockade upp oss på flygplatsen). Vår grekiska koordinator från TEI hade stämt träff med oss utanför den stora entréen och han följde oss till sjukgymnastavdelningen på sjukhuset där vi fick bekanta oss med de anställda och de grekiska studenter som praktiserade där. När vi börjat känna oss lite som hemma där lämnade koordinatorn oss och vi bestämde att vi skulle ses för en fika senare i veckan för att kontrollera att allt gick bra.

På det hela taget blev vi mycket bra bemötta och det kändes aldrig som att vi blev strandsatta. Den hjälpsamma kontakt som de två studenterna och den grekiska koordinatorn givit oss kändes betryggande.

Prisläget är i stort sett detsamma som i Sverige. En del varor är billigare, andra dyrare. Det är exempelvis betydligt billigare att gå ut och äta på restaurang i Thessaloniki än vad det är i Stockholm och i jämförelse med SLs priser upplevs kommunaltrafiken som snudd på gratis i Thessaloniki (en resa kostar 0.30 € och ett månadskort för studenter 12.5 €). Det ska dock sägas att kommunaltrafiken uteslutande består av bussar, varav flertalet är av äldre modell, men man kommer fram för en billig peng och oftast i någorlunda i tid.

Vi hyrde varsitt rum i en lägenhet belägen väldigt centralt i Thessaloniki. Hyran var acceptabla 300 €. Vi fick senare reda på att vi kanske betalade för mycket, men när vi blev erbjudna rummen var vi inte i position att försöka pruta. (så än en gång, sök bostad i tid!). Väljer man att bo längre ut kan man komma ner en hel del i hyra men vi ansåg att det var värt att bo mer centralt, och i efterhand känns det som ett bra val.

Jag klarade mig väldigt bra på de stipendiepengar som Erasmus delade ut och studielånet från CSN. Jag hade till och med mycket pengar över när jag kom tillbaka till Sverige. 

Bostaden ordnades som tidigare nämnt genom de personliga studentkontakterna som vi tilldelades innan avresan. Lägenheten vi lyckades hitta var kanske lite i det dyraste lagret med grekiska ögon sett, men för de pengarna fick vi en mycket centralt belägen lägenhet, som samtidigt låg relativt nära sjukhuset. Vi var fyra stycken som bodde där och vi hade alla enskilda rum. Det var jag och Josefina samt ytterligare en erasmusstudent och sen själva ägaren som också studerade på TEI. Skicket på själva lägenheten var OK, tillräckligt för min standard. Hyrorna är generellt lägre i Thessaloniki än i Stockholm.

Många av våra vänner från erasmus bodde betydligt billigare i en studentbostadsbyggnad en liten bit utan för stadskärnan och de trivdes bra tillsammans där. Namnet är Efxinos Leshi och den ligger på Vasilissis Olgas 95. Om ni söker på namnet på Facebook så finns det en grupp där som kan hjälpa er mer än vad jag kan.

Vi praktiserade på tre olika klinker i Thessaloniki. Framför allt på sjukhuset Papagiorgiou där vi mestadels gjorde neuroblocket i sjukgymnastik 7 kursen och sedan en privat ortopedisk manuell terapi klinik där vi fick mer utav det muskuloskeletala blocket. Mot slutet av vår vistelse varvade vi dessa två kliniker med eftermiddagspraktik tre gånger i veckan på en idrottsklinik.

Till en början var tanken att vi skulle stanna på sjukhuset under hela våran vistelse men det blev snabbt uppenbart att vi inte skulle kunna genomföra vår muskuloskeletala praktik på sjukhuset eftersom de helt enkelt inte jobbar med manuell terapi. När vi tog upp detta med våran grekiske koordinator blev han förvånad över att vi skulle läsa ett neuroblock och ett muskuloskeletalt block! Jag vet inte hur, men det hade tydligen inte framgått för honom. Han hade tänkt att vi skulle se och göra lite allt möjligt på sjukhuset och vi, studenter och koordinator, blev tvungna att leta nya praktikplaster. Tills vidare gick vi till sjukhuset och försökte hålla oss till den sjukgymnast som var ansvarig för den neurologiska avdelningen. Till min förståelse var vi de första sjukgymnaststudenterna från KI som besökt Thessaloniki så förhoppningsvis blir det smidigare för framtida studenter. Vår koordinator var hjälpsam och kompetent att hitta nya, bra praktikplatser men han är också en mycket upptagen man så det kändes som att vi var tvungna att ligga på lite för att det skulle bli gjort.

Som jag tidigare har gått in lite på var språkbarriären stor för mig som kom till Grekland utan några förkunskaper. Jag hoppades att flertalet av patienterna skulle tala engelska och att jag skulle klara mig i de allra flesta patientsituationer med det gemensamma språket. Sanningen är dock att den äldre generationen som är majoritet på sjukhuset inte talar många ord engelska. Som jag såg det då fanns det egentligen bara en lösning och det var för mig att lära mig deras språk. Jag spenderade således den första tiden i Thessaloniki med att studera grekiska som en förutsättning för att jag skulle kunna lära mig mer under praktiken. Jag har studerat en hel del språk tidigare och finner ett stort nöje i det och grekiskan är ett underbart språk att lära sig och för den delen inte så svårt i de tidiga stadierna. Jag önskar dock, i retrospekt att jag hade startat mina språkstudier innan avresan så att jag skulle väl där skulle kunna spendera mer tid på att studera sjukgymnastiska ämnen.

Den grekiska kulturen och livsstilen skiljer sig mycket från den svenska och det finns inte utrymme nog att beskriva den här. Men jag kan kortfattat förklara en skillnad som jag fann påtaglig till en början. Dessa är såklart grova stereotyper men det går inte att komma undan det när man ska tala om ett helt folk. Om du bestämt träff med en grek exempelvis kl 12 bör du inte vara förvånad ifall han dyker upp 20 minuter senare. Detta gäller dock inte det professionella livet där grekerna har stolthet i sitt arbete.

Det märktes tidigt att Thessaloniki var en studentstad. Någon vecka efter ankomst hade vi var på en välkomstfest och träffat en massa studenter, såväl lokala som från erasmus. Jag upplevde det som att det hände nånting varje vecka och det fanns alla möjligheter att träffa nya människor under flera olika aktiviteter. Det var kul att man framför allt i början kunde träffa nya människor innan det blev mer naturligt att umgås med folk utanför det som erasmus anordnade.

Studentlivet i Grekland handlar inte bara om att ha roligt utan det är till en stor del politiskt engagerade, säkerligen mer påtagligt nu p.g.a. Greklands ekonomiska kris. Det hölls demonstrationer, stora som små i täta intervaller och även om det stundtals resulterade i materiella skador så kände jag mig aldrig osäker eller rädd i Thessaloniki.

Staden i sig är inte den vackraste men den har en säregen charm som säkert färgas av mina goda minnen från platsen. Det finns inte lika många grönområden som man blir bortskämd med i Stockholm och en del hus utanför stadskärnan är i behov av renovering och det är mycket graffiti men inget är utan dess charm. De stora gatorna ligger parallelt med kusten så det är enkelt att navigera sig till fots. Det är en stad med imponerande historiska anor från hellenistiska, romerska, byzantinska och ottomanska epoker. För den historieintresserade finns det mycket att se och det gäller egentligen för hela landet, man kan knappast se åt något håll utan att bli påmind om den historia som Grekland besitter. Vill man hellre åka till stranden finns populära turistorter några timmar bort med buss. Det råder ingen brist på platser att besöka i Grekland.

Jag har sett och upplevt det som jag var ute efter att få ta del av. Jag har sett sjukgymnaster jobba med andra metoder och på ett annat arbetssätt och jag tror att det har givit mig en skarpare insikt i hur man kan använda sin examen. Samtidigt har jag haft en underbart rolig tid, lärt känna många människor, upplevt en ny kultur och lärt mig kommunicera på ett tidigare helt främmande språk. Allt som har hänt mig i Grekland kommer jag länge att se tillbaka på med glädje.