Första gången jag kom till Hanoi var det som om jag vaknat upp i ett myller av fräna dofter, konfucianist-buddhistiska tempel, motorcykelkaos och fuktig hetta. Överallt människor, tropisk frukt, marknader, konformade hattar och fantastisk mat. När chansen fanns att söka utbyte till Vietnam tvekade jag inte. Landet och upplevelserna jag haft där har förändrat mig som människa och yrkeskvinna. Karolinska Institutet har många pågående forskningsprojekt i Vietnam och Sverige som land har haft goda relationer med Vietnam sedan 60-talet.

Som student i Hanoi behöver man inga speciella vacciner innan avresa, det räcker med Hepatit A och B och kanske en booster tetanus (jag hade det inte). Om man ska stanna i djungeln i mer än 3 månader bör man vaccinera sig mot japansk encephalit. I vissa delar av landet ska man äta malariaprofylax men det behövs inte i Hanoi.

Den vietnamesiska ambassaden i Stockholm är snabba på att ordna visum och det är viktigt att det blir ett businessvisa när man är inskriven på Hanoi Medical University (HMU). Standardvisat är en single entry, och om man vill resa till något närliggande land under studietiden ska man säga till om multiple entries-visum.

Vietnam ligger i en subtropisk/tropisk växtzon. Om man kommer på våren eller sommaren är fukten och hettan, tillsammans med dofterna och intrycken av det man ser på sjukhuset, överväldigande till en början.

För oss kändes det viktigt att ha vårt eget boende och satsade på att hitta bostad via mäklare. Det finns en nättidning för expats som heter The New Hanoian och väl på plats i Hanoi fixade vi husvisningar och boende på två dagar via nättidningen.

Det är stor skillnad mellan utbildningssystemen i Vietnam och Sverige. De vietnamesiska ungdomarna går alltid direkt från gymnasiet till läkarutbildningen. De arbetar mycket hårt och har ofta flera examineringar och prov per vecka. På det sjukhuset vi var hade de just utarbetat praktiska moment i examinationerna, liknande våra i kirurgi och medicin. Som utbytesstudent från Sverige kommer man dock inte så nära de vietnamesiska studenterna eftersom man alltid gör projektarbete.

Skillnaden mellan sjukvårdssystemen är också stor. Ute i landet är patientsängarna av trä eller stål och madrassen en tunn bastmatta. Det ligger många patienter i en säng och till varje patient hör en släkting som kommer med mat till patienten eftersom sjukvårdsförsäkringen inte täcker mat. Det är fullt av folk och ljudnivån är hög. Läkarna har stor tilltro till västerländska läkare och studenter som kommer till Vietnam och ibland kan man känna sig som en sjukhusturist när läkarna vill visa upp sina patienter.

Eftersom Vietnam har varit ett väldigt fattigt land, men precis nu blivit ett medelinkomstland, är vården inte som den vi är vana vid i Sverige. Patientbördan är mycket stor och läkarna få. Läkarna arbetar mycket hårt för nästan ingen lön. Av politiska och kulturella orsaker finns en hierarkisk maktstruktur där ifrågasättande inte prioriteras. Ofta finns inga guidelines kring enskilda patientgrupper, utan man gör det överläkaren säger utan trial-and-errortänk. Det kan kännas frustrerande för svenska studenter. Språkbarriären gör också ofta att man inte alltid förstår resonemanget.

Korruptionen inom vården är utbredd och den som kan betala lite extra får en egen säng. Det gör att vården inte bedrivs på lika villkor.

Nosokomiala infektioner är vanligt, ofta med superresistenta bakterier eftersom landet har en galopperande antibiotikaresistens. Handhygien och övrig hygien får ofta stryka på foten pga stress och patientbörda, kanske också pga okunskap. Handsprit används sällan och iv-nålar återanvänds mellan patienter. Endoskop tvättas av en person, i olika baljor och blåses sedan ut med högtryckstvätt innan nästa patient.

Man kan lära sig mycket om sjukdomar som är ovanliga i Sverige, i Vietnam. Trots det allmänna vaccinationsprogrammet kan man fortfarande se barn och vuxna med mässlingen och tetanus, även om det är en försvinnande liten del. Man lär sig hur man bedriver vård med nästan inga resurser. Överlag verkar patienterna gladare än i Sverige. De är flera i samma rum, har släktingar nära, pratar, skrattar och äter tillsammans. Jag tror att vi har mycket att lära om distraktion och sällskap som del i behandlingen.

Många av läkarna är duktiga på skriven engelska och grammatik, men de har mycket svårt med uttalet. Vietnamesiska är ett tonalt språk och ett ord kan ha flera olika betydelser beroende på hur man uttalar det. Det är väldigt svårt för en utlänning att lära sig språket. Vietnameserna är själva medvetna om att deras uttal är dåligt och vi blev snabbt rekryterade som engelsklärare på läkarnas english club. Första lektionen lärde vi dem att uttala bokstaven s!  

Det finns mycket att uppleva och se i Vietnam. Dess rika historia och centrala läge i Sydkinesiska sjön har gjort att landet varit handelsplats i flera tusen år, och i landet har många krig förts genom åren. Fortfarande går kvinnor och män i de traditionella konhattarna och sidenkläder, de är gästvänliga och nyfikna, och de har en fantastisk matkultur. Både fransmännen och kineserna har influerat kulturen och det finns tempel och natur som är makalös. I norr finns berg, i nordost världsarvsbevarade övärldar. Det finns regnskog, deltaområden och milsvida stränder. Ho Chi Minh-staden i söder är mer modern än Hanoi med sina breda boulevarder och skyskrapor.

Hanoi har ett rikt kulturliv med gallerier, restauranger och nattklubbar. Eftersom vi gjorde eget projekt försvann lite av "studentkulturen". Vi lärde snabbt känna en hel del utlänningar och några vietnameser. Överlag är vietnameserna svåra att komma nära, mycket beroende på det kommunistiska styret och den till denna hörande utbredda angivarkulturen. Fortfarande får vietnameserna inte organisera sig i grupper fler än 5 utan att tillfråga myndigheter, det finns ingen religionsfrihet och de som flyttar till de stora städerna har ofta inget socialt skydd. Dock har landet gjort en rejäl uppresning från låginkomstland till medelinkomstland under de senaste 25 åren, med hjälp av privatiseringsreformer och omfördelning av kapital.

Staden är otroligt vacker och rustik och det finns många smågator där det myllrar av folk och osar ur stora kärl med soppa. Man äter nudelsoppa till frukost och husen och människorna bär starka färger. Mitt i stan finns sjön Hoan Kiem runt vilken vietnameserna gör sin dagliga morgongymnastik. På det undangömda cinemateket (22 Hai Ba Trung) visades utländska filmer på originalspråk. Invid West Lake bor många västerlänningar och här finns utländska matställen, t ex Kitchen som säljer mexikanskt. Highway 4 (3-5 Hang Tre) är en restaurang med jättemeny som serverar Hanois läckraste färska vårrullar. Överallt serveras fruktjuicer från frukt som nyss plockats, på gatorna pågår en ständig kommers och trädens lianer formar stammar som känns oändliga i omkrets.

Svenska ambassaden är behjälplig med mycket och det kan vara bra att spara deras akutnummer.

Mitt utbyte till Hanoi har gjort att jag blivit mer intresserad av forskning och gärna av forskning i fattiga länder. Det har också format mig som människa, på sättet jag förstår andra kulturer och vår egen. Att ro i hamn ett projekt i ett land där man nästan inte förstår språket, där inget fungerar så som man är van vid, där värmen gör att man ständigt är svettig och trött, gör en ödmjuk. Att dessutom som vi få möta sjuka små bebisar utan föräldrar, som dör i tetanus på grund av att navelsträngen skurits av med en smutsig kniv, som får ligga tre stycken i en kuvös, gör att man blir mer säker på hur rätt man gjort i sitt val av yrke.