Steg ett – förbered dig för ett stort äventyr.

Steg ett och ett halvt – skicka iväg din ansökan i god tid och följ sedan anvisningarna som kommer per mail från den franska studenthandläggaren. Ordna med vaccinationspapper, resebidragsansökan, CSN-ansökan, betala kåravgift med mera – allt kommer att framgå efterhand när du kommunicerar med respektive studenthandläggare och när du söker i fliken för utbytesstudier på KI:s hemsida. Se som sagt till att vara ute i god tid, särskilt då det gäller kommunikation med den franska studenthandläggaren – en person med en generös syn på deadline är bättre än två personer med en generös syn på deadline, i alla fall vad gäller dina förberedelser inför utbytesperioden. Förbered en bunt porträttkort att ha i plånboken, då de kommer att behövas för olika ändamål väl på plats i Grenoble.

Steg två – åk!

Under vintersäsongen går det flyg från Skavsta direkt till Grenobles egna flygplats med Ryan Air. Då jag reste iväg i mitten av januari var detta ett smidigt och billigt alternativ. På hemvägen var jag tvungen att åka via Lyon, vilket inte är så mycket krångligare, dock tar bussresan till flyplatsen längre tid och hela resan blir möjligen lite dyrare.

Den första studiedagen går helt åt inskrivningen hos studenthandläggaren – hon går igenom allt du behöver veta och då hon har hand om Grenobles samtliga utbytesstudenter på läkarprogrammet förklarar hon allt långsamt, tydligt och med stort tålamod. Enligt min mening finns det för övrigt inget behov av att infinna sig på plats fler än 1-2 dagar innan inskrivningen.

  Under inskrivningsproceduren rådde det en viss förvirring kring min försäkring. Den franska studenthandläggaren menade att jag var tvungen att köpa en försäkring på plats i Grenoble för 26 €, varvid jag ansåg att jag redan var fullt försäkrad via Kammarkollegiet. Det framgår i tidigare reserapporter att det är flera som har stött på samma försäkringsmysterium som jag, och så vitt jag kan förstå skiljer tydligen dessa försäkringar sig åt på så sätt att den franska även gäller ifall du själv skulle förorsaka andra personer skada. Det var i alla fall så långt jag kom i resonemanget på min första dag, och nöjde mig lite motvilligt med den förklaringen. Om du har tid och lust och goda språkkunskaper kan du kanske komma ännu närmare till att själv lösa försäkringsmysteriet. Bonne chance, mon ami.

Notis: livsmedelsbutikerna i Frankrike oftast stänger kl 12.00 på söndagar.

Både CSN-bidraget och resebidraget från Erasmus kommer som två guldglimmande klumpsummor på bankkontot strax efter avresa. Det tackar vi för. Men trots alla bidrag tyckte jag att det kändes knapert med slantarna, då euron ändå stod ganska stark mot kronan, och allting som behövdes i form av köksredskap, tallrikar och bestick var jag tvungen att inhandla på egen hand den första veckan. Sedan tillkommer aktiviteter som skidåkning, utflykter runtom i landet och annat roligt. Det sätter såklart spår i plånboken.

  Missa därför inte att söka bostadsbidrag från Caisses d'Allocations Familiales (caf.fr). Om du bor i en lägenhet måste du öppna ett franskt bankkonto för detta ändamål, men om du bor i studentbostad kan du istället ordna så att bidraget betalas in på studentbostadens konto och dras av från din hyra. Jag gjorde det sistnämnda och fann att det resulterade i betydligt mindre pappersarbete än om jag skulle ha gjort det på annat sätt.

  Ett annat sätt att spara pengar är att haka på fenomenet samåkning, som tydligen är populärt runtom på kontinenten. Om du ska åka iväg på helg- eller veckoutflykt och tycker att tågbiljetterna verkar luta för mycket åt det dyra hållet, kan du kika in på en av samåkningssidorna på nätet (covoiturage.fr), där du förhoppningsvis kommer att finna bilförare med lediga säten, som passerar via eller pendlar till och från Grenoble framåt veckosluten.

  Vad matinköp anbelangar, missa då inte att det faktiskt finns en Lidl vid tramstationen Taillées universités. Matpriserna är annars jämförbara med dem vi har i Sverige. Till finsmakarens förtjusning verkar dock vin och ost vara något billigare, och definitivt mer tillgängligt en vardagskväll i Grenoble än hemma.

Notis: ICA-banken tillåter dig att ta ut pengar i utlandet utan extra avgift.

Ett enkelt boende får man med lätthet tag på via Crous-bleu – en studentbostadsförening för utbytesstudenter – som erbjuder enkla rum i olika studentbostadskomplex. Det simplaste och billigaste, och därmed det mest populära, är La Tronche, som ligger väldigt nära sjukhusområdet. Hyran här ligger på ungefär 150 €.

  Som resultat av sen anmälan på Crous-bleus hemsida hamnade jag på Foyer de l’étudiante - ett studentboende för enbart kvinnliga studenter. Månadshyran för ett rum på 12 m² är 295 €. En absolut fördel med detta boende var läget. Jag bodde praktiskt taget mitt i centrum, vilket underlättade hemkomst efter utgångar på kvällarna. En annan fördel var köket, som var rent och rymligt – rymligt nog att innehålla en ugn och kylskåpsboxar åt alla, vilket inte var en självklarhet på de andra studentboendena.

  Nackdelarna utgjordes mest av alla de småregler, som stundtals fick en att känna sig som en föräldraförföljd tonåring. Jag kan hålla med om att många av dessa regler var förnuftiga och hade sina självklara anledningar, men ibland kunde de gå till lätt överdrift. Som exempel var inga gäster tillåtna i rummen efter kl 22.00, vilket utlystes i högtalarsystemet av dörrvakten vid exakt denna tid. Om man hade för vana att vara glömsk kunde hemkomst om kvällarna bli lite av ett aber – en kvällsnyckel behövdes för att komma in genom huvudentrén efter kl 00.30 och det gällde att komma ihåg att be om denna i receptionen dagligen. I tid och otid.

  Jag vande mig vid det mesta rätt snabbt (men glömde konstant bort kvällsnyckeln), och det var ett trevligt och avslappnat studentboende att bo på. Det var i alla fall inga problem med för högljudda grannar då jag försökte sova. Föreståndarinnan (la diréctrice) är en snäll och vettig person – tala alltså i första hand med henne ifall problem skulle uppstå.

  Ett populärt alternativ till studentboende är att dela lägenhet med andra unga vuxna i så kallade colocations. Det finns flera hemsidor som kan hjälpa dig att hitta kollektivboenden för en kort period. Gå exempelvis in på appartager.fr (någon av parterna – den söker bostad eller den som söker inneboende – måste dock betala en avgift för att kunna använda sig av sidan till fullo) eller sök helt enkelt på Google.

På läkarprogrammet i Grenoble går studenterna på kliniska placeringar på förmiddagen och på obligatoriska föreläsningar på eftermiddagen. Föreläsningarna är inte obligatoriska för utbytesstudenter och de ordnas i de flesta fall så att de hamnar på varannan eftermiddag. Jag gick på en del föreläsningar, men föredrog att läsa i läroböckerna, som jag hade tagit med mig hemifrån.

  Utbildningssystemet och läkarstudentens roll skiljer sig ganska mycket åt mellan Sverige och Frankrike. De franska studenterna vistas på en och samma avdelning under tre månaders tid, och de har inför sin placering fått önska sig en specialitet med hjälp av ett önske-/lottningssystem som ibland resulterar i att studenterna inte får det de har önskat sig – med andra ord såsom vi har här hemma med våra sjukhus- och SVK-val. På avdelningen förväntas studenterna (externes) utföra ett visst arbete, för vilket de får en liten ersättning, och jobbar oftast tätt ihop med vår motsvarighet till ST-läkare (internes). Arbetsuppgifterna varierar lite med hur många terminer studenten har bakom sig, men utgörs mest av EKG-tagning, inskrivningar, remisskrivning samt -faxning och att vara internerna allmänt behjälplig, inte minst med diverse administrativt arbete.

  Någonting som jag tyckte var bra var att avdelningarna härbärgerade studenter av blandade årskurser, där ”yngrekursarna” lärde sig att ta status och anamnes och ”äldrekursarna” även hade andra uppgifter. Det ledde till ett naturligt utbyte mellan studenterna. Nackdelen med detta var dock det enorma antalet studenter per avdelning. Tre veckor in på mitt utbyte fick även de som gick tredje året på läkarlinjen börja med klinisk verksamhet, vilket ledde till fullproppade läkarexpeditioner, frustrerade läkare och betydligt färre patienter per läkarstudent.

Mot slutet av varje placering förväntas utbytesstudenten presentera en observation pédagogique för avdelningsläkaren och ibland även de andra studenterna. Denna kan antingen vara skriftlig eller muntlig och är i princip en beskrivning av ett patientfall som du själv har stött på under placeringen. De franska studenterna gör två sådana under sin placering.

Min största källa till oro inför utbytet var min anspråkslösa kunskapsnivå inom det franska språket. Jag åkte ned med inget annat än min orepeterade gymnasiefranska och en gammal ordbok i bagaget, och det visade sig vara ganska jobbigt att kommunicera på avdelningen och i sociala sammanhang till en början, men efter några veckors tid märktes en oundviklig förbättring. Glädjande nog fanns det andra Erasmusstudenter, med ännu sämre franska än min egen, som efterhand också klarade sig fint på den språkliga punkten. Alltså, var inte nervös, det är inte värre än att du kommer att tala bruten franska under en viss tid. Huvudsaken är att du vågar tala dig igenom det och att du lär dig under utbytets gång!

Skidåkning

Trots att jag vistades i Grenoble under dryga fem månader slogs jag dagligen av en barnslig lycka av att mötas av majestätiska, snöklädda Alptoppar åt vilket av de fyra väderstrecken jag än blickade. Jag hör dem som älskar skidåkning, och då Grenoble även går under namnet Coeur des Alpes blev jag inte besviken av sportutbudet under vinterhalvåret. Den skidintresserade studenten erbjuds medlemskap hos Ecole de glisse (30 €) vilket möjliggör bussutflykter till olika skidstationer inom 1-2 h avstånd från staden, samt rabatterade liftkort till dessa.

(Mer information: www.ecole-de-glisse.com)

Om du av någon anledning behöver köpa skidor på plats så finns det billiga alternativ till det. Jag köpte ett par oanvända och, om jag får tillägga, fullkomligt perfekta skidor från föregående säsong för halva ursprungspriset på Troc Sport – en butik med begagnade skidor och brädor som ligger strax vänster om Géant (tramstation Taillées universités). En annan butik med begagnade skidor och brädor, Boîte de ski, ligger istället strax höger om samma Géant.

Dans och andra sociala aktiviteter

För den med förkärlek till socialdans finns dansstället Shag Café, som tyvärr ligger nästan syndigt långt bort från stadskärnan. Jag själv var redan innan avresa en inbiten lindy hop-utövare, och den som känner igen sig i den beskrivningen kommer glädjas åt att Grenoble är hem till många duktiga dansare och en trevlig stämning på lindy-golvet. Det är om inte annat ett bra sätt att öva sin franska, utanför Erasmusstudenternas umgängeskrets.  (Mer information: www.grenobleswing.com)

Erasmusstudenternas umgängeskrets var stor och generös i Grenoble under min utbytestermin, och studenterna talade, till min stora förtjusning, franska med varandra – och inte engelska, som jag hade befarat.

Fadderorganisationen InteGRE anordnar många sociala aktiviteter för Grenobles studenter, inte minst de populära barkvällarna varje tisdag, som frekventeras av såväl utbytes- och lokala studenter. Jag själv brukade snarare åka hela vägen till min kära lindy hop på tisdagskvällarna.

(Mer information: www.integre-grenoble.org)

Jag såg även till att hinna med korta utflykter tillsammans med kompisar till olika städer runtom i landet – Paris, Marseille, Nîmes, Aix-en-Provence, Montpellier, Val Thorens. Passa på - allt ligger så nära!

Utbytesperioden var helt klart en lärorik och berikande upplevelse. Jag upplevde det som stimulerande att befinna mig i en miljö som var fylld med så många utmaningar och möjligheter på en och samma gång. Språket är inte det enda som är begränsande när man befinner sig i ett främmande land – när den språkliga barriären överkoms upptäcker man exempelvis att det är främmande synsätt som utgör nästa utmaning. Det är spännande att se hur kommunikation med andra människor vidgar ens egna vyer, och hur man själv möjligtvis vidgar andras.

  Det var även intressant att vara utlänning i ett land. Jag märkte efter ett tag, eller kanske nu i efterhand, att de personer på sjukhuset som inte sällan var mest tillgängliga för kontakt var de som på något betydelsefullt vis hade en anknytning till en annan kultur – exempelvis de som tidigare hade varit utbytesstudenter eller de nyligen inflyttade. Jag menar inte att de andra undvek att ta kontakt med mig, men att det möjligen fanns ett litet mönster i min umgängeskrets.

  Vårterminen i Grenoble var även en tid då jag insåg att jag faktiskt stod på mina egna ben, en gång för alla. Jag anlände i Grenoble med endast min gymnasiefranska och en vag idé om hur allting skulle vara – det kunde alltså bli vad jag än önskade – och det är så jag vill fortsätta se min tillvaro hädanefter.