Reserapport - KI-student
Lärosäte: Université Pierre et Marie Curie (Sorbonne Université)
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Hösttermin 10/11

Innan avresa

Jag hade velat åka på utbyte länge, men det var svårt att ordna under tidigare terminer. Paris kände jag till sedan innan, tycker jättemycket om staden och ville gärna tillbaks. Université Pierre et Marie Curie verkade vara det universitet där det var lättast att göra lite kortare kliniska placeringar (annars är kliniska placeringar i Frankrike ca tre och en halv månad långa) - vilket iofs skulle visa sig inte vara fullt så lätt att ordna, men det gick.

Jag tycker att det gick ganska smidigt att ordna med utbytet. Kursansvariga för termin 9 på KI, inklusive de ansvariga för enskilda moment, var väldigt tillmötesgående, och internationella studievägledaren var till god hjälp! Ett tips är att i förväg verkligen stämma av med alla inblandade (ffa studierektor/momentansvariga) vad som kommer behöva kompletteras, och om det är något man kan komplettera redan innan man åker iväg. Då blir det mycket lättare när man kommer hem, och inga obehagliga överraskningar.

Jag tror att det är mycket mindre jobb med att åka på utbyte inom Europa än vad t.ex. de studenter som varit i USA beskriver. Börja i god tid bara så är det inte så jobbigt!


Ankomst och registrering

Om möjligt är det bra att vara på plats några dagar innan kursstart. Det är en del administrativt fix med inskrivningen på universitetet. Dessutom kan man ju behöva hitta en lägenhet, öppna ett bankkonto, skaffa en fransk telefon/sim-kort etc.. Min kursare och jag anlände dock någon vecka efter kursstart, och det gick också bra! Universitetet erbjöd en intensivkurs i franska innan kursstart, som vi dock alltså missade.

Kvinnan som var ansvarig för oss ERASMUS-studenter var otroligt svår att ha att göra med. Dels pratade hon ingen engelska, (vilket är bra att känna till i förväg så att man kan förbereda eventuella diskussioner på franska), dels var hon raka motsatsen till hjälpsam. Utan att fråga eller med ett ord kommentera så ändrade hon i mitt (och min kursares) learning agreement, och ville bara låta mig göra tre månaders neurologi-placering, istället för sex veckor neurologi och sex veckor psykiatri som vi kommit överens om. Det krävdes otroligt mycket diskussions-skills för att driva igenom att vi ändå skulle få som vi ville. Många Erasmus-studenter fick inte alls de placeringar de förväntat sig. Mitt tips där är att bara stå på sig, stå på sig, stå på sig. Dessutom var alla andra ansvariga personer som vi kom i kontakt med väldigt hjälpsamma, och vi lyckades tillslut gå runt denna kvinna genom att prata med klinikcheferna på de respektive klinikerna, som inte hade någonting alls emot att vi gjorde sexveckors-placeringar på deras respektive avdelningar.

Ekonomi


Om man åker på Erasmus-utbyte får man ett Erasmus-stipendium på 10 000 kronor från KI. Från CSN får man om man vill merkostnadslån. På vårat universitet fick studenterna (också vi Erasmus-studenter) även 1-2000 kronor i "lön" varje månad. Dessutom kan man, som jag skrivit under nästa rubrik, söka bostadsbidrag. Följaktligen tycker i alla fall jag att det går att leva ganska gott i några månader utan att göra av med allt för mycket sparpengar.

Det säger sig självt att det lätt går att spendera jättemycket pengar om man ger sig in för det, men det behöver inte bli dyrt att bo i Paris. Ett busskort kostar typ 50 euro i månaden (själv räknade jag ut att jag tjänade på att inte köpa något busskort, eftersom jag promenerade nästan överallt). De flesta museer, många gallerier och vissa biografer har studentpriser. Kom ihåg att alltid ha ditt studentkort med dig! Vissa museer har också gratis inträde t.ex. en dag i månaden. Att gå ut och ta ett glas vin kostar bara hälften så mycket som i Stockholm.


Boende

Jag hyrde en lägenhet tillsammans med två kompisar. Det är inte omöjligt att hitta en lägenhet att hyra i Paris, det handlar bara om hur mycket man är beredd att betala. Att dela med några andra är ofta smart, man får lite mer för pengarna. Vi hittade en jättefin 3:a som låg centralt vid République. För den betalalde vi 1950 euro (delat på tre) per månad. Då ingick el och internet. Vi hittade vår lägenhet på fusac.fr, som är en ganska bra sida. pap.fr är ett annat tips. Man kan också titta på exempelvis craigslist.com, men där är lägenheterna ofta dyrare. Hos svenska kyrkan i Paris finns en anslagtavla med lappar om bl.a. lägenheter att hyra, likaså på svenska kulturinstitutet.

Det finns i Paris ett generöst bostadsbidragssystem (CAF). Om man är beredd att spendera lite tid med att fylla i massa papper i flera omgångar kan man få en ganska stor del av hyran ersatt, vilket besparar en flera tusenlappar.

På Cité Universitaire finns studentlägenheter. Av dem jag pratat med som har bott där verkar alla tycka att det var trevligt!  Dock lite i utkanten av stan. Jag vill minnas att vårat universitet erbjöd sig att hjälpa till med att ordna studentlägenhet åt dem som var intresserade av det.


Studier allmänt

Läkarutbildningen i Frankrike är 6 år. Efter de första två åren börjar man ha kliniska placeringar, som är ca tre månader långa. Alla studenter i en klass gör inte samma placeringar, utan det finns visst utrymme att välja vart man vill vara. Studenterna, som kallas "externes", är på kliniken på förmiddagarna. På eftermiddagarna har de föreläsningar. Man har flera teoretiska kurser som löper parallellt under terminen, och i slutet av terminen har man tentor i alla dessa.

Efter examen börjar man genast sin specialisering (man blir "interne"). I slutet av sista terminen på läkarprogrammet har alla sistaårselever i hela landet en stor tenta - "concour". När tentan är rättad rangordnas alla studenter i hela landet utifrån sina resultat på tentan, och de studenter som fått bäst resultat får välja först vart de vill göra sin specialisering - vilken specialitet och i vilken stad/sjukhus. Detta system skapar förstås mycket stress och press och de franska studenterna pluggar jättemycket. Dels till tentorna vid terminens slut, dels till "concouren", även om den kanske fortfarande ligger flera år fram i tiden.

Jag upplevde ofta att de franska studenterna, särskilt de som gick sista året, var väldigt pålästa och kunde många saker utantill som jag inte hade en susning om. På kliniken tar (i alla fall i slutet av utbildningen) studenterna väldigt mycket ansvar för det kliniska arbetet och fungerar mer eller mindre som underläkare. Därför får de också en liten symbolisk lön varje månad.




Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 9 på KI
Jag gjorde mina placeringar i neurologi och psykiatri i Paris, sex veckor av varje. Dessförinnan hade jag läst ÖNH-kursen och ögon (väldigt komprimerad) hemma i Stockholm.

Psykiatri vid hôpital Saint-Antoine:

Jag var jättenöjd med min psykiatriplacering! Jag var placerad på en blandad slutenvårdsavdelning. Under mina sex veckor träffade jag patienter med bipolär sjukdom, schizofreni, ångestproblematik, neuropsykiatriska funktionshinder som ADHD och Asberger, personlighetsstörningar, dissociativ amnesi.

 

Jag var på avdelningen varje dag och deltog i ronden (som tog flera timmar, då man spenderade mycket tid med varje patient!) och i det kliniska arbetet på avdelningen. De franska studenterna skötte mycket av det praktiska arbetet på avdelningen, ordnade med provtagningar och höll koll på labsvar, gjorde inskrivningar av nya patienter mm. Jag kände att jag fick ta så mycket eget ansvar som jag ville. I början gick jag mest bredvid läkarna, för att i slutet vara mer aktiv själv och göra t.ex. inskrivningar. Ville man vara med på ECT-behandlingar var det bara att fråga, likaså om man ville gå på den psykiatriska akutmottagningen någon dag. Läkarna var otroligt trevliga och undervisningsinriktade, och var dessutom väldigt duktiga och hade jättefin patientkontakt  - inspirerande!


På fredagar hölls gemensam undervisning för avdelningens personal. Någon av läkarna presenterade då ett patientfall, som alltid inkluderade ett videoinspelat patientsamtal, presentation av patienten och dennes diagnos samt en falldiskussion. Jag tyckte att alla fredagsseminarier var väldigt intressanta och välförberedda.


Neurokirurgi vid Pitié-Salpêtrière:


Jag hade bett om att få vara på neurolog-kliniken men där fanns ingen plats så det fick bli neurokirurgi istället. Förutom att det inte var vad jag hade tänkt mig, och att det blev lite väl mycket stå och stirra på operation ibland, var jag ändå nöjd med placeringen. Det var inte bara operationer utan man fick vara med på avdelningsrond nästan varje morgon om man ville, och en eller två dagar i veckan var man med på läkarmottagning. Även här var läkarna trevliga och undervisningsinriktade och både på rond och mottagningar fick man träffa patienter med många olika diagnoser: trauman och intrakraniella blödningar av olika slag, hjärntumörer (många och många olika sorter!), hydrocefalus, ryggmärgssjukomar som tumörer och kärlmissbildningar, Parkinson... Jag upplevde att man såg och lärde sig mycket, även om man helt klart fick en mer passiv roll än vad man är van vid från kliniken hemma. På fredagar ordnade kursamanuenserna seminarier för oss studenter där vi gick igenom anatomi, patologi och olika patientfall.


Återigen vill jag tipsa om att våga komma med egna förslag om det är något särskilt man vill se. Jag bad t.ex. vår amanuens om att få vara med neurologerna på deras mottagningar, vilket han ordnade. 


Jag skrev tentan hemma i Sverige tillsammans med mina kursare, och hade därför ingen teoretisk examination i Paris. När man avslutade sin klinikplacering fyllde ansvariga läkare i en "clinical assessment form" där man fick ett omdöme från placeringen.

Språk och kultur

Innan jag åkte till Paris på utbyte hade jag bott två terminer i Frankrike och läst franska. Jag tyckte att det gick bra att hänga med både på föreläsningar och på klinikerna. Jag pratade bara franska med läkare, studenter och patienter och upplevde att alla var väldigt överseende och hjälpsamma när det gick långsamt etc. Skolan erbjöd språkkurser för oss utbytesstudenter, en kväll i veckan. Det tycks ha varit ganska varierad kvalitet på dessa beroende på vilken lärare man fick. Min var okej. Man kan ju också läsa en kvällskurs på egen hand. På de flesta "mairies" (typ kommunalhus? - finns ett i varje arrondissemang) ges franskkurser till överkomligt pris! Annars kan man kolla t.ex. Alliance Francaise. Jag tror att man klarar sig bra även om man har väldigt begränsade språkkunskaper, men om man har möjlighet är det absolut mödan värt att fräscha upp skolfranskan så mycket som möjligt innan man åker iväg! Jag tror att det blir både lättare och en mer givande vistelse då!

Fritid och sociala aktivteter

Det ordnades ganska lite sociala aktiviteter för utbytesstudenterna, på mitt universitet i alla fall. Man ska också vara medveten om att de franska studenterna har en tuff utbildning och pluggar mycket. Lite tid för häng alltså. Däremot finns ju många andra utbytesstudenter som alla vill ha någon att hitta på saker med, och det är inte svårt att hitta andra att umgås med. Bor man på Cité Universitaire är det nog lättare att hitta andra utbytesstudenter att umgås med än om man hyr en lägenhet på egen hand.

I Paris finns förstås hur mycket som helst att se och upptäcka! Promenera i någon av alla fina parker (t.ex. Parc de Bercy, Parc de Buttes Chaumont, Luxembourg-trädgården..) eller längs med Seine eller Canal st-Martin, gå på muséer och utställningar (några av mina favoritmuséer är Jeu de Paume, Maison européenne de la photographie, Musée d'art moderne, Musée de l'orangerie, Musée d'Orsay), äta på en bistro, dricka vin på en vinbar... Ett tips är att gå till en "Presse" och köpa Pariscope eller någon av de andra tidningar som varje vecka listar bioprogram, utställningar, konserter mm. Där ser man bl.a. vad de olika gallerierna ställer ut (det finns många till synes små gallerier som visar kända konstnärer och fotografer - lätt att missa om man inte läser igenom ett program!) Är man filmintresserad kan jag dels rekommendera Cinemateket (vid Parc de Bercy) som har ett jättehärligt program med flera olika filmer varje dag året runt, ofta med roliga teman eller samtal med regissörer. Eller så kan man gå på någon av alla små mysiga biografer runtom i stan som visar typ gamla västernfilmer och Bergman-klassiker. Ett annat tips är att spana in någon trevlig bar eller café nära där du bor och göra dig själv till stammis, det brukar bara behövas några besök. Även om man inte ska stanna i stan så länge är det mysigt att ha ett ställe som känns som "sitt", där man är tjenis och kan snacka lite strunt. Det är också roligt att inse hur mycket lättare det är i Paris, jämfört med t.ex. Stockholm.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis var jag väldigt nöjd med mitt utbyte. Det var intressant att lära känna ett annat sjukvårdssystem och jag var jättenöjd med mina kliniska placeringar. Jag hade tur och träffade flera läkare som jag upplevde som väldigt goda förebilder, och som alltid när man träffar sådana, oavsett var och i vilket sammanhang, blir man påverkad och inspirerad.

Att åka på utbyte är utmanande. Nytt språk, nya människor, nya sociala koder, nytt sjukvårdssystem - det är mycket att sätta sig in i men så roligt att känna att det faktiskt går! Jag har blivit inspirerad och stimulerad under terminen och tror att jag blivit lite mera självsäker. Dessutom är Paris en härlig stad.

Jag kan varmt rekommendera att åka på utbyte, jag kommer att åka igen! Om jag ska ge ett enda tips så är det att vara inställd på att allt inte blir som man har tänkt sig. Är man bara flexibel och lite påhittig så blir det väldigt bra ändå!