Reserapport - KI-student
THIS IS UGANDA!!
Lärosäte: Makerere University
Utbildningsprogram: Sjuksköterska
Utbytesprogram: Linnaeus-Palme
Termin: Hösttermin 10/11

Innan avresa

DRÖMMEN SOM BLEV SANN

 

Drömmen om att avlägga en del utav min utbildning utomlands har funnits med mig sedan jag började att studera till sjuksköterska på Karolinska Institutet. Det var även ett utav mina grundval till att jag valde just Karolinska då jag hört att det fanns goda möjligheter till att få åka på utbytesstudier. Ett av mina största intressen har alltid varit att resa och jag har facinerats av att möta nya kulturer, männsikor och utforska nya miljöer. Sedan barnsben har jag haft en dröm om att få arbeta utomlands med olika hjälporganisationer  som till exempel läkare utan gränser.

 

Som sjuksköterska har du goda möjligheter till att arbeta över hela världen och speciellt i utvecklingsländer där professionen ofta är en bristvara. På min lista över "upplevelser jag vill hinna med att göra innan jag dör" har Afrika stått högst upp, så att mitt förstahandsval på utbytesland landade på Afrika och Uganda var inte så konstigt. Dessutom hade jag året innan varit fadder för ugandiska utbytesstudenter som jag fick möjlighet att lära känna och som inspirerade mitt val ännu mer. Utbytesuniversitetet i Uganda heter Makerere University och ligger i huvudstaden Kampala, universitetet är landets äldsta och har flera olika utbildningar däribland sjuksköterskeutbildningen.

 

Under sjuksköterskeutbildningen på Karolinska har vi fått olika erbjudanden via studentmail om utbytesseminarier där studenter och lärare träffas för att berätta om sina utbytesstudier. Dessa tillfällen är bra att samla information och inspiration på om man är sugen på att åka på utbytesstudier och något jag varmt vill rekomendera. Något som betydde mycket för mig var att läsa olika reserapporter skrivna av studenter som själva varit på utbytesstudier. Genom dessa får man en inblick i hur det är att vara på utbyte i just detta land samt att man får många bra tips att tänka på innan, under och efter utbytet.

 

Fundera över vilket land du vill åka till och vilka olika kurser du vill läsa innan du söker. När du väl bestämt dig är det dags att börja skriva din ansökan och tänk på att vara ute i god tid då det är många delar som ska skrivas och fyllas i och det tar ofta längre tid än man räknat med. Jag vill inte börja oroa er innan ni ens har börjat skriva men det är ett tips ifrån en allt för tidsoptimistisk själ som fick det väldigt stressigt mot slutet. Själva ansökan ska innehålla ansökningsblankett, curriculum vitae (CV) på engelska, studiemeritförteckning- ett registreringuttrag från Ladok, på engelska, motiveringsbrev på engelska, referensbrev – från en lärare/klinisk handledare eller annan likvärdig person knuten till sjuksköterskeprogrammet vid KI och intyg på uppgivna meriter från KI eller studentkåren. Vad som ska finnas med i varje del går att läsa mer om på programwebben under utbytesstudier-ansökan.

 

När du har fått besked om att du har blivit nominerad till en utbytesplats börjar  planeringen av ditt studieupplägg, vilka kurser/klinsik utbildning du önskar att genomföra under ditt utbyte samt ansökan till värduniversitetet, vilket du också får mer information om på programwebben, där du även finner en bra checklista att ha till hjälp. När allt detta är fixat och klart börjar planeringen inför avresa och vad som kan vara bra att göra innan man kommer till landet så som vaccinationer. Vaccinationsrekommendationer för Uganda får du hjälp med på en vaccinationscentral. De vaccinationer jag själv tog och hade sedan tidigare var;

  • hepatit A och B
  • difteri
  • tyfoidfeber 
  • gulafebern
  • kolera
  • meningokocksjukdom
  • polio
  • stelkramp
  • tuberkolos 
  • malariaprofylax

Några av dessa vacciner får du i början på din utbildning. Vaccinationer är dyrt så ha detta i beräkningen på utgifter före resan och diskutera med din vaccinationscentral vilka vaccinationer du behöver med tanke på vart du kommer att vara, kommer du att praktisera på ett sjukhus, kommer du att resa runt på landsbygden mm så att du inte får onödiga utgifter. De vanligaste malariaprofylaxen är Lariam och Malarone. Jag valde Lariam då denna var billigast (ungefär tredubbelt så billig som Malarone) samt att jag tyckte att det var smidigt att bara ta en tablett i veckan jämfört med Malarone där du tar en tablett varje dag.

 

Malaria profylax kan ge många biverkningar, jag upplevde inga som tur var men kan rekommendera att testa profylaxen i förebyggande syfte innan du åker så att du vet vilket som passar dig bäst. Det jag tyckte var mest spännande med planeringen inför mitt utbyte var packningen, vilket för många kan vara rena mardrömmen så tänkte här ge lite tips på vad som kan vara bra att tänka på när du ska fylla din resväska. Då vi reste med Egypt airlines hade vi 20kg som maxvikt på bagaget så ni kan ju tänka er att det var trixigt att får ner det man ville ha med sig innför en fyra månaders resa. Kommer du att ha din kliniska placering på utbytet får du med dig en del material från skolan.  

 

lite tips på packlista till praktiken

  • sjukhuskläder, (fås från KI, jag valde att ta med tre busaronger och tre byxor, det tyckte jag räckte då det var lätt att tvätta upp på plats).
  • handskar, (fås från KI, ca 3-4 paket, finns även att köpa på plats om de tar slut men är inte av lika bra kvalitet som i Sverige). 
  • handsprit, (fås från KI, ca 15 flaskor, välj småflaskor då dessa är lätta att ha med i fickan under praktiken, ett tips är att frakta dessa i en tättslutande påse på ditresan, mina kläder luktade handsprit veckor efter då halva min dos av handsprit läckt ut). 
  • engångsförkläden, (fås från KI).
  • Stetoskop och blodtrycksmanchett.
  • Klocka (att ta pulsar med).
  • Sax (mycket användbart).
  • Anteckningsblock.
  • Medicinsk ordbok (svensk-engelsk).
  • Heltäckande skor (för att undvika stick och blodstänk).

 

Tänk på att sjukhusmaterialet tar upp minst en fjärdedel av din bagagevikt, lägg därtill om det någon speciell kursliteratur du vill ha med, vi valde att köpa böcker på plats då det finns flera bokhandlar i staden där det mesta går att få tag på. Det finns även ett bibliotek på sjukhusområdet som har relativt stort urval. Visum till Uganda kan man ansöka om på Ugandiska ambassaden i Danmark eller direkt på flygplatsen i Uganda, vi valde det senare alternativet och det var inga problem, kostar cirka 50 dollar för tre månader. Jag åkte till Uganda tillsammans med två av mina klasskamrater.    

Så här glad och förväntansfulla var vi när vårt äventyr startade! =)

Ankomst och registrering

ÄNTLIGEN FRAMME!

Jag och mina studiekamrater ankom till Uganda och staden Kampala helgen innan vi började praktiken. Jag kan rekomendera att åka någon dag innan så att man hinner lokalisera sig och lära känna omgivningarna lite. Vi blev hämtade på flygplatsen av en man som vår kontaktperson och studentsamordnare på Mulago hospital kände. Han körde oss till Akamwesi hostel där vi skulle bo och vi fick packa upp och inrätta oss i våra rum innan en läkarstudent från Mulago hospital kom och hämtade upp oss för lite sightseeing runt om i staden. Eftersom det var regnperiod var det första vi ville inhandla ett paraply så han tog oss ner till marknaden där vi kunde köpa ett varsitt paraply.

 

Vi fick tips om hur man skulle ta sig runt i staden, vilka banker som var bra, hur kollektivtrafiken fungerade och lite allmän fakta om staden, det var jätte bra att få bli introducerade till staden på detta sätt så fråga när ni kommer ner om det finns någon som kan visa er runt. Det är en STOR omställning att komma till Kampala, en kaotisk stad med helt galen trafik och en massa människor överallt som tittar nyfiket på dig och ropar "muzungu" som betyder "vit människa". Det kan kännas konstig i början att vara den som sticker ut jämfört med hemma i Sverige där man är en i mängden, men oroa er inte, det kommer att gå över och jag LOVAR ni kommer att älska Uganda, Kampala och dess männsikor och innan ni vet ordet av kommer ni att känna er som hemma.

 

 

 

Regnperiod och blöta gator i Wandegeya

Ekonomi

I Uganda heter valutan Ugandiska schilling (USH). Valutan finns i sedlarna 1000 schilling och upp till 500000 sedlar. Lättast att räkna ut det ungefärliga svenska värdet är att ta bort tre nollor och multiplicera med fyra så 1000 schilling är ungefär fyra svenska kronor, lite mer eller mindre beroende på vad kursen står i. Det kan vara bra att ha dollar med sig då man kommer till Uganda, då de vill att man betalar med dollar på de flesta aktiviteter som tillexempel, rafting, safari och gorilla trekking och det kan vara svårt att växla till sig det på bankerna.

Det finns flera bankomater runt om i Kampala och har du Visa-kort kan du ta ut överallt. Har du Mastercard är det bara vissa banker där du kan ta ut och det kan vara lite trixigare att hitta. Det kostar en mindre summa varje gång du tar ut så ta hellre ut en större summa varje gång. Se till att du har tagit ut tillräckligt med pengar om du reser utanför Kampala eller någon annan stad då de inte finns några banker i de mindre byarna.

Att äta ute i Uganda är inte dyrt och en middag på en medelklassig restaurang kostar cirka 40-50. Det finns ett stort utbud av restauranger med lokal, indisk, asiatisk, europeisk och amerikansk mat.  Går man till de lokala restaurangerna kan du få en middag för cirka 15-25 kr. Den lokala maten består utav mycket kolhydrater där ris, bönor, ärter och matoke (matbanan) är grunden i alla rätter, till det äter man kött, fisk eller kyckling och eventuellt den berömda g-nutssåsen som är en slags jordnötssås. Det finns även ett mångfald av olika matstånd på gatorna där du kan pröva på ugandisk traditionell mat så som chapati (majsmjölspannkaka), rollex (omelett inlindad i chapati), grillat kött på pinne och samosas (friterat bröd med fyllning). Här kan du lätt äta dig mätt för 10 kr. Handla i de stånd där det är många som handlar, där är maten färsk.

Då vi var på Mulago hospital åt vi alltid lunch i någon av sjukhusmatsalarna där en lunch kostar cirka 8 kr. Ibland gick vi till frukt och grönsaksmarknaderna och köpte grönsaker och frukt för en billig penning och lagade en stor sallad hemma på rummet och bjöd våra vänner på middag vilket var väldigt mysigt. Har aldrig sett så stora avokado som i Uganda, till en tredjedel av vad en avokado kostar i Sverige och dubbelt så god. Under hösten då vi var där var det säsong för ananas, passionsfrukt och mango, super billigt och enormt gott. I Uganda förhandlar man ofta om priserna, speciellt på marknaderna, när du ska åka taxi eller boda-boda (mopedtaxi) och som mzungo (vit människa) är du rik och de kommer alltid att pröva att sätta ett högre pris. Bra lugandiska fraser att använda sig utav när du ska pruta är ”sente meka” som betyder hur mycket kostar det och ”osera” som betyder för dyrt. Åker man lokaltrafik är det alltid fasta priser som gäller. Hygienartiklar så som schampo, ansiktskrämer och solprodukter är både dyrt och lågt utbud på då det är importvaror, så ett tips kan vara att handla sådanna saker innan du åker.

Lagar sallad på rummet som vi äter med våra grannar!

Boende

AKAMWESI HOSTEL

Värduniversitet kan ibland hjälpa till med att ordna bostad för utbytesstudenter. I mitt fall fick jag tips om boende från de ugandiska utbytesstudenterna som jag varit fadder åt och som rekomenderade Akamwesi hostel. Det är ett studentboende placerat centralt i Kampala med gångavstånd till Mulago hospital (universitetssjukhuset) och Makerere university. Vi ansökte om boende någon månad innan avresa vilket var bra då det kan vara högt tryck på studentbostäder innan terminstart. Kostnaden för ett dubbelrum på Akamwesi hostel är ca 4000 svenska kronor för en hel termin plus 150kr om man vill ha bäddset med madrass, kudde och påslakan.

 

Vi valde att dela på ett dubbelrum och att en av oss bodde ensam i ett rum. Rummen är sparsamt inredda med en toalett med handfat och dusch, dock bara kallvatten, tar ett tag innan man vänjer sig och man tvättar inte håret allt för ofta. Sen ett litet rum med garderob och säng och om man har tur ett skrivbord och en pall. Det kan vara en bra ide att ta med sig lite kort och bilder till att sätta upp på väggarna för att piffa till rummen. Vissa av rummen har balkong men dessa brukar vara ett hett byte så det gäller att man är ute i god tid och anger detta i ansökningen och man vill ha det. Vi hade skjutdörrar ut mot en slags smal gallerbalkong där man kunde hänga ut sina kläder på vädring. Våra rum vette ut mot Katenga slum, så det man såg om man tittade ut var plåttak, plåttak och åter plåttak, dessutom hamnade vi ovanför katengas slumbar som spelade hög musik dygnet runt, någonting man vänjer sig vid efter ett tag men ett tips kan vara att ta med öronproppar då det även kan vara ganska livligt på hostelet.

 

Vill man ha sitt rum städat kan man be någon av de supersnälla städerskorna på hostelet så städar dom ditt rum för ca 20 kr, dom kan även tvätta eran tvätt för ungefär samma pris. Det finns även ett såkallat kök på hostelet med enbart kokplattor som enda utrustning så kastruller och allt annat du behöver för att laga dig en måltid får du köpa själv. Vi köpte en vattenkokare och lite plastskålar, bestick och skärbräda så att vi kunde göra enklare middagar såsom soppor, nudlar och sallader på rummet. En vattenkokare kan även vara bra att ha om man vill tvätta upp sina kläder själv, tvätta håret med varmt vatten eller torka golven.

 

Ovanför sängarna sitter det krokar i taket där du kan hänga ditt myggnät som du i övrigt måste köpa själv, bäst och billigast att köpa på plats i Kampala då de svenska myggnäten inte har samma inpergnering som de Ugandiska. Myggnät är ett måste då Malaria är extremt utbrett i Uganda och det är mycket mygg, speciellt under regnperioderna. Man vänjer sig snabbt vid att varje natt bädda in sängen med myggnät och det är faktiskt väldigt mysigt att sova under. Jag vill varmt rekomendera Akamwesi hostel då det både är centralt beläget, nära och smidigt att ta sig ifrån och speciellt för du får möjlighet att bo tillsammans med dessa underbara ugandiska studenter som mer än gärna introducerar dig till studentlivet i Kampala.

 

Att ha vänner och bekanta som sover över på hostelet är inga problem om man meddelar personalen i god tid och fyller i en ansökningsblankett före, kommer man samma dag är det oftast nej nej som gäller. Boende per natt för besökare kostar ca 50 kr och då kan personalen ordna med en extra säng. Säkerheten på hostelet är hög och man kommer bara in på hostelet om man bor där. Som besökare måste man lämna in sin legitimation och skriva under både då man kommer och går nere i gaten till hostelet som är bemannad dygnet runt. Vi blev aldrig av med några värdesaker men det kan vara en god ide att ha ett hänglås som man kan sätta på en väska och förvara sina värdesaker i på rummet.

Utanför Akamwesi hostel

Studier allmänt

MULAGO HOSPITAL

Det första jag tänkte på när jag började min placering på Mulago hospital var att en del av sjuksköterskorna var väldigt barska och ibland svåra att få kontakt med, de kunde även bete sig tillsynes känslokalla mot patienten och dess anhöriga vilket jag reagerade starkt på i början. Efter några veckor förstod jag att detta bara var ett förhållningssätt för att skydda sig själva och för att orka jobba i den tuffa arbetsmiljön som råder på sjukhuset där två sjuksköterskor kan ha ansvar för uppemot 100 patienter alldeles ensam. Lägg där till att sjuksköterskeyrket är extremt dåligt betalt och har en ganska låg status i landet.

 

På Mulago hospital är det bara Diploma sjuksköterskor som arbetar och det är bara dessa som anställs av regeringen. Diplomautbildningen är en treårig utbildning och har funnits i Uganda under mycket lång tid. Att läsa till sjuksköterska på kandidatnivå är däremot något nytt i Uganda och har bara funnits i landet i sex år. Utbildningen är fyra år inklusive ett års internship som kan jämföras med en läkares AT-tjänst. Under utbildningens första två år läser studenterna medicin och patofysiologi tillsammans med läkarna, vilket medför att de är väldigt kunniga och pålästa inom dessa områden.

 

Både Diploma och kandidatstudenterna stötte vi på under våra gemensamma placeringar på sjukhuset och kom att prata mycket med. Kandidatstudenterna var generellt mycket stolta över sitt yrkesval och sin utbildning och såg sig ofta som lite bättre än Diplomastudenterna. En kandidatsjuksköterska anställs sällan av regeringen då de är för högt avlönande, så det flesta av dessa sjuksköterskor jobbar privat eller för NGOs eller utomlands. Kandidatstudenterna nämnde även att de var väldigt positiva till att jobba utomlands som färdig sjuksköterska då de fick bättre betalt och bättre jobb än i sitt hemland.

 

Den skillnad jag reflekterade över var att flera av kandidatstudenterna studerade till sjuksköterska för att de inte kommit in på läkarutbildningen. Studenterna får nämligen söka universitetsutbildning innan de får reda på sitt slutbetyg i A-level (gymnasiet) och blir därför många gånger placerade på sjuksköterskeprogrammet för att det var det de hade betyg för och inte för läkarutbildningen. Flera av studenterna vi träffade uppgav att de hellre ville studera till läkare då de har högre status och är bättre betald, men att deras betyg tog dem till sjuksköterskeutbildningen. De tyckte samtidigt att sjuksköterskeyrket var bättre då man hade mer kontakt med patienterna.

På kirurgavdelningen tillsammans med head nurse

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 5 på KI

Verksamhetsförlagd utbildning på Mulago hospital

Mina tioveckors kliniska placering som byttes ut emot fördjupad verksamhetsförlagd utbildning 1 och 2 under termin 5 utfördes på Mulago Hospital i huvudstaden Kampala. Sjukhuset är Ugandas största och enda universitetssjukhus. Innan vi gick ut på den kliniska placeringen fick vi hjälp av vår handledare att pyssla ihop ett placeringsschema över vilka avdelningar vi ville vara på, samt en rundvandring på sjukhuset och på de olika avdelningarna. Vårt gemensamma mål med placeringen var att få se så mycket som möjligt, därför valde vi att bara stanna 1-2 veckor på varje avdelning och istället få pröva på flera olika avdelningar. Vi valde även att gå tillsammans under de första veckorna, det kändes tryggt att ha någon som man kände i närheten och som man kunde få stöd utav och reflektera olika situationer med.   

 

De olika avdelningarna 

Infektionsavdelning 4A

På denna avdelning spenderades de två första veckorna. Här var det ungefär 120 patienter på tre sjuksköterskor. Patienterna på denna avdelning var ofta mycket sjuka och HIV-infektion var den vanligaste diagnosen samt följdinfektioner av HIV-infektionen. Kvinnor och män separerades åt på två olika avdelningar där en sjuksköterska ansvarade för den manliga sidan och en för den kvinnliga. Den tredje sjuksköterskan ansvarade för att HIV-testa de nya patienterna och ha samtal kring detta.

 

Arbetsmoment och omvårdnad jag utförde och var delaktig i på denna avdelning var bland annat att ta blodprover, sätta pvk, vara med på HIV-samtal, administrera läkemedel genom olika administreringssätt och dokumentera detta i patientens pappersjournal, sätta kateter och gastro-sond samt ge information till patient och deras anhöriga om t.ex. kost, lägesändringar, mobilisering, hur man matar genom en sond eller tar hand om en kateter. Det jag reflekterade över mest under denna placering var patient och anhöriginformationen och vilken stor betydelse den har för båda parter och tillfrisknandet av patienten. På Mulago hospital är det de anhöriga som tar hand om nästan all omvårdnad av patienten. De tvättar, matar, bäddar rent, mobiliserar, matar i sond, sköter om katetern mm så det är väldigt viktigt att informera kring detta och inte ta för givet att de vet hur man gör.

 

En patient jag stötte på under denna placering hade legat med sin gastro-sond hela dagen utan att få någon mat. Ingen hade informerat de anhöriga om hur man gjorde och de hade därför inte vågat ge patienten någon mat på grund av rädsla för att göra fel. I dessa situationer kunde jag känna mig betydelsefull som sjuksköterskestudent då jag kunde ge information om och visa hur man matade genom sonden och sedan följa upp för att se om de förstått informationen. Dom var ofta mycket lyhörda och tog till sig det man informerade om och skötte därefter matningen på egen hand. Detta tycker jag skapade en fin relation mellan mig, patient och patientens anhöriga och de anhöriga fick vara delaktiga i patientens vård.    

 

Kirurgisk avdelning 3C

På denna avdelning hade jag en veckas placering. Patientantalet på denna avdelning var inte lika stort med ca 70 patienter, kvinnor och män uppdelade på två avdelningar och ca tre sjuksköterskor som ansvarade över dessa. Vanligaste diagnoserna var brännskador, sårskador från trafikolyckor, brutna ben och mag/tarm-kirurgi. Arbetsmoment och omvårdnad jag utförde här var främst tvätt och omläggning av olika sårskador men även här var det mycket patient- och anhöriginformation. Man kunde till exempel hjälpa till genom att informera om hur patienten kunde ligga på bästa sätt för att minska smärta och hur de anhöriga kunde hjälpa till med olika mobiliseringsövningar för patienten.

 

Under denna placering reflekterade jag mycket över vad god omvårdnad och gott bemötande av patienten under såromläggningen har. Det var speciellt en patient som jag tror att vi alla fastnade väldigt starkt för. En ung tjej i vår ålder som hade varit med om en hemsk bussolycka och hade stora sårskador över hela kroppen som skulle läggas om varje dag. Till en början fick hon inget smärtstillande under såromläggningen och då sårvårdsmaterialet på denna avdelning inte var av bästa kvalitet och ofta fastnade i såret var detta en mycket smärtsam upplevelse för patienten. Vi argumenterade för detta och till sist fick hon smärtlindring och vi sjöng och pratade med patienten under såromläggningen så att hon skulle få annat att tänka på. Detta visade sig vara mycket positivt och hon tyckte inte alls att det var lika jobbigt att lägga om såret efter det. Vi lärde henne lägesändringar och mobiliseringsövningar som hon kunde utföra själv och då veckan var slut var hon uppe och kunde ta några stapplande steg på egen hand vilket gjorde oss alla väldigt glada. Patientens anhöriga var även väldigt tacksamma för vad vi gjort och tyckte att vi bemött dem på ett trevligt sätt.    

 

Kirurgakuten

På denna avdelning spenderade jag ungefär två veckor. Avdelningen var liten med fyra britsar i ett rum, ett traumarum med syrgas, en liten röntgen och ett u-ljudsrum. En stor ankomsthall som fungerade som väntrum/triage. Patienttrycket var alltid högt då det sker mycket trafikolyckor i Kampala. Här fanns det alltid saker att göra och observera och denna placering var min favorit då jag är mycket intresserad av just akutsjukvård.

 

Här fick jag utföra många praktiska moment så som t.ex. kanylsättning, venprovtagning, intravenösa och intamuskulära injektioner, sätta gastrotub, sätta kateter, administrera syrgas, observera olika u-ljud, assistera vid lungdränage, dokumentation, övat på A-E principen där jag har utfört akutsjukvård så som hjärt- och lungräddning, skapat fria luftvägar, stoppat akuta blödningar med tryckförband, gett bolusinfusioner, blodinfusioner, tvättat och lagt om akuta brännskador, skottskador m.m. Tagit hand om avlidna patienter (tvättat, tagit bort medicinsk utrustning, fixerat käke, allt utefter anhörigas önskemål och respekt för den avlidne). Omvårdnad av misshandlade patienter (patienter som t ex blivit utsatta för street-mobb och som ibland kommer in utan kläder, smutsiga, skadade, rädda och många gånger utan anhöriga).

 

På denna avdelning har jag verkligen fått pröva på att jobba interprofessionellt med läkare från Uganda och läkarstudenter från olika delar av världen. Detta har varit otroligt spännande och nyttigt och framförallt lärorikt då jag har fått dela med mig av mina kunskaper och fått tagit del av andras kunskaper och tillsammans har vi arbetat med patienten som ett team. På denna avdelning har jag även lärt mig otroligt mycket om mig själv och hur jag fungerar i stressiga och komplexa situationer. 

 

Intensivvårdsavdelningen

Här spenderade jag cirka två veckor. Denna avdelning skiljer sig ganska så radikalt i jämförelse med de andra avdelningarna. Här betalar patienterna för sin vård, ganska höga kostnader och de patienter som många gånger verkligen skulle behöva intensivvård får inte det för att de inte har råd. Detta gjorde mig mycket upprörd och det var någonting jag hade svårt att hantera och acceptera. Sjukvården och omvårdnaden på denna avdelning liknar den svenska sjukvården på många sätt med god tillgång på material och medicin, avancerad utrustning och god omvårdnad.

 

Sjuksköterskorna är mycket kompetenta och duktiga på att lära ut. Inne på avdelningen får inga anhöriga vistas och det är sjuksköterskorna som tar hand om omvårdnaden och allt det praktiska runt patienten till skillnad från de andra avdelningarna. Här samarbetade jag tätt med sjuksköterskorna och hade möjlighet att lära mig mycket om omvårdnad och intensivsjukvård. Med moment som t.ex. munvård, sugning av luftvägar, olika lägesändringar för att undvika trycksår, lärdom om intensiv och olika övervakningsutrustningar m.m.

 

Under denna period fick jag även lära mig mycket om omvårdnad av den medvetslöse patienten vilket jag aldrig har testat på förut. Detta har vart väldigt nyttigt och en utmaning. Dessa patienter kan inte kommunicera och uttrycka vad de vill och inte vill på samma sätt som en vaken patient så här gäller det att verkligen vara lyhörd för alla signaler som patienten ger. Jag har fått lära mig hur man kan läsa av om patienten har smärta med hjälp utav ansiktsuttryck, puls, temperatur m.m. Hur viktigt det är med urinmätning, lägesändringar, böj och sträckövningar, tvättning, matning, kommunikation, kontinuerlig kontroll av respiration, puls, blodtryck, temperatur m.m. Då patienten är medvetslös är denne i ett väldigt utsatt läge där alla dessa faktorer kan påverka patientens tillfrisknande och det är väldigt viktigt att man kontinuerligt följer upp dessa.

 

Pediatriska akutvårdsavdelningen, Intensivvårdsavdelningen samt Pediatrisk avdelning 16

På dessa avdelningar spenderades sammanlagt cirka två veckor. Hit kom alla barn under tretton år förutom de kirurgiska fallen som fick gå till kirurg akuten. De vanligaste diagnoserna här var malaria och gastrointerala sjukdomar. Barnen var ofta undernärda och uttorkade och i mycket dåligt skick när de väl kom in och avdelningarna var hela tiden överfulla med stor personalbrist.  Jag spenderade den mesta av tiden inne på intensivvårdsavdelningen som var nyöppnad och inte lika stor och med ett mindre patientantal än de övriga avdelningarna.

 

Här fanns det nästan alltid en sjuksköterska som övervakade barnen dygnet runt. Då jag aldrig har varit på en pediatrisk avdelning och kan väldigt lite om pediatrisk sjukvård kändes det tryggt att gå med någon med god kunskap. Det fanns ingen övervakningsutrustning på avdelningen så jag fick utföra mycket monitorering manuellt. Jag fick även lära mig om olika läkemedel och administrera dessa samt att jag fick träna på överrapportering till läkare. Jag tycker att denna period var mycket lärorik och intressant men väldigt omtumlande med många blandade känslor. Det är svårt att acceptera och inte låta sina känslor ta över hand när man ser ett barn vara så sjukt. Att veta att ett barn kanske inte kommer att överleva för att det inte finns tillräckligt med bra utrustning eller medicin för att hålla barnet vid liv och samtidigt veta att man kunnat göra så mycket mer för att rädda det barnet hemma i Sverige är otroligt tungt. Samtidigt är det många lyckliga känslor när man får se ett sjukt barn tillfriskna och kunna gå hem till sin familj.            

Förlossningen high risk samt low risk

På dessa avdelningar spenderade jag den sista placeringsveckan. Här var det full rulle dag som natt och på high risk där jag spenderade den mesta av tiden föddes det uppemot 100 barn per dygn. Här har jag fått observerat och gett omvårdnad under kvinnans alla förlossningsskeden samt assisterat under vaginalundersökningar, förlösning av barn och placenta och vaginalsuturering. Lärt mig att lyssna på barnets hjärtljud och palpera magen, tagit emot det nyförlösta barnet, torkat torrt, vägt, kollat apgar samt dokumenterat allt detta i en pärm som alla kvinnorna skrivs in i. Jag har fått iordningställa mödrarna inför kejsarsnitt, satt pvk, gett infusion, observerat spinalbedövning samt varit med och observerat under kejsarsnittet.

 

Jag blev väldigt fäst vid denna avdelning och det var inte ovanligt att jag spenderade tidig morgon till sen kväll här. Det var cirka fyra sjuksköterskor på 100 mödrar så det var inte ovanligt att mödrarna fick sköta stor del av sin förlossning helt själva. Även om jag inte har så stor kunskap om förlossning så kände jag mig ändå betydelsefull på avdelningen. Många av kvinnorna var förstföderskor och hade inte en aning om vad de skulle gå igenom, de var nervösa och rädda och hade såklart väldigt ont och barnmorskorna räckte inte till. I dessa fall kunde jag ge omvårdnad genom att stå bredvid, trösta, lugna, ge något att dricka och försöka ge goda råd genom hela förlossningen. Detta visade sig vara betydelsefullt då flera av kvinnorna tackade mig efteråt och sa att det hade betytt mycket att ha någon vid sin sida under förlossningen. De här händelserna fick mig att reflektera mycket över omvårdnad och vad det har för betydelse för lindrat lidande.

 

På high risk delivery (några timmar gammal baby)

Språk och kultur

T I A - THIS IS AFRICA

I Uganda är engelska det officiella språket och undervisningsspråket och i Kampala förstår och pratar många engelska, speciellt de som har gått i skolan och jobbar inom turist industrin. Varför engelska är det officiella språket är för att det finns cirka 40 olika språk i Uganda som används beroende på vilken del av Uganda man kommer ifrån, Luganda och Swahili är de största språken. I Kampala kommer de flesta från stammen Buganda varpå man använder språket, Luganda. De som inte är utbildade eller har gått i skolan talar bara sitt stamspråk så det kan vara bra att lära sig några enkla fraser på Luganda då detta både är mycket uppskattat och man lättare kan göra sig förstådd. Det är speciellt uppskattat på sjukhuset där många patienter bara pratar Luganda. Bra fraser att lära sig på Luganda:

Hur mår du? – Oli otya?

Jag mår bra – Gyendi

Ha en bra dag – Siba bulungi

God natt/kväll – Sula bulungi

Hej – Ki kati

Hej då – Weraba

Tack så mycket – Webale Nyo

Ursäkta mig – Nsonyiwa

Sir – Ssebo (används alltid då du tilltalar det mannliga könet, t ex Oli otya ssebo?)

Madam – Nnyabo (används alltid då du tilltalar det kvinnliga könet t ex siba bulungi nnyabo!)

Hur mycket kostar det? – Ssente meka?

För dyrt – Osera

Pratar du engelska? – Oyogera oluzungu?

Kultur

Livsstil

TIA – this is Africa kommer du att använda dig mycket utav i Uganda, du kommer både att hata och älska det uttrycket, tro mig. Alltså ingen brådska och stress och låt allting ta sin tid är det som gäller i Uganda. För oss svenskar som lever efter klockan kan det både bli frustrerande och jobbigt i början men man vänjer sig och kommer så småningom in i den Ugandiska livsstilen. Det är inte ovanligt att man har bestämt en tid och personen dyker upp två timmar senare som om ingenting hade hänt. Lärde mig att inte stressa upp mig över dessa situationer och ta dagen lite som den kommer.     

Klädkod

I Kampala är de flesta väldigt prydliga och fint klädda med välputsade skor och strukna kläder. Det är inga problem att visa bara armar eller bära urringat men att visa låren genom att bära korta kjolar eller korta shorts på dagen är tabu och oförskämt. Om man går ut och klubbar är det däremot inga klädrestriktioner och de Ugandiska kvinnorna är fenomenala på att klä upp sig till tårna med högklackade skor och korta tajta klänningar. Så ett tips om du tänker gå ut och dansa, vilket by the way är ett måste är att ta med dig din party outfit för den kommer att bli välanvänd.

Alla barn var väldigt nyfikna på oss muzungus! =)

Fritid och sociala aktivteter

UPPLEVELSERNAS LAND

Att sysselsätta sig på fritiden är inga problem, det finns otroligt mycket att se och göra i Uganda och det är snarligen svårt att hinna med allting. Kvällarna vi var hemma och tog det lugnt kan räknas på en hand. Eftersom vi hade praktik under veckorna spenderades dessa i Kampala men under helgerna brukade vi ofta resa runt och besöka olika fina platser i landet.

Kampala

En hektisk, mullrande, smutsig och alldeles underbar stad där allt och lite till finns. Här kan man med lätthet underhålla sig dygnet runt om man vill.

Sol och bad:

Söker man bad, sol och avkoppling har staden en mängd olika hotell med swimmingpool och gym. Våra favorit hotell var Sheraton och Cabira club där vi avnjöt många dagar och ibland lyxade till det med en massage, inträdet ligger på mellan 50-100 kr men det kan det vara värt för en dags avkoppling.

Kvällsliv:

Dans och musik var ett genomgående tema under vår vistelse och det finns ett stort utbud av klubbar och barer i Kampala. Dansgalna som vi är var vi ute och skakade rumpa flera kvällar i veckan och det var bara sååå roligt. Ugandierna kan verkligen dansa och har rytmen i blodet. Galet bra klubbar är Steak out en utomhusklubb som på tisdagar har reggie tema och torsdagar pop och rock tema och som dessa kvällar fylls till brädden av danssugna ugandier och mzungos. På fredagar går många mzungos till Iguana som har ett hett dansgolv och en mysig balkong där man kan chilla. På onsdagar anordnas musikquiz på Bubbels, en irländsk pub med många ölsorter, god mat och trevliga människor. Vill man lära sig att dansa salsa, hålls varje torsdag gratis salsakurs på restaurangen Lotus mexikana, super kul. Här kan man också äta väldigt god mexikansk mat och dom är en höjdare på att blanda goda drinkar.                  

 Shopping:

Vill man handla ugandiskt hantverk finns flera olika marknader bland annat African craft market  och en marknad vid National Theatre som har öppet varje dag, mängder av fina hantverk och bra priser. Tänk på att spara lite plats i väska för allt du kommer att vilja köpa och ta med dig hem. Vågar man, tycker jag att man ska bege sig till den kända Owino market som är som en egen liten stad med alla små stånd uppbygda under ett magnisivt plåttak. Här kan du hitta allt ifrån skor, kläder, tyger, smycken, mat, kryddor ja ALLT kan du hitta på denna marknad och det är jättebilligt. Nästan alla kläder och skor är second hand från europa eller importerat från asien men man kan verkligen fynda om man kan pruta förstås.

Dock är inte ugandierna så vana vid att det kommer turister hit så förbered dig på att bli ett hett byte och alla kommer att försöka sälja något till dig. En udda och mycket speciell upplevelse om du frågar mig och har du väl kommit in i marknaden är det svårt att hitta ut bland alla labyrinter av stånd. Vill du åka hit, åk hit på dagtid då det på kvällstid kan bli rätt så stökigt och inte är ett område som vi västerlänningar bör vistas på. På köpcentrat Garden city som är mer som ett eroupeiskt köpcentrum finns allt ifrån klädaffärer, elektronikaffärer, bokhandel, mataffär där du kan hitta europeisk mat, biograf, bowlinghall, spelhall, casino och ett antal olika restauranger, pubar och cafeer. På taket på köpcentart ligger en mysig indisk restaurang som är väl värt ett besök, lite dyrare men väldigt god mat.     

Fina platser att besöka:

Några urdrag ur vår reseblogg

Hairy Lemon
I helgen har vi varit på en ö som kallas Hairy Lemon, som ligger ca 2,5 timmar utanför Kampala. Det har varit otroligt relaxing. Vi var där med 6 av våra brittiska vänner. Vi har spelat vollyboll, solat, badat, ätit fantastisk ugandisk mat, spelat massor av kort och... helt enkelt haft det himla bra. Stolt över att ha badat i Nilen för första gången! Vi spenderade även en förmiddag på stora gummiringar, forsandes som små vantar nerför nilens kraftiga strömmar och skummande vågor. Det hela kallas ”tubing” och är något vi varmt kan rekommendera för de våghalsiga. Båda flickorna kom tillbaka alldeles blåa om läpparna och med frissyren på sne, men med stora, härliga, lyckliga leenden
 
Safari i Murchinson falls
Vi har denna helg varit på zafari! Hur häftigt som helst. Ugandas natur är helt fantastisk! Vi lämnade Kampala i fredags och hade arrangerat med privat chaufför som hämtade oss i en zafariminibuss, en sån som man kan ta av taket på så att man kan stå upp och se djuren och naturen. Vi begav oss till Murchinson falls nationalpark, en resa som tog ca 7 timmar. På eftermiddagen åkte vi sedan för att se vattenfallen. Med en fallhöjd på 45 meter fick vi se Nilen forsa fram med brutala naturkrafter. Vackert! Vi kom tillbaka till vårt boende, där vi bodde två och två i små stugor. Hundra meter bort fanns toaletter med rinnande vatten (lyx).. men mitt i natten är det ju ganska långt bort, när det inte finns någon elektrisitet och vägarna ej är upplysta, och framför allt när det promenerar Bufflar som råmar utanför fönstret under natten.

På lördagen steg vi upp kl 05.00 och fick mycket goda fattiga riddare med lönnsirap serverade till frukost. Kl 06.00 begav vi oss sedan på en ”game ride” genom Murchinsons nationalpark för att titta på alla djur. Stående på sätena med huvuden som sex stycken surrikater uppstickande från biltaket och med kamerorna i högsta hugg, speglade vi nog urtypen av europeiska turister på zafari. Vi fick se; giraffer, antiloper, babianer, silkesapor, elefanter, buffalos, ugandiska rådjur (typ), vårtsvin m.m.. Vi fick se en hyena brutalt slita en liten ugandisk cobb (ser ut som ett minilitet rådjur) i stycken och gluffsa i sig denna på bara några minuter. Detta skedde ca 20 meter famför våran bil! På eftermiddagen åkte vi på Vattenzafari och följde nilens kust några mil. Vi fick då skåda flodhästar, krokodiler samt elefanter som badade i vattenbrynet.
Vi kom hem mycket trötta på kvällen och åt en välbehövlig trerättersmiddag.

På söndagen begav vi oss till en noshörningpark. idag finns endast 9 noshörningar i hela Uganda. Under Ideamin-eran sköts alla Ugandas noshörningar för att deras horn skulle kunna säljas och de utrotades helt från landet 1983. För 10 år sedan fick denna park dock mottaga 3 hanar och 3 honor från Kenya och Sydafrika och dessa honor har nu fått 3 ungar. Vi fick följa en noshörningsspårare som lyckades spåra två honor med ungar så att vi fick se dem på ca 20 meters avstånd. Mäktigt, med tanke på att knappt finns några i landet =).
 
Rwanda weekend
Ja nu har man varit på snabbvisit i grannlandet Rwanda, ett till ytan mindre land än Uganda med enbart ca 11 miljoner invånare, men det är ändå ett av Afrikas mest tätbefolkade länder. Rwanda kallas Le paye de mille collines vilket betyder landet med 1000 kullar och det stämmer verkligen. Huvudstaden Kigali som vi åkte till består enbart av toppar och dalar och man åker upp och ner för dem med motorcykeltaxis när man ska ta sig någonstans i staden.

För att ta oss till Kigali åkte vi nattbussen från kampala i torsdags och trots att sätena var sköna och det fanns mycket benutrymme så var det ett ganska trött gäng som kom fram kl 8 på morgonen. Dels hade vi behövt stå ungefär en timme vid gränsen till Rwanda och få vårat bagage genomsökt efter plastpåsar (Rwanda satsar på ett rent land) och fylla i immigrationskort. Det var fruktansvärt kallt att stå utomhus på natten, Rwanda ligger högre upp än Uganda och är generellt sätt kallare, ca 23 grader på dagen i genomsnitt. Jag menar vem tar med varma kläder till Afrika? (ett tips är att faktiskt göra det – det kan bli rätt kyligt utan långärmat på kvällarna). Vårat resesällskap mötte upp med britterna som gör sin praktik i Rwanda istället för Uganda. Tillsammans åkte vi i en karavan av motorcykeltaxis till deras hus där vi alla skulle bo, ett trevligt tillhåll med inte alltför mycket kackerlackor och framförallt med varmvatten och fungerande kök. Resten av fredag spenderade vi vid poolen som låg inte långt ifrån huset, på Mamba club house, där vi även åt en trevlig buffé och spelade massa beachvolleyboll. På kvällen var det dags att spana in Kigalis uteliv och efter lite kinesisk mat i huset var vi alla redo (fastän fortfarande trötta) att ge oss ut och dansa loss. På lördagen besökte vi genocide memorial museum, ett museum till minne av folkmordet i Rwanda som eskalerade 1994 till en slakt som världen sällan skådat förr. Rwanda är ett land med djupa sår som märks i samhället, men ett land som återhämtat sig förvånansvärt bra med tanke på att ca 1 miljon människor dödades under folkmordet och många många fler antingen skadades, torterades, våldtogs eller själva deltog i folkmordet. Det var mycket intressant och upprivande att ta del av denna mörka del av landets historia.  

Andra äventyr som måste upplevas är Lake bunyonyi som är en stor vacker kratersjö men en massa vackra öar som man kan bo på och bara njuta av den otroliga naturen, ett riktigt avkopplingsalternativ. Gorillatrekkingen var något av mina favoriter då det har vart en dröm sedan länge att få se bergsgorillorna i sitt fria och rätta element. Det är dyrt, kostar ca 500 dollar men för den som verkligen vill se dom är det ett måste och kommer att vara värt varenda liten krona. Summan av kardemumman klassar jag Uganda som upplevelsernas land och ett land som måste upplevas med hjärta och själ så ta chansen när du är på plats för du kommer att få minnen du kommer att bära med dig livet ut.
Gorillatrekking i Bwindi

Sammanfattning

TACK!

Jag är otroligt tacksam och glad för att jag har fått möjligheten att göra en utbytestermin i Uganda och det är någonting jag kommer att bära med mig hela livet. Denna erfarenhet vill jag varmt rekommendera till alla studenter som vill och kan åka på utbytesstudier och jag vill försöka uppmuntra till detta genom att berätta min upplevelse utifrån föreläsningar och min reseberättelse.

 

Det jag har lärt mig på Mulago hospital är inte några flashiga skills eller nya behandlingsmetoder som jag kan ha nytta av i framtiden. Jag har däremot lärt mig otroligt mycket om mig själv, hur jag fungerar i komplexa situationer och hur jag fungerar i en miljö där varken utrustning, medicin eller personal finns att tillgå och där improvisation är ens starkaste instrument. Improvisera är nämligen något jag har blivit väldigt duktig på under denna placering och en lärdom jag förhoppningsvis kommer att ha lite nytta av även i den svenska sjukvården.

 

Jag har också lärt mig otroligt mycket om den Ugandiska kulturen, människorna i landet och deras syn och förhållningsätt till sjukdom och lidande. Vilken stor betydelse patientens anhöriga har för patientens tillfrisknande och att det är väldigt viktigt att man utbildar och informerar både patient och anhörig för att denna process ska fungera. Att låta de anhöriga vara mer delaktig i patientens vård är något jag tycker att vi kan ta lärdom av till den svenska vården. Slutligen vill jag bara säga att detta utbyte har inspirerat mig otroligt mycket och sporrat mig till att förverkliga mina drömmar om att arbeta med läkare utan gränser som färdig sjuksköterska.

Det är bra att ha varandra!