Reserapport - KI-student
Lärosäte: University of Iowa
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 10/11

Innan avresa

Först och främst – sök utbyte till USA, du kommer garanterat inte ångra dig! Jag inleder med den meningen då pappersarbetet som krävs för att utbytet ska bli av ibland kan kännas tungt och otroligt byråkratiskt. När man väl har blivit nominerad till ett universitet av KI börjar processen att söka till det lärosätet. Olika universitet har säkerligen olika upplägg men University of Iowa (UIowa) som jag var på har en relativt omfattande nätbaserad kurskatalog från vilken man får information om kurser. Jag skickade in min ansökan, med kursval, via e-mail och det fungerade lysande. Det största problemet var egentligen att bestämma mig för vilka kurser jag skulle läsa, det finns ALLT att välja på. När man väl blir antagen, vilket jag antar är en formalitet, får man informationsmaterial hemskickat, samt ett brev med universitetets emblem som konstaterar att man blivit antagen. Detta dokument förväntas man kunna visa upp för flygplatstjänstemän i USA, men mer om det nedan.

Varför valde jag Iowa? New York var förstahandsvalet men det var i praktiken omöjligt för mig att få då jag inte haft något större kårengagemang. Därefter hade jag listat Minnesota och sen Iowa på fjärdeplats. I praktiken var alltså Iowa mitt andrahandsval. Jag grundade det på att det var en del av USA som man annars inte skulle få se samt att tidigare utbytesstudenter hade mycket gott att säga i gamla reserapporter.

UIowa kräver dokumentation på att man har skyddande nivåer av antikroppar i blodet för vissa sjukdomar, t.ex. rubella. Således måste man boka tid med studenthälsan på KI för blodprovstagning. Att leta reda på gamla vaccinationskort rekommenderas då ett krav är att man har aktuell DTP (jag fick ta en ny spruta), polio m.m. (det viss säga alla standard barndomsvaccinationer). Revaccination är gratis (KI betalar) och utförs vid behov på Wasa Vaccin.  

Visa eller inte visa är ett kapitel för sig. Tidigt i söka-utbytesstudier-processen läste jag tre tidigare Iowastudenters reserapporter. En hade sökt ett B-visa (buisness) och två åkte på ”visa waiver” vilket kort och gott är ett avtal som USA har med vissa länder som innebär att man får stanna i landet utan visa i max 90 dagar. Från UIowas håll tycker de att det borde räcka med visa waiver plus det dokument jag nämnde ovan.  Studenten med visa och en av de andra hade inga som helst problem. Den tredje hamnade tydligen i ett intervjurum och blev utfrågad av säkerhetsfolk. Inte så kul. Det här är ingen skrämselpropaganda för att söka visa, men jag resonerade ändå så att det var bäst att söka för att undvika problem vilket visade sig vara klokt, hade inga som helst problem.

Visaansökan gör man på nätet, googla ”US embassy Stockholm” och kolla in deras visa sektion. Där får man först och främst instruktioner om vilka dokument/saker man måste fixa fram innan man kan ansöka om en intervjutid på ambassaden. Bl.a. måste man fixa ett fotografi med vissa mått och kriterier (för mig fungerade fotoautomat på centralstationen), myndighetsdokument m.m. När man har alla dessa kan man logga in på hemsidan och fylla i en webbaserad enkät som tar på tok för lång tid. När den väl är ifylld länkas man vidare till en kalender där man kan boka intervjutid. Väl på plats på ambassaden gick allt mycket smidigt för mig och visat var hemskickat på posten tre dagar senare. Jag rekommenderar dock att vara ute i god tid.

Boka flyg i god tid, det blir billigare! Till Iowa flyger man via Chicago till Cedar Rapids Flygplats (Eastern Iowa Airport eller ”CID”). Jag flög via New York men tydligen går det direktflyg Stockholm-Chicago. Kostnad för min resa var ca 5500 kr.

Ankomst och registrering

Resan var lång! Efter 22 timmars resande landade jag sent på kvällen i Iowa, helt trasig. Jag blev upphämtad av en av huskamraterna (mer om det nedan) som körde mig till mitt boende. En av de första sakerna du bör göra är att fixa mobil. Enligt vad jag förstår finns flera alternativ men jag kan bara tala för det jag valde. Köpte för 10 USD en ”Tracphone”, en telefon innehållande sim-kort vilket man laddar på via värdebevis. Dyrt att ringa och messa men en mycket bra lösning för tillfällig vistelse i USA, bra täckning, fungerar utmärkt i både New York och Chicago.

Jag var på plats torsdag kväll, kursen började efterföljande måndagen. Jag kan rekommendera att vara på plats med minst en vardag ledig innan kursstart så att man kan fixa allt det praktiska (träffa internationella studenthandledaren på UIowa, hämta ut sökare, vit rock m.m.). Dock vet jag att det fungerar helt ok att komma någon dag innan kursstart också, så länge man kommunicerar denna avsikt.

Ekonomi

Dollarn låg och svävade runt 6.90-7 när jag var i USA så allting var rätt billigt. Iowa är inte dyrt, särskilt inte mat. Om man bor på Phi Rho Sigma (se boende) ingår all mat i hyran. Man betalar ingenting för att gå på UIowa, d.v.s. inga kåravgifter eller dylikt.  

Boende

Givetvis är boende ett av de största bekymren innan man åker iväg på utbyte. Internationella Studievägledaren på UIowa hjälper en med detta dock. Jag bodde i en ”medical fraternity”, Phi Rho Sigma, med 20 andra läkarstudenter på alla terminer (M1, M2, M3 och M4) vilket var kul då man fick en inblick i hur det kan se ut på alla år på läkarutbildningen i USA. Kostnaden är 525 USD/månad men då ingår all mat. Nej du läste inte fel ALL MAT! I köket jobbar en otroligt huslig och moderlig kvinna som lagar 13 måltider i veckan (fredagar går man ut och äter). Frukost finns i form av flingor, mjölk , smörgåsar. För min del var det otroligt skönt att få all mat lagad, man får mer tid till annat! Om maten bör sägas att den är mycket god men ack så fet och sockerfylld. Detta kompenseras till viss mån av den salladsbar som alltid finns tillgänglig. Huset har mycket bra läge ca 5 minuter från sjukhuset och 10 minuter till centrum, helt perfekt! Och människorna? Helt fantastiska! Att få skjuts någonstans är inget problem alls (bil är ett måste i USA), man blir väldigt omhändertagen. Huset är kanske lite smutsigt och lätt nedgånget med svenska mått mätt men det är verkligen inget man störs av.  

Man kan också bli inkvarterad på AKK, en annan medical fraternity. Här är det lite billigare, 295 USD/månad men man lagar all mat själv. För min del var det klockrent att få mat lagad, det gav mig tid att göra andra saker, men smaken är som baken och om man tror att man vill laga mycket själv ska man be att få bli inkvarterad på AKK.

Studier allmänt

Kurskatalogen är, som tidigare nämnts, diger. Man kan bara gå kurser som ges i Iowa City så sukta inte för mycket efter de kurser som ges på andra orter (t.ex. en vildmarksmedicinkurs som jag blev mycket sugen på men som vi tyvärr inte kan söka). Efter mycket funderande valde jag till slut ”Emergency Medicine” i förstahand och ”Sub-Internship in Internal Medicine” som andrahandsval och givetvis en hel drös kurser som lägre val. Jag (och den andra utbytesstudenten från Sverige) fick mina förstahandsval (vad jag förstår rätt unikt bland skolorna i USA)!  

Handledarna är generellt sett mycket undervisningsinriktade här borta och man lär sig otroligt mycket. Ta mycket egna initiativ och ställ mycket frågor, det uppskattas!

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Man kan bara läsa utbyte i USA på termin 11.

 

Emergency medicine

Under Emergency medicine-kursen  förväntas man göra 14 pass på akuten under olika tidpunkter på dygnet (nattpass är valfritt). Kursen inleds med ett intromöte (vilket är sant för alla kurser) där man får informationsmaterial och får låna en akutmedicinbok. Kliniska tjänstgöringen börjar egentligen först dagen efter men om man har önskemål kan man maila kursledningen och be att få sätta igång samma eftermiddag. Placering på akuten är alltså huvuddelen av kursen. I övrigt deltar man i ”residency conferences” som är föreläsningar för alla ST-läkare (residents) varje tordsdag morgon 7:00 (urk)-12:30. Mycket lärorika och det bjuds på lunch! Man har också fyra simulatorövningar på en mycket avancerad docka med de andra studenterna (vi var sex totalt). I kursen ingår även sex seminarier som hålls i av olika överläkare (attendings). Men nu mer om det kliniska. Akutverksamheten i USA är inte som i Sverige uppdelad på kirurgdisk, medicindisk, ortopeddisk o.s.v. utan är istället uppdelad i ”pods”(kort och gott ”diskar”) där en disk är till för de mer akuta patienterna (”red pod”), en för kroniker och buksmärtor (”green pod”) , en för snabba besök (”blue pod”) och en för barn (”purple pod”). Man förväntas göra minst ett barnpass men i övrigt är det valfritt. Schemat gör man upp med övriga kursdeltagare första dagen, det var inga problem att komma överens med de andra. Ett pass är 8-9 timmar och man handleds av en ”senior resident” (ST-utbildningen är tre år, första året är man ”intern”, därefter ”senior resident”) och/eller en attending. Man förväntas träffa patienter själv och därefter presentera för sin handledare. Jag rekommenderar att vara noggrann. Vad du kommer märka om du åker till USA är hur otroligt strukturerade de är. Ett exempel är ”Review of Systems (RoS) ” som kort och gott är en anamnestisk genomgång av alla tänkbara symtom från olika organsystem (yrsel, illamående, dysuri, diarée, stickningar o.s.v.) som förväntas ingå i dokumentationen och presentationen för handledaren. Obs att man under den här kursen inte behöver dokumentera någonting i journalen, det gör handledaren (tråkigt va??). Efter presentering går man in tillsammans med handledaren som upprepar allt (ännu tydligare än i Sverige) som man gjort. Det ges goda möjligheter att sy, ta blodgaser, sätta pvk, pleuratappning (om man har tur, jag gjorde en), incidera abscesser och göra LP men jag vill poängtera att liksom i Sverige måste man ta egna initiativ. Kursen var otroligt lärorik och rekommenderas verkligen, inte minst för att akutkliniken är ett skönt gäng, men även för att man ser en del av de problem med försäkringar som amerikansk sjukvård dras med. Man skriver ingen tenta, närvaro är enda krav för godkänd kurs.

Sub-Internship in Internal Medicine

Ett ”Sub-Internship” (SubI) är översatt med fri tolkning ”Nästan AT”. Man förväntas ha egna patienter och följa dessa. Var beredd på långa dagar. Första dagen när jag blev presenterad för mitt arbetslag (attending, senior resident och två interns) fick jag höra att sjukhuset precis implementerat föreskrifter som säger att man MÅSTE ha en dag ledigt i veckan och att man inte får göra längre pass än 30h. En liten sjukvårdskulturkrock. Dagen börjar med rond 8:45, dessförinnan förväntas man vara påläst om sina patienter samt ha undersökt dessa (jag hade konstant 3-4 som jag följde). Man bedriver inte sittrond utan går omkring till patienterna, som konstigt nog är utspridda över hela huset vilket beror på att arbetet bedrivs i ”lag” och inte är avdelningsbundet. Väl framme presenterar man patienten framför arbetslaget och ibland patienten själv. All diskussion om bedömning/åtgärd bedrevs framför patienten (undantag fanns givetvis beroende på vilken patient det rörde) vilket är en annorlunda erfarenhet om man kommer från Sverige. Om ens patienter behöver genomgå åtgärder gör man dem. Jag tog hand om en cirrhotiker med ascites och buktappade honom tre gånger. Jag lyckades även göra en ytterligare buktappning och en blodgas. Jag vill inte påstå att det dräller av praktiska ingrepp så man får hålla sig framme om man vill göra något. Min attending var helt fantastisk, inledde varje morgon med undervisning och fall och undervisade hela tiden, även bedside på i praktiken alla patienter. Jag lärde mig enormt mycket! Vad som bör anmärkas på gällande internmedicin är att de språkliga kraven är högre än t.ex. akutmedicin, kirurgi m.m. Jag rekommenderar verkligen kursen men jag tror att det krävs en högre nivå på ens engelska om man ska få ut maximalt. Detta då kursen innefattar mycket anamnestagande, presenterande, diskussion med konsulter inom och utom sjukhuset. Man skriver ingen tenta men förväntas som sagt vara närvarande ett stort antal timmar.

Språk och kultur

Jag är halvengelsk och hade stor nytta av det. Socialt är språket absolut inget problem, folk är jättebra på att upprepa sig om någon inte förstår, vilket blev ack så tydligt när två jordanska läkarstudenter kom på besök. Som jag antydde ovan anser jag att språket skulle kunna vara ett problem när det handlar om kurser som kräver mer avancerat anamnestagande. Detta är dock upp till var och en att bedöma.

Folk i Iowa är vänliga utöver det vanliga! Du kommer sällan passera en Iowian på gatan utan att få ett ”how are you today?” och då svarar man pliktskyldigt ”Fine thank you how are you?”. Det kan kanske till en början för en europé kännas lite ytligt men jag måste säga att för det mesta kändes folk genuina. 

Obs tillåten promillehalt i Iowa är under 0,8 att jämföra med 0,2 i Sverige. Folk kan alltså vara lätt berusade när de ger sig ut och kör bil vilket kan vara värt att komma ihåg om någon erbjuder en skjuts en fredag eller lördag kväll när man ska ut på stan.

Fritid och sociala aktivteter

Det finns inte alltför mycket att göra i Iowa City på fritiden men låt er inte avskräckas av det. Jag var där november till januari, årets kallaste period och det var emellanåt riktigt, riktigt kallt även med svenska mått mätt. Det finns fantastiska idrottsanläggningar som tillhör universitetet, bl.a. ett helt nybyggt trevåningskomplex med 50m pool, klättervägg, stor fria vikter avdelning och en enorm ”park” av konditionsmaskiner. UIowa-studenter tränar gratis på alla idrottsanläggningar (ingår i årsavgiften) för övriga kostar det 45USD/månad. Man kan få månadskort för 25 USD/månad om man fixar ett ”student sponsored membership” som innebär att en helårsstudent vid UIowa (vilken läkarstudent som helst m.a.o.) sponsrar dig. Det var lite problematiskt först då gymet kräver bevis på att man bor under samma tak, jag löste det genom att ta med mitt hyreskontrakt samt ett brev adresserat till min sponsor där det framgick att han bodde på samma adress som jag.

Iowa City är 3-4 timmars bilväg från Chicago. Jag och en kursare åkte dit över en helg, något som är mycket smidigt att göra med buss. Två alternativ finns, MegaBus och Greyhound. Megabus är billigare om man bokar tidigt (priset stiger närmare avgång) och går fortare än Greyhound som stannar på fler ställen (Megabus är en direktbus). En utflykt till Chicago kan verkligen rekommenderas.

Mitt utbyte var upplagt så att jag gick en kurs november-december för att därefter tillbringa tre semestrande veckor i New York över jul och nyår. Efter semestern åkte jag tillbaka till Iowa för att gå min sista kurs. Om du har tillfälle att besöka New York borde du verkligen göra det, definitivt den roligaste stad jag varit i alla kategorier!  

Sammanfattning

När jag först fick besked att jag blivit tilldelad University of Iowa blev jag lite besviken, mitt ute i ingenstans i en, för européer, föga känd stat. Så här i efterhand vill jag med emfas rekommendera ett utbyte i Iowa och i the ”Mid-west” som är en del av USA som du sannolikt aldrig kommer att komma i kontakt med annars, en del av det ”riktiga” Amerika. Människorna är trevliga, sociala livet kul och undervisningen på sjukhuset fantastisk. Åk till Iowa!!