Reserapport - KI-student
Lärosäte: Vanderbilt University School of Medicine
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 10/11

Innan avresa

När jag sökte till läkarutbildningen på KI var det utbytesprogrammen som var det som lockade mig mest. Nu under mitt sista år på utbildningen insåg jag att jag ännu inte varit på utbyte och att ansökningstiden dessutom var ute sedan flera månader tillbaka. Men jag bestämde mig för att se om det fanns reservplatser och hittade som tur var en plats till Vanderbilt University i USA och det visade sig fortfarande vara möjligt att söka. Med hjälp av en fantastisk studievägledare så fick vi iväg ansökan smidigt och svar kom snabbt från motsvarande trevliga person på Vanderbilt. Kontakten mellan mig och dessa personer var väldigt bra - svar på mejl kom senast dagen efter och oftast tidigare än så. Dock fick jag fråga själv om vilka kurser jag hade kommit in på för att få reda på det.


Om jag hade sökt i tid kanske jag hade sökt utbyte i Kanada eller California. Det var ju platser man hade hört talas om, medan Nashville, Tennessee var för mig dittills en helt okänd plats i USA. Men nu var det den enda plats som fanns i USA, och jag ville ju gärna åka till USA. Dessutom fick jag senare höra mycket gott om universitetet.

Det är en hel del papper man behöver ordna för ansökan till universitetet och sedan i synnerhet för visumansökan. Grundvaccinationerna räcker gott och väl för att åka till Nashville. Man behöver intyg från banken (kontoutdrag) eller CSN för att visa att man har tillräckligt med pengar för att försörja sig. Vanderbilt kräver dessutom ett brottsregisterutdrag.

Ankomst och registrering

Nashville har ca 1 miljon invånare, men den centrala delen av staden verkar vara mindre än Stockholm när det gäller saker att se. Det räcker med att komma ett par dagar innan kursstart för att få allt i ordning och hinna se rätt mycket av staden. Självklart kan man komma tidigare om man vill se mera, men då bör man ha bil eftersom sevärdheterna finns ganska utspritt och det finns ingen bra kollektivtrafik.

Första dagen (28 mars för min del) börjar med en orientering, vilket innebär att man får en vit rock och en sökare, går igenom sekretesspolicyn och smittprevention i vården. Man får då även sitt passerkort på Vanderbilt som även gäller som gratis bussbiljett på bussarna i Nashville.

Jag kom inte i kontakt med någon fadderorganisation, men jag har hört att det ska finnas en sådan på Vanderbilt. 

Ekonomi

Trots att utbytet inte ska kosta något tar Vanderbilt en ansökningsavgift på $100 som man kan betala på plats. Sparar man kvittot kan man få tillbaka summan från KI i efterhand. 


Dollarn var billig under min utbytesperiod och banken ger en mycket bra växlingskurs. På de allra flesta ställen går det bra att betala med sitt visakort.

Boende

Vanderbilt har ett campus där vanligtvis förstaårsstudenterna bor. Kontrakten för dessa bostäder löper över ett år och är alltås inte aktuella för ett 2-3 månaders utbyte. Man kan bo på hostel under första perioden eller hela vistelsen. Music City Hostel är ett trevligt hostel och ligger ganska nära universitetet. Där kan man bo en månad för ca $800. För min del hittade jag en lägenhet med två stora rum (sovrum och vardagsrum/kök på totalt 600sq ft) och badrum som sökte inneboende för $450 per månad, vilket är billigt för att vara så centralt. Jag hade 5-10 minuters promenad till Vanderbilt. Ett tips om man vill söka lägenhet eller rum i Nashville är att titta på nashville.craigslist.org vilket är deras motsvarighet till Blocket och liknande annonssajter i Sverige.

Studier allmänt

Det finns inga föreläsningar som bara är för läkarstudenter, vilket innebär att man har mycket tid till att disponera - självstudier, gå och se patienter, etc.

Som vanligt när man kommer till en ny arbetsplats känner man sig aningen vilsen i början. Här är mitt tips att inte vara blyg som jag var de första dagarna, för då är risken stor att man bara blir ignorerad. Ofta har läkarna mycket att göra och kommer inte att ge dig någon handledning om du inte uttryckligen ber om det. Det finns stora möjligheter att påverka utformandet av kurserna.

Läkarstudenter i USA är graduate students, vilket innebär att de redan ahr en college degree. Den totala eftergymnasiala utbildningens längd inklusive ST är dock densamma som i Sverige (4 år college + 4 år med school + 4 år residency = 12 år, jfr 5,5 år läkarprogrammet + 1,5 år AT + 5 år ST = 12 år). Men det man läser på college behöver inte vara ens medicinskt relaterat. Detta innebär i praktiken att läkarstudenterna har färre kliniska år till färdig ST. Därför har residents och även läkarstudenterna mycket längre dagar. Nyligen satte man en maxgräns i en del stater till en 80h arbetsvecka för residents, men många är då oroliga att 80h i veckan int kommer räcka för att läkarna ska lära sig tillräckligt.  Det är helt enkelt en lite annorlunda arbetskultur. 

Eftersom Vanderbilt är välkänt i USA som ett  privat sjukhus med mycket bra vård (i USA finns väldigt många privata sjukhus och mottagninar där vårdkvaliten varierar brett) så söker sig många patienter hit eller hamnar här när andra vårdinrättningar inte kunnat hjälpa dem. Inte sällan åker patienter eller anhöriga flera timmar från närliggande stater för att komma till sjukhuset.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
Första placeringen: Clerkship in Infectious Diseases
Detta är en klinisk placering där man följer med ett av sjukhusets infektionskonsultteam. Konsultteamet består av en specialist (attending), en ST-läkare (fellow) och en klinisk farmaceut. Som läkarstudent får man en eller ett par patienter som man följer. Man läser på om patienten, går och tar anamnes och status på förmiddagen. På eftermiddagen är det rond och då presenterar man sin patient för the attending och föreslår vad som ska göras. Mallen för dispositionen heter SOAP (subjective, objective, assessment, plan). Min erfarenhet är att i Sverige när vi presenterar en patient vi undersökt så återger vi bara anamnes (subjective) och status (objective) och bara när vi får frågan om vad vi tror att det rör sig om (assessment) och vad vi vill göra (plan) svarar vi på de delarna. I USA förväntas man presentera de två sistnämnda delarna utan att bli tillfrågad. Här gäller det att inte vara rädd för att ha fel - har du fel kommer din attending att rätta dig och då har du lärt dig en hel del ändå eftersom du ändå tänkt igenom problemet. 

Vårt team jobbade främst med konsulationer från ortopeden. Men jag fick också se en del annat. Här i USA är infektionsspektrat lite annorlunda vilket jag tyckte var spännande. Det finns mycket MRSA även utanför sjukhusen. Tennessee är desstuom ett endemiskt område för en del svampinfektioner som histoplasmos och blastomykos. För att hålla reda på alla anibiotika köpte jag The Sanford Guide to Antimicrobial Therapy vilket är en pocketbok med antibiotikalathundar som läkarna på infektionskliniken använder.

För min del fick jag spendera tid på mottagningen (the clinic) på förmiddagarna när jag frågade om det och hade tröttnat på ortopediska postop infektioner. Man kan dessutom ronda med teamet som har hand om primära infektionspatienter (dvs icke konsultpatienter), och det finns möjligheter att få göra olika praktiska moment såsom LP om man frågar. Men de kommer inte att fråga dig i början eller senare heller vad exakt du önskar göra och hur du vill lägga upp din tid, så det gäller att tala för sig och försöka ta för sig så man får ut så mycket som möjligt utav sin tid här. Jag var på sjukhuset måndag till fredag mellan 8 och fram tills eftermiddagsronden slutade, dvs. mellan kl 16 och 17. 

När det gäller konferenserna är det en klinisk föreläsning på måndagar vid lunchtid. På onsdagar hade vi Infectious Diseases Grand Rounds på morgonen, vilket innebär en föreläsning som hålls av en gästföreläsare. På torsdagmorgnar kan man gå till Internal Medicine Grand Grounds vilket också kan vara intressant. På torsdag eftermiddagar är det ibland M&M (Morbidity & Mortality) då man diskuterar ett patientfall som eventuellt kunnat handlagts bättre. På fredagmorgnar är det en konferens om antiretroviral terapi, vilket jag tyckte var ganska meningslöst att gå på om man inte är väldigt insatt i HIV terapi. 

På fredagar vid lunchtid är det fallpresentationer där fellows presenterar något intressant fall som en attending får försöka komma fram till diagnosen för. Detta är ofta väldigt lärorikt då man får se hur en erfaren läkare tänker och resonerar. Jag tyckte mycket om fallpresentationerna och tycker vi borde ha något liknande i Sverige.

Under ronderna kommer the attending att ibland ställa en del faktafrågor eller kliniska kunskapsfrågor till dig eller the resident. Detta är också ett sätt att undervisa på. Man har en chans att imponera på sin attending om man klarar att svara rätt på många av frågorna, men det gör inget om man svarar fel. Det förväntas inte att man ska klara svara på frågorna.

Alla jag träffade på min placering här var väldigt hjälpsamma och duktiga. Man ska inte vara rädd för att verka dum, vilket jag var i början. Man vinner verkligen mycket när man kommit över den fasen. 

Andra placeringen: Subinternship in Otolaryngology
Detta är en kirurgisk placering och en mycket bra placering om man funderar på att bli ÖNH läkare. För mig, som inte tänkt bli ÖNH läkare var det tyvärr inte som jag hade förväntat mig. Jag hade hoppats på att lära mig mycket om basal ÖNH diagnostik, men det är inte fokus för denna kurs. Däremot får man lära sig ÖNH-anatomi ordentligt.. 

Denna kurs är indelad i fyra delkurser. Man spenderar en vecka på vardera Neurotology, Head & Neck, General ENT, Pediatric ENT. Under Neurotology fick jag vara med på aucustikusneurinomkirurgi, kolesteatomektomier. Det som neurotologerna gör är högspecialicerad kirurgi som angränsar till hjärnkirurgi och därför har de många färdiga öronspecialister från andra länder (s.k. visiting fellows) som kommer och lär sig deras tekniker för att sedan kunna applicera i sina respektive hemländer.

Head & Neck är canceroperationer i huvud och halsområdet ofta med neck dissection för att ta bort lymfkörtlar. General ENT är allt övrigt - många sinusoperationer och en och annan näsplastik. Under pediatric ENT fick jag vara med på en cochleaimplantatsoperation vilket kan vara intressant att ha sett. Annars är den vanligaste operationen på barn insättande av rör i trumhinnan.

Dagarna börjar med rond ca klockan 6.00 - 6.30 på morgonen. Vissa dagar har man undervisning på morgonen (kliniken har ibland föreläsning eller Grand Rounds). Sedan bröjar operationerna kring 8-tiden och håller på ibland sent inpå kvällen. Man stannar så länge man vill, men ca kl 17 är ok tid för studenter att gå hem.

Språk och kultur

Språket är inga problem. Alla medicinska förkortningar tar dock ett tag att vänja sig vid. Hos svenska läkaresällskapet ges årligen en kvällskurs i medicinsk engelska som täcker många av de vanligaste förkortningarna. Om man har tid rekommenderas det att ta den kort innan man åker.

Det som jag upplevde som kulturkrock i sjukhuset var att när man skulle presentera en patient för sin attending under ronden måste man kunna patientens labbvärden och gärna utantill. Här i Sverige tittar man ofta bara igenom labblistorna tillsammans med överläkaren. Det som dessutom gör det hela ännu svårare är att labbvärden i USA ofta har en annan enhet, vilket gör att den erfarenhet referensvärden i absoluta tal som vi fått under medicinkursen i Sverige i princip inte går att använda.

Fritid och sociala aktivteter

Vanderbilt har en del aktiviteter för utbytesstudenter och studenter i allmänhet. Info om dessa kan hittas på Vanderbilt calendar samt ISSS hemsida/infomail. Det anordnas middagar och liknande. När man kommer dit under prioden mars-maj som jag gjorde så är det dock under slutet av läsåret och det är inte så många aktiviteter där man introduceras till andra utbytesstudenter eller andra amerikanska studenter. Förmodligen är det många fler typer av introduktionsaktiviteter i början av läsåret.

Det finns ett recreation center på Vanderbilt med gym och simhall, squashhall, mm. Utomhus finns gräsplaner för baseball, ultimate frisbee, amerikansk fotboll, tennis. College sports är stort i USA och många spelar i klubb på ganska hög nivå. Men det finns i alla fall många möjligheter till sport och rekreation. I anslutning till the recreation center finns även ett outdoor recreation center som anordnar utelivsaktiviteter med resor till olika platser i USA, som t.ex. Grand Canyon.

Jag upplevde Nashville som mindre än Stockholm eftersom stadskärnan i princip bara består av en länga barer med countrymusik (s.k. honky tonks) och gift shops. Vill man shoppa får man åka till the Mall som ligger lite utspritt i utkantrna av stan. Faktum är att det mesta i Nashville ligger ganska utspritt och det kan vara svårt att ta sig runt utan en bil (man får köra bil i Tennessee med svenskt körkort). Jag hade en cykel vilket fungerade ganska bra. 

Tycker man om musik och i synnerhet countrymusik så är Nashville en underbar stad. Alla i staden (även många av läkarna) sysslar med musik vid sidan av sitt vanliga jobb. Det finns många låtskrivare och många sjunger eller spelar ett eller flera instrument. Det finns livemusik någonstans i stan varje dag när man går ut.

Sammanfattning

Förutom att det är nyttigt och utvecklande för sig själv som person att vara utomlands en period så har utbytet också gett mig perspektiv på läkarutbildningen och yrkesrollen. Även om läkarna är mycket duktiga i USA, så finns inte speciellt mycket fokus på prevention. Här ser man hur mycket bättre Sverige har lyckats. 

Jag tycker det definitivt är värt att åka på utbyte. Trots att det inte alltid är en dans på rosor är erfarenheten mycket givande.