Den franska läkarutbildningen är totalt 6 år och fr.o.m det tredje året har man klinisk utbildning på sjukhuset. Man gör då rotationer om 3mån på varje placering. Som år 3 student får man ingen ersättning och har ledigt vid skollov så som andra universitetsstudenter. Fr.o.m år 4 utgår en mindre summa och man räknas som anställd och beräknas således vara på praktiken 8.30-13.00 samtliga vardagar och har totalt 5v semester att ta ut under året. Den övriga teoretiska undervisningen sker eftermiddagstid och följer kalenderåret för universitetet.
Efter 6 år utförs ett nationellt test för samtliga läkarstudenter i landet vars resultat avgör turnummer för val av inriktning. Efter resultat och val påbörjar den franske studenten sin "internal" som är motsvarande vår ST-tjänst på ca 4år. Dock av förståeliga skäl är de yngre internerna mer som AT-läkare då de är nya ute som arbetande läkare.
Sammantaget är studenterna unga jämfört med i Sverige då det vanligaste är att gå direkt från lycée (gymnasiet) vid 17-18 års ålder direkt till universitetsstudier och därefter direkt till specialistutbildningen. Internerna är i regel mellan 24-29 år gamla.
Avdelningarna består av läkare, interner och externer = läkarstudenter från år 3,4,5,6. Det är internerna tillsammans med externerna som sköter det mesta av avdelningsarbetet, läkarna som konsulterar och rondar samt har mottagningar. Det är 5-10 externer på varje avdelning vilket ibland kan kännas mycket trångt, men samtidigt skönt då det ofta finns någon att få hjälp av.
Det är inte korrelerat så att man nödvändigtvis gör en placering inom samma ämne som man går på föreläsningar på. Ofta är det flera ämnen integrerade för en "pole" (som det kallas) där således flera ämnen föreläses, men man har endast "stage" = placering på ett ämnesområde. T.ex. neurologi och psykiatri tillhör samma pole, således har man placering på en av dessa inte båda två, men man har teoretisk undervisning i båda ämnena.
Det är klart kännbart att det råder en konkurrens mellan studenterna på ett annat sätt än vad det gör hemma i Sverige, men det varierade lite mellan de olika studentgrupperna som jag träffade på.
Läkarna är ofta mycket trevliga och diskuterar gärna, men är inte närvarande i samma utsträckning som läkarna är för studenterna här i Sverige. De har i första hand om internerna som i sin tur har en hög arbetsbörda och ibland är stressade, men i övrigt är de oftast snälla och svarar på frågor.
Varje placering har även någon form av undervisning med kliniska fall, dessa är mycket bra, det är externer tillsammans med läkare och brukar vara mycket uppskattade. Fråga om dessa och om det är några andra morgonmöten el. dyl. som externerna erbjuds för annars är det lätt att gå miste om dem.
Huvudsakligen: Fler studenter på praktiken, kunniga duktiga handledare (interner) som ofta har oerhört hög arbetsbörda. Kunniga läkare som är sympatiska men ibland mindre tillgängliga för studenterna. De franska studenterna är väl pålästa, men har oftast mindre klinisk erfarenhet och tycker för det mesta om att utbyta kunskaper och erfarenheter. Mycket av avdelningsarbetet är undersökningar och journalanteckningar samt administrativt arbete, allt skrivs för hand (!!!).
Patientkontakt
Läkaren har en betydligt mer auktoritär roll med stor pondus i Frankrike. Beslut kring patientens sjukdom och handläggande sker inte i diskussion med patient utan är ett beslut som meddelas patienten. I värsta fall meddelas patienten både diagnos och prognos när 15 pers (storrond) står inne i rummet samtidigt. Detta var till en början svårt att se på, svårt att acceptera, men efter ett tag inser man att patienterna förväntar sig inget annat och tar inte heller illa vid sig. Detta skiljer sig även avdelningarna emellan såklart liksom mellan de olika läkarna. Men generellt är läkarrollen mer superior patientens ställning rakt igenom.
Vad avser pediatrik så är familjeintegriteten större i Frankrike och föräldrarnas önskemål blir ofta till krav. Nästan all kommunikation oavsett barnets ålder sker med föräldern på både gott och ont.